Pernilla Wargéus är projektledare för implementering av vårdprogrammet mot våld i nära relationer i Region Skåne. Hon arbetar även som barnmorska och vet att hälso- och sjukvården, liksom tandvården, effektivt kan fånga upp våldsutsatta kvinnor.

I sitt arbete som projektledare såg hon att kvinnokliniken ligger långt fram när det gäller vidareutbildning i frågan, liksom ambulansverksamheten.

Behöver inte vara krångligt

– Vi behöver bli bättre på att ställa frågan. Jag hoppas att materialet ska användas som ett hjälpmedel där man kan hitta inspiration. Hur har andra enheter gjort? Guiden är skriven på ett enkelt sätt som ska vara lätt att ta till sig. Man behöver inte göra det så krångligt, säger Pernilla Wargéus.

En del kan uppleva frågan om våld i nära relationer som känslig och för privat. Varför är det så?

– Det är en fråga som väcker många känslor, både rädsla och sorg. Vi har kunskap om att en fjärdedel av alla kvinnor har varit utsatta. Det innebär att de utsatta också finns bland våra medarbetare, säger Pernilla Wargéus.

Rutiner är avgörande

– Frågan kan upplevas svår, men vi behöver öva. Vi saknar rutiner. Att fånga upp våldsutsatta kan inte vara upp till den enskilde. Varje enhet behöver ha en rutin för hur man arbetar med frågan. Hur vi ska jobba står i vårdprogrammet. Sen kan man modifiera den utifrån sin verksamhet.

Vad beror rädslan på att arbeta med frågan?

– Jag tror att det finns en rädsla kring vad man ska göra av svaret om patienten säger: Ja, jag lever i en svår livssituation. Vi behöver förbättra vår samverkan med andra viktiga aktörer för att kunna stödja och hänvisa utan mellanrum. Vårdprogrammet är ett teoretiskt stöd att ta hjälp av, finns även ett flödesschema att följa.

Fråga, lyssna, bekräfta

Det är inte heller främst blåmärken som är tecknet på att en person utsätts för våld.

– Det är få kvinnor som kommer till oss och är fysiskt blåslagna. De allra flesta har inte hamnat där än. Fråga, lyssna, bekräfta. Fråga: Hur kan jag hjälpa dig? Det är det som de allra flesta kvinnorna berättar att de längtar efter. Det är den viktigaste delen. Att bli sedd och lyssnad på inger styrka och kraft som kan bidra till att patienten själv förmår att förändra sin pågående livssituation.