Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Primär utredning

Barnmottagning

• Utredning och behandling av hypo- och hypertyreos hos barn

Bakgrund

Rekommendationen ger vägledning vid utredning av såväl hypo- som hypertyreos hos barn.

Epidemiologi

Både hypo- och hypertyreos kan förekomma hos barn i alla åldrar men ses oftast hos flickor i tonåren. Hypotyreos är vanligast och 1 av 3 000 nyfödda screenas med kongenital hypotyreos. Barn med Downs och Turners syndrom har högre risk för sjukdom. Hypertyreos är ovanligare med en incidens på 1/100 000 barn.

Etiologi

Primär hypotyreos

• Kongenital hypotyreos – upptäcks via neonatal screening (förhöjt TSH)
• Autoimmun hypotyreos – vanligaste förvärvade formen
• Jodbristorsakad hypotyreos – förekommer inte i Sverige idag men på andra håll i världen
• Iatrogen hypotyreos – orsakad av strålning mot tyreoidea, radiojodbehandling eller tyreoidektomi
• Läkemedelsorsakad hypotyreos – exempelvis antiepileptika, litium
• Post-tyreoidit

Sekundär hypotyreos

• Central medfödd hypotyreos – sällsynt, orsakas av hypofysär svikt (lågt TSH och fritt T4, upptäcks därför inte vid den neonatala screeningen av TSH)
• Hypofystumör, hjärnkirurgi, strålning

Hypertyreos

• Graves sjukdom
• Toxiskt solitärt adenom
• Toxisk knölstruma
• Familjär icke autoimmun tyreotoxikos
• McCune-Albright syndrom
• Toxisk tyreoidit
• Exogent tillfört tyreoidahormon

Utredning

Symtom

Vid hypotyreos

• Ofta inga symtom initialt
• Senare dålig längdtillväxt och lätt viktökning
• Försenad pubertet
• Ovanligare symtom är trötthet, frusenhet, förstoppning, torr hud, bradykardi och håravfall (kan bli tydligt först efter substitution)

Vid hypertyreos

• Viktnedgång
• Takykardi
• Trötthet
• Muskelsvaghet
• Psykisk labilitet
• Endokrin oftalmopati (ovanligt hos barn)

Anamnes

• Debut och duration
• Andra sjukdomar eller syndrom
• Hereditet

Status

• Allmäntillstånd, längd, vikt
• Hjärta, puls
• Tyreoidea

Handläggning vid utredning

Provtagning rekommenderas vid misstanke, då symtom hos barn ofta är diffusa och ospecifika.

Laboratorieprover

• Vid utredning – ta TSH, överväg fritt T4.
• Vid avvikande svar – ta om TSH, fritt T4 och komplettera med antikroppar mot tyreoperoxidas (anti-TPO) och mot TSH-receptorn (TRAK).
• Vid fortsatt avvikande svar – agera utifrån följande provsvar.
• Vid åldersanpassat TSH inom normalområdet behövs ingen vidare utredning.

Lågt TSH

• Normalt eller förhöjt fritt T4 – konsultera barnläkare omgående för vidare handläggning.

Lätt förhöjt TSH (< 10)

• Lågt fritt T4 (eller inom lägre normalområdet) – konsultera barnläkare för vidare handläggning.
• Normalt fritt T4 utan TPO-antikroppar – ta nya prover efter 6 månader (TSH, fritt T4, anti-TPO). Om normaliserade värden behövs inga fler kontroller, konsultera barnläkare om fortsatt avvikande värden.
• Normalt fritt T4 och positiva TPO-antikroppar – ökad risk att utveckla hypotyreos närmaste åren föreligger, konsultera barnläkare för vidare handläggning.
• Förhöjt fritt T4 – konsultera omgående barnläkare för vidare handläggning (kan orsakas av hypofystumör, extremt sällsynt).

Förhöjt TSH (> 10)

• Oavsett övriga prover – konsultera omgående barnläkare för vidare handläggning.

Behandling

Handläggning vid behandling

Barn behandlas inom specialiserad vård.

Remissrutiner 

Remissindikation 

• Avvikande provsvar som tyder på hypo- eller hypertyreos enligt ovan efter kontakt med barnläkare

Komplikationer

• Myxödemkoma – sällsynt men livshotande tillstånd
• Ökad risk för hjärt-kärl-sjukdom
• Ökad risk för läkemedelsinteraktion

Patientinformation

• Medfödd brist på sköldkörtelhormon (1177.se)
• Hypertyreos – ökad produktion av sköldkörtelhormon (1177.se)

Om innehållet

Publicerat: 2020-03-09
Giltigt till: 2025-12-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne