Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Primär bedömning av patient som söker primärvård.

Specialiserad vård

• Primär bedömning av patient som söker akutmottagning.
• Misstanke om hälseneruptur eller oklar diagnos.

Bakgrund

Epidemiologi

Tillståndet drabbar främst män i 40-årsåldern, men även kvinnor och äldre kan drabbas.

Etiologi

Akillessenan sträcks vid samtidig extension i knäled och dorsalflexion i fotled, en rörelse som är vanlig vid idrottsaktivitet. Snabb förändring i ena eller båda lederna kan skada akillessenan.

80 % av alla hälsenerupturer sker i samband med idrottsaktivitet. Ungefär 10% av patienterna har haft besvär vid hälsenan (tendinopati) innan rupturen. Hos äldre kan skadan ske utan tydlig skadeuppkomst.

Riskfaktorer

• Manligt kön.
• Högre ålder.
• Övervikt.
• Läkemedelspåverkan - särskilt kinoloner, även kortison och statin verkar ha visst samband.

Utredning

Symtom

• Smärta i området ovanför hälbenet.
• Svullnad av underbenet.

Hälseneruptur kan förekomma utan smärta.

Anamnes

• Beskrivning av skadeuppkomst.
• Tidigare besvär med hälsenan.
• Aktuella läkemedel.

Status

Undersökning med patient liggande på mage på brits med fötterna utanför:

• Inspektion – svullnad, hematom, felställning av foten.
• Palpation av hälsenan med foten i neutralt läge samt vid plantar-och dorsalflexion av foten.
• Thompsons (Simmonds) test – hoptryckning av patientens vadmuskel ger plantarflexion av foten vid intakt hälsena.
• Matles test – flektion av knä i 90 grader (från magliggande) ger lätt plantarflekterad fot vid intakt hälsena, dorsalflekterad fot vid ruptur.

Undersökning med patient i stående:

• kontroll av förmåga att stå på tå eller tåhävningsförmåga mot motstånd.

Handläggning vid utredning

Typisk klinisk bild är ofta tillräckligt för att ställa diagnos. I vissa fall kan hälseneruptur vara svårbedömt. Äldre personer har ofta ett mindre klassiskt insjuknande och det är viktigt med noggrant status.

Vid akut hälseneruptur eller oklar diagnos bör patienten bedömas akut eller subakut inom specialiserad vård.

Differentialdiagnoser

• Bristning av mediala gastrocnemius-muskelbuken.
• Fotledsdistorsion.
• Akillestendinopati.
• Ruptur av peroneus eller tibialis posterior.

Behandling

Handläggning vid behandling

Hälseneruptur handläggs inom specialiserad för ställningstagande till konservativ behandling eller kirurgisk åtgärd.

Smärtstillande och avlastning kan rekommenderas till patienten inför bedömning inom specialiserad vård.

Recidiv av hälseneruptur sker hos cirka 10%.

Förebyggande åtgärder

• Gradvis och dynamisk uppvärmning innan idrottsaktivitet.
• Stretching och muskelstärkande träning av närliggande muskulatur.
• Viktnedgång vid behov.

Fysioterapi

Efter hälseneruptur rekommenderas tidig mobilisering och rehabilitering via fysioterapeut.

Remissrutiner

Remissindikation akutmottagning/ortopedmottagning

• Misstanke om hälseneruptur.
• Oklar diagnos.

Remissinnehåll

• Anamnes och statusfynd.
• Aktuella läkemedel.

Patientinformation

  Hälsenebristning - 1177  

Referenser

• Akut ruptur av akillessenan (lakartidningen.se) [2025-11-12]
• Missad diagnos av hälseneruptur vanligast hos äldre patienter (lakartidningen.se) [2025-11-12]
• Achilles tendon rupture (UpToDate.com) [2025-11-12]

Om innehållet

Publicerat: 2025-12-18
Giltigt till: 2029-12-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne