Kronisk strålproktopati
Skånelistan
Rekommenderade läkemedel
| Behandling/tillstånd | Substans | Preparat/generika |
|---|---|---|
| Kronisk strålproktopati | ||
| Se Bakgrundsmaterial. | ||
Bakgrundsmaterial
Terapiråd
De flesta patienter med kronisk strålpåverkan i rektum har enbart lindriga besvär med blödningar. Dessa patienter ska inte behandlas utan ges lugnande besked. Avföringen bör hållas mjuk.
Vid behov av behandling ges i fösta hand sukralfat (Andapsin) som lokalbehandling. Behandlingen sker utanför godkänd indikation. Först när detta provats är endoskopisk behandling aktuell.
Läkemedelsbehandling
Behandling för vuxna
Tablett Andapsin 1 g: 2 tabletter blandas ut i 5 ml vatten och sprutas in i rektum morgon och kväll i 4 veckor. Andapsin suspension 200 mg/ml, 10-15 ml kan också användas.
Lämpligen används spruta med rektalspetsen Rectal Lead (artikelnummer ApoEx 845039). Kan rekvireras till mottagningen och delas ut till patienten. Spetsen smörjs med glidmedel eller vaselin och kan återanvändas efter rengöring. Länk till instruktion.
Patientinformation - behandling av strålproktopati (pdf)
Om tillståndet
Allmänt
Akut strålskada på slemhinnan uppträder i anslutning till strålbehandling och är mycket vanligt. Kronisk strålproktopati drabbar 2-20 % av de som fått strålbehandling mot bäckenet (cancer i corpus, cervix, prostata, rektum). Den kroniska formen debuterar >3 månader efter strålning men det kan dröja många år innan den uppträder.
Till skillnad från ulcerös proktit är orsaken strålningsinducerad ischemi med kärltillväxt, alltså inte inflammation. Symptomen är framför allt blödning men även typiska proktitsymptom med täta trängningar kan förekomma. Vid rektoskopi ses utbredda telangiektasier med ytliga, slingrande blodkärl och inte sällan spontan blödning.
Vid lindriga besvär behövs ingen behandling. Kortison och 5-ASA har ingen säker effekt. Däremot har sukralfatlavemang visat god effekt utan negativa biverkningar. Endoskopisk behandling kan ges men det finns risk för svårläkta sår och fistelbildning vilket gör att farmakologisk behandling bör provas i första hand. Målet med behandlingen bör vara att minska blödningarna, inte att besvären ska försvinna helt och hållet.