Patienter utsatta för hängning eller som har försökt begå självmord genom att hänga sig handläggs och bedöms av medicin- och anestesijour.

Dödsorsaken vid hängning är alltid kvävning. Man delar in hängning i två grupper, långt eller kort fall. Vid självmord är det så gott som alltid kort fall.

Vid långt fall knäcks nacken också men det är kvävning som orsakar döden. Man måste falla 1-1,5 gånger sin egen kroppslängd för att det ska räknas som ett långt fall som ger upphov till så kallad Hangmans fracture (C2). De flesta som hänger sig hamnar i gruppen kort fall.

Då det är ett isolerat trauma mot en enda kroppsdel och då det är ett syrebristproblem (samt eventuell nackskada) hanteras inte hängning som traumalarm utan som en isolerad skada. Föreligger andra traumatiska skador som föranleder att man utlöser ett traumalarm hanteras det givetvis som alla andra trauman.

Nackskador och larynxskador vid kort fall är mycket sällsynt.

Vid behov konsulteras ortopedjour respektive öron-näsa-hals-jour om skador på nacke eller hals misstänks.