Basal läkemedelsgenomgång bör enligt Skånemodellen genomföras för alla patienter > 65 år som behandlas med läkemedel. Tvärprofessionell läkemedelsgenomgång bör erbjudas patienter med kommunal hemsjukvård eller komplex läkemedelsbehandling.

Läkemedelsbehandling

Behandling för äldre

Eftersträva lägsta effektiva dos genom att ge låg startdos, ha långsam upptrappning och regelbundet ta ställning till dosjustering.

Polyfarmaci

Hög ålder medför ofta fler indikationer för läkemedelsbehandling och ålder i sig ska inte diskriminera någon från god och effektiv terapi. Samtidigt är polyfarmaci ett vanligt problem hos äldre, och många tar mer än tio läkemedel dagligen. Det är ofta lätt att sätta in en behandling, men svårare att avsluta den. Inom svensk sjukvård arbetar vi ofta utifrån ett sjukdomsorienterat arbetssätt, varför riktlinjer och rekommendationer anpassas till detta. Den multisjuka äldre behöver dock ett individualiserat geriatriskt perspektiv med balans mellan behandling av olika åkommor.

Risker med polyfarmaci

• Svårbedömda och svårförutsägbara effekter och biverkningar.
• Risken för läkemedelsinteraktioner ökar.
• Patientens förmåga att följa ordinationer minskar.
• Kassation av läkemedel ökar, med ekonomiska och miljömässiga konsekvenser.

Hur förebygga olämplig polyfarmaci hos äldre?

• Undersök patienten och beakta risker med telefonordinationer och digitala kontakter, såsom fel diagnos och bristande uppföljning.
• Ta hänsyn till patientens hela sjukdomsbild och medicinering; väg nytta mot risk. Överväg icke­farmakologisk behandling.
• Före insättning av nytt läkemedel, värdera om symtomet kan vara biverkan eller feldosering av befintlig behandling.
• Ompröva regelbundet läkemedelsbehandlingen även vid dosdispensering. Det är lika viktigt att avsluta en läkemedelsbehandling som att påbörja den.

Använd vårdprogram med stor försiktighet!

Vårdprogram finns för en mängd olika diagnoser och är ofta framtagna för en yngre patientgrupp som inte har många diagnoser. Om man, för en multisjuk äldre, följer alla vårdprogram finns stor risk för polyfarmaci, interaktioner och biverkningar.

Det är viktigt att göra en individuell bedömning med beaktande av den äldres livskvalitet, önskemål och biologiska ålder. Extra vikt ska läggas på risk­nyttavärdering för den aktuella behandlingen, speciellt vid prevention.

Särskilda överväganden

Kontraindikationer och försiktighet

Riskläkemedel för äldre

Riskläkemedel för äldre markeras i Region Skånes rekommendationslista med röd triangel och symbol 75+. Läkemedel som anses ha hög risk att orsaka biverkningar som förvirring, yrsel och njursvikt är markerade. Varningsmarkeringen är inte menad som något förbud mot att använda preparatet, utan utgör endast en påminnelse om äldre människors ökade känslighet för dessa läkemedel.

Preparat som bör undvikas om inte särskilda skäl föreligger

Användning av dessa läkemedel leder i hög grad till biverkningar. De ingår i de av Socialstyrelsen framtagna indikatorerna. Nyttan av behandlingen ska vägas mot riskerna och medicineringen bör fortlöpande omprövas. Se även webbutbildning på Vårdgivare Skåne:

Webbutbildning: Potentiellt olämpliga läkemedel till äldre

Bensodiazepiner med långverkande effekt:

• Preparat: Diazepam/Stesolid, Nitrazepam.
• Risker: Dagtrötthet, kognitiva störningar, muskelsvaghet, balansstörningar, fall.
• Preparaten bör inte nyinsättas. För patienter som redan står på långtidsbehandling ska uttrappningen ske långsamt för att minska risken för abstinenssymtom.

Propiomazin:

• Preparat: Propavan.
• Risker: Dagtrötthet och extrapyramidala symtom som restless legs.

Läkemedel med betydande antikolinerga effekter:

• Preparat: Neuroleptika, läkemedel mot urininkontinens, tri- och tetracykliska antidepressiva, vissa antihistaminer och anxiolytika.
• Risker: Kognitiv nedsättning, konfusion, urinretention, muntorrhet, förstoppning.

Tramadol:

• Preparat: Dolatramyl, Nobligan, Tiparol, Tradolan, Tramadol.
• Risker: Illamående, konfusion, yrsel och epileptiska kramper.

Glibenklamid:

• Preparat: Glibenklamid.
• Risker: Långvarig hypoglykemi, framför allt vid nedsatt njurfunktion.

Kodein, inklusive kombinationer:

• Preparat: till exempel Kodein, Altermol/Citodon/Panocod, Treo Comp.
• Risker: Oförutsägbar effekt på grund av  varierande metabolisering till aktivt morfin, överdosering av paracetamol vid otillräcklig kunskap om kombinationspreparat, förstoppning.

Att beakta vid behandling

Olämplig dygnsdosering till äldre

Högre doser än de angivna medför för äldre betydande risker för biverkningar som överstiger vinsten/nyttan med behandlingen.

Läkemedel och läkemedelsgrupper som ökar risken för fall

Behandling med dessa läkemedel bör omprövas när fallrisk föreligger hos patienten. 

• Opioider
• Antipsykotiska medel
• Sömnmedel och lugnande medel
• Antidepressiva medel
• Läkemedel som kan orsaka ortostatism eller blodtrycksfall, exempelvis nitrater, diuretika, betablockerare, kalciumantagonister, ACE-hämmare/ARB, medel vid prostatahyperplasi (alfa-1-receptorblockerare), dopaminerga medel, antipsykotika, tricykliska.

Se även webbutbildningen inom området.

Webbutbildning: Läkemedel som ökar risken för fall

Läkemedel och njurfunktion

En normal följd av åldrande är att njurfunktionen successivt sjunker så att vid 80 års ålder kan en halvering av njurfiltrationen ha skett. Vid behandling med läkemedel som till stor del utsöndras via njurarna ska njurfunktionen följas (med eGFR) och dosjusteringar göras. Både vid insättning och vid regelbunden uppföljning ska doserna anpassas. Speciell observans rekommenderas när kombinationer av dessa läkemedel ges.

Vanliga läkemedel som behöver anpassas efter njurfunktionen är:

Utsättning av läkemedel

Råd vid utvärdering eller avslutning av läkemedelsbehandling

Varje läkemedelsbehandling bör ha en klar indikation samt en plan för uppföljning och behandlingsduration. Utvärdering av effekt och biverkningar ska genomföras regelbundet även vid långvarig behandling. Sjukdomen kan ha ändrat karaktär eller andra omständigheter kan ha tillkommit, som gör att aktuell behandling behöver korrigeras eller avslutas.

När läkemedelsbehandling avslutas föreligger risk för utsättningsbesvär av olika slag. Många preparat kan sättas ut direkt, medan andra behöver trappas ut över en kortare eller längre tidsperiod. Hänsyn måste tas till risken för rebound­effekter, utsättningsreaktioner såsom abstinenssymtom, upphörd interaktionseffekt samt för återfall i sjukdomen. Exempel på läkemedel som bör sättas ut gradvis är antidepressiva, opioider, bensodiazepiner, neuroleptika, betablockare och protonpumpshämmare.

FAS UT, Läkemedelskommittén i Västerbottens läns landsting (fasut.nu)

Om tillståndet

Allmänt

Kontroll av njurfunktion

Observera att plasmakreatinin är ett otillförlitligt mått på äldres njurfunktion. Normalvärde för estimerad glomerulär filtrationshastighet (eGFR) är > 90 ml/min. Lätt nedsatt njurfunktion motsvaras av 60–89, måttligt nedsatt 30–59, kraftigt nedsatt 15–29 och < 15 tyder på njursjukdom i slutstadium.

Vid provtagning av plasmakreatinin i Skåne estimeras GFR automatiskt. Man kan även få eGFR uträknat enkelt med provet Cystatin C. Elimination av Cystatin C sker via glomerulär filtration och är inte beroende av muskelmassa, ålder eller kön. Cystatin C kan påverkas av pågående behandling med glukokortikoider. För ytterligare information se

Kalkylator för beräkning av eGFR (egfr.se)

Referenser

Referenser Farmakologiska förändringar vid åldrandet

Om innehållet

Publicerat: 2024-01-02
Faktaägare: Läkemedelsrådet i Region Skåne