Gallsaltsmalabsorption
Skånelistan
Rekommenderade läkemedel
| Behandling/tillstånd | Substans | Preparat/generika |
|---|---|---|
| Gallsaltsmalabsorption | ||
| kolestyramin | Questran | |
Bakgrundsmaterial
Terapiråd
Gallsaltsmalabsorption orsakar vattnig diarré, buksmärta, uppblåsthet och trängningar.
Behandlas med gallsaltsbindande läkemedel såsom kolestyramin. Effekten kommer vanligen inom några dagar.
Läkemedelsbehandling
Inled med kolestyramin 2 g x 1 (½ dospåse). Efter en vecka öka till 4 g x 1. Vid otillräcklig effekt ökas dosen successivt till 4 g 2–4 gånger dagligen. Om ingen effekt ses efter 1 månad avslutas behandlingen.
- Till patienter som inte tolererar kolestyramin kan Cholestagel 625 mg (kolesevelam) provas. Starta med låg dos och titrera upp.
Icke-farmakologisk behandling
Fettreducerad kost kan provas, men är sällan tillräckligt effektiv.
Om tillståndet
Allmänt
Gallsaltsmalabsorption har en prevalens på 1 % och utgör 30 % av patienter med kronisk diarré. Det finns tre typer av gallsaltsmalabsorption.
Typ 1: Orsakat av sjukdom i terminala ileum, exempelvis resektion, Crohns sjukdom eller tidigare strålning
Typ 2: Idiopatisk
Typ 3: Orsakat av annan gastrointestinal sjukdom, exempelvis mikroskopisk kolit, amyloidos, kronisk pankreatit, cystisk fibros, vagotomi eller kolecystektomi.
Diarrén uppkommer när kolonslemhinnan exponeras för ökade mängder gallsalter.
Diagnos via specifika test (scint eller blodprov) ställs inom specialiserad vård. Diagnos kan ställas med 75Selen-HCAT-test, en scintigrafiundersökning. Den är mycket dyr och används sällan. En nyare och billigare metod, ca 1000 kr, är analys av blodprovet S-7-OH-kolestenon. Analys sker på Karolinska sjukhuset Solna. Behandling med kolestyramin ska inte pågå vid analys av S-7-OH-kolestanon.
Ex-juvantibus-behandling med kolestyramin är en annan möjlighet.
Gallsaltsmalabsorption – AKO Skåne-riktlinje för primärvården. - Vårdgivare Skåne
Referenser
-
Gallsaltsdiarré: Nima Mottacki och Kjell-Arne Ung. Gastroenterologi och hepatologi. Magnus Simrén et al red
Om innehållet
Publicerat: 2026-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne