Definition av IBS enligt Rom IV

Återkommande buksmärta under minst 1 dag per vecka de senaste 3 månaderna, symtomdebut för minst 6 månader sedan och med minst två av följande tre karaktäristika:

1. Förändras vid tarmtömning
2. Associeras med förändrad avföringsfrekvens
3. Associeras med förändrad avföringskonsistens

Hos majoriteten av patienterna växlar besvären.

Vid misstanke om IBS är anamnesen av stor vikt för utredningen. För att kartlägga kostvanor krävs i allmänhet mer än att fråga om patienten äter normal kost. En enkel kostregistrering under 1–2 veckor kan ge en bättre bild av patientens matvanor men en remiss till primärvårdsdietist, för en kost- och symtomregistrering, ger en betydligt bättre bild över patientens faktiska matvanor kopplat till symtomen.

De flesta patienter kräver inte någon omfattande utredning utan det räcker oftast med att bekräfta för patienten att anamnesen stämmer med IBS och ta basala prover enligt faktarutan om handläggning av IBS-patienter. Det finns dock alarmsymtom som måste utredas vidare som till exempel debut efter 40-års ålder, viktnedgång eller blödning.

Alarmsymtom

• Kort symtomduration med ett progressivt kliniskt förlopp
• Debut efter 40-årsåldern
• Avvikande laboratorieprover såsom hög CRP eller anemi
• Blödning
• Feber
• Nattlig eller ständig diarré
• Viktnedgång

Utredning

• Bekräfta att anamnesen stämmer med IBS och uteslut organisk orsak
• Vid förekomst av alarmsymtom – riktad utredning
• Överväg Hb, LPK, CRP, Albumin, F-Hb, F-Kalprotektin, a-tTG, F-odling, F-parasiter
• Status och rektoskopi
• Koloskopi – endast vid debut >40 år eller vid misstanke om att annan sjukdom finns

Under senare år har feceskalprotektin blivit ett allt vanligare prov att analysera. Det är ett användbart prov i samband med utredning av mag-tarmbesvär med buksmärtor och/eller diarrébesvär. Kalprotektin är ett protein som finns i hög koncentration i neutrofila granulocyter. Hos patienter med IBS är feceskalprotektin vanligtvis lågnormalt medan patienter med inflammatorisk tarmsjukdom nästan alltid har klart förhöjda värden från ett par hundra till flera tusen.

Om anamnesen talar för att patientens besvär orsakas av IBS kan feceskalprotektin användas för att ytterligare förstärka misstanken och undvika omfattande utredning. Man bör vara medveten om att ett förhöjt feceskalprotektin inte är synonymt med inflammatorisk tarmsjukdom. Ett förhöjt feceskalprotektin kan även orsakas av exempelvis mag-tarm- och luftvägsinfektioner, malignitet i mag-tarmkanalen, blödningar och divertikulit. Patienter med mikroskopisk kolit kan ha normalt feceskalprotektin men inte sällan ser man förhöjda värden till ett par hundra. Patienter med alarmsymtom bör givetvis alltid utredas oavsett feceskalprotektinvärde.