Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Handläggs främst inom primärvården.

Specialiserad vård

• Oklar diagnos.
• I enstaka fall vid svåra besvär med utebliven förbättring.

Bakgrund

Definition

Plantarfasciit (hälsporre) innebär en kronisk inflammation och en degeneration av plantarfascians infästning. Den kan ge partiella bristningar och skador i senvävnaden i plantarfascian. Ibland bildas en påbyggnad av ben i fästet vid calcaneus, kallad hälsporre.

Epidemiologi

Prevalensen är cirka 1 % i åldersgruppen 45–64 år.

Etiologi

Etiologin är multifaktoriell och innefattar mekanisk överbelastning med upprepad uttöjning av plantarfascian.

Riskfaktorer

• Överbelastning eller ofördelaktig belastning vid gång.
• Stående på hårt underlag med olämpliga skor under lång tid.
• Övervikt.
• Fotfelställningar som högt eller lågt fotvalv och valgusdeformitet.
• Begränsad dorsalflektion.

Utredning

Symtom

• Belastningssmärta under hälen eller på insidan av hälen.
• Smärtan är ofta mest uttalad på morgonen när patienten tar sina första steg.
• Smärtan förvärras av långvarig belastning och kan även förvärras av att gå utan skor.
• Sällan vilovärk.
• Besvären kan vara långvariga över flera månader och ibland pågå längre än ett år.

Status

• Palpationsömhet vid senans infästning på hälbenet vid övergång till hålfot, ofta medialt strax distalt om hälen.
• Ibland diffus ömhet över hela plantarfascian.
• Dorsalflexion av tårna förvärrar palpationsömhet.

Handläggning vid utredning

Plantarfasciit är en klinisk diagnos. Röntgen utförs främst vid behov av att utesluta differentialdiagnoser (såsom stressfraktur och artros) eller vid utebliven förbättring trots adekvat behandling i 4–6 månader. Förekomst av eventuell hälsporre (kalkinlagring) på röntgen utesluter inte annan förklaring till patientens besvär.

Bilddiagnostik

Slätröntgen med belastade bilder (frontal och sida) rekommenderas när röntgen är indicerat.

Differentialdiagnoser

• Stressfraktur.
• Artros.
• Nervinklämning.
• Akillestendinopati.
• Hälkuddesyndrom.
• Reumatoid artrtit.

Behandling

Handläggning vid behandling

Plantarfasciit läker i de allra flesta fall ut på konservativ behandling. Förbered gärna patienten på att det ofta tar lång tid att läka, inte sällan upp till ett halvår, ibland mer.

Ge råd om:

• stabila, rymliga skor med plats för inlägg, som ger stöd för fotens valv och god dämpning i smärtområdet (walkingskor eller löpskor)
• prefabricerade inlägg som finns att köpa i handeln
• alternativ träning som exempelvis simning och cykling 
• viktreduktion vid övervikt
• stretchning (särskilt efter fysisk aktivitet)
• tåhävningar och tejpning via fysioterapeut.

Skoråd (pdf)

Om patienten fortfarande har smärta trots egenvård och fysioterapi ombeds patienten ta kontakt med ortopedteknisk mottagning för bedömning och vid behov utprovning av fotortos (självkostnadspris). För remiss (subvention) till ortopedteknisk mottagning krävs funktionsbortfall.

Nedre extremitetsortoser, Fotortoser

Läkemedelsbehandling

• Paracetamol
• COX-hämmare, eventuellt i gelform vid lokal inflammation.

Kortisoninjektion kan ha effekt. Bör ges inom specialiserad vård pga risk för hypotrofi av hälkudden och ruptur av plantarfascian.

Kirurgisk behandling

Vid mycket stram gastrocnemius (vadmuskel) eller hälsena kan en förlängning av hälsenan göras.

Remissrutiner

Specialiserad vård

• Oklar diagnos.
• I enstaka fall vid svåra besvär med utebliven förbättring.

Klinisk uppföljning

Recidiv förekommer, råd patienten att avlasta redan vid tidiga symtom.

Patientinformation

Hälsporre - ont under hälen (1177.se)

Referenser

• ABC om Vanliga sjukdomstillstånd i fot och fotled, del 2 (lakartidningen.se) [2025-05-02]
• Plantar fasciitis (uptodate.com) [2025-05-02]

Om innehållet

Publicerat: 2025-06-18
Giltigt till: 2029-06-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne