Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Primär bedömning och behandling.

Specialiserad vård

• Oklar diagnos eller terapisvikt.

Bakgrund

Epidemiologi

Perioral dermatit är en vanligt förekommande ansiktsdermatos som framför allt drabbar unga kvinnor men kan även förekomma hos män och barn. Genesen är oklar. Utvecklas över veckor–månader.

Etiologi

Sjukdomen uppträder spontant, men kan också utlösas eller försämras av lokala glukokortikoider. Initialt kan hudförändringarna misstolkas som eksem. Lokal steroidbehandling kan då initialt fungera lindrande, för att senare i förloppet eller vid utsättning förvärra symtomen.

Utlösande faktorer

Topikala och inhalerade steroider kan utlösa eller försämra symtomen. Täckande krämer och kosmetika kan förvärra symtomen och behöver undvikas.

Utredning

Symtom

Rodnad och papler runt mun, näsa eller ögon. Stickande, brännande känsla förekommer. Upplevs ofta som kosmetiskt störande.

Anamnes

• Duration
• Användning av lokala steroider.
• Försämrande faktorer.

Status

Papler, någon gång även små pustler, runt munnen, näsan eller ögonen (periokulär dermatit). Huden allra närmast det läppröda samt huden på ögonlocken brukar vara fri från utslag.

Differentialdiagnoser

• Rosacea.
• Akne.
• Eksem: atopiskt eksem, allergiskt kontakteksem, irritativt kontakteksem eller seborroiskt eksem.

Behandling

Handläggning vid behandling

Om man eliminerar utlösande faktorer som till exempel användning av lokala glukokortikoider så finns möjlighet att tillståndet spontanläker på några veckor. Vid svårare fall behövs insättning av behandling.

Egenvård

Ge råd till patienten om att

• undvika försämrande faktorer som sol, temperaturväxling, lokala glukokortikoider.
• huden är ofta känslig och patienten kan med försiktighet använda mjukgörare, dock ska kosmetika och feta krämer/salvor undvikas.

Läkemedelsbehandling

Topikal behandling kan svida och irritera i början, råd patienten att börja försiktigt och trappa upp.

• Eventuell lokal glukokortikoidbehandling ska avslutas. Lokala glukokortikoider bör trappas ut för att minska risken för uppblossning.

Rekommenderad behandling är peroralt tetracyklin, till exempel lymecyklin 300 mg x 2 i 2–3 månader.

Vid mild perioral dermatit eller om hinder för peroral antibiotikabehandling föreligger kan lokal behandling användas:

• azelainsyra eller
• kalcineurinhämmare (pimekrolimus/takrolimus) – off label.

Remissrutiner 

Remissindikation 

• Oklar diagnos eller terapisvikt.

Klinisk uppföljning

Utvärdera läkemedelsbehandlingen efter 2–3 månader.

Referenser

• Referenser kan inhämtas från Nationellt programområde hud- och könssjukdomar, Nationellt system för kunskapsstyrning.

Om innehållet

Publicerat: 2024-06-20
Giltigt till: 2027-03-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne