Nutritionspärmen

Nutritionspärmen innehåller avsnitt om ansvarsfrågor, näringsrekommendationer och praktiska råd för måltider och ska vara ett redskap för vårdpersonalen och ett underlag för kökspersonalen.

Förord

På sjukhus är maten en viktig del av behandlingen. Sjukdom och ålder påverkar näringsbehovet vilket gör att alla patienter inte kan äta samma sorts mat. Behandlingar och sjukdomen i sig påverkar dessutom ofta patientens aptit negativt, samtidigt som behovet av både energi och näring kan vara ökat. Det ställer stora krav på sjukhusmaten. Köket ansvarar för att den lagade maten innehåller adekvat näring och ser aptitlig ut och vårdpersonalen ansvarar för att rätt kost beställs och att maten serveras på ett hygieniskt och aptitligt sätt. Den gemensamma målsättningen är att patienten blir nöjd och äter maten.

Sjukhusmaten produceras och levereras på olika sätt inom Region Skåne. Kosthanteringen drivs i offentlig regi på sjukhusen i Helsingborg, Ängelholm, Kristianstad, Hässleholm och Ystad medan hanteringen av sjukhusmaten på övriga sjukhus drivs i privat regi efter upphandling. Nutritionspärmen ska fungera som ett gemensamt underlag för nutritionsbehandlingen av alla regionens patienter. Vissa lokala avvikelser och tillägg finns beskrivet i de ”Lokala flikarna”.

Region Skånes nutritionspärm utgår från Socialstyrelsens rekommendationer 2011. Revideringen av nutrionspärmen 2012 har skett i samarbete med dietisterna i materialgrupperna och dietister med specialinriktning både inom vuxen-, geriatrisk- och barnnutrition. Redaktör och ansvarig för samordning har varit Kiki Lundberg, leg dietist, anställd på Avdelningen för Klinisk Nutrition, SuS i Lund.

Innehållsförteckning

  • Kapitel 1 - Ansvar för mat på sjukhus

    • Ansvar för mat på sjukhus

      Ansvar för mat på sjukhus

       

      Regelverk   

      Hälso- och sjukvården regleras av en mängd lagar och föreskrifter. De grundläggande bestämmelserna för mat på sjukhus finns i hälso- och sjukvårdslagen, (HSL 1982:763), patientsäkerhetslagen, (PSL, 82010:659), och patient datalagen, (PDL 2008:355) samt socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:19) angående basal hygien inom hälso- och sjukvård.

      Dessutom regleras mathanteringen av livsmedelslagstiftningen, kommunernas tillsyn samt Livsmedelsverkets föreskrifter och råd.

      Politiskt ansvar

      Regionens ansvariga politiker antog februari 2011 en vision för Matlandet Skåne.

      Visionen innebär:

      • Skåne är norra Europas ledande matregion 2025

      • Måltiden visar vägen till ett hållbart och hälsosamt Skåne. Livsmedelstransporterna ska minska och andelen livsmedel som är ekologiska och/eller närproducerade ska öka.

      • Alla patienter ska vara nöjda med maten och måltidssituationen på sjukhusen och den personliga valfriheten ska öka. Andelen undernärda och överviktiga ska minska till ett minimum.

      • All personal inom vården ska ha goda kunskaper om matens betydelse för hälsa, tillfrisknande och återhämtning.

      De ekonomiska ramar som fastställs av ansvariga politiker påverkar matens kvalitet. En viktig förutsättning är också att kostkedjan fungerar samt att kontakten och samarbetet mellan ansvarsområdena är goda.

      Verksamhetschefens ansvar

      Verksamhetschefen eller motsvarande har det yttersta ansvaret för att det finns välfungerande rutiner och tillräckliga kunskaper för kosthanteringen inom en klinik eller basenhet. Patientansvarig läkare ansvarar för ordination av energinivå, kosttyp samt eventuella restriktioner. Läkaren har också ansvar för att vid behov konsultera dietist.

      Kökets / Leverantörens ansvar

      Kostchefen / Leverantören ansvarar för att matsedelsplanering och tillagning av maten görs enligt gällande rekommendationer för näringsinnehåll, temperatur, hygien och variation. Ansvaret innebär även att maten som lämnar köken ska smaka gott och vara kombinerade på ett aptitstimulerande sätt.
      Kostchefen / Leverantören ansvarar för information och utbildning till kökspersonal och till vårdpersonal i frågor som gäller matrutiner, rekvisisioner osv.
      All personal i matproduktionen betraktas som hälso- och sjukvårdpersonal ur ansvarssynpunkt.

      Dietistansvar

      Dietisten är konsult i frågor om näring och nutritionsbehandling till läkare, vårdpersonal och kostavdelning. Dietisten ansvarar för kostbehandling av patienter enligt ordination av ansvarig läkare samt medverkar vid utbildning av personal så att ordinerad kostbehandling fungerar och gällande kostrekommendationer följs.

      Avdelningsansvar

      Enhetschef eller motsvarande ansvarar för att personalen har den kunskap som krävs för att patienternas behov tillgodoses och ordinerad nutritionsbehandling  genomförs. Chefen ansvarar även för att det finns rutiner för uppföljning och journalföring av patienternas näringssituation, liksom för regelbunden rapportering till ansvarig läkare.
      I sjuksköterskans ansvar ingår att informera om matens och näringens betydelse vid sjukdom, vad som karaktäriserar olika typer av koster samt hur maten kan anpassas till patientens behov och önskemål.

      Måltidssituationen för patienten

      Vårdpersonalen fungerar som budbärare mellan kök och patient. Vårdpersonalen ska respektera varje patients matkultur, ha en positiv attityd till maten och låta den ätande själv bestämma om maten är god eller inte. En sjuk eller svag människa kan tappa aptiten om maten serveras av en person som genom ord eller kroppsspråk uttrycker sin egen negativa uppfattning.
      Både den fysiska och psykiska miljön som omger måltiden är av stor betydelse. Det är viktigt att duka trevligt och servera maten snyggt, aptitligt och i en lugn miljö. Måltiderna ger möjlighet till social kontakt, men hänsyn måste också tas till den som av någon anledning vill äta enskilt. Det är viktigt att vårdpersonalen stöttar och tar sig tid att hjälpa dessa patienter.

      Även om vårdtiderna ofta är relativt korta, har maten stor betydelse för patienten. Maten har både en omvårdande funktion och en viktig roll i den medicinska behandlingen. För flera patientkategorier har maten även en pedagogisk betydelse.
      Många som blir inlagda på sjukhus är undernärda eller befinner sig i riskzonen för att bli undernärda. Det är lättare att förebygga och kostbehandla i tid, än att försöka avhjälpa en redan uppkommen brist.

    • Måltidssituationen för patienten

      Måltidssituationen för patienten

      Vårdpersonalen fungerar som budbärare mellan kök och patient.    Vårdpersonalen ska respektera varje patients matkultur, ha en positiv attityd till maten och låta den ätande själv bestämma om maten är god eller inte. En sjuk eller svag människa kan tappa aptiten om maten serveras av en person som genom ord eller kroppsspråk uttrycker sin egen negativa uppfattning.

      Både den fysiska och psykiska miljön som omger måltiden är av stor betydelse. Det är viktigt att duka trevligt och servera maten snyggt, aptitligt och i en lugn miljö. Måltiderna ger möjlighet till social kontakt, men hänsyn måste också tas till den som av någon anledning vill äta enskilt. Det är viktigt att vårdpersonalen stöttar och tar sig tid att hjälpa dessa patienter.

      Även om vårdtiderna ofta är relativt korta, har maten stor betydelse för patienten. Maten har både en omvårdande funktion och en viktig roll i den medicinska behandlingen. För flera patientkategorier har maten även en pedagogisk betydelse.
      Många som blir inlagda på sjukhus är undernärda eller befinner sig i riskzonen för att bli undernärda. Det är lättare att förebygga och kostbehandla i tid, än att försöka avhjälpa en redan uppkommen brist.

  • Kapitel 2 - Näringsrekommendationer och näringsbehov

    • Svenska näringsrekommendationer för friska

      Svenska näringsrekommendationer för friska

      De svenska näringsrekommendationerna, SNR, syftar till att ge underlag för planering av en kost som tillfredsställer de primära näringsbehoven. Kosten ska ge förutsättningar för god hälsa och minska risken för kostrelaterade sjukdomar.    

      Det generella kostbudskapet för friska vuxna och för barn över 3 år innebär:

      • Öka intaget av grönsaker och frukt
      • Företrädesvis välja fullkornsprodukter
      • Äta fisk ofta, gärna 2-3 gånger i vecka
      • Välja mjuka matfetter
      • Begränsa intaget av socker och sockerrika produkter
      • Minska saltintaget

      Vid sjukdom och för barn, gravida, ammande och äldre måste kostens sammansättning anpassas till den aktuella situationen.

    • Behov av energi och näring

      Behov av energi och näring

      Energi

      Energibehovet bestäms av flera faktorer, som kön, ålder och grad av fysisk aktivitet. Om energiintaget motsvarar utgifterna, behålls kroppsvikten. En liten, men konstant obalans, kan bidra till en betydande viktförändring. Ett intag på 120 kcal över eller under behovet, leder till en viktförändring på 6 kg på 1 år.
       
      Den basala energiomsättningen (BMR) utgör den största delen av de totala energiutgifterna hos vuxna, 50-70%. BMR täcker energiomsättningen för de inre organen och för att hålla kroppstemperaturen. Den basala omsättningen är relaterad till kroppssammansättning och kan variera mellan 15 – 20 kcal/kg/dygn. Magerlagda eller undernärda personer har relativt hög basal energiomsättning, eftersom de inre organen utgör en större andel av den totala kroppsvikten.     
      Miniminivån för att upprätthålla liv på längre sikt är ett energiintag på 20 % över BMR.
      För beräkning av energibehov, se kapitel 3.
       

      Rekommendationer för energifördelning:

      Rekommendationerna baseras på svenska näringsrekommendationer, SNR, från Statens Livsmedelsverk 2005. Följande beräkningar är baserade på en energinivå på 2100 kcal per dag.
       

      Protein: 79 g, ca 15 E%

      Rekommendationen 10-15 E% gäller för vuxna friska personer. Vid ett mycket lågt energibehov kan en större andel protein vara nödvändigt.
       

      Fett: 70 g, ca 30 E%

      Enligt större riksomfattande kostundersökningar svarar fett för ca 34% av den totala energitillförseln. Ett högt fettintag har satts i samband med hög förekomst av hjärt- kärlsjukdomar, vissa former av cancer, övervikt och gallsten. Det finns samband mellan intaget av mättat fett, serumkolesterol (LDL-kolesterol) och förekomst av hjärtinfarkt. Det har visats att en minskning av mättat fett och en ökning av omättat fett sänker serumkolesterolnivån och minskar risken för hjärtinfarkt. Typen av fett är av större betydelse än den totala mängden fett.
      Andelen mättat fett bör vara högst 10% av det totala energiintaget.
      Enkelomättade fettsyror bör svara för 10-15% och fleromättade fettsyror för 5-10% av det totala energiintaget.
      En ökad andel långkedjiga fettsyror, omega-3, från fisk är önskvärt.
       

      Kolhydrat: 290 g, cirka 55 E%

      Mängden kolhydrat är en konsekvens av rekommendationerna för protein och fett. Den största delen av kolhydraterna bör komma från stärkelse- och fiberrika livsmedel, som potatis, pasta, ris, bröd, rotfrukter, grönsaker och frukt. 
      Sockermängden bör begränsas till högst 10 % av energiintaget. Med socker avses här raffinerat eller industriframställt socker. 
       
      Intaget av kostfiber bör för vuxna vara 25-35 g/dag, vilket motsvarar minst 12 g/1000 kcal.
       

      Rekommendationer för kostens innehåll av mineraler och vitaminer. Endast ett fåtal tas upp här. För utförligare information, gå till www.slv.se.

      Kalcium: ca 800 – 900 mg

      Rekommenderad mängd för gravida och ammande är 1200 mg per dag. Mjölkprodukterna är våra bästa källor för kalcium. Tre glas mjölk och två skivor ost täcker det normala behovet. För kalciumomsättningen behövs vitamin D.
       

      Järn: 10 – 15 mg

      Kvinnor i fertil ålder och gravida har ett högre behov. Bra järnkällor är inälvsmat, rött kött, gröna bladgrönsaker, bröd och vissa bär. Vitamin C och animaliskt protein stimulerar upptaget av järn. Fytinsyra i t ex ceralier och garvsyra i te verkar hämmande, men den hämmande effekten kan uppvägas med samtidigt intag av vitamin C. Livsmedel som är rika på vitamin C bör därför ingå i samtliga måltider.
       

      Natrium: ca 3000 mg (120-130 mmol)

      Enligt riksomfattande kostundersökningar är dagskonsumtionen av koksalt 10-12 g (ca 2 tsk och motsvarar 4 g Na). Charkuteriprodukter, bröd, flingor, kryddblandningar, hel- och halvfabrikat bidrar med en stor del. En minskning av saltintaget, enligt de svenska näringsrekommendationerna, bör eftersträvas.
       

      Vitamin D: ca 7,5 µg

      För gravida, ammande och personer över 60 år rekommenderas 10 µg/dag.
      Normalt täcks endast en mindre del av intaget genom kosten. Syntes av vitamin D i huden genom solbestrålning bidrar till större delen av kroppens behov. Feta fiskar och berikade mjölkprodukter, bordsmargarin och ägg är de bästa källorna för vitamin D. 100 g fet fisk ger ca 10 µg och 15 g berikat bordsmargarin 1,5 µg vitamin D.
       

      Folat: 300 µg

      Rekommendationen för kvinnor i fertil ålder är 400 µg samt för gravida och ammande 500 µg/dag.
      Folat och folsyra är olika former av samma B-vitamin. Folat finns naturligt i mat och folsyra används vid berikning och i kosttillskott. Folsyra tas lättare upp i kroppen. Folatbrist ger blodbrist. Goda källor för folat är gröna bladgrönsaker, baljväxter, kål, rotfrukter, apelsin, kiwi, jordgubbar, leverpastej, fullkornsprodukter och filmjölk.
       

      Askorbinsyra, vitamin C: 75 mg

      Högre dos rekommenderas till gravida och ammande, 85 respektive 100 mg/dag. En ansenlig del av vitaminet förstörs vid tillagning och varmhållning, varför 2/3 av rekommenderad mängd bör tillföras i form av färsk frukt, råa grönsaker och citrusjuice. Askorbinsyra stimulerar upptaget av icke-hem-järn, dvs järn från ffa ceralier och vegetabilier, varför vitamin C-rika livsmedel bör ingå i alla måltider. Goda källor är citrusfrukter, kiwi, svarta vinbär, paprika, vitkål, broccoli och berikade citrusjuicer.
    • Energi- och näringsbehov vid sjukdom

      Energi och näringsbehov vid sjukdom

      Vid sjukdom är energibehovet ofta sänkt på grund av minskad fysisk aktivitet. Behovet av livsnödvändiga näringsämnen är däremot ofta ökat. Vid flera sjukdomstillstånd är proteinkatabolismen ökad, vilket kräver ett högre innehåll av protein och andra näringsämnen i en mindre mängd mat, vilket ställer stora krav på sjukhusmatens utformning.   
       
      Flera undersökningar visar att många patienter som tas in på sjukhus lider av någon form av undernäring. En svensk undersökning visade att 25% av kirurgpatienterna var malnutrierade vid intagningstillfället. Samband mellan malnutrition och postoperativa komplikationer påvisades också.

      Malnutrition kan även uppstå under sjukhusvistelsen. Ett minskat matintag i kombination med fasta inför undersökningar kan göra att patienten inte förmår tillgodose sitt energi- och näringsbehov. En punktprevalensstudie vid Universitetssjkuhuset i Lund 2008 visade att 36% av de inneliggande patienterna hade måttlig eller hög risk för undernäring. Därför viktigt att uppmärksamma hur mycket och vad patienten äter. Ett bra hjälpmedel för detta är att använda formulär för mat- och vätskeregistrering, se under kap 22.

      För patienter som utvecklar undernäring, räcker det inte att enbart anpassa maten. Ibland behövs kosttillägg, som näringsdryck och berikningspreparat, som ett komplement till maten.

      Hos ett mindre antal patienter är förmågan att äta så nedsatt att anpassad mat och kosttillägg inte är tillräckligt för att tillgodose energi- och näringsbehovet. Konstgjord näringstillförsel, artificiell nutrition, kan behövas helt eller delvis. Artificiell nutrition kan ges i magtarmkanalen, enteral nutrition, eller direkt i blodbanan, intravenös eller parenteral nutrition.
       

      Energibehov

      Energibehovet hos vuxna är ungefär 25 kcal per kilo kroppsvikt och dygn för sängbundna patienter och 30 kcal per kilo kroppsvikt och dygn för uppegående patienter med begränsad fysisk aktivitet.
      Vid vissa sjukdomar kan energiomsättningen öka avsevärt, t ex vid KOL beroende på ett ansträngande andningsarbete.

      Genomsnittligt energibehov per kilo aktuell kroppsvikt och dygn

        Kcal / kg / dygn
      BMR (basalmetabolism)    20
      BMR + 25 % (sängbundna    25
      BMR + 50 % (ej sängbundna    30
      BMR + 75 - 100 % (återuppbyggnadskost)    35 - 40
      Dessa värden korrigeras om patienten är:
      • Mager   + 10%
      • 18-30 år  + 10%
      • 70 år  - 10%
      • För varje grads temperaturförhöjning + 10%
      • Vid övervikt (BMI >25) kan den vikt som motsvarar BMI 25 användas, med tillägg av 25% av den överskjutande vikten.

      Proteinbehov

      Proteinbehovet är ofta ökat vid sjukdom, varför sjukhuskosten innehåller mer protein än den vanliga ”friskkosten”.  Behovet för sjuka beräknas till 1,0 – 1,5 g protein per kilo kroppsvikt och dygn.
       

      Behov av vitaminer och/eller mineral tillskott

      Vid låga energiintag, under 1600 kcal, kan inte patientens vitamin- och mineralbehov garanteras. Många patienter som äter lite behandlas med E-kost har kanske sen tidigare, haft ett lågt intag av vitaminer och mineraler, varför ett tillskott av en multivitamin- och mineraltablett bör ordineras tillsammans med denna kost. Patientens behov av D-vitamin bör bedömas individuellt.
    • Näringsinnehåll i grundkosterna SNR-, A- och E-kost

      Näringsinnehåll i grundkosterna SNR-, A- och E-kost

      Innehållet av energi, vitaminer och mineraler är samma i alla grundkoster. Fördelningen mellan energigivande näringsämnen, fibermängd och volym på portionen skiljer dem åt.   

      Energi- och näringsfördelning i grundkoster

      SNR-kost 15-20 E% protein 25-35 E% fett 45-55 E% kolhydrater
      A-kost 20-25 E%  "  35-40 E% " 40-45 E%  "
      E-kost 20-25 E%  " 40-50 E% " 25-40 E%  "

      SNR-kost – kost för friska
      För patienter, vars sjukdom inte medför någon påtaglig aptitinskränkning eller näringsproblematik, bör matens sammansättning motsvara den som rekommenderas för befolkningen i övrigt., dvs enligt de svenska näringsrekommendationerna, SNR. Denna kost lämpar sig i många fall för patienter med diabetes, blodfettsrubbningar och andra varianter av metabola syndromet.

      A-kost – allmän kost för sjuka
      För patienter vars sjukdom påverkar aptiten behövs en kost där nödvändiga näringsämnen ryms i en mindre mängd mat. Näringstätheten ökas framförallt genom ett ökat fettinnehåll, mindre mängd grönsaker och fiberrika livsmedel.

      E-kost – energirik kost
      För patienter med nedsatt aptit behövs en kost som täcker behovet av energi, protein och näringsämnen i en liten volym. Målsättningen är att volymen motsvarar en halv portion A-kost men med bibehållet innehåll av energi och näringsämnen.

    • Energi- och näringsbehov för barn

      Energi- och näringsbehov för barn

      Barnets energibehov beror på ålder, längd, kroppsvikt och  tillväxthastighet.  I förhållande till kroppsvikten är energibehovet mycket större än hos vuxna. Behovet är förhållandevis störst  under spädbarnsåret och minskar därefter stegvis. Vissa sjukdomar kan medföra ett högre energibehov.    
       
      Sjukhuskosten för barn bör i stort följa näringsrekommendationerna för friska barn.
       
      De energigivande näringsämnena bör fördelas enligt följande:
        Barn under 3 år Barn över 3 år
      Protein 15 E% 15 E%
      Fett 35 E% 30 E%
      Kolhydrater 50 E% 55 E%
       
      Protein: 15 E%
      Behovet av protein hos friska barn täcks väl med 10 energiprocent. Vid vissa sjukdomstillstånd kan behovet vara något högre, vilket motiverar rekommendationen ovan.
       
      Fett: ej lägre än 35 E% om barnet är under 2 år, ca 30 E% för större barn.
      Under de första levnadsåren behöver barn en energirik kost. Maten till barn före 2 års ålder bör därför ha en högre fetthalt, minst 35 E%.
       
      Kolhydrater: ca 50 – 55 E%
      Kolhydraterna bör huvudsakligen baseras på stäkelserika produkter och intaget av rent socker bör hållas lågt, < 10 E%. Fiber är bra även för barn, men barn under 2 år kan bli lösa i magen av alltför mycket.
       
      Referensvärden för energiintag
      Tabellen utgör en grund för beräkning av det enskilda barnets energibehov. Beräkningen utgår från barnets ålder och kroppsvikt. Multiplicera barnets vikt med antalet kcal i det aktuella åldersintervallet. Observera att vissa sjukdomsstillstånd kan medföra ett betydligt högre energibehov.

      För barn 0 – 23 månader:

      Ålder Kcal /kg / dag
      1 mån 98
      3 mån 87
      6 mån 85
      12 mån 85
      18 mån 85
       

      För flickor och pojkar 2 – 9 år:

      Ålder

      Flickor 
      Kcal / kg /dag

      Pojkar 
      Kcal /kg / dag
      2 år 85 85
      3 år 79 85
      4 år 76 79
      5 år 76 78
      6 år 76 78
      7 år 73 78
      8 år 68 74
      9 år 63 70
       

      För flickor och pojkar 10 – 17 år med normal aktivitetsnivå:

      Ålder Flickor 
      Kcal/ kg /dag
      Pojkar 
      Kcal /kg /dag
      10 år 60 68
      11år 55 63
      12 år 51 60
      13 år 48 56
      14 år 45 55
      15 år 43 53
      16 år 43 51
      17 år 42 50
    • Riktlinjer för kost till sjuka äldre

      Riktlinjer för kost till sjuka äldre

      Energibehovet minskar med stigande ålder hos de flesta. Till en mindre del beror detta på en minskad basalmetabolism och till en större del på minskad fysisk aktivitet. Behovet av näringsämnen är dock allmänt sett minst lika stort som tidigare i livet. Därför är kravet på matens näringstäthet extra viktig för äldre personer. Det är speciellt viktigt att tillgodose äldres behov av protein, kalcium, vitamin C och D.   

      Många äldre har på grund av sjukdom eller ätproblem, svårigheter att äta tillräcklig mängd mat och behöver energi- och proteinrik/näringstät kost. Många behöver också konsistensanpassad mat.

      Läs mer under kapitel 6 – Kost för äldre

  • Kapitel 3 - Nutritionsbedömning

    • Generella åtgärder

      Generella åtgärder

      Val av åtgärder styrs av vilka och hur stora ätproblem patienten har.  
       
      • Ordinera lämplig energinivå
        Beställ den energinivå/portionsstorlek som närmast motsvarar patientens energibehov:
      1600 kcal Liten portion
      2100 kcal Normal portion
      2800 kcal Stor portion
      (1200 kcal) (Finns för barn )

       

      • Viktuppföljning
        Ofrivillig viktnedgång är en riskfaktor för undernäring oavsett tidsförlopp och omfattning. 
      •  Mat- och vätskeregistrering
        Registreringen ska bedömas för att se om intaget motsvarar behovet. Om intaget inte täcker patientens energibehov, ska åtgärder vidtas för att öka energiintaget.
      Övriga nutritionsåtgärder
      Dålig aptit får aldrig vara en orsak till lågt energiintag utan ska vara ett observandum för insättande av nutritionsbehandling. Energibehovet kan ev tillgodoses med energirik kost, konsistensanpassning, extra mellanmål, kosttillägg, enteral och/eller parenteral nutrition.
    • Att identifiera, förebygga och behandla sjukdomsrelaterad undernäring

      Att identifiera, förebygga och behandla sjukdomsrelaterad undernäring
       

      Ett gott nutritionsstatus är en förutsättning för att den medicinska behandlingen ska få optimal effekt  och för god livskvalitet. I samband med sjukdom kan behovet av näringsämnen öka, medan förmågan att äta eller tillgodogöra sig näringen kan minska. Otillräckligt eller felaktigt näringsintag kan leda till undernäring, som är förenat med en ökad komplikationsrisk i samband med vård och behandling.    

      För att på ett tidigt stadium upptäcka de patienter som är eller riskerar att bli undernärda, behövs rutiner för riskbedömning och rutiner för vem som skall utföra bedömningen på vårdavdelningen. I bedömningen ingår BMI, viktutveckling och förekomst av ätsvårigheter. Det måste även finnas riktlinjer för att beräkna energibehov och registrera vad patienten äter och dricker.
      Om patienten inte äter tillräckligt, måste man alltid ta reda på orsakerna och sätta in åtgärder.

      Exempel på en nutritionsvårdsprocess (efter Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm)

      Exempel på en nutritionsvårdsprocess
       

      Följande kan vara viktigt att uppmärksamma:

      • Funktionella handikapp
      • Dålig mun- och/eller tandstatus
      • Förstoppning
      • Nedsatt aptit
      • Livsmedel/maträtter som patienten inte äter/tål

      BMI
      Med hjälp av BMI kan man mer rättvisande klassificera unga, vuxna och medelålders personer utifrån längd och vikt. De individuella variationerna är dock stora. Det är viktigt att värdera BMI tillsammans med aktuell viktutveckling. Kombinationen av lågt BMI och ofrivillig viktnedgång medför ökad komplikationsrisk i samband med vård och behandling.

      Svår undervikt BMI <16  
      Undervikt BMI <20 För äldre BMI <22
      Normalvikt BMI 20-25  

                               
      Bakomliggande orsaker till undernäring
      Patient som löper risk för att utveckla eller har ett undernäringstillstånd, ska utredas för att fastställa bakomliggande orsaker, hur allvarligt nutritionsproblemet är och hur ev sjukdom och behandling kan förväntas påverka situationen framöver. Utredningen ger underlag för att planera och besluta om nutritionsbehandling och ätstödjande åtgärder. Exempel på bakomliggande orsaker:

      • Behandling, t.ex strålning och cytostatika
      • Medicinering
      • Nedsatt aptit
      • Munhåleproblem
      • Tuggsvårigheter
      • Sväljningssvårigheter
      • Illamående
      • Obstipation
      • Diarré
      • Nedsatt ork att genomföra en måltid
      • Motoriska problem
      • Kognitiva problem

      Nedanstående bedömningar och åtgärder som bör göras:

      • Bedömning av energibehov
      • Ordination av energinivå, typ av kost och konsistens på maten
      • Uppföljning av viktsutveckling, intag av mat och dryck
      • Vårdplan som omfattar nutritionsomvårdnad
    • Att beräkna energibehov för vuxna patienter

      Att beräkna energibehov för vuxna patienter

       

      Genomsnittligt energibehov per kilo aktuell kroppsvikt och dygn   

        Kcal /kg / dygn
      BMR (basalomsättning 20
      BMR + 25 % (sängbundna) 25
      BMR + 50 % ( ej sängbundna) 30
      BMR + 75-100 % (återuppbyggnad) 35-40
      Dessa värden korrigeras:
      Om patienten är mager + 10 procent
      Om patienten är 18-30 år + 10 procent
      Om patienten är >70 år – 10 procent
      För varje grads temperaturhöjning + 10 procent
      Vid övervikt (BMI >25) kan kroppsvikten som motsvarar BMI 25 användas, med tillägg av 25 procent av den överskjutande vikten. (Socialstyrelsen 2011).
       
  • Kapitel 4 - Måltidsordning och praktiska råd för måltiderna

    • Måltidsordning och praktiska råd kring måltiderna

      Måltidsordning och praktiska råd kring måltiderna

      Måltiderna ska fördelas jämnt över en så stor del av den vakna tiden på dygnet som möjligt. Tre huvudmål och tre mellanmål rekommenderas. 
      Motiven till dessa rekommendationer är följande:   

      • De flesta patienter är vana vid en måltidsordning med frukost, lunch, middag samt mellanmål.      
      • Patienter på sjukhus har ofta nedsatt aptit och kan få svårt att tillgodose det totala energi- och näringsbehovet om måltiderna är få och/eller kommer för tätt.
      • Nattfastan bör inte överskrida 10-11 timmar.
      • Mellanmålen är lika viktiga som huvudmålen och nödvändiga för att patienten ska täcka sitt energibehov.
      • Den rekommenderade måltidsordningen är fördelaktig för en god kontroll av blodsocker, blodfetter och för att behålla kroppsvikten på önskad nivå.
    • Rekommenderad måltidsordning

      Rekommenderad måltidsordning      

      Måltid Tider Energifördelning
      Frukost 07.00-08.30 15-20%
      Mellanmål 09.30-10.30 10-15%
      Middag 12.00-13.00 20-25%
      Mellanmål 14.00-15.00 10-15%
      Kvällsmat 17.00-18.30 20-25%
      Mellanmål 20.00-21.30 10-15%

      En del patienter kan behöva ännu fler måltider, som exempelvis ett tidigt morgonmål eller ett nattmål. Orolig nattsömn kan bero på hunger. Yrsel, irritabilitet och aggressivitet på morgonen kan vara tecken på för lång nattfasta.

      Vissa patienter kan p.g.a. sjukdom eller medicinsk behandling behöva äta på helt andra tider än de ordinarie. Det är viktigt att se till den enskildes behov och i möjligaste mån låta patienten äta när hon kan/vill göra det.

    • Information mellan vårdpersonal och patient

      Information mellan vårdpersonal och patient

      Maten är en viktig del av vården och personalen skall fråga patienten om hennes vanor och önskemål. Personalen är skyldig att informera om tid och plats för måltider, var det finns uppgift om veckans meny, valmöjligheter av t.ex. bröd, pålägg, dryck, portionsstorlek samt alternativ till frukost, middag och kvällsmål. Patienten behöver också veta att det går att få något att äta utanför ordinarie måltidstider och eventuellt få önskekost.
      Om intaget av mat och dryck registreras, behöver patienten få information om varför och hur detta sker.  

    • Förberedelser inför måltiden

      Förberedelser inför måltiden

      För att optimera och stimulera patienten att äta, kan personalen behöva:

      • Öppna fönstret och vädra rummet     
      • Ställa i ordning och torka av matbordet eller sängbordet
      • Ge patienten möjlighet att tvätta händerna
      • Hjälpa patienten att hitta en bekväm sittställning, framförallt om maten serveras vid sängbordet
      • Ge patienterna möjlighet att sitta i mindre grupper och få sällskap av varandra
    • Servering av maten

      Servering av maten

      Presentera gärna menyn för patienten inför serveringen. Det är speciellt viktigt för patienter som får konsistensanpassad kost och för dem med ex. synnedsättning.      
      Låt patienten äta i sin egen takt. Anpassa livsmedel, portionsstorlek, konsistens etc till patientens behov och önskemål. Om patienten lämnar kvar mat på tallriken, fråga alltid varför.


      Många patienter behöver hjälp inför måltid med t ex att:

      • Breda ut servetten
      • Öppna förpackningar (margarin, sylt, senap osv)
      • Skära sönder helt kött
      • Hälla mjölk över gröten
      • Breda smörgåsen
      • Få lämpliga hjälpredskap, som pipmugg, tallrik med pet-emot-kant och ätredskap
      • Vid synskada behöver patienten få veta var på tallriken de olika komponenterna finns.
    • Personlig äthjälp och hjälpmedel

      Personlig äthjälp och hjälpmedel

      Personlig äthjälp och hjälpmedel som kan underlätta ätsituationen       
      Att hjälpa någon att äta kräver en stark känsla för patientens integritet och för bibehållen värdighet och välbefinnande. Kontakt och kommunikation är viktigt när normala samtal inte fungerar, t ex om patienten har afasi, lider av demens- eller psykisk sjukdom.
      Medhjälparen måste vara lyhörd och på olika sätt försöka få klarhet i varför en patient inte vill äta. Orsaken till matvägran kan vara: tugg eller sväljningssvårigheter, motvilja mot serverad maträtt, depression eller tarmbesvär.
       
      Har patienten nedsatt ork, kan det vara bra att vila en stund före måltiden. Behöver patienten matas kan matningstiden ibland bli så lång att maten behöver värmas på igen.
       
      Måltidssituationen för patienter med demenssjukdom kan underlättas om distraherande och onödiga föremål på bordet tas bort. Att skapa kontrast mellan mat och tallrik och mellan tallrik och bord kan underlätta också för patienter med synnedsättning.
       
      Sittställningen är mycket viktig. En bra sittställning är viktig både för den patient som äter själv och för den som matas. Om man inte sitter bra kanske man inte heller orkar eller kan äta. Det är viktigt att man sitter stadigt och har fötterna i golvet. Om man sitter rakt eller lite framåtböjd underlättar det sväljningen. Armarna på bordet ger lite extra stöd.
       
      En bit ”antihalk” under bricka eller tallrik kan underlätta för att de ska hållas på plats. Ev kan en ny oanvänd wettex-duk, som fuktats och vridits ur ha samma effekt.
       
      Har man svårt att hantera vanliga bestick, tallrik och glas finns det särskilda hjälpmedel.
      Det finns specialbestick med olika tjocklek på skaften, sådana som är lätta för den som är svag i händerna och tunga för dem som skakar eller darrar. Att använda en tesked kan fungera för en del. Det finns särskilda bestick för personer med en-handsfunktion eller andra rörelseinskränkningar och särskilda matningsbestick. 

      Tallrik med pet-emot-kant, förhöjd kant eller en vanlig djup tallrik kan underlätta för den som t ex. bara har en hand att äta med.

      Det finns glas i plast, som är lättare, och glas med greppvänlig fot, olika sorters bägare, små muggar etc som kan underlätta drickandet.

      Arbetsterapeuten kan hjälpa till med både utprovning av äthjälpmedel, aktuellt sortiment och hjälp med träning av patientens finmotorik.
    • Råd vid aptitlöshet

      Råd vid aptitlöshet

      • Beställ E-kost till patienter som äter för lite
      • Kontrollera att patienten får rätt konsistens på maten
      • Anpassa portionsstorleken och kontrollera att det inte ligger för mycket mat på tallriken   
      • Servera fler små måltider
      • Låt patienten äta när hon vill (tidigt morgonmål, nattmål etc)
      • Kontrollera att maten ser aptitlig och tilltalande ut vid serveringen
      • Låt inte maten stå och bli kall. Servera vid lägst 60°.  (Färdiglagad mat får varmhållas högst 2 timmar.)
    • Tänder och munhygien

      Tänder och munhygien

      Bra tänder och/eller fungerande protes är förutsättningar för att kunna äta. Matvägran, viktnedgång och ensidigt kostval kan bero på dåliga tänder och illasittande proteser. Naturligt gäller detta oftare äldre patienter. Äldre kan inte alltid beskriva sina tand- eller munbesvär och därför är det viktigt att vårdpersonalen uppmärksammar dålig munhälsa.    

      Svampinfektioner och muntorrhet kan leda till ätsvårigheter och undernäring.
      Vissa sjukdomar och mediciner kan relativt snabbt leda till kariesangrepp även hos den som haft friska tänder. De munvårdande insatserna måste också förstärkas hos patienter som äter  energität kost med många små måltider.
      Exempel på patientgrupper som behöver uppmärksammas är bl.a. patienter med stroke, Parkinsons sjukdom, demens, depression, nedsatt immunförsvar, dysfagi och de patienter som intar många mediciner.
    • Muntorrhet

      Muntorrhet

      För att motverka muntorrhet kan man dels försöka stimulera salivutsöndringen och dels kompensera för salivbrist med saliversättningsmedel och vätskerik mat. Servera gärna mycket sås som underlättar sväljning och minskar risken för att maten fastnar i matstrupen. Att dricka mycket är också viktigt.      
       
      Salivstimulerande livsmedel är salt, ättika, citrusfrukter och syrliga bär. Inled gärna måltiden med en bit inlagd sill och komplettera huvudrätten med inlagda rödbetor, gurka eller lingonsylt. Avsluta med en syrlig efterrättskräm på rabarber eller krusbär.
       
      Att tugga och suga är salivstimulerande. Det finns sockerfria, salivstimulerande tabletter på apoteket. Att suga i sig dryck genom sugrör och suga på syrliga karameller är andra bra metoder.
       
      Är salivsekretionen helt utslagen hjälper det inte att försöka stimulera med smakrika livsmedel. Då är det bättre att skölja munnen med någon av de konstgjorda saliver som finns på apotek.
    • Illamående och kräkningar

      Illamående och kräkningar

      Vissa sjukdomar och medicinska behandlingar kan ge upphov till illamående och kräkningar.  Det kan tyckas att den som mår illa borde låta bli att äta och det kan kanske gå för en dag, men inte under längre tid. Lite mat tillförd i lugn takt minskar risken för kräkningar. Det går att vara både hungrig och illamående samtidigt och en tom magsäck förstärker illamåendet.
      Läkemedel som dämpar illamående kan vara till god hjälp.

      När illamåendet håller i sig längre tid, finns några beprövade råd och åtgärder att följa:
      • Vädra rummet för måltid och låt patienten få tvätta händerna och fräscha upp ansiktet.
      •  Inled måltiden med något torrt, ex skorpa, kex eller knäckebröd (utan  smör)
      • Ge något salt. Salt binder vatten och kan stilla det oroliga maginnehållet, ex salta pinnar, salt kex eller kaviar.
      • Kalla rätter föredras ofta lättare än varma. Kall mat doftar inte.
      • Kokt mat är lättare att tåla än stekt och fet mat.
      • Bättre att dricka mellan måltidern än till maten. Servera drycken lite i sänder och ofta.
      • Lämpliga drycker är mineralvatten, klara läskedrycker, iste och buljong.
      • Vila i halvsittande ställning efter maten minskar risken för uppstötningar.
  • Kapitel 5 - SNR-kost

    • Kost till friska, personer med diabetes och vid metabola syndromet, SNR-kost

      Kost till friska, personer med diabetes och vid metabola syndromet, SNR-kost

      SNR-kosten utgår från de svenska näringsrekommendationerna och passar de patienter som inte har nedsatt aptit eller sjukdom/näringstillstånd som kräver annan kostbehandling. Målsättningen med SNR-kosten är att långsiktigt bidra till god hälsa, stabil vikt och minska risken för kostrelaterade sjukdomar.

      SNR-kosten karaktäriseras av    

      • Grönsaker, kokta och råa, samt frukt
      • Fullkornsprodukter
      • Fisk 2 – 3 gånger per vecka
      • Magra mejerivaror och charkprodukter
      • Olja och flytande matfetter i matlagningen

      Användning av SNR-kost
      SNR-kost är förstahandsval för friska, för patienter med diabetes typ 1 och 2, patienter med metabola syndromet: störd glukostolerans, förhöjda blodfettnivåer, högt blodtryck, övervikt och/eller bukfetma.

      Observera att personer med diabetes kan ha andra sjukdomar och behov som medför dåligt näringstillstånd, varför såväl A-. E-, gastropareskost eller proteinreducerad kost kan vara aktuella.

      Fördelningen av energigivande näringsämnen

      • Protein    15 - 20 E%
      • Fett 25 – 35 E%
      • Kolhydrater 45 – 55 E%

      Energinivåer
      SNR-kosten kan beställas i tre energinivåer:

      1 600 kcal Liten portion
      2 100 kcal Normal portion
      2 800 kcal Stor portion

      Energinivån baseras för den enskilde patienten på BMI, ålder, fysisk aktivitet, behov av återuppbyggnad mm. Beräkning av energibehov, se kapitel 3.

      För att patienterna till viss del, själv ska kunna välja mat, finns alternativa rätter. Samtliga menyer och recept är näringsberäknade.

      Vid diabetes krävs kunskap om livsmedel och näringslära för att uppnå förståelse och följsamhet till nutritionsbehandlingen. Alla personer som har diabetes bör därför erbjudas dietistkontakt.

    • Måltidsordning

      Måltidsordning

      Måltidsordning för SNR-kost, 2100 kcal     
      Frukost: 2 dl vattenkokt gröt och 1 dl mjölk eller
       2 dl filmjölk och 1 dl müsli eller
       2,5 dl välling
       1 smörgås med ost/köttpålägg
       Ägg några gånger i veckan
       Grönsak ev 1 dl juice
       Kaffe, te eller chokladdryck
      Mellanmål: 1 smörgås och frukt
      Middag:

      Varmrätt inkl. kokt grönsak och råkost m oljebaserad dressing Dessert
      Måltidsdryck: lätt-mjölk, lättöl, bordsvatten eller måltidsdryck

      Mellanmål: Vetebröd, skorpor eller smörgås med pålägg
      Frukt
      Kaffe, te eller annan varm eller kall dryck
      Kvällsmat: Varmrätt inkl. kokt grönsak och råkost m oljebaserad dressing
      Smörgåsar
      Måltidsdryck: mjölk, lättöl, bordsvatten eller måltidsdryck
      Mellanmål: 2 smörgåsar med ost/köttpålägg
      grönsak
      Kaffe, te eller annan varm eller kall dryck
       
      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordningen och matsedeln.
       
      Distributionssystemen varierar för sjukhusen. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket, bestäms på varje sjukhus.
    • Fett

      Fett

      Det är viktigt att beakta både kvaliteten och mängden fett. Det gäller särskilt patienter med hyperlipidemi och med diabetes, vilka har en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.    

      I SNR-kosten utgör andelen mättat fett och transfettsyror högst 10 E%. De anses ha en kolesterolhöjande effekt. Mättat fett finns främst i animaliska livsmedel som smör, grädde, hårt margarin, ost och feta charkprodukter.

      Andelen enkelomättat fett utgör 10-15% och fleromättat fett 5-10%. Enkelomättat och fleromättat fett finns i mjuka matfetter, flytande margarin och oljor. Även majonnäs, oliver, avokado, mandel, nötter och feta fiskar, som lax, sill och makrill, innehåller enkel- och fleromättat fett.
    • Kolhydrater

      Kolhyderater

      Kolhydrater utgörs av sockerarter, stärkelse och kostfiber. Alla sockerarter och stärkelse bryts i kroppen ner till glukos.
      Kostfibrerna når tjocktarmen i stort sett oförändrade. Fibrerna indelas i gelbildande fiber (lösliga) och icke gelbildande fiber (olösliga).     

      Gelbildande fiber finns framför allt i frukt, bär, grönsaker, rotfrukter, baljväxter samt i havre, korn och råg. Gelbildande fiber har visats kunna sänka kolesterol och har även betydelse för en jämnare blodsockernivå.

      Icke gelbildande fiber finns i bröd och spannmål och har främst effekt på tarmfunktionen genom att motverka förstoppning. Fiber suger åt sig vätska och det är därför viktigt att dricka mer vid ökat fiberintag.
    • Glykemiskt index

      Glykemiskt index

      Glykemiskt index, GI, är en metod som mäter hur blodsockret påverkas av olika kolhydratrika livsmedel. En kost med lågt GI har visats ha stor betydelse för den metaboliska kontrollen vid diabetes och sänker blodfetterna.
      Lågt GI har stärkelsen i baljväxter, pasta, parboiled ris och bröd med surdeg och hela korn.    
       
      Fullkornsprodukter baserade på hela spannmålskärnor ger väsentligen lägre blodsockersvar än motsvarande produkter baserade på malda. 

      Rotfrukter, baljväxter och grönsaker samt fullkornsprodukter  ger även bra mättnad och förhållandevis lite energi och har positiva effekter på blodsocker och kolesterol.
       
      Frukt och bär ingår till mellanmål och som efterrätt. 2-3 frukter fördelat över dagen rekommenderas. 2 dl bär motsvarar en frukt.

      Rekommenderad mängd kostfiber för vuxna är 25 – 35 g /dag.
       
      Mjölk, fil och yoghurt innehåller mjölksocker (laktos). En lämplig mängd är ca 5 dl/dag. Det är viktigt att fördela intaget jämnt över dagen.
       
      Drycker som inte innehåller någon energi kan drickas fritt, ex vatten, mineralvatten, buljong, kaffe och te. 

      Lightsafter och lightläskedrycker har varierande energiinnehåll beroende på ev fruktråvara och sötningsmedel. Lightdrycker utan fruktråvara och med lämpligt sötningsmedel är att föredra.

      Juice och sötade drycker höjer blodsockret snabbt och är därför inte lämpliga för patienter med diabetes.
       
      En liten mängd socker, t ex i en efterrätt, kan ingå i en fiberrik måltid utan att påverka blodsockret nämnvärt.

       

    • Sötningsmedel

      Sötningsmedel

      Sötningsmedel som är energifria, påverkar inte blodsockret och kan vid behov användas för att söta kaffe/te, gröt,fil etc.   
       
      Sötningsmedel som inte påverkar blodsockret är:
      Sackarin Cyklamat
      Aspartam Acesulfam K
      Sukralos Aspartam-acesulfamsalt
      Stevia  

      Sockeralkoholer påverkar blodsockret, är bl.a.:
      Xylitol                                   Maltitol
      Mannitol                              Sorbitol
      Isomalt                                Hydrerad stärkelsesirap
      Lycasin

      Sockeralkoholer finns i ”sockerfritt” godis, tuggummi, tabletter, i vissa”dietprodukter”, ex sylt, saft, glass, kakor samt i läkemedel.
      Energivärdet är ca 2,4 kcal/g.

      Sockeralkoholer är laxerande och gasbildande i höga doser.
    • Vid dålig aptit

      Vid dålig aptit

      För personer med diabetes som har dålig aptit och försämrat nutritionstillstånd prioriteras energibehovet. Beställ A-kost eller E-kost med ökat fettinnehåll och mindre mängdfiber. Undvik lättprodukter. För förslag på mellanmål och andra åtgärder, se under lokala fliken.   

    • Gastropareskost

      Gastropareskost

      Diabetes kan leda till neuropati med rubbningar i mag-tarmkanalens funktioner med en fördröjd tömning av magsäcken som följd. Magsäcken arbetar långsammare och mat ligger kvar för lång tid, vilket ger en mängd symptom. Symptomen kan vara tidig mättnad, uppspändhet, illamående, obehag i samband med måltid, kräkningar, förstoppning, diarré och svängande blodsocker. Höga blodsockervärden hämmar magsäckens tömning och kan leda till svårigheter med blodsockerregleringen, trots noggrann följsamhet avseende medicinering och kost. Tillståndet betecknas gastropares (Gastrointestinal autonom neuropati) och gastropareskost rekommenderas.
            
      Gastropareskostens konsistensen är mjuk och har liten partikelstorlek för att lättare passera från magsäcken till tarmen.
      Mellanmålen är extra viktiga eftersom huvudmåltiderna är mindre än normalt. Mellanmålen behövs för att täcka energi- och näringsbehov. Kosttillägg kan behövas.
      I gastropareskosten ingår köttfärsrätter, korv utan skinn, fiskfärs och kokt fisk, kokt, pressad eller stuvad potatis, rotmos, utvalda kokta grönsaker och rotfrukter samt kokt eller konserverad frukt, enl. nedan.
       
      Övrigt livsmedelsval: Ingår Undviks
      Bröd och gryn Knäckebröd, skorpor, flingor havregryn, basmüsli, välling Mjukt bröd och bröd med hela eller krossade  kärnor och korn.
      Pålägg Mjukost, kokt medvurst, kaviar, kalvsylta, leverpastej, ägg och
       marmelad.
      Hårdost och helt köttpålägg
      Grönsaker och rotfrukter Utvalda rotfrukter och grönsaker från köket. Skalad gurka och tomat Råa grönsaker och rotfrukter  Råkost och salladsblad
      Frukt och bär Kokta och konserverade frukter, mogen banan, moget päron utan skal, kiwi, melon,mango och släta frukt- och bärpuréer, jordgubbar Övriga färska frukter och bär
      Drycker Drycker se SNR-kosten  
          
      Måltidsordning för Gastropareskost
      Frukost Havregrynsgröt med mjölk eller
      Filmjölk och cornflakes/havrefras eller 
      Välling
      Knäckebröd med margarin och bredbart pålägg
      Kaffe/te
      Mellanmål Knäckebrödssmörgås/skorpa, lämplig frukt
      Ev kosttillägg
      Middag Varmrätt
      Dessert
      Vatten eller annan måltidsdryck
      Mellanmål Knäckebrödssmörgås/skorpa, lämplig frukt
      Ev kosttillägg
      Kaffe/te eller annan lämplig dryck
      Kvällsmat Varmrätt
      2 dl lätt-mjölk
      Kvällsmål

      Knäckebrödssmörgås/skorpa, lämplig fruktEv kosttillägg
      Kaffe/te eller annan lämplig dryck

      Kontakta dietist för ytterligare råd och information.
       
      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.
       
      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel.
  • Kapitel 6 - Allmän kost för sjuka, A-kost

    • Allmän kost för sjuka, A-kost

      Allmän kost för sjuka, A-kost

      Allmän kost för sjuka  
      A-kosten är grundkosten för de flesta sjuka utan behov för special kost.
      Vid sjukdom är aptiten ofta nedsatt och samtidigt föreligger ett ökat näringsbehov. A-kosten är tänkt att förebygga att ett undernäringstillstånd utvecklas.

      Sjuka människor har ofta andra näringsbehov än friska, på grund av en eller flera av följande faktorer:

      • Försämrad nedbrytning och/eller upptagningsförmåga
      • Ökade förluster via tarm, njurar och hud
      • Minskad syntes av vävnadsbeståndsdelar (anabolism)
      • Ökad nedbrytning av cell- och vävnadsbeståndsdelar (katabolism).

      Eftersom aptiten ofta är dålig, är maten utformad så att nödvändiga näringsämnen ryms i en mindre mängd mat.

       Fördelning av energiprocent (E%) i A-kost :

      Fett 35-40  E%, varav högst 10 E% mättat  fett
      Protein  20-25 E%
      Kolhydrater         40-45%

       Fett ökar energitätheten och A-kosten innehåller därför en relativt hög energiprocent fett. Fettkvaliteten är lika viktig för sjuka som för friska och man eftersträvar därför en hög andel omättat fett. 

      Vid sjukdom är proteinbehovet ofta förhöjt och kravet på ökad näringstäthet gäller därför även för protein.

      En minskad andel kolhydrater (bröd, potatis, ris, pasta och grönsaker) minskar matens volym och möjliggör att patienten orkar äta upp maten. Andelen kostfiber blir därmed lägre än rekommendationen för SNR-kosten.

      Alla menyer och recept är näringsberäknade.

      Vitaminer och mineraler
      Innehållet av vitaminer, mineraler och spårämnen motsvarar svenska näringsrekommendationer, SNR. 
      Vid lägre energiintag, mindre än 1600 kcal, rekommenderas ett dagligt tillskott av en multivitamin- och mineraltablett.

      Mat till sjuka bör individanpassas så långt det är möjligt. För att tillgodose olika patienters önskemål, finns därför alternativa rätter. Ett större utbud ökar möjligheten att patienten hittar mat man känner igen och kan tänkas äta.

      Mellanmål
      Mellanmålen har stor betydelse för att det total intaget av energi- och näringsämnen ska täckas. Andelen energi från mellanmålen behöver uppgå till 30 – 40 E%.
      I kapitel 8 finns tips på energi- och näringsrika mellanmål.

      Energinivåer
      För att tillgodose olika patienters energibehov, finns kosten i tre energinivåer:

      1600 kcal liten portion
      2100 kcal normal portion
      2800 kcal stor portion

      Ordination av energinivå baseras på patientens BMI, ålder, aktivitet, behov av återuppbyggnad etc. Se kap Nutritionsbedömning.

    • Måltidsordning

      Måltidsordning

      Måltidsorning för A-kost    
      Frukost

      Gröt och mjölk eller
      Filmjölk och müsli eller välling
      Smörgåsar med ost/köttpålägg
      Ägg några gånger i veckan
      Juice
      Kaffe, te eller chokladdryck

      Mellanmål: 1 smörgås, ev kosttillägg
      Middag: Varmrätt inkl. kokt grönsak och/eller råkost
      Dessert
      Måltidsdryck: mjölk, lättöl, bordsvatten eller måltidsdryck
      Mellanmål: Vetebröd, skorpor eller smörgås med pålägg
      Ev. kosttillägg
      Kaffe, te eller annan varm eller kall dryck
      Kvällsmat: Varmrätt inkl. kokt grönsak och/eller råkost
      Smörgåsar
      Måltidsdryck: mjölk, lättöl, bordsvatten eller måltidsdryck
      Mellenmål: Smörgåsar med ost/köttpålägg
      Kaffe, te eller annan varm eller kall dryck
      Ev. kosttillägg
      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordning och matsedel.
    • Kost för äldre

      Kost för äldre

      Maten är en mycket viktig del av den totala behandlingen och omvårdnaden av den äldre patienten. Äldre uppskattar ofta sådan mat de känner igen, som vanlig husmanskost. Genom att det finns alternativa rätter, där ett av alternativen är mer anpassat till de äldres tycke och smak, behövs ingen speciell kost till äldre.  

      För friska äldre personer gäller i stort samma näringsrekommendationer som för friska medelsålders. Energibehovet minskar dock med stigande ålder hos de flesta. Till en mindre del beror detta på en minskad basalmetabolism och till en större del på minskad fysisk aktivitet. Behovet av näringsämnen är dock allmänt sett minst lika stort som tidigare i livet. Därför är kravet på matens näringstäthet extra viktig för äldre personer. Det är speciellt viktigt att tillgodose äldres behov av protein, kalcium, vitamin C och D.

      Många äldre har på grund av sjukdom eller ätproblem, svårigheter att äta tillräcklig mängd mat och behöver energi- och proteinrik/näringstät kost. Många behöver också konsistensanpassad mat.

    • Undernäring hos äldre

      Undernäring hos äldre

      Undernäring hos äldre är ett allvarligt tillstånd. Studier visar att BMI under 23 hos äldre är kopplat till ökad dödlighet. BMI mellan 25 och 30, som motsvarar övervikt hos yngre och medelålders personer, är det optimala intervallet förenat med långt liv hos äldre. Det är därför viktigt att tidigt identifiera vilka patienter som är i riskzon för undernäring eller som är undernärda. Förutom att beräkna patientens BMI måste vårdpersonalen fråga patienten om ofrivillig viktförlust och ätproblem.
      För personer 70 år och äldre räknas BMI 22 och lägre som undervikt. Förslag till normalviktsområde för äldre är BMI 23 – 29.

      Undernäring beror ofta på flera olika faktorer:

      • Dålig aptit i samband med sjukdom och ett minskat matintag
      • Ökat behov och nedbrytning av kroppsvävnader på grund av sjukdom, infektion, inflammation mm
      • Funktionsnedsättningar som försvårar ätandet

      Sjukdomar som på sikt kan leda till undernäring är bl a:

      • Hjärt- och lungsjukdomar
      • Cancer
      • Demens
      • Depression
      • Stroke
      • Neurologiska sjukdomar, t ex Parkinsons sjukdom och ALS
      • Infektioner
      • Njursvikt
      • Diabetes

      Besvär som påverkar aptiten och och matintaget negativt är:

      • Nedsatt ork
      • Försämrad smak- och luktupplevelse
      • Nedsatt syn
      • Dåligt mun- och tandstatus
      • Tugg- och sväljningssvårigheter
      • Tidig mättnadskänsla
      • Motoriska svårigheter
      • Läkemedelsbiverkningar (äldre har ofta många olika läkemedel).
      • Förstoppning.

      Det är viktigt att registrera aktuell vikt och följa viktutvecklingen för att kunna kontrollera om insatta nutritionsåtgärder får önskad effekt. Mellanmål är speciellt viktiga för den som äter lite. Kosttillägg (mer om kosttillägg finns i kap. 8) är naturligtvis bra, men den vanliga maten kan fungera lika bra. Förslag på lämpliga mellanmål finns under lokala fliken, Lund, kap. 22.

      Gå gärna in på Kunskapsbanken, Geriatriskt utvecklingscentrum, Skånes universitetssjukhus Malmö, www.kcgeriatrik.se och läs mer om åldrandets sjukdomar, sårvård, fall och nutrition för äldre.

  • Kapitel 7 - Kost för barn och ungdom

    • Kost för barn och ungdom

      Kost för barn och ungdom

      Kost för barn och ungdom är en grundkost för inneliggande barn över 1 år. Mat till sjuka barn bör individanpassas så mycket som möjligt. I många situationer får man ge avkall på näringskraven för att barnen överhuvudtaget ska äta. Att barnen äter är viktigare än vad och när.   
       
      Mat för barn under 1 år, ombesörjs av avdelningspersonalen som tillhandahåller välling, barnmatsburkar etc.
       
      För att tillgodose barnens energibehov serveras grundkosten i fyra olika energinivåer:
      •  1 200 kcal
      •  1 650 kcal
      •  2 150 kcal
      •  2 850 kcal

      Ordination av lämplig energinivå utgår från barnets viktutveckling, längd, ålder, sjukdom etc. Se kap. 2.

      Barn med diabetes bör tillsammans med dietist få en individuellt anpassad matlista som följs under sjukhusvistelsen. Barn med diabetes kan i stort följa barn- o ungdomsmatsedeln, men behöver byta ut och  få annan lämpligare mat från menyn för vuxna när det t.ex är soppa eller pulvermos på barnmenyn. Se kap 5 för utförligare riktlinjer för både barn och vuxna med diabetes.

    • Måltidsordning

      Måltidsordning

      Frukost: Frukostbuffé är att föredra, där barnen själva väljer vad de vill ha av exempelvis:
      Gröt, filmjölk, müsli
      Smörgåsar med ost/köttpålägg, grönsak
      Mjölk, juice
      Varm choklad/te
      Mellanmål: Frukt eller smörgås
      Dryck
      Middag: Varmrätt inklusive kokt grönsak och/eller råkost
      Dessert
      Mjölk eller annan måltidsdryck
      Mellanmål:

      Vetebröd, bulle, smörgås, frukt eller annat
      Mjölk, saft, juice, varm choklad eller te

      Kvällsmat: Varmrätt inklusive kokt grönsak och/eller råkost
      Mellanmål: Smörgåsar med ost/köttpålägg, grönsak
      Varm choklad, te eller kall dryck

      Förutom de ordinarie måltiderna är det viktigt att det finns tillgång till extra mellanmål, såsom smörgås, pålägg, frukt, dryck mm.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordningen och matsedeln.

      Distributionssystemen varierar för sjukhusen. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket, bestäms på varje sjukhus.

  • Kapitel 8 - Energirik kost, E-kost

    • Energirik kost, E-kost

      Energirik kost, E-kost

      E-kosten är avsedd för patienter som är undernärda eller i riskzonen för att utveckla undernäring i kombination med dålig aptit och/eller patienter med ett högt energi- och proteinbehov. E-kosten ska baseras på en individuell bedömning av patientens näringstillstånd och näringsbehov.

      E-kosten bygger på en liten volym med en hög energi- och näringstäthet då det oftast är problem att äta tillräcklig mängd mat. En portion E-kost, motsvarar volymmässigt en halv portion A-kost. Till middag och kvällsmat serveras både en liten förrätt och en dessert. Mellanmålen är extra viktiga för att energi- och näringsbehovet ska bli tillgodosett.   

      E-kosten finns i tre energinivåer; 2100 kcal och 2800 kcal.

      Energifördelning:

      Protein 20 – 25 E%
      Fett 40 - 50 E%
      Kolhydrater 25 – 40 E%

      Proteinbehovet vid flertalet sjukdomstillstånd bedöms vara 1,2 – 1,5 g /kg kroppsvikt och dygn. Ett högt proteinintag kan troligen minska förlust av cellvävnad vid vissa undernäringstillstånd.
      En hög andel fett är nödvändig för att öka energitätheten och minska volymen.

      En lägre andel kolhydrater och fiber är nödvändig för att uppnå en minskad volym av portionen.

      Patienter i behov av E-kost och med nedsatt aptit har ofta ett lågt intag av vitaminer och mineraler på grund av ensidigt och otillräckligt intag. Därför är det befogat med ett dagligt tillskott av en multivitamin- mineraltablett.

    • Måltidsordning

      Måltidsordning

      Måltidsordning E-kost, 2100 kcal    

      Frukost:

      1 dl gröt, sylt 
      1 dl standardmjölk  
      1 liten smörgås med pålägg  
      1 dl juice  
      Kaffe/te med socker och grädde 
      Eller
      1 ägg
      1 dl standardmjölk
      1 liten smörgås med pålägg
      1 dl juice
      Kaffe/te med socker och grädde
      Eller
      1,5 dl fil/yoghurt och sylt eller 1,5 dl välling
      1 liten smörgås, pålägg
      1 dl juice

      Mellanmål*: 1 dl komplett kosttillägg (minst 150 kcal/dl)
      Middag: Förrätt
      Varmrätt
      Dessert
      1 dl mjölk
      Mellanmål*: 1 dl komplett kosttillägg (minst 150 kcal/dl)
      Vetebröd/kaka/kex med smör och ost
      Kaffe/te med socker och grädde
      Kvällsmat: Förrätt
      Varmrätt
      Dessert
      1 dl mjölk
      Kvällsmåltid*: 1 smörgås
      Kaffe/te med socker och grädde
      Nattmål/Förfrukost: 2 dl välling eller mjölkchoklad

      *för fler alternativ, se lokala fliken.

      Distributionssystemen varierar mellan olika sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel.

    • Kosttillägg

      Kosttillägg

      Med kosttillägg avses här energi- och näringsrika drycker och berikningsprodukter  från nutritionsföretag.     

      Kosttillägg används som komplement när den vanliga maten inte räcker till, ex

      • Till patienter som får kost med förändrad konsistens och/eller inte kan äta själva
      • Vid långvarig sjukdom,  malnutrition och malabsorption
      • Vid sjukdomstillstånd som medför ökat behov, ex brännskada, cancer, KOL, infektionssjukdom, neurologisk sjukdom och efter stora kirurgiska ingrepp.

      Kosttilläggen ska ges som mellanmål för att inte konkurrera med maten.
      Drickfärdiga kosttillägg är vanligast, men finns även som lättlösligt pulver och konsistensanpassad creme/pudding. Kosttilläggen finns i många olika smaker och indelas i kompletta och icke kompletta kosttillägg.

      Kompletta kosttillägg
      Komplett betyder att produkterna har ett energi- och näringsinnehåll som i stort motsvarar de Svenska Näringsrekommendationerna (SNR) förutsatt att de ges i mängd som motsvarar energibehovet. Kompletta kosttillägg finns även med extra protein, energi och fiber.
      Kosttilläggen ges enligt måltidsordning för respektive kost eller dosering enligt ordination av dietist.

      Kompletta kosttillägg innehåller:

      • 100 - 200 kcal/100 ml
      •  4 - 10 g protein/100 ml

      Icke kompletta kosttillägg
      Dessa kosttillägg är näringsmässigt inte kompletta. De drickfärdiga, oftast klara näringsdryckerna, finns med olika smaker och kan ges som mellanmål eller eventuellt som måltidsdryck. De ska aldrig användas som enda energi- eller näringskälla eftersom de inte är kompletta avseende alla nödvändiga näringsämnen.

      Icke kompletta kosttillägg innehåller:

      • 85 – 150 kcal/100 ml

      Berikning
      Berikningsprodukter i pulverform finns både som kompletta, dvs med protein, fett och kolhydrater, och i form av protein- eller kolhydratpulver. De tillsätts för att öka energi- och näringsinnehållet i t.ex drycker, fil, gröt och soppor.

      Energimoduler
      Energimoduler, som Calogen, är vanligen i form av en fettemulsion. De är mycket energitäta och ordineras vanligen i små mängder, maxdos 30 ml x 3. Dessa energitillskott ger inga vitaminer, mineraler, proteiner eller kolhydrater.

      Bra att tänka på

      • Innan ordination av kosttillägg är det viktigt att göra en beräkning av patientens energibehov och energiintag med hjälp av mat- och vätskeregistrering.
      • Ev kan patientens energi- och näringsintag förbättras genom att ändra kosttyp och/eller konsistens.
      • Förstärk måltiderna med energirika drycker och energirika mellanmål, se kap 22
      • För att kosttilläggen ska smaka bra, ska de serveras kalla.
      • Häll upp lämplig mängd i ett trevligt glas.
      • Låt ej serverat/öppnat kosttillägg stå framme i rumstemperatur pga risk för bakterietillväxt.
      • Kosttillägg med smak av kaffe, kakao och naturella kan serveras varma. Värm i kopp eller glas i mikrovågsugn (ska dock ej koka).
      • För patienter med diabetes som ordinerats kosttillägg rekommenderas 1 dl åt gången om man ej väljer kolhydratlåga nyäringsdrycker. (Rådgör med dietisten). Viktigt att blodsockret följs regelbundet och insulinmängden justeras vid behov.

      Kontakta dietist för hjälp med individuell anpassning och ytterligare information.

  • Kapitel 9 - Förändrade konsistenser

    • Kost med förändrade konsistenser

      Kost med förändrade konsistenser

      Vid problem med att tugga och svälja vanlig mat, behövs mat och dryck med förändrad konsistens. Den ordinerade konsistensen ska alltid baseras på svårighetsgrad och art av patientens  tugg- och sväljningssvårigheter för att underlätta ätandet och ge en säker sväljning.  

      Behovet av konsistensanpassad kost kan vara tillfälligt och övergående t.ex efter operation. För en del är tugg- och sväljningssvårigheterna permanenta och behov av hjälp med matsituationen när de kommer hem är nödvändigt.

      Många patienter med tugg- och sväljningssvårigheter är i riskzon för undernäring och det är viktigt att sätta in åtgärder i tid. 

      Vid sväljningssvårigheter kan det ta lång tid att äta och det kan finnas risk för felsväljning, vilket medför risk för kvävningsanfall och lunginflammation. Svårigheterna kan variera från lätta till uttalade problem. En del patienter har svårigheter att äta helt kött, ris, råa grönsaker, frukt och bröd, medan andra har problem att dricka tunnflytande drycker.

      Det är av stor vikt att oklara sväljningssvårigheter utreds av dysfagilogoped, ev även genom terapeutisk sväljningsröntgen. Syftet är att åstadkomma en säker och effektiv sväljning så patienten kan få i sig tillräckligt med energi och näring. Dietisten har en viktig roll och ger t.ex  råd om berikning och konsistensanpassning av maten samt ev förskrivning av kosttillägg och förtjockningsmedel.

      De olika konsistenserna:    

      • Delad/hackad kost
      • Grov patékost                  grovkornig konsistens              
      • Timbalkost                       slät konsistens
      • Gelékost                           slät konsistens
      • Flytande kost                   tunnflytande/trögflytande soppor

      Syftet med all konsistensanpassning är att åstadkomma en säker och effektiv sväljning för att säkerställa patientens energi-, närings- och vätskebehov.

      Logoped och dietist kontaktas för individuellt anpassad information.

    • Delad kost

      Delad kost

      Delad kost är avsedd för patienter med lätta tugg- och sväljningssvårigheter och kan även vara lämplig för patienter med motoriska problem. 
      Val av A-kost eller E-kost väljs utifrån patientens behov och aptit.
      Maten är mjuk och möjlig att dela/mosa med gaffel. 
      Helt kött, köttfärs, korv, fisk och potatis levereras helt från köket och delas på avdelningen.

      Grönsaker och rotfrukter serveras i kokt form. Frukt och bär tillagas eller serveras i konserverad form. 

      De flesta patienterna med denna anpassning, klarar att dricka tunnflytande drycker. För de patienter som har problem med tunnflytande drycker, bör drycken förtjockas.
      Logoped och dietist kan kontaktas för individuellt anpassad information.

      Lämplig frukost är havregrynsgröt, rågflingegröt, mannagrynsgröt, välling, fil och yoghurt. Berikning ska övervägas, se dokument ”Berikad frukost” kap 22.

      Smörgås bör delas i mindre bitar och kanterna på brödet skäras bort vid behov. Var försiktig med hårda och sega pålägg.

      Mellanmål är av stor betydelse och bör spridas över så stor del av dygnet som möjligt. Förslag på energi- och näringstäta samt konsistensanpassade mellanmål, finns under Mellanmålsmenyer” kap. 22.
    • Grov patékost

      Grov patékost

      Grov patékost är avsedd för patienter med måttliga tugg- och sväljningssvårigheter, motoriska problem och orkeslöshet.     
       
      Den har en luftig, mjuk och grovkornig konsistens, liknande köttfärslimpa. Den är lätt att dela och kan ätas med gaffel. Den serveras med rikligt med sås för att lättare ”glida” genom svalget. 
      Grov patékost är en energi- och näringstät kost, motsvarande E-kost, för att volymen inte ska bli för stor.
       
      Patienter med behov av grov patékost behöver ofta även anpassning av dryck. Kolsyrad dryck passerar snabbt genom svalget och kan rensa bort ev matrester i svalget efter sväljning och kan för vissa patienter vara ett bra alternativ. För patienter med ofullständiga sväljningsrörelser, kan däremot kolsyrad dryck vara omöjlig att klara av att svälja. Tunnflytande drycker behöver då förtjockas och oftast räcker det med nyponsoppekonsistens.
       
      Lämplig frukost är havregrynsgröt, rågflingegröt, mannagrynsgröt, välling, fil och yoghurt utan bitar. Berikning ska övervägas, se dokument ”Energirik konsistensanpassad frukostmeny” kap. 22.
      Smörgås med bredbart pålägg (mjukost, leverpastej, kaviar eller liknande) och utan kanter på brödet.  Smörgåsen delas i små bitar.
       
      Mellanmålen är väsentliga för att det totala energi- och näringsbehov ska täckas och bör var små energi- och näringstäta och spridda över så stor del av dygnet som möjligt. Se förslag på konsistensanpassade mellanmål, ”Mellanmålsmenyer” kap 22.
       
      Syftet med all konsistensanpassning är att åstadkomma en säker och effektiv sväljning för att säkerställa patientens energi-, närings- och vätskebehov.

      Logoped och dietist kontaktas för individuellt anpassad information.

      Måltidsordning för grov patékost (2100 kcal)
      Frukost: Berikad frukost enligt ”Energirik konsistensanpassad frukostmeny” kap 22
      1 dl förtjockad juice
      Mellanmål: 1 dl trögflytande kosttillägg eller näringspudding
      Middag: 1 port grov paté
      Dessert
      1 dl förtjockad energirik dryck
      Mellanmål*: 1 dl fruktkräm med 1 msk vispgrädde eller
      Nyponsoppa med glass
      Kvällsmat: 1 portion grov paté
      1 dl förtjockad energirik dryck
      Mellanmål: 1 mannafrutti
      Observera att detta förslag inte täcker det dagliga vätskebehovet.
       
      *För fler förslag på konsistensanpassade mellanmål, se ”mellanmålsmenyer” kap 22.
      Distributionssystemen varierar mellan olika sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordningen och matsedeln.
    • Timbalkost

      Timbalkost

      Timbalkosten är lämplig vid uttalade tugg- och sväljningssvårigheter. Maten behöver ingen/liten bearbetning i munnen, vilket underlättar vid störd tung- och munmotorik.   

      Denna kost har en slät, mjuk, kort och sammanhållen konsistens som uppnås genom att fint passerade puréer blandas med ägg, mjölk, vetemjöl och kryddor. Blandningen gräddas i ugn och får ett omelettliknande utseende. Maten serveras med rikligt med sås för att lättare glida genom svalget.
      Maten kan ätas med gaffel eller sked. 
      Timbalkosten är en energi- och näringstät kost, motsvarande E-kost, för att volymen inte ska bli för stor.

      Patienter med behov av timbalkost behöver ofta även anpassning av dryck. Kolsyrad dryck passerar snabbt genom svalget och kan rensa bort ev matrester i svalget efter sväljning och kan för vissa patienter vara ett bra alternativ. För patienter med ofullständiga sväljningsrörelser, kan däremot kolsyrad dryck vara omöjlig att klara av att svälja. Tunnflytande drycker behöver då förtjockas. Oftast räcker det med nyponsoppekonsistens.

      Syftet med all konsistensanpassning är att åstadkomma en säker och effektiv sväljning för att säkerställa patientens energi-, närings- och vätskebehov.
      Logoped och dietist kontaktas för individuellt anpassad information.

      Lämplig frukost är mannagrynsgröt, mixad havregrynsgröt utan fiberhavregryn, välling, fil och yoghurt utan bitar. Berikning ska övervägas, se dokument ”Berikad frukost” kap. 22.
      Smörgås är i de flesta fall svårt för dessa patienter. Man kan prova smörgåsrån med bredbart pålägg (mjukost, leverpastej, kaviar eller liknande). Smörgåsrån smälter i munnen och kan därför vara lättare att hantera för den som har problem att tugga och svälja.
      Mellanmålen är väsentliga för att det totala energi- och näringsbehov ska kunna täckas och bör var små energi- och näringstäta och spridda över så stor del av dygnet som möjligt. Se förslag på konsistensanpassade mellanmål, ”Mellanmålsmenyer” kap 22.


      Måltidsordning för timbalkost (2100 kcal)

      Frukost: Berikad frukost enligt ”Energirik konsistensanpassad frukostmeny” kap 22
      1 dl förtjockad juice
      Mellanmål: 1 dl förtjockat kosttillägg eller näringspudding
      Middag: 1 port timbalkost
      Dessert
      1 dl förtjockad energirik dryck
      Mellanmål*: 1 dl slät fruktkräm med 1 msk vispgrädde eller
      Nyponsoppa med glass
      Kvällsmat: 1 portion timbalkost
      1 dl förtjockad energirik dryck
      Mellanmål: 1 mannafrutti. Befintlig sylt innehåller bitar av bär och ersätts därför med äpplemos/slät fruktpuré (barn).


      Observera att detta förslag inte täcker det dagliga vätskebehovet.

      *För fler förslag på konsistensanpassade mellanmål, se ”mellanmålsmenyer” kap 22.

      Distributionssystemen varierar mellan olika sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordningen och matsedeln.

    • Gelékost

      Gelékost

      Gelékosten lämpar sig vid allvarliga sväljningssvårigheter och för patienter med skadad eller känslig munhåla. Kosten har idag till stor del ersatts av timbalkosten.
      Kosten rekommenderas i första hand till patienter som genomgår strålbehandling mot huvud- halsregionen. Gelékosten är en kall kost och kan ha en lindrande effekt vid svullnad eller sårighet i mun och svalg.

      Syftet med all konsistensanpassning är att åstadkomma en säker och effektiv sväljning för att säkerställa patientens energi-, närings- och vätskebehov.
      Logoped och dietist kontaktas för individuellt anpassad information.

      Gelékosten tillagas av finpasserade puréer och gelatin och smälter i munnen. För vissa patienter behöver all mat vara geléad. Andra kan klara några varma komponenter som tjockflytande sås och potatismos. Det är viktigt att de varma komponenterna serveras åtskilda från det kalla eftersom gelatin smälter när det kommer i kontakt med värme.

      Patienter med behov av gelékost behöver ofta även anpassning av dryck. Vid behov av geléad dryck kan antingen gelatin eller förtjockningsmedel användas. Denna ”dryck” måste hanteras med sked.
      För en del patienter fungerar kolsyrad eller trögflytande dryck. Det är viktigt att patienten får det individuellt utprovat.

      Måltidsordning för gelékost (2100 kcal):

      Frukost: Berikad frukost enligt ”energitäta frukostförslag” kap 22
      1 dl nyponsoppa
      Mellanmål: 1 dl kosttillägg eller näringspudding
      Middag: 1 portion gelékost
      Dessert
      1 dl förtjockad energirik dryck
      Mellanmål*: 1 dl fruktkräm med 1 msk vispgrädde
      Nyponsoppa med glass
      Kvällsmat: 1 portion gelékost
      1 dl förtjockad energirik dryck
      Kvällsmål: 1 mannafrutti


      Observera att detta förslag inte täcker det dagliga vätskebehovet.

      * För fler förslag på konsistensanpassade mellanmål, se ”Mellanmålsmenyer” kap 22.

      Distributionssystemen varierar mellan olika sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordningen och matsedeln.

    • Flytande kost

      Flytande kost

      Flytande kost är avsedd för patienter med skador och/eller förträngningar i munhåla, svalg och matstrupe och används initialt för patienter som genomgått käkkirurgi, kirurgi i munhåla, svalg eller mag-tarmkanalen inför övergång till normalkost.
      En del patienter har behov av en mer tjockflytande kost, t ex vid nedsatt motorik i munhåla och svalg.   

      Flytande kost tillreds av fint passerade puréer och berikas med berikningspulver, matfett och grädde. Tillbehör som både förhöjer smaken och ger extra energi ingår, t ex ”klick” av crème fraiche till den varma soppan och vispgrädde till efterrättssoppan. 
      Vid behov av en mer tjockflytande konsistens, kan förtjockningsmedel användas på avdelningen.

      Eftersom det är svårt att få den flytande kosten både variationsrik och tillräckligt energi- och näringstät ska den endast användas vid strikta indikationer och om möjligt under begränsad tid. 
      För patienter som står på flytande kost är det viktigt att stötta med kosttillägg. Eftersom energibehovet är individuellt bör mängd kosttillägg anpassas till det . De proteinrika kosttilläggen, ca 20 g protein/2 dl, rekommenderas.

      Måltidsordning för flytande kost, 2100 kcal

      Frukost:

      2 dl välling eller 2 dl fil/yoghurt/mjölk
      2 dl juice
      1 dl proteinrikt kosttillägg
      Te/kaffe

      Mellanmål: 1 dl proteinrikt kosttillägg
      Middag: Varm soppa 
      Dessertsoppa
      Måltidsdryck: 1 dl mjölk/saft/juice
      Mellanmål: 1 dl proteinrikt kosttillägg
      Kvällsmat: Varm soppa
      Dessertsoppa
      Måltidsdryck: mjölk/saft/juice
      Kvällsmål: 2 dl proteinrikt kosttillägg

      Individuellt utformade kostråd är ofta nödvändigt och kan ges av dietist.
      Vid dysfagi ska även logoped kontaktas för sväljbedömning.

      Distributionssystemen varierar mellan olika sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordningen och matsedeln.

  • Kapitel 10 - Allergikoster

    • Baljväxtfri kost

      Baljväxtfri kost

      Kosten är avsedd för den som är allergisk mot sojaprotein och/eller baljväxter. Även produkter som är närbesläktade med sojabönan och med baljväxter utesluts. Kosten på sjukhuset är helt baljväxtfri även om allergin kan vara mer specifik.

      Kosten har samma energi- och näringsinnehåll och måltidsordning som A-kosten om inte annat ordinerats. Matsedeln följer A-kosten med utbyte av livsmedel så att maten blir baljväxtfri. Köket ansvarar för att maten tillagas på rätt sätt och är baljväxtfri. Avdelningspersonalen måste uppmärksamma att rätt mellanmål, dryck etc serveras.

      Det är viktigt att alltid läsa innehållsförteckningen.
       
      Livsmedelsgrupper där soja och baljväxter kan ingå: vegetabiliskt margarin, fiskfärsprodukter, kött- och charkprodukter, bröd, kex, buljong, såser och soppor.
      Sojaolja och sojalecitin innehåller normalt inte sojaprotein. Extremt känsliga personer kan dock reagera på sojalecitin.

      Produkter som innehåller:
      Sojaprotein Baljväxter
      Sojabönor Böror - alla sorter
      Grön sojaböna (Endamame) Bockhornsklöver (finns i t.ex curry)
      Sojaböngroddar Groddar - alla sorter
      Sojafett Jordnötter
      Sojamjöl Lakrits
      Sojaprotein Linser - alla sorter
      Sojaproteinisolat Lupinmjöl
      Sojaproteinkoncentrat Lupinprotein
      Sojasås Rooibos (rött te)
      Svampsojasås Senna (ärtväxt)
      Tempe (asiatisk sojaprodukt) Tamarind
      Textuerat sojaprotein Tamarindfrukt
      Tofu (färsk eller jäst sojaprodukt) Ärter - alla sorter
      HP-sås E410 - Fruktkärnmjöl/Johannesbrödkärnmjöl/ Carob beangum
      HVP (hydrolyserat sojaprotein E412 - Guarkärnmjöl
      Miso (jäst sojapasta) E413 - Dragant
      E322 - Lecitin E414 - Gummi arabicum/ Acacia gum
      E426 - sojabönshemicellulosa E417 - Tarakärnmjöl/ Taragummi

      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordning och matsedel.
       
      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

      Patienter med nydiagnostiserad soja- och/eller baljväxtallergi skall alltid remitteras till dietist.
    • Baskost

      Baskost

      Kosten används vid utredning och misstanke om livsmedelsöverkänslighet. Baskosten innehåller inte de allergen som oftast ger besvär. Syftet med Baskosten är att försöka fastställa vilka/vilket födoämne som orsakar symptom genom att, efter symptomfrihet, utöka kosten med ett livsmedel i taget.

      Dietist skall alltid kontaktas när patient ordinerats denna kost. Introduktion av nya livsmedel ska alltid ske med direktiv från läkare eller dietist.

      Baskosten följer en egen matsedel och har vanligtvis samma måltidsordning som A-kosten. Viktigt att kontakt tas med dietföreståndare i köket.  Köket ansvarar för att maten innehåller rätt livsmedel. Avdelningspersonalen måste uppmärksamma att patienten får rätt mellanmål, dryck etc.

      Baskosten baseras på:

      Rena oljor utan tillsatser t ex solrosolja, 
      majsolja, rapsolja

       
      Viltkött och nötkött  
      Majs Maizenamjöl, majsmjöl, polentagryn
      Gurka, skalad  
      Kokt blomkål och broccoli  
      Sallad  
      Ris Risgryn, rismjöl
      Riskakor utan smaktillsats
      Risdryck utan smaktillsats
      Potatis Potatismjöl, sagogryn, pofiber
      Socker  
      Salt  
      Komjölksfri modersmjölksersättning  


      De födoämnen som återintroduceras, ska vara i så ren form som möjligt, motsvarande 1 portion/dag under 2-3 dagar, innan man går vidare och provar nästa livsmedel.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

    • SABAR kost

      SABAR kost

      SABAR, som är en förkortning av Salicylsyre-, Bensoesyre- och AzofärgämnesReducerad kost, är avsedd för personer med överkänslighet mot dessa ämnen. Om inget annat anges, innehåller kosten inte heller livsmedel med ”låg halt” av dessa ämnen.

      Salicylsyra förekommer naturligt, vanligtvis <1 mg/kg, i frukt, bär och kryddväxter, framförallt i lingon, hjortron, plommon och lakrits. Salicylsyra är ej godkänt som livsmedelstillsats i Sverige. Acetylsalicylsyra bryts ner till salicylsyra i kroppen och finns i smärtstillande preparat. Acetylsalicylsyra förekommer inte i livsmedel.

      Naturlig förekomst av salicylsyra (värden inom parentes är uppmätta värden)

      Hög halt
      (>5 mg/kg)

      Måttligt hög halt
      (2-5 mg/kg)
      Låg halt
      (0,5-2 mg/kg)
      kryddpeppar (7) anis (3) aprikoser (1)
      lingon (4-8) hjortron (3) odon (1)
      oregano (8) lakrits (1) plommon (1)
      te, orange (16)  te, frukost (4) rosmarin, mald (1)
          russin (1)
          te, ört m citron (0,5)
          timjan (1)

        
      Källa:Livsmedelsverkets allergiinformation 

      Bensoesyra förekommer naturligt i frukt, bär och kryddväxter, framförallt i lingon, hjortron och tranbär. Bensoesyra, dess salter och estrar, får användas som konserveringsmedel i bl a desserter, sylt, konfektyr, torkade charkuterier, vissa fiskprodukter, soppor, såser och saft. Förpackade livsmedel som tillförts konserveringsmedlet måste märkas med funktionsnamn och sk E-nummer eller vedertaget namn på tillsatsen. Beteckningar för bensoesyra är:

      E 210 (bensoesyra), E211, E212, E213 (salter av bensoesyra)
      E214, E215, E218, E219 (bensoesyraestrar)

      Naturlig förekomst av bensoesyra (värden inom parentes är uppmätta värden)

      Hög halt
      (>100 mg/kg)
      Måttligt hög halt
      (20-100 mg/kg)
      Låg halt
      (1-20 mg/kg)
      hjortron (600-900) apelsin (20) a-fil (12)   
      lingon (700-2000) aprikoser, torkade(25-30) anis (2)
      tranbär (upp till 700) filmjölk (20-25) aprikoser (6)
        hallon (25) bigarråer (3)
        kardemumma (26) champinjoner (2)
        Kefir (25) clementiner (5) 
        långfil (20-25) creme fraiche (14)
        lättfil (20-25) creme fraiche, lätt (19)
        lättyoghurt (20-25) curry (2) 
        yoghurt (20-25) fågelbär (8)
          fårost (15)
          gräddfil (18)
          honung, svensk (12)
          jäst, torr (2)
          kantareller (2)
          keso (5)    
          klarbär (3)
          kryddpeppar (16)
          körsbär (1)
          lakrits (2-17)
          mjölk, lätt (2)
          mjölk, standard (2)
          moreller (8)
          odon (6)
          Onaka, filmjölk (10)
          oregano (12)
          plommon (6)
          slånbärssaft (7)
          smultron (2)
          solrosfrön (1)
          timjan (3)
          te, ört m citron (2)
          te, frukost (2)


      Källa:Livsmedelsverkets allergiinformation Te, orange (2)

      Azofärgämnen är syntetiskt framställda färgämnen. I Sverige tilläts de tidigare endast i spritdrycker, cocktailbär och stenbitsrom. Sedan maj 1999 har EU:s regler om färgämnen införts även i Sverige. Azofärgämnen får nu användas i nästan alla livsmedel som färgas. Personer med överkänslighet för organiska syror reagerar ofta också för azofärgämnen. Förpackade livsmedel som tillförts färgämnen måste vara märkta med funktionsnamn och sk E-nummer eller vedertaget namn på tillsatsen.

      Beteckningar som är aktuella för azofärgämnen är:

      E 102 Tartrazin (gult) E 129 Allurarött AC (rött)
      E 110 Paraorange (gult-orange) E 151 Briljantsvart BN (svart)
      E 122 Azorubin (rött) E 155 Brun HT (brunt)
      E 123 Amarant (rött)* E 180 Litolrubin (rött)**
      E 124 Nykockin (rött)  

        
      *E 123 får bara användas till fiskrom och till spritdrycker
      **E 180 får bara användas till ätbar ostskorpa.
      Livsmedel som färgas kan vara drycker (saft får dock inte färgas), glass, konfektyrer, tuggummi, konditorivaror, desserter, sylt, marmelad, soppor, såser, senap, frukt- och grönsaksberedningar, kryddor, snacks och kosttillskott.

      Det finns ytterligare ett azofärgämne (E 154, brun FK9) som bara får användas till några speciella livsmedel som inte finns i Sverige.

      Följande livsmedel är tillåtna i SABAR-kosten och innehåller inte någon betydande mängd salicylsyra, bensoesyra eller azofärgämnen.

      Alla livsmedel ska vara färska eller djupfrysta. Alla färskvaror sköljs noggrant före tillagning.

      Grönsaker sallad, dill, persilja, gurka, vitkål, purjolök, lök, blomkål, paprika, tomat, ärter, rabarber, aubergine, avokado, sparris, squash, zuccini
      Frukt och bär skalat päron o äpple, banan, björnbär, jordgubbar, krusbär, röda och svarta vinbär, vattenmelon, gröna vindruvor, russin, satsumas, kiwi, ananas, dadlar, mango, nektarin, papaya, passionsfrukt.
       Nyponsoppa och blåbärssoppa utan konserveringsmedel.
      Potatis/rotfrukter potatis, morötter
      Mjölk/ost högst 0,5 l mjölk (standard/mellan/lätt/mini) och grädde per dag. Svensk camembertost. Högst 50 g keso eller 5 skivor mild hårdost per dag. Skär bort kanterna på osten.
      Matfett  matolja, smör, Bregott, smörgåsmargarin, matlagnings- och bakmargariner.
      Kryddor salt, gräslök, dill, perilja, lök, vitpeppar, kummin, rosmarin, sesamfrön.
      Kött/fisk/fågel/ägg alla sorter; färska, djupfrysta, torkade, konserverade hel- och halvfabrikat utan nämnda konserveringsmedel.
      Obs! Se upp med blandade produkter
      Bröd och andra 
      spannmålsprodukter
      mjöl, gryn, ris, spagetti, makaroner, knäckebröd och mjukt bröd utan nämnda konserveringsmedel. Läs varudeklarationen.
      Drycker vatten, mineralvatten, mjölk (begränsad mängd), kaffe och te.
      Undvik kryddte, örtte, och te som är smaksatt med otillåtna frukter och bär.
      Saft/juice på tillåtna frukter/bär/grönsaker och utan nämnda konserveringsmedel.
      Övrigt Socker, sirap, farinsocker, florsocker, bakpulver, jaäst, ättika, vinäger, sockerkulör och tomatketchup utan konserveringsmedel.

               
      Kosten har samma energi- och näringsinnehåll och måltidsordning som SNR-kosten om inte annat ordinerats. Matsedeln följer SNR-kosten men anpassas till SABAR-kosten. Köket ansvarar för att maten innehåller lämpliga och tillåtna livsmedel. Avdelningen ansvarar för mellanmål, dryck etc.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordning och matsedel. Patienter som ordineras denna kost ska alltid ha dietistkontakt.

    • Mjölkproteinfri kost

      Mjölkproteinfri kost

      Mjölkproteinallergi innebär att man inte tål/är allergisk mot proteinet i mjölk. Mjölken innehåller flera proteiner som man kan reagera mot. Reaktionen uppträder efter varierande tid hos olika personer beroende på typ av allergisk reaktion. Symptomen kan komma från någon minut till dagar efter mjölkintag.

      Mjölkproteinfri kost innehåller inte mjölk, mjölkprodukter eller livsmedel som innehåller mjölk i någon form. Mjölkfria modersmjölksersättning används vid behov till spädbarn under 6 månader.

      Följande ord i innehållsdeklarationen betyder att produkten innehåller mjölk:

      Mjölk, kärnmjölk, filmjölk, yoghurt   Gräddpulver
      Grädde, gräddfil, creme fraiche Ost
      Skummjölkspulver, mjölkpulver, torrmjölk Keso, Kesella, kvarg
      Mesost, messmör Kasein, natriumkaseinat
      Laktos (mjölksocker) Vassle, vassleprotein
      Mjölkprotein, mjölkalbumin Låglaktos- och laktosfria produkter
      Get- och fårmjölk, samt produkter av dessa Margarin, smör

       En del av de mjölkfria ersättningsprodukterna är berikade med kalcium och används i första hand. Kalciumbehovet varierar och det kan vara svårt att täcka behovet trots berikade produkter och kalktillskott kan behövas.

      Mjölkproteinfria produkter baserade på havre, soja, ris och andra mjölkproteinfria produkter: 

      • Havrebaserade: mjölkdryck, matlagningsgrädde, glass, mellanmål, vaniljsås, smoothie
      • Sojabaserade: mjölkdryck, grädde, yoghurt, glass, creme fraiche, hård- och mjukost, vaniljsås
      • Risbaserade: mjölkdryck, glass
      • Till barn: mjölkfri gröt och mjölkfri välling
      • Andra produkter: mjölkfritt margarin (bredbart och flytande), vegetabiliskt fett, oljor, kokosmjölk, kakaosmör, smörarom, mjölksyra och mjölksyrebakterier.

      I sjukhusköken används inte sojabaserade produkter i matlagningen med hänsyn till allergi. I första hand används havrebaserade produkter. 

      Livsmedel att se upp med: Kryddblandningar, buljongextrakt, buljongfonder, sås- och soppulver, chokladpulver, lättmajonnäs, salladsdressingar, maränger, kokosbollar, fromage, riskakor, chips och snacks med smaksättning.

      Kosten har samma energiinnehåll och måltidsordning som A-kosten om inte annat ordinerats. Matsedeln följer A-kosten med utbyte av mjölkproteininnehållande livsmedel till mjölkfria. Köket ansvarar för att tillagningen blir korrekt. Avdelningspersonalen måste uppmärksamma att patienten serveras  rätt dryck, mellanmål etc

      Måltidsordning för Mjölkproteinfri kost:

      Frukost: Havre- eller rågflingeröt och mjölkersättning eller
      Mjölkfri fil/yoghurt och mjölkfria flingor/müsli eller
      Mjölkfri välling
      Mjölkfritt bröd med mjölkfritt margarin och köttpålägg
      Ägg några gånger i veckan
      Juice
      Kaffe eller te
      Mellanmål: 1 mjölkfritt bröd med mjölkfritt margarin och pålägg, ev mjölkfritt kosttillägg
      Middag: Varmrätt inkl. kokt grönsak och/eller råkost
      Dessert
      Måltidsdryck: mjölkersättning, lättöl, bordsvatten eller måltidsdryck
      Mellanmål: Mjölkfritt vetebröd, skorpor eller smörgås med mjölkfritt margarin och pålägg, ev mjölkfritt kosttillägg
      Kaffe, te eller annan varm eller kall mjölkfri dryck
      Kvällsmat:

      Varmrätt inkl. kokt grönsak och/eller råkost
      Mjölkfritt bröd med mjölkfritt margarin 
      Måltidsdryck: mjölkersättning, lättöl, bordsvatten eller måltidsdryck

      Mellenmål: Mjölkfritt bröd med mjölkfritt margarin och pålägg, ev mjölkfritt kosttillägg
      Kaffe, te eller annan varm eller kall mjölkfri dryck


      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordning och matsedel.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

      Patienter med nydiagnostiserad mjölkproteinallergi skall remitteras till dietist.

    • Kost vid veteallergi

      Kost vid veteallergi

      Kosten är avsedd för patienter allergiska mot vete och får ej förväxlas med glutenfri kost. Personer med veteallergi kan äta havre, råg och korn om de är helt fria från vete. Andra vetefria alternativ är bovete, hirs, majs, potatis, quinoa och ris. 
      Kost vid veteallergi är baserad på glutenfria produkter. Enligt Livsmedelsverket kan produkter som innehåller högst 20 mg gluten/kg ingå i en vetefri kost.

      Följande benämningar betyder att livsmedlet innehåller vete:  

      Bulgur couscous  
      Dinkelris
      Dinkelvete
      Durumvete
      Fullkornsmjöl
      Gluten
      Grahamsflingor
      Grahamsgryn
      Grahamnsmjöl
      Helkornsmjöl
      Idealmjöl
      Kamut
      Kruskakli
      Lantbrödsmjöl
      Malt (av vete)
      Mannagryn
      Manitoba Cream
      Matbrödsmjöl
      Matvete
      Mjölkropp
      Pasta
      Risoni
      Rågsikt
      Rågvete semolina
      Skorpbröd
      Skorpmjöl
      Speltvete
      Ströbröd
      Triticale
      Veteflingor
      Vetegluten
      Vetegroddar
      Vetekli
      Vetekross
      Vetemjöl
      Veteprotein
      Vetesirap
      Vört


      Livsmedel att se upp med: glass, godis, choklad, charkprodukter, färsprodukter, vegetariska produkter, leverpastej, paneringar, stuvningar, pajskal, crabfish, rostad lök, tacos, tortillas, frukostflingor, fiberhavregryn, välling, blandade kryddor, såser, fonder, öl.

      Kosten har samma energiinnehåll och måltidsordning som A-kosten om inte annat ordinerats. Matsedeln följer A-kosten med utbyte av veteproteininnehållande livsmedel till vetefria. Köket ansvarar för att tillagningen blir korrekt. Avdelningspersonalen måste uppmärksamma att patienten serveras rätt bröd, mellanmