Svampinfektion i hud och naglar

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.
  • B351 Nagelsvamp 
    B353 Dermatofytos på fot
    B35.1 Nagelsvamp
    B35.2 Dermatofytos på hand
    B35.3 Dermatofytos på fot
    B35.4 Dermatofytos på bålen
    B35.6 Dermatofytos på benet
    B35.9 Dermatofytos, ospecificerad
    B359P Annan dermatofytos

Primärvård

  • Behandling i de flesta fall.

Specialiserad vård

  • Oklar bild eller utbredd svampinfektion.

Denna rekommendation behandlar infektioner (tinea) orsakade av dermatofyter i hud och naglar. Dermatofytinfektion i hårbotten och infektion av jästsvampar behandlas i separata rekommendationer.

Definition

Svampinfektioner orsakas huvudsakligen av två svamptyper:

  • Trådsvampar (dermatofyter, varav de medicinskt viktigaste är Trichophyton, Microsporum och Epidermophyton).
  • Jästsvampar (Candida, Malassezia, Cryptococcus och Trichosporon).

På senare år har resistens påvisats hos både jästsvampar och trådsvampar. Vid terapisvikt kan resistensbestämning behövas.

Epidemiologi

Ljumsksvamp är vanligast hos män.

Fotsvamp och nagelsvamp förekommer hos runt 10–15 % av befolkningen. De är ovanliga hos barn.

Etiologi

Dermatofyter förekommer inte i människans normala hudflora, men kan smitta mellan människor (antropofila) och till människa från djur som katt, hund, marsvin och nötkreatur (zoofila). Smitta kan ge upphov till:

  • svampinfektion i hårbotten (tinea capitis), inklusive kerion (djupare inflammation i hårbotten)
  • ringorm (tinea corporis)
  • ljumsksvamp (tinea inguinalis)
  • fotsvamp (tinea pedis), interdigital, mockasin eller vesikulär
  • nagelsvamp (tinea unguium).

Symtom

Svampinfektioner kan ge olika kliniska bilder beroende på lokalisation.

Ringorm

  • Hud – rundade eller konfluerande förändringar med rodnad och fjällning i periferin och skarp gräns mot frisk hud, ibland med vesikler eller pustler, central blekhet.
  • Klåda – sällan.
  • Lokalisation – oftast på armar, ben, bål och i ansikte.

Ljumsksvamp

  • Hud – rodnad och fjällande hud i periferin med skarp gräns mot frisk hud, central blekhet.
  • Ingen eller lätt klåda.
  • Lokalisation – ofta bilateralt i ljumskarna och en bit ner på låren, mer sällan på skrotum, beakta samtidig fotsvamp.

Fotsvamp

  • Interdigital – hudmaceration, flagning och sprickbildning, lätt klåda, smärta vid sekundärinfektion av bakterier eller candida.
  • Mockasin – vitaktig mjölig fjällning, ibland förtjockad hud och sprickbildning.
  • Vesikulär – inflammation med vesikler.
  • Lokalisation – vid interdigital oftast mellan dig 4 och 5, vid mockasin på fotsula och fotrand samt vid vesikulär främst på fotsula.

Nagelsvamp

  • Naglar – ofta missfärgade (gula), sköra, förtjockade, ibland deformerade, släpper i distala kanten.
  • Lokalisation – oftast tånaglar. Vid fingernaglar, ofta sekundärt till utbredd svamp på handflator och fötter.

Anamnes

Anamnesfrågor vid hudsvamp:

  • Exponering via husdjur, kontaktsporter, förskola.
  • Symtom hos familjemedlemmar.
  • Ocklusion, irritation, fukt, värme.

Anamnesfrågor vid nagelsvamp:

  • Skadad nagel.
  • Psoriasis. 
  • Samtidig hudsvamp, särskilt fotsvamp.

