Vårdnivå och samverkan

Primärvård

• Bedömning och utredning av patient som söker i primärvård.

Infektionsmottagning

• Uppföljning, smittspårning och behandling.

Bakgrund

Humant immunbristvirus (hiv) är ett retrovirus som förenas med individens arvsmassa och kan därmed inte elimineras. Det ger en kronisk virusinfektion.

Obehandlad hiv-infektion är 100 % dödlig och de flesta dör inom 5–10 år, men med kontinuerlig behandling kan smittsamheten elimineras och överlevnaden normaliseras även om sjukdomen inte kan botas. 

Tidig diagnostik förbättrar därför prognosen för patienten och har stor betydelse för minskad smittspridning.

Epidemiologi

Hiv förekommer hos både män och kvinnor. Majoriteten av diagnosticerade fall i Sverige är smittade utomlands eller födda i länder i Afrika söder om Sahara och i Sydostasien.

Ungefär 8100 personer lever med hiv i Sverige idag. 98 % står på behandling och av dessa är 96 % välbehandlade, vilket betyder att inget virus kan detekteras i blodet och de betraktas således som icke smittsamma.

Etiologi

Smittsamhet

Hiv hos obehandlad patient smittar via följande:

• Sexuella kontakter, smittrisken är högre vid anala än vaginala och orala samlag.
• Blod.
• Graviditet och amning.
• Delade sprutor, exempelvis vid intravenöst missbruk.
• Tatuering och piercing.

Välbehandlad patient smittar inte sexuellt, oavsett sexuell praktik. Fortfarande finns viss risk vid blodtransfusion, delning av sprutor och vid graviditet och amning. Kyssar, kramar, saliv, urin och avföring överför inte hiv-smitta.

De vanligaste smittvägarna vid inhemsk smitta är heterosexuella kontakter, män som har sex med män (MSM) och orena injektionsinstrument.

Riskfaktorer

• Riskbeteende vid sexuella kontakter.
• Injektionsmissbruk.
• Sexuella kontakter i områden med större inhemsk smitta.

Utredning

Symtom

Symtom vid primär hiv-infektion

Primärinfektionen ger symtom hos drygt hälften av de som smittats. Symtomen debuterar cirka 2–3 veckor efter smittotillfället.

• Feber.
• Muskelvärk.
• Halsont.
• Hudutslag, ofta makulopapulöst.
• Svullna lymfkörtlar.
• Mononukleosliknande sjukdomsbild men utan lever- och mjältförstoring.

Symtom efter primär hiv-infektion

Efter primärinfektion kan patienten vara symtomfri under flera år. Ospecifika symtom förekommer:

• Trötthet.
• Viktnedgång.
• Bukbesvär.

Senare i förloppet kan symtom uppkomma till följd av utvecklande av AIDS, exempelvis:

• Malignitet.
• Opportunistisk infektion vid nedsatt immunförsvar – Kaposis sarkom, pneumocystis-infektion, hiv-encefalopati och systemisk CMV-infektion.

Anamnes

• Riskfaktorer för smitta.
• Förekomst av indikatorsjukdomar.

Indikatorsjukdomar

• STI – sexuellt överförbara sjukdomar.
• Svår/generaliserad herpes zoster före 65 års ålder.
• Mononukleosliknande sjukdomsbild.
• Anemi, trombocytopeni och leukopeni med > 1 månads duration.
• Esofagal eller recidiverande candida.
• Svår seborroisk dermatit.
• Oklara koliter.
• Cervix- och analcancer eller dysplasi.
• Tuberkulos.
• Lymfom.
• Hepatit B och C.

Handläggning vid utredning

Tidig diagnostik av hiv-infektion är viktig. Provtagning för hiv bör erbjudas på vida indikationer:

• Förekomst av indikatorsjukdomar.
• Otestade migranter.
• Återkommande, utdragna eller oförklarade sjukdomstillstånd.
• Oklara symtom och tidigare negativt test, då nysmitta förekommer i synnerhet hos individer i högendemiska populationer.
• Asymtomatiska personer med riskbeteende.

Kontakta specialiserad vård för fortsatt handläggning vid positivt hiv-test. Akuta krisreaktioner är mycket vanliga.

Laboratorieprover

Hivtest erbjuds kostnadsfritt, kan göras anonymt och bör tas tidigast 2 veckor efter exponering.

• Hiv screeningtest (anti-hiv, hiv-antigen)
• Hiv snabbtest – kapillärt prov med svar inom 15 minuter, erbjuds på vissa kliniker.

Vid positivt hiv-test tas alltid ytterligare ett nytt konfirmerande prov. Vid negativt resultat rekommenderas nytt prov minst 8 veckor efter möjlig exponering.

Differentialdiagnoser

Primär hiv-infektion kan misstas för mononukleos, tonsillit eller ospecifik virusinfektion.

Behandling

Handläggning vid behandling

Hiv-infektion behandlas inom specialiserad vård.

Smittskydd

Hiv-infektion är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Anmälan till smittskydd ska ske skyndsamt, inom 24 timmar efter diagnos. Den som ordinerat provet är behandlande läkare fram till att ansvaret tydligt övertagits av annan läkare.

Behandlande läkare har följande ansvar:

• Informera patienten om sjukdomen och ge förhållningsregler.
• Säkerställa att smittspårning påbörjas.
• Smittskyddsanmäla via SmiNet.

SmiNet, elektronisk anmälan av smittsamma sjukdomar

Förebyggande åtgärder

• Säkert sex (undantag välbehandlad patient som inte bedöms smittsam) genom användning av kondom, femidom eller slicklapp vid oral-, vaginal- och analsex under hela samlaget. Använd vattenbaserat glidmedel vid behov då olja kan försvaga kondom.
• Information om att inte dela sprutverktyg.

Preexpositionsprofylax (PrEP)

Inom specialiserad vård kan PrEP vara aktuellt främst för MSM och transpersoner med högriskbeteende.

Postexpositionsprofylax (PEP)

PEP måste påbörjas senast 36 timmar efter misstänkt händelse. Samråd med specialiserad vård om en hiv-negativ person haft en händelse med en icke välbehandlad hiv-positiv person eller om behandlingsstatus är okänd.  

Exempel på händelser:

• Olycka med hudpenetrerande skada eller stänk på slemhinna av blod.
• Oskyddat sex eller kondomhaveri.
• Delad kanyl.

PEP ges inte efter händelse involverande person som är välbehandlad.

Läkemedelsbehandling

ART – antiretroviral terapi

ART sköts av specialiserad vård och består av mer än ett aktivt läkemedel. Tabletterna måste tas utan uppehåll. Biverkningar är ovanliga.

Interaktioner mellan hiv-mediciner och andra läkemedel är vanliga. Konsultera specialiserad vård eller särskilt web-formulär vid eventuell insättning av läkemedel till patient med ART.

HIV druginteractions, University of Liverpool

Remissrutiner 

Remissindikation 

Akut kontakt med infektionsklinik för fortsatt handläggning rekommenderas vid:

• Positivt hiv-test.
• Misstänkt exponering och behov av postexpositionsprofylax.

Komplikationer

Hiv medför ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar samt komplikationer till dem. Beakta särskilt riskfaktorer för och behandling av följande:

• Metabolt syndrom med hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes, hypertoni och hyperlipidemi.
• Njursjukdom.
• Cancer.
• Depression.
• Demens.
• Benskörhet.

Patientinformation

Hiv och aids, 1177

Relaterad information

• Sjukdomsinformation om hiv-infektion — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se)
• Smittskyddsblad och sjukdomsinformation om HIV, Region Skåne

Om innehållet

Publicerat: 2023-10-12
Giltigt till: 2026-10-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne