Höftfraktur

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.
  • S72.0 Kollumfraktur
    S72.1 Pertrokantär fraktur
    S72.2 Subtrokantär fraktur

Primärvård

  • Primär bedömning och handläggning utifrån symtomduration

Ortopedmottagning

  • Kirurgi samt bedömning och behandling av flertalet komplikationer
  • Identifiering av benskörhetsfraktur, systematisk frakturriskvärdering

Rekommendationen beskriver höftfrakturer orsakade av lågenergivåld.

Definition

Höftfrakturer indelas i följande kategorier:

  • cervikala och basocervikala
  • pertrokantära och subtrokantära.

Anatomisk illustration av femurs proximala delar.

Epidemiologi

  • Livstidsrisken för att få en höftfraktur är 20 % hos kvinnor och 6 % hos män.
  • Genomsnittsålder är 83 år.
  • Cervikala och trokantära femurfrakturer förekommer i lika hög grad. Subtrokantära frakturer utgör 10 %.

Riskfaktor

  • Falltendens
  • Osteoporos och osteopeni
  • Hög biologisk ålder
  • Malignitet, skelettmetastasering

Symtom

  • Smärta i höft eller ljumske med utstrålning till låret
  • Svårighet att stödja på benet 

Vid inkilad fraktur kan patienten ibland röra sig relativt obehindrat men har smärta vid belastning.

Anamnes

  • Händelseförlopp och tidpunkt 
  • Smärtutveckling
  • Aktuella sjukdomar och läkemedel
  • Livsstilsfaktorer
  • Gångförmåga den senaste månaden

Status

Undersök båda benen.

Kontrollera:

  • benets längd
  • benets utseende och läge 
  • rörlighet – rotera foten.

Typiska statusfynd är:

  • förkortat, utåtroterat ben
  • rörelsesmärta vid rotation 
  • palpationsömhet – ljumske eller trokanter major.

Handläggning vid utredning

Handlägg patienten akut. Diagnosen baseras på anamnes, status och slätröntgen. Observera att frakturen kan uppkomma utan nämnvärt trauma.

Vid misstänkt akut höftfraktur

  • med symtom < 1 vecka – tillkalla ambulans som påbörjar höftlinjen
  • med symtom > 1 vecka – ombesörj akut röntgen höft/bäcken och remiss till akutmottagning vid konstaterad fraktur.

Vid negativt röntgensvar följ upp patienten. Vid kvarstående misstanke upprepa slätröntgen inom en vecka eller konsultera ortoped för vidare handläggning.

Bilddiagnostik

Konventionella röntgenbilder av bäcken (med referenskula) och höft i standardprojektioner (frontal och sida) rekommenderas.

Differentialdiagnoser

  • Höftledsluxation
  • Bäckenfraktur
  • Proteslossning
  • Höftledskontusion utan skelettskador
  • Höftledsartros

Handläggning vid behandling

Ge smärtlindring och övervaka patientens allmäntillstånd tills ambulanspersonal tar över.

Kirurgisk behandling

  • Cervikal höftfraktur – osteosyntes med spikar eller skruvar, halvplastik eller totalplastik
  • Pertrokantär höftfraktur – märgspik eller glidskruv och platta
  • Subtrokantär höftfraktur – lång märgspik

Rehabilitering

Det kirurgiska ingreppet är omfattande och rehabiliteringen bör pågå upp till 6 månader. Inskränkt rörlighet kan kvarstå ännu längre. Syftet med rehabiliteringen är att återfå god funktionsförmåga och minska fallrisken.

Insatsen initieras av fysioterapeut eller arbetsterapeut och innefattar bland annat:

  • gångträning, oftast direkt efter operation
  • bedömning av behov av gånghjälpmedel och bostadsanpassning
  • träning för att förbättra balans och stärka muskulatur.

Det är viktigt att patienten fortsätter vara fysiskt aktiv efter rehabiliteringen.

Remissindikation 

  • Symtom < 1 vecka – tillkalla ambulans som påbörjar höftlinjen
  • Symtom > 1 vecka – akut röntgen och bedömning på akutmottagning vid konstaterad fraktur

Postoperativa komplikationer:

  • Infektion – ytlig eller djup
  • Efter osteosyntes – pseudoartros, caputnekros, glidning av osteosyntesmaterial 
  • Efter ledprotes – luxation, protesnära fraktur, acetabulumerosion (efter halvprotes).

Observandum är nytillkomna besvär som tilltagande smärta i ljumske, trokanter, femur eller knä, försämrad gångfunktion eller försämrad ADL.

Klinisk uppföljning är alltid indicerat.

Bedöm eller utvärdera:

  • operationsresultat med hänsyn till postoperativa komplikationer
  • pågående rehabiliteringsprocess
  • läkemedelsanvändning till exempel olämpliga läkemedel eller justering av smärtlindring
  • riskfaktorer till exempel falltendens och osteoporos.

Röntgen är bästa sättet att bedöma postoperativa komplikationer.

Publicerat: 2021-02-17
Giltigt till: 2025-02-28
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tänk på att

Informationen på webbplatsen är till för offentlig och privat vårdpersonal i Skåne.

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.