Traumatiska knäskador
-
ICD-10-SE
S83.0 Luxation av patella
S83.5R Främre korsbandsdistorsion/ruptur
S83.1 Luxation i knäled
S83.2L Lateral traumatisk meniskruptur i knäled
S83.4 Distorsion engagerande knäets (mediala) (laterala) kollateralligament
S83.4L Lateral kollateralligamentdistorsion/ruptur i knäled
S83.4X Kollateralligamentdistorsion/ruptur i knäled UNS
S83.5 Distorsion engagerande knäets (främre) (bakre) korsband
S83.2 Meniskruptur, aktuell
S83.2M Medial traumatisk meniskruptur i knäled
S83.5X Korsbandsdistorsion/ruptur UNS
S83.2X Traumatisk meniskruptur UNS i knäled
S83.3 Ruptur av ledbrosk i knä, aktuell
S83.4M Medial kollateralligamentdistorsion/ruptur i knäled
S83.5S Bakre korsbandsdistorsion/ruptur
M22.0 Recidiverande luxation av patella
M22.1 Recidiverande subluxation av patella
S83.6 Distorsion i andra och ospecificerade delar av knä
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
- Primär bedömning och handläggning
Specialiserad vård
- Akutmottagning – misstanke om allvarlig skada
- Ortopedmottagning – bedömning i vissa fall
Bakgrund
Denna rekommendation berör akuta mjukdels- och broskskador i knäleden. För degenerativ meniskskada i knäled se separat rekommendation.
Vanligt förekommande traumatiska mjukdelsskador i knäled är
- medial kollateralligamentskada
- främre korsbandsskada
- bakre korsbandsskada
- lateral kollateralligamentskada
- meniskruptur
- patellaluxation.
Epidemiologi
Skadorna kan förekomma i alla åldersgrupper men yngre idrottande personer är överrepresenterade. Risken för främre korsbandsskador är större hos kvinnor. Korsbandsskada är ofta förenad med meniskskada.
Mediala kollateralligamentskador är avsevärt vanligare än laterala.
Etiologi
Vanliga orsaker till mjukdelsskador i knäet kan vara en vridning, översträckning eller yttre våld i samband med idrottsaktiviteter som fotboll, handboll och innebandy.
Fall i samband med idrottsutövning, arbetsplatsolyckor eller trafikolyckor ger ofta skador på flera knästrukturer och associeras oftare med hemartros.
Riskfaktorer
- Kvinnligt kön.
- Tidigare skador.
- Felställning.
- Ökad ledrörlighet.
- Nedsatt muskelstyrka.
Utredning
Anamnes
- Händelseförlopp och tidpunkt.
- Skadans uppkomst och typ av våld.
- Tidigare skador eller ingrepp i knäleden.
- Utveckling av smärta, svullnad.
- Belastningssvårigheter.
- Upplevd instabilitet, låsningar eller upphakningar.
Status
Undersök båda knän. Genomför riktat status med relaterade tester utifrån anamnes och symtom. Uteslut allvarlig skada genom att kontrollera pulsar, motorik och sensibilitet. Observera att manuella stabilitetstester kan vara svåra att utföra i det akuta skedet på grund av svullnad och smärta.
Typiska statusfynd är
- varusställning eller valgusställning
- avvikande belastningsmönster, hälta
- svullnad
- inskränkt rörelseförmåga till exempel aktiv och passiv flexion och extension
- palpationsömhet över ledspringa, kapsel, mediala respektive laterala kollateralligament samt patella
- stabilitetstester positiva
- menisktester positiva.
Stabilitetstester menisk och ligament (pdf)
Handläggning vid utredning
Skadans typ, lokalisation och svårighetsgrad fastställs genom en sammanvägd bedömning av anamnes, status och eventuellt bilddiagnostik. Svullnad som uppstått inom en timme tyder på hematros. Vid misstanke om hydrops, hemartros eller skelettskada bör patienten röntgas akut. Risken är stor att det föreligger en allvarlig skada.
Alarmerande fynd
Patienten ska bedömas akut inom specialiserad vård vid
- felställning
- misstänkt skelettskada
- grav instabilitet
- låst knäled
- uttalad sträckdefekt
- hemartros eller uttalad ledsvullnad.
Vägledning vid utredning av knäskador (pdf)
Bilddiagnostik
Slätröntgen används i de fall röntgen är indicerat. Vid misstanke om patellaluxation komplettera med patellaprojektion.
MR eller CT används i andra hand och utförs inom specialiserad vård.
Differentialdiagnos
- Degenerativ meniskskada.
- Osteokondrit.
- Kondral fraktur.
Behandling
Handläggning vid behandling
Val av behandling beror på skadans art. Kombinationsskador kräver ofta kirurgisk åtgärd och styrs av patientens krav på knäfunktion och aktivitet.
Fysioterapi bör alltid initieras snarast. De flesta skador kan behandlas konservativt med fysioterapi.
Korsbandsrekonstruktion är aktuell vid främre korsbandsskada med fortsatt symtomgivande instabilitet efter 3–6 månaders rehabilitering.
Vägledning vid behandling av traumatiska knäskador (pdf)
Fysioterapi
Fysioterapi vid traumatisk knäskada innefattar individuellt anpassad, successivt stegrad, regelbunden träning i minst tre månader. Målsättningen är att minska svullnad, återfå full rörlighet, quadricepskontroll och gång utan hälta.
Fysioterapi syftar också till att etablera en träningsvana samt att återfå en bilateral, jämn muskelstyrka och rörlighet samt en god balans.
Läkemedelsbehandling
- Paracetamol.
- COX-hämmare.
Kirurgisk behandling
Allvarlighetsgrad och typ av skada styr val av kirurgisk behandling.
Typ av skada |
Ingrepp |
Ligament- och korsbandsskada | Rekonstruktion eller artroskopi |
Meniskruptur | Partiell meniskresektion eller suturering via artroskopi |
Recidiverande patellaluxation | Stabiliserande kirurgi |
Remissrutiner
Remissindikation
- Akutmottagning – alarmerande fynd
- Ortopedmottagning – snar bedömning vid misstanke om mjukdelsskada hos yngre eller vid kvarstående besvär efter basal behandling
Sjukskrivning
Vissa knäledsskador, Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd
Klinisk uppföljning
Kontinuerlig uppföljning av behandlingsresultat via fysioterapeut.
Vid kvarstående symtom två veckor efter skada ska även en lindrig traumatisk knäskada utan akut svullnad följas upp med förnyat status.
Patientinformation
Om innehållet
Publicerat: 2022-02-16
Giltigt till: 2025-02-28
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne