Riktlinjer

• Triagering

  Patienter från 60 år och uppåt som inkommer till sjukhus efter att ha varit med om högenergitrauma ska frikostigt handläggas som traumalarm nivå 1. (Se observandum i traumalarmskriterierna)

• Primary survey

  Även om äldre patienter löper ökad risk för mortalitet och morbiditet i samband med trauma svarar många bra på resusciterande behandling och ska således behandlas enligt normala riktlinjer och rutiner.

  Noteras bör dock att bred behandling av hypoxi, hyperkapni och acidos kan fördröja symtom på skador hos denna patientgrupp. Vaksamhet bör därför råda om att signifikant skada kan finnas även om inga kliniska fynd initialt tyder på detta.

• A. Luftväg och halsryggstabilisering

  Vid bedömning och hantering av luftväg hos äldre bör hänsyn tas till tunnare slemhinnor som kan vara mer lättblödande, minskade kräk- och hostreflexer och eventuell närvaro av tandproteser- och bryggor.

  Vad gäller halsryggen är äldre vuxna predisponerade för halsryggskador på grund av osteoporos, ökad stelhet i C4-C6 samt kyfos som begränsar rörelseförmågan i halsryggen. Särskild hänsyn bör därför tas vid rörelsebegränsning av äldre traumapatienter. 

• B. Andning

  Äldre patienter har begränsade respiratoriska reserver och kompenserar således nedsatt andningsfunktion sämre än vad yngre vuxna gör. Det är därför av största vikt att tidigt i omhändertagandet administrera oxygen och övervaka tecken på uttröttning i andningsarbetet. Många äldre lider dessutom av någon typ av lungsjukdom som ytterligare begränsar förmågan till kompensation.

• C. Cirkulation

  Då många äldre kan vara hypotensiva även om det systoliska blodtrycket ligger inom ”normala” referensvärden, bör större vikt läggas vid trender än i enskilt uppmätta värden.

  Stor vikt bör även läggas vid bedömning av andra tecken på hypotension och hypoperfusion så som subtila förändringar i mentalt status (t.ex. mild konfusion, somnolens, agitation) och lindrig takypné. 

• D. Disability

  Vid bedömning av medvetandegrad hos äldre bör man ha en hög misstanke om blödningar i skallen. Det är dock viktigt att överväga andra orsaker till förändrad medvetandegrad, så som hypoglykemi, hypoxi och hyper- eller hypotermi. En förändrad medvetandegrad kan även bero på oro, desorientering, agitation och förvirring. Vid misstanke om demens eller andra mentala förändringar är det viktigt att först utesluta andra orsaker till den förändrade medvetandegraden. 

• E. Exponering

  Äldre vuxna har sämre förmåga att reglera kroppstemperatur och riskerar därför att i större utsträckning utveckla hypotermi. Då äldre har mindre muskelmassa, osteoporos, artrit och kyfos uppstår lätt obehag och hudskador. Det är därför viktigt att polstra vid leder och deformiteter. 

• Secondary survey

  Många äldre individer har nedsatt förmåga att uppfatta smärta och kan ha svårt att lokalisera var smärtan kommer ifrån. Vid den fortsatta bedömningen av äldre patienter är det framför allt viktigt att bedöma förändringar i medvetandegrad, trender i vitala parametrar, urinproduktion samt eventuellt försämring av symtom såsom smärta och andningssvårigheter.

• Monitorering

  Regelbundna re-evalueringar av dessa patienter är nödvändiga för att lyckas hitta alla potentiellt livshotande skador. Generellt kan det som riktmärke användas att vitala parametrar ska mätas och bedömas var 5:e minut under primär och sekundär bedömning då patienten är ≥60 år och tidigare relativt frisk. Därefter ska nya kontroller tas var 15:e minut under de kommande första timmarna och dessa ska noga bedömas och värderas, se NEWS 2.

  Har patienten däremot tidigare sjukdomar som kan påverka dennes svar på en svårare skada bör tätare kontroller utföras och värderas.