Handläggning vid utredning

  • Diagnosen hudsvamp kan ofta ställas utifrån klinisk bild och typisk lokalisation men bör säkerställas med skrapprov innan behandling.
  • Vid terapisvikt ska alltid mykologisk diagnostik utföras.
  • Be patienten kontakta veterinär vid misstänkt smitta från husdjur.
  • Diagnosen nagelsvamp är svår att ställa då klinisk bild liknar många andra tillstånd. Diagnostik krävs inför behandling. Icke symtomgivande tånagelsvamp behöver inte behandlas.

Laboratorieprover

Ta skrapprov för att påvisa dermatofyter (viktigt att få tillräcklig mängd) med pincett/kyrett från:

  • hud – hudskrap från randzonen mot frisk hud
  • nagel – nagelskrap långt in under nageln.

Provet kan bli falskt negativt om det tas under pågående svampbehandling. Avvakta minst 2 veckor efter utsättning av systemisk svampbehandling och minst 2 månader efter utsättning av lokal svampbehandling.

Differentialdiagnoser

Nedanstående kliniska misstankar har många differentialdiagnoser. Vid misstanke om:

  • ringorm – nummulärt eksem, atopiskt eksem, impetigo, psoriasis, pityriasis rosea, granuloma annulare, erytema migrans.
  • ljumsksvamp – erythrasma, intertriginös candida, psoriasis, seborroiskt eksem, bakteriell sekundärinfektion
  • fotsvamp – psoriasis, eksem, atopiska vinterfötter, bakteriell sekundärinfektion, erythrasma
  • nagelsvamp – trauma, psoriasis, kronisk paronyki, lichen ruber. Växt av jästsvamp är ofta ett bifynd utan klinisk relevans.

Handläggning vid behandling

  • Oftast räcker egenvård och lokalbehandling vid begränsad svampinfektion i huden.
  • Krav för peroral behandling (oftast terbinafin) är uttalade besvär och säkerställd diagnos genom odling/PCR.
  • Överväg kombination med lokal steroid inledningsvis endast vid uttalad klåda.

Rådgör gärna med specialiserad vård i de fall peroral behandling är aktuell, då biverkningar och interaktioner kan vara betydande.

Leverbiverkningar och kontroll av leverprover vid oral terbinafinbehandling (svelic.se)

Egenvård

Ge råd till patienten om att:

  • torka noggrant efter tvätt eller dusch, helst med egen handduk
  • undvika åtsittande kläder eller skor
  • använda puder vid riklig svettning i ljumskar
  • använda badskor i badhus.

Läkemedelsbehandling

Ringorm

  • Lokalbehandling räcker ofta, men ibland behövs långvarig behandling och byte av substans.
  • Det finns stöd för att lokalbehandling med terbinafin har bättre effekt än imidazolderivat.
  • Överväg peroral behandling vid utbredda förändringar.

Ljumsksvamp

  • Lokalbehandling (terbinafin, imidazolderivat) räcker ofta.
  • Överväg peroral behandling vid terapisvikt eller samtidig fotsvamp.

Fotsvamp

  • Lokalbehandling (terbinafin) räcker ofta vid interdigitala besvär och kan provas vid övriga besvär.
  • Överväg peroral behandling vid svårare infektion.

Nagelsvamp

Ta ställning till och informera patienten om följande före eventuell behandling:

  • tillståndet är ofarligt
  • lokalbehandling är ineffektiv
  • behandlingsindikation är främst infektion på fingernaglar eller utbredda förändringar
  • behandlingstiden vid peroral behandling är lång och recidivrisken är stor.

Mykoser, Skånelistan med Bakgrundsmaterial

Remissindikation hudmottagning

  • Utbredd svampinfektion

Svampinfektion mellan tårna är en riskfaktor för erysipelas, framför allt hos diabetiker.

  • Referenser kan inhämtas från Nationellt programområde Hud- och könssjukdomar, Nationellt system för kunskapsstyrning.

Publicerat: 2024-06-11
Giltigt till: 2027-02-28
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tänk på att

Informationen på webbplatsen är till för offentlig och privat vårdpersonal i Skåne.

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.