Tortyrskador – omhändertagande, utredning och behandling

I Sverige finns stora migrantgrupper från områden i världen där tortyr är vanligt förekommande. I en studie från 2016 av Svenska Röda Korset uppgav exempelvis drygt 30 procent av nyanlända från Syrien att de blivit utsatta för tortyr. Patienter som utsatts för tortyr förekommer inom hela hälso- och sjukvården.

Tortyr är ett brott mot mänskliga rättigheter. Förbudet mot tortyr finns i flera internationella konventioner, exempelvis Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, som gäller som lag i Sverige.

En definition av vad tortyr innefattar finns i artikel 1 i FN:s tortyrkonvention. Enligt denna definition innebär tortyr att en person, antingen i sin roll som offentlig auktoritet eller på order av offentlig auktoritet, medvetet utför handlingar som leder till allvarlig smärta eller svårt fysiskt eller psykiskt lidande för den som utsätts.

Kunskapsstöd

  • Att bli utsatt för tortyr är en extremt påfrestande händelse, som vanligtvis saknar mening och sammanhang för individen.

    Ofta upplevs starka känslor av maktlöshet i stunden. Oavsett tortyrmetod orsakar tortyr så gott som alltid hälsokonsekvenser för den utsatta.

    Exempel på fysiska konsekvenser:

    • Långvariga eller kroniska smärtor
    • Muskeloskeletala besvär
    • Centrala och perifera neurologiska besvär
    • Hudåkommor
    • Gastrointestinala besvär
    • Följder av sexualiserat våld och våldtäkt

    Det är viktigt att vara medveten om att avsaknad av tydliga undersökningsfynd kan bero på att förövaren aktivt valt metoder som inte lämnar synliga spår. Men som ändå kan medföra allvarliga konsekvenser.

    Psykiska och psykosociala konsekvenser

    Tortyr resulterar ofta i djupa psy­kologiska trauman. Det är högre risk att utveckla exempelvis posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) efter tortyr än efter andra potentiellt traumatiserande händelser.

    PTSD debuterar oftast inom sex månader men kan också debutera med fördröjning. Det är möjligt att sent debuterande PTSD drabbar tortyröverlevare decennier efter tortyren.

    Den som har varit utsatt för tortyr har ofta påträngande minnen där traumatiska händelser återupplevs om och om igen. Återupplevandet kan ske genom flashbacks i vaket tillstånd eller i mardrömmar.

    Eftersom återupplevandet är smärtsamt och obehagligt är det vanligt att utveckla ett undvikande beteende. Det kan till exempel handla om att undvika platser, personer och situationer, men även tankar och samtal som påminner om traumat.

  • Det kan vara mycket svårt för patienten att berätta om tortyrupplevelse, men patienten tar inte någon skada av att bli tillfrågad.

    Genom att fråga om tortyr signalerar vi en medvetenhet om att tortyr förekommer, och att vi är beredda att lyssna om och när patienten vill delge sin historia. Här följer fler exempel på frågor som kan ställas vid misstanke om tortyr.

    1. Upplevde du problem pga. religion, politisk övertygelse eller av annan anledning (t.ex. etnicitet, sexuell läggning) i ditt hemland?
    2. Upplevde du problem med representanter för regeringen, militär, polis, eller annan gruppering?
    3. Har du blivit arresterad, satt i fängelse eller annan typ av fångenskap?
    4. Har du varit utsatt för allvarligt våld eller kränkande, förnedrande behandling?
    5. Har du sett andra utsättas för allvarligt våld eller kränkande, förnedrande behandling?
    6. Vill du berätta för mig vad som hände? Vad de gjorde mot dig och varför, om du vet vem som gjorde det och hur det har påverkat dig?
    7. Har du blivit utsatt för tortyr?
  • Tänk på att skapa ett så tryggt rum som möjligt. Det kan till exempel handla om placeringen i rummet. Vissa känner sig tryggare med en vägg bakom sig eller genom att sitta närmst dörren.

