Skånelistan

Rekommenderade läkemedel

Bakgrundsmaterial

Terapiråd

Åldrandet medför ofta försämrad sömnkvalitet med ändrat sömnmönster, såsom längre tid till insomning, fler uppvaknanden och ytligare sömn.

Förväntningar på förbättrad nattsömn gör att läkemedel ofta efterfrågas. I första hand ska icke-farmakologiska behandlingsåtgärder föreslås patienten och prövas. Uteslut även behandlingsbar somatisk orsak eller läkemedelsbiverkan som genes till sömnbesvären. 

Sömnmedel har i korttidsstudier initialt visat måttlig förbättrande effekt på tiden till insomning. Majoriteten sömnmedel saknar långtidsstudier och enbart kortvarig intermittent behandling kan rekommenderas. Riskerna ökar med ålder, komorbiditet, kognitiv svikt och polyfarmaci.

Andelen personer i Sverige som behandlas med sömnmedel ökar exponentiellt med åldern och är omotiverat hög. Riskerna med behandlingen hos äldre är oftast större än nyttan.

Läkemedelsbehandling

Se över aktuell medicinering som kan störa sömnen (exempelvis betablockerare, propiomazin, vissa antidepressiva, kortikosteroider  och diuretika).

Vid förskrivning av läkemedelsbehandling:

• Undvik långtidsbehandling.
• Väg nyttan av behandlingen mot riskerna för äldre personer.
• Utvärdera effekt.
• Undvik förskrivning av stora förpackningar.

Då melatonin sällan har besvärliga biverkningar kan behandlingsförsök ändå övervägas när förstahandsmetoder prövats eller övervägts. Melatonin finns för förskrivning i Sverige men är i dagsläget inte förmånsberättigad. I litteraturen saknas uppgifter om dosering, både gällande effekt och säkerhet för äldre. Det är då viktigt att noggrant utvärdera effekt och överväga dosökning, förslagsvis inom ett par veckor.

Med tanke på melatoninets roll i den fysiologiska cirkadiska rytmen och att höjningen av nattligt melatonin avtar med ålder är det teoretiskt attraktivt att kombinera melatonin med miljöåtgärder vid sömnsvårigheter. 

Insomningsmedel innebär minskad risk för trötthet dagen efter jämfört med mer långverkande alternativ. Till äldre bedöms zopiklon ha mer fördelaktig halveringstid.

Mirtazapin (7,5–15 mg) och oxazepam (5–10 mg) har inte indikation sömnstörning, men kan övervägas som andrahandsalternativ, speciellt vid samtidig ångest eller depression.

Behandling vid samsjuklighet

Vissa läkemedel, exempelvis beta­blockerare, kortikosteroider, propiomazin och vissa antidepressiva, kan försämra sömnen genom att ge biverkningar som mardrömmar, insomningssvårigheter, myrkrypningar och fler uppvaknanden. Även diuretikum givet under senare delen av dagen kan störa sömnen.

Såväl somatiska tillstånd, till exempel hjärtkärlsjukdom, urininkontinens och njursvikt, som psykiska besvär, sömnapné samt smärta kan ge upphov till sömnstörningar. Det är av största vikt att patienten är optimalt behandlad för att minimera dessa orsaker till sömnbesvär.

Icke-farmakologisk behandling

• Åtgärda sömnstörande somatiska och psykiska problem.
• Daglig fysisk aktivitet.
• Utomhusvistelse (bland annat för att stödja dygnsvariationen i melatoninhalten).
• Individuellt anpassat mellanmål inför sänggåendet, till exempel kaloririk smoothie (Säröbomb). Undvik mer än 11 timmars nattfasta.
• Strukturerad aktivitet dagtid.
• Sängrestriktion - Minska vaken tid i sängen och undvik alltför tidigt sänggående.
• Se över intag av koffein och nikotin.
• Beteendestöd såsom KBT kan fungera för kognitivt välbevarade patienter.

Särskilda överväganden

Att beakta vid behandling

Vid behov av sömnmedel undvik bensodiazepiner med lång halveringstid eller medel med extremt kort halveringstid (zolpidem). Även sederande antihistaminer med antikolinerg verkan ska undvikas, till exempel hydroxizin (Atarax) och prometazin (Lergigan). Ett sömnmedel som inte rekommenderas till äldre är propiomazin (Propavan), som närmast är besläktat med antipsykotiska läkemedel. Propiomazin verkar dämpande på det centrala nervsystemet men är ofullständigt kartlagt och studerat. Propiomazin är relativt långverkande och ger förutom trötthet dagen efter även biverkningar som muntorrhet, hypotoni, yrsel och myrkrypningar. Användningen av klometiazol (Heminevrin) bör vara restriktiv med tanke på risken för blodtrycksfall.

Långverkande sömnmedel ökar falltendensen och kortverkande ökar risken för nattliga konfusionsepisoder.

Utsättning av läkemedel

Vid abrupt utsättning av sömnmedel ses rebound­fenomen med ökad insomni. Strukturerad utsättning rekommenderas enligt Regions Skånes regionala riktlinjer vid förskrivning av beroendeframkallande läkemedel.

Riktlinjer för förskrivning av beroendeframkallande läkemedel på sidan Psykiatri

Om tillståndet

Vid utredning av sömnstörningar ingår en noggrann kartläggning av sömnmönster under hela dygnet. Hur sömnen har varit under personens aktiva liv bör penetreras. I en ”sömndagbok” ska sovstunder dagtid räknas in och läggas till nattens timmar. Förslag på en sömndagbok finns på Vårdgivare Skåne och på BPSD-registret.

• Sömndagbok (pdf)
• Beteendeschema (pdf)
• Att tänka på vid användning av sömnmedel – informationsblad att ge till äldre - Vårdgivare Skåne

Referenser

• SBU. Statens beredning för medicinsk utvärdering. 2010 Behandling av sömnbesvär hos vuxna. En systematisk litteraturöversikt. Rapportnummer 199.
• Buscemi et al., The Efficacy and Safety of Exogenous Melatonin for Primary Sleep Disorders A Meta-Analysis. J Gen Intern Med 2005; 20:1151– 1158.
• Kanji S et. al., Pharmacological interventions to improve sleep in hospitalised adults: a systematic review. BMJ Open. 2016 Jul 29;6(7). (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
• Scholtens R.M. et al., Physiological melatonin levels in healthy older people: A systematic review. Journal of Psychosomatic Research 86 (2016) 20–27
• Vural E. M. S. et.al., Optimal Dosages for Melatonin Supplementation Therapy in Older Adults: A Systematic Review of Current Literature. Drugs Aging (2014) 31:441–451.

Om innehållet

Publicerat: 2026-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne