Diabetesutredning

AKO Skåne-riktlinje för primärvården.
  • E10.8 Diabetes mellitus typ 1-Med ospecificerade komplikationer
    E10.9 Diabetes mellitus typ 1-Utan komplikationer
    E11.8 Diabetes mellitus typ 2-Med ospecificerade komplikationer
    E11.9 Diabetes mellitus typ 2-Utan komplikationer
    E13.8 Annan specificerad diabetes-Med ospecificerade komplikationer
    O24.4 Diabetes som uppträder under graviditeten
    R73.0 Onormalt glukostoleranstest
    R73.9 Hyperglykemi, ospecificerad

Primärvård

  • Primär bedömning och utredning av hyperglykemi.
  • Diagnostisering av typ 2-diabetes hos vuxna.

Specialiserad vård

  • Barnakutmottagning – barn med misstänkt diabetes.
  • Akutmottagning – hyperglykemi med allmänpåverkan.
  • Endokrinologmottagning – fortsatt utredning och behandling i vissa fall.

Denna rekommendation omfattar inledande utredning av diabetes hos vuxna. Vid hyperglykemi hos barn hänvisas till separat rekommendation.

Definition

Diabetes mellitus är en grupp kroniska metabola sjukdomar med ett förhöjt blodsocker orsakat av absolut eller relativ insulinbrist till följd av:

  • nedsatt insulinproduktion
  • nedsatt förmåga att frisätta insulin
  • försämrad effekt av insulin i perifera vävnader.

Etiologi

Diabetes

Diabetes kan delas in i olika typer utifrån olika bakomliggande orsaker, där de vanligaste är:

  • typ 2-diabetes – vanligast, ofta relaterad till levnadsvanor, smygande debut med insulinresistens och gradvis nedsatt insulinproduktion
  • typ 1-diabetes – autoimmun sjukdom med helt nedsatt insulinproduktion, ger akuta symtom och viktnedgång
  • latent autoimmune diabetes in adults (LADA) – autoimmun sjukdom, långsammare nedsättning av insulinproduktionen än vid typ 1-diabetes
  • monogen diabetes (tidigare maturity onset diabetes of the young, MODY) – ovanliga ärftliga former av diabetes med atypiska kliniska bilder och förlopp
  • graviditetsutlöst diabetes (GDM) – hormonellt utlöst insulinresistens som ger en relativ insulinbrist
  • diabetes sekundärt till utlösande faktorer.

Riskfaktorer

Vid typ 2-diabetes

  • Ärftlighet.
  • Ursprung från Asien, Mellanöstern och Afrika.
  • Hög ålder.
  • Ohälsosamma levnadsvanor.
  • Övervikt och fetma, framför allt bukfetma.
  • Obstruktiv sömnapné.
  • Polycystiskt ovarialsyndrom.
  • Graviditetsdiabetes.
  • Prediabetes (faste-P-glukos 6,1-6,9 mmol/L, HbA1c 42-47 mmol/mol eller venöst P-glukos 7,8-11,0 mmol/L 2 timmar efter oralt glukostoleranstest).

Vid typ 1-diabetes

  • Ärftlighet.
  • Autoimmunitet – via delvis okända faktorer i miljön.

Utlösande faktorer

Följande faktorer kan ge en tillfällig hyperglykemi eller manifest diabetes:

  • Infektion.
  • Läkemedel – särskilt kortison och neuroleptika, men även tiaziddiuretika, statin och betablockerare.
  • Tillstånd som påverkar pankreas – pankreatit, pankreascancer, pankreaskirurgi, cystisk fibros, hemokromatos eller Wilsons sjukdom.
  • Endokrina sjukdomar – Cushings syndrom, akromegali, tyreotoxikos, feokromocytom.

Symtom

  • Muntorrhet, törst.
  • Polyuri, nokturi.
  • Dimsyn.
  • Huvudvärk.
  • Buksmärta.
  • Viktnedgång vid insulinbrist.
  • Upprepade svamp- och bakterieinfektioner.

Anamnes

  • Aktuella sjukdomar – särskilt metabola och kardiovaskulära.
  • Tidigare graviditetsdiabetes.
  • Ärftlighet för diabetes eller autoimmuna sjukdomar.
  • Levnadsvanor – kost, fysisk aktivitet, rökning, alkohol.
  • Psykisk ohälsa.
  • Aktuella läkemedel.
  • Övriga riskfaktorer och utlösande faktorer.

Status

  • Allmäntillstånd.
  • Hjärta.
  • Lungor.
  • Blodtryck.
  • Bukstatus.
  • Vikt, längd och BMI.
  • Överväg EKG.

Handläggning vid utredning

  • Vid hyperglykemi med allmänpåverkan eller symtom – handlägg enligt diabetesketoacidos.
  • Vid hyperglykemi utan symtom – utred vidare med laboratorieprover.

Laboratorieprover

Vid ett spontant förhöjt P-glukos rekommenderas följande prover:

  • Ta faste-P-glukos och HbA1c. Upprepa proverna vid behov för att kunna ställa diagnos utifrån diagnoskriterierna.
  • Komplettera vid behov med andra prover vid misstanke om bakomliggande sjukdom eller annan utlösande faktor.

Överväg oralt glukostoleranstest (OGTT) vid graviditet, om inte utredning görs via MHV, då HbA1c inte kan användas för att ställa diagnos.

Autoimmuna markörer

Vid konstaterad diabetesdiagnos, överväg kontroll av GAD-antikroppar och C-peptid vid följande:

  • Katabola symtom som viktminskning eller ketonuri.
  • Normal vikt och avsaknad av tecken på metabolt syndrom.
  • Autoimmun sjukdom eller hereditet för detta.
  • Yngre patienter med övervikt eller obesitas.

Tolkning av provsvar

  • Negativa GAD-antikroppar och förhöjt C-peptid talar för insulinresistens som vid typ 2-diabetes.
  • Negativa GAD-antikroppar och lågt/normalt C-peptid kan tala för relativ insulinbrist som vid monogen diabetes, särskilt hos ung normalviktig individ med hereditet.
  • Positiva GAD-antikroppar och lågt C-peptid talar för insulinbrist som vid typ 1-diabetes eller LADA vid terapisvikt (på annan behandling än insulin).

ANDIS

Överväg även registrering till ANDIS (Alla Nya Diabetiker I Skåne). Provtagning av GAD-antikroppar och C-peptid utförs inte via projektet för närvarande.

ANDIS – Alla Nya Diabetiker i Skåne (andis.lu.se)

Diagnoskriterier

Tillfälligt höga glukosvärden kan förekomma vid pågående allmänsjukdom. Kontrollera om laboratorieproverna i första hand.

För diabetesdiagnos krävs upprepade (minst 2 tillfällen) glukoskriterier av samma parameter, eller HbA1c och en av de andra:

  • HbA1c ≥ 48 mmol/mol
  • fastande P-glukos ≥ 7,0 mmol/L
  • slumpmässigt P-glukos ≥ 11,1 mmol/L (kapillärt ≥ 12,2 mmol/L)
  • P-glukos ≥ 11,1 mmol/L (kapillärt ≥ 12,2 mmol/L) efter 2 timmar vid OGTT.

Vid samtidiga symtom på hyperglykemi räcker ett slumpmässigt P-glukos ≥ 11,1 mmol/L för diabetesdiagnos.

HbA1c ska inte användas för diagnos hos barn, vid graviditet eller vid misstanke om typ 1-diabetes.

Handläggning vid behandling

  • Vid nydebuterad typ 2-diabetes – informera patienten och behandla enligt separat rekommendation.
  • Vid misstänkt typ 1-diabetes, LADA eller monogen diabetes – kontakta specialiserad vård för fortsatt omhändertagande och behandling.

 

Remissindikation

  • Akutmottagning – hyperglykemi med allmänpåverkan och/eller förhöjda blodketoner.
  • Endokrinologmottagning – misstänkt typ 1-diabetes, LADA, monogen diabetes, graviditetsutlöst diabetes.

Publicerat: 2024-11-28
Giltigt till: 2028-11-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tänk på att

Informationen på webbplatsen är till för offentlig och privat vårdpersonal i Skåne.

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.