    Den som har erfarenhet av att ha varit fängslad kan till exempel ha svårt för att vistas i rum utan fönster eller med stängda dörrar.

    En trygg miljö underlättar för patienten att berätta.  Vi kan bidra till trygghet genom att tydligt berätta vad vi behöver få veta av patienten och varför det är viktigt.

    Ge också tydlig information om betydelsen av tystnadsplikten och skyldigheten att skriva journal. En annan faktor som kan öka tryggheten i rummet för patienten är att ta hänsyn till patientens önskemål gällande tolkbokning, till exempel tolkens kön och dialekt, och följa upp hur tolkningen fungerade.

    Undersökningar kan påminna patienten om tortyrsituationer. Fundera på om undersökningen är helt nödvändig för att kunna ge rätt behandling, eller om en annan utredningsmetod är möjlig. I alla fysiska undersökningar och behandlingar behöver vi gå extra varsamt fram med tortyröverlevare. Förklara alltid tydligt vad du kommer att göra, varför du ska göra det, och fråga alltid innan du vidrör patienten.

    Uteblivna besök kan vara ett symtom på psykisk ohälsa, snarare än en ovilja till behandling.

  • Barn kan antingen själva utsätts för tortyr eller tvingas bevittna eller höra när föräldrar eller andra nära familjemedlemmar utsätts. Det kan också vara traumatiserande för barn att höra berättelser om hur någon närstående har torterats.

  • Du bör dokumentera i journalen att din patient varit utsatt för tortyr, exempelvis med ICD-10-SE-koderna Y07.3 eller Z65.4.

    Oavsett vilken kod du väljer kan den vara till hjälp för patienten som slipper berätta om sina tortyrupplevelser upprepade gånger. Koden hjälper också andra vårdgivare som kan förbereda sig inför mötet med dessa patienter.

    I länkarna hittar du utförlig information och handfasta råd om dokumentation och patientmötet som Transkulturellt centrum i Region Stockholm tagit fram.

     

  • Läkare kan skriva intyg som indikerar att en asylsökande persons skador kan ha uppkommit genom tortyr. Om ett sådant läkarintyg bifogas i ett asylärende, ska Migrationsverket hänvisa den asylsökande att genomgå en tortyrskadeutredning enligt det så kallade Istanbulprotokollet. 

    Läkarintyget måste inte ha utfärdats av en specialist i rättsmedicin eller tortyrskador, men av en läkare. I länkarna nedan hittar du Region Skånes intygsmall.

  • Vårdcentraler kan ofta utreda och behandla vanliga sjukdomar och besvär, psykisk ohälsa och olika skador. Inom primärvården finns också smärtmottagningar/multimodal smärtbehandling (MMS).

    Om patienten inte kan få alla sina vårdbehov tillgodosedda i din verksamhet kan det vara aktuellt med en eller flera remisser. Patientens symtom kan göra att det behövs vård inom till exempel:

    • Psykiatri
    • Hud
    • Invärtesmedicin
    • Kirurgi
    • Neurologi
    • Gynekologi
    • Ortopedi
    • Smärtrehab
    • Tandvård

    Traumabehandling

    Specifik behandling för komplext trauma eller tortyr kan erbjudas av Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade (RKC) och BUP trauma. Där kan patienten få traumaspecialiserad psykologisk behandling, varken RKC eller BUP trauma kan erbjuda någon somatisk behandling.

  • Väntetiden till en traumabehandling är ofta lång. Under väntetiden är det viktigt att ha uppföljande samtal och kontinuerlig kontakt med patienten.

    Ofta finns det andra besvär och svårigheter som är nödvändiga att patienten får hjälp med under tiden för att sen kunna påbörja och genomföra en traumabehandling. Det kan till exempel vara behov psykosocialt stöd.

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.