Skånelistan

Rekommenderade läkemedel

Bakgrundsmaterial

Terapiråd

Se läkemedelsbehandling.

Läkemedelsbehandling

Lokala beredningar innehållande ketokonazol respektive glukokortikoider har jämbördig effekt men de förstnämnda är behäftade med färre biverkningar varför de rekommenderas som förstahandsbehandling (1-5). Vid utebliven effekt eller differentialdiagnostiska problem bör remiss till hudläkare övervägas.

Behandling för vuxna

Grundbehandling vid seborroiskt eksem på kroppen och i hårbotten är ketokonazolinnehållande schampo 2 gånger per vecka under den första månaden och därefter kontinuerligt 1 gång per vecka för att ge varaktig effekt (6). Om hög inflammationsgrad föreligger vid behandlingsstart och/eller terapisvikt rekommenderas komplettering med lokal glukokortikoid i form av kombinationspreparat med antimykotika (7) vid seborroiskt eksem på kroppen och lokal glukokortikoid i lösning vid seborroiskt eksem i hårbotten. För behandling av seborroiskt eksem i ansiktet rekommenderas kombinationspreparat innehållande lokal glukokortikoid grupp I och antimykotika (hydrokortison + mikonazol).

Behandling för barn

Behandling för små barn

Det saknas evidens för behandling av infantilt seborroiskt eksem (8). Bad och mjukgörande kan räcka i många fall. Vid otillräcklig effekt kan tillägg av ketokonazolinnehållande schampo, eventuellt i kombination med ovannämnd steroidberedning (hydrokortison + mikonazol) under 2 veckor övervägas.

Om tillståndet

Allmänt

Det finns två huvudformer av seborroiskt eksem, den infantila som debuterar under livets tre första månader och den adulta. Infantilt seborroiskt eksem är vanligen lindrigt och går oftast i spontan regress före ett års ålder. Mjällbildning i hårbotten är mycket vanligt och kan utgöras av en lindrig form av seborroiskt eksem alternativt en manifestation av atopisk dermatit. Seborroiskt eksem är vanligt förekommande i den vuxna befolkningen med en prevalens på 1-5% och anses vara ett kroniskt inflammatoriskt tillstånd i huden (1-2, 5, 9).
Det seborroiska eksemet är lokaliserat till hudområden med hög talgproduktion som skalp, öron, ansikte, centrala delar av bröstet samt intertriginöst och är vanligare hos män. Även om mekanismerna inte är helt klarlagda förefaller det finnas ett samband med förekomsten av Malassezia furfur (Pityrosporum ovale) vilket också återspeglar sig i behandlingen (1, 3, 5, 9, 10).
Tillståndet recidiverar ofta och därför syftar behandlingen till att minska kliniska tecken, lindra symtom och förebygga skov (4).

Seborroiskt eksem – AKO Skåne-riktlinje för primärvården

Referenser

1. Hay RJ, Malassezia, dandruff and seborrhoeic dermatitis: an overview. Br J Dermatol. 2011;165: Suppl 2:2-8.
2. Elgash M, Dlova N, Ogunleye T, Taylor S. Seborrheic dermatitis in skin of color: clinical considerations. J Drugs Dermatol 2019; 18:24-27.
3. Hald M, Arendrup M, Svejgaard E, Lindskov R, Foged E et al. Evidence-based Danish guidelines for the treatment of Malassezia-related skin diseases. Acta Derm Venereol 2015; 95:12-19.
4. Borda LJ, Perper M, Keri JE. Treatment of seborrheic dermatitis: a comprehensive review. J Dermatolog Treat. 2019;30:158-69.
5. Cohen L, Seminario-Vidal L, Lockey RF. Dermatologic Problems Commonly Seen by the Allergist/Immunologist. J Allergy Clin Immunol Pract. 2020;8:102-12.
6. Naldi L, Diphoorn J. Seborrhoeic dermatitis of the scalp. BMJ Clin Evid. 2015;1713.
7. Okokon EO, Verbeek JH, Ruotsalainen JH, Ojo OA, Bakhoya VN. Topical antifungals for seborrhoeic dermatitis (Review). The Cochrane Library 2015, Issue 5.
8. Victoire A, Magin P, Coughlan J, van Driel ML. Interventions for infantile seborrhoeic dermatitis (including cradle cap). Cochrane Database Syst Rev. 2019;3(3):Cd011380.
9. Karakadze MA, Hirt PA, Wikramanayake TC. The genetic basis of seborrhoeic dermatitis: a review. J Eur Acad Dermatol Venereol. 2018;32:529-36
10. Niemeyer-van der Kolk T, van der Wall HEC, Balmforth C, Van Doorn MBA, Rissmann R. A systematic literature review of the human skin microbiome as biomarker for dermatological drug development. Br J Clin Pharmacol. 2018;84:2178-93

Om innehållet

Publicerat: 2024-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne