Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Bedömning och behandling ges via socialtjänst eller primärvård i de flesta fall

Specialiserad vård

• Akutmottagning – vid behov vid intoxikation, abstinens, annan komplikation
• Specialistpsykiatri eller LARO – behandling i vissa fall (särskilt vid långvarigt och svårt missbruk)

Bakgrund

För riskbruk av alkohol, se separat rekommendation.

Definition

Det finns flera diagnoser som beskriver ett problematiskt alkoholbruk och dess konsekvenser. Vanligen används diagnoserna skadligt bruk och beroendesyndrom (ICD-10) samt alkoholbruksyndrom (DSM-5).

Skadligt bruk av alkohol innebär ett dryckesmönster som skadar hälsan. Skadan kan vara fysisk eller psykisk.

Ett beroende av alkohol inkluderar kontrollförlust, somatisk tillvänjning och fortsatt intag trots allvarliga konsekvenser.

Epidemiologi

Cirka 780 000 personer i Sverige uppfyller kriterier för skadligt bruk eller beroende av alkohol. Omkring 330 000 personer har ett alkoholberoende och cirka 2 000 personer dör årligen i Sverige till följd av alkohol.

Riskfaktorer

• Ärftlighet.
• Tidig alkoholdebut.
• Stress relaterad till instabil livssituation, utanförskap, våld, utsatthet eller ekonomiska problem.
• Psykiska problem eller psykisk ohälsa.
• Somatiska sjukdomar.
• Annat skadligt bruk eller beroende.

Samsjuklighet

Skadligt bruk eller beroende ökar risken att drabbas av flera psykiska sjukdomar. Ibland är bruk av alkohol ett uttryck för bakomliggande psykisk sjukdom.

De vanligaste tillstånden vid alkoholberoende är

• depression
• ångestsyndrom
• posttraumatiskt stressyndrom
• bipolär sjukdom
• schizofreni
• personlighetsstörning
• neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Eventuell somatisk samsjuklighet beskrivs under komplikationer.

Utredning

Anamnes

Utgå från patientens sökorsak. Inled med öppna och allmänt formulerade frågor, exempelvis ”Hur ser dina alkoholvanor ut i dagsläget?”

För kartläggning av mängd, dryckesmönster samt konsekvenser används med fördel screeningformulär.

AUDIT (socialstyrelsen.se)

Status

• Allmäntillstånd.
• Hjärta och blodtryck – ökad risk för exempelvis förmaksflimmer och hypertoni.
• Bukstatus – tecken till leversvikt.
• Neurologstatus vid behov.

Handläggning vid utredning

Diagnosen baseras på samtalet, en kartläggning av alkoholkonsumtionen och AUDIT. Ta eventuellt laboratorieprover.

Kartlägg patientens motivation och egna önskemål om förändring. Informera patienten om syftet med undersökningarna och belys nyttan av resultaten.

Diagnosen skadligt bruk ställs om patienten upplevt upprepade negativa sociala, fysiska eller psykiska effekter på grund av alkoholbruket men inte uppfyller kriterier för beroende.

Diagnosen beroende ställs om patienten upplevt tre av följande sex kriterier under det senaste året.

• En stark längtan efter alkohol.
• Svårigheter att kontrollera mängd.
• Fortsatt konsumtion trots skador.
• Tilltagande ointresse av allt annat än alkohol samt försummelse av förpliktelser.
• Ökad tolerans.
• Abstinenssymtom.

Överväg DUDIT för att utesluta skadligt bruk eller beroende av narkotika.

Genomför suicidriskbedömning.

Om det finns en misstanke om att barn i patientens närhet far illa gör en orosanmälan till socialtjänsten.

Beakta även skyldighet att anmäla till Transportstyrelsen vid olämplighet att inneha körkort.

Diskutera vid behov vapeninnehav.

• AUDIT (socialstyrelsen.se)
• DUDIT (socialstyrelsen.se)

Laboratorieprover

Flera biomarkörer kan användas för att påvisa eller avfärda ett långvarigt högt intag av alkohol. En del av biomarkörerna används också för att värdera aktuellt leverstatus och är då en markör för eventuell organskada av alkohol.

• B-Peth – hög sensitivitet och specificitet för alkoholbruk.
• CDT – hög specificitet för omfattande alkoholbruk.
• GT, ASAT/ALAT – förhöjda värden kan bero på alkoholbruk men även flera andra anledningar.
• MCV – ibland förhöjt av alkoholbruk.

Behandling

Handläggning vid behandling

Behandlingen utgår från ett helhetsperspektiv och utgörs av en kombination av psykosociala insatser och läkemedelsbehandling. Målet med behandlingen bör vara individuell och bygga på patientens motivation.

Om patienten får stöd från olika vårdgivare och myndigheter kan en samordnad individuell plan (SIP) underlätta samarbetet.

Psykologisk och psykosocial behandling

Behandlingen bygger främst på samtalskontakt individuellt eller i grupp, men också på sociala insatser i individens närmiljö.

Inom primärvården används främst KBT-inriktade behandlingar och motivationshöjande insatser, till exempel MI och MET.

Behandlingen bör kombineras med psykosocialt stöd vid behov, till exempel stöd till sysselsättning eller boendestöd via socialtjänst.

Läkemedelsbehandling

Valet av läkemedel beror i viss mån på om syftet med behandlingen är helnykterhet eller icke riskfylld konsumtion.

Det är ofta lämpligt att involvera närstående och arbetsgivare i behandlingsplanen.

Disulfiram

• Utlöser illamående och obehag vid alkoholkonsumtion, kräver således nykterhet.
• Effekten är bäst om läkemedlet ges under överinseende av vårdpersonal eller närstående.

Akamprosat

• Minskar suget efter alkohol.
• Ger god effekt i form av minskad konsumtion och antal återfall.

Naltrexon

• Ger snabbt insättande effekt och framför allt färre tunga dryckesdagar.
• Blockerar opioidreceptor i hjärnans belöningssystem.
• Minskar de subjektiva, positiva effekterna av alkohol.

Alkoholberoende – Skånelistan med Bakgrundsmaterial

Remissrutiner 

Remissindikation 

• Akutmottagning – vid intoxikation, svår abstinens eller annan komplikation
• Specialistpsykiatri eller LARO – behandling i vissa fall (särskilt vid långvarigt och svårt missbruk)

Sjukskrivning

Skadligt bruk av alkohol och alkoholberoende, Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd

Komplikationer

Intoxikation

Akut alkoholförgiftning kan fordra övervakad tillnyktring av medicinska skäl, exempelvis om samtidig somatisk sjukdom föreligger.

Alkoholabstinens

Akut alkoholabstinens är ett potentiellt livshotande tillstånd som kan leda till svåra komplikationer, främst krampanfall, delirium tremens (DT) och dödsfall.

Riskfaktorer för komplicerad abstinens är

• puls >120 slag per minut
• tidigare abstinenskramper eller delirium tremens
• högt och långvarigt alkoholintag (70 cl sprit per dag i 2 veckor)
• feber, urinvägsinfektion, pneumoni, skalltrauma
• blandberoende
• vätske- och näringsbrist.

Patienter med misstänkt akut alkoholabstinens kräver oftast inneliggande vård.

Övriga komplikationer

Alkohol kan ge upphov till många fysiska och psykiska komplikationer, exempelvis

• lever – leversteatos, alkoholhepatit och cirrhosutveckling
• neurologi – exempelvis epilepsi, neuropati, Wernicke-Korsakoff
• bukspottskörtel – akut eller kronisk pankreatit
• diabetes
• cancer – bland annat munhåla, esofagus och lever
• hjärta – hypertoni, förmaksflimmer, kardiomyopati
• infektioner – ökad infektionskänslighet
• skador och olyckor
• psykiskt – depression, ångest, sömnstörning, alkoholdemens.

Klinisk uppföljning

Alkoholberoende är ofta ett kroniskt varaktigt tillstånd och patienterna bör följas upp regelbundet.

Vid läkemedelsbehandling rekommenderas uppföljning under de första 2 veckorna

• följsamhet
• behandlingseffekt
• eventuella biverkningar.

Efter 2 veckor glesas återbesöken ut.

För att följa och objektivera behandlingseffekten kan alkoholdagbok och biokemiska markörer vara värdefullt som återkoppling till patienten.

Patientinformation

• Alkoholberoende (1177.se)
• Läkemedel vid alkoholberoende (1177.se)
• Alkoholhjalpen.se
• Anhörigstöd (alkoholhjalpen.se)

Relaterad information

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende (socialstyrelsen.se)

Om innehållet

Publicerat: 2022-10-07
Giltigt till: 2025-10-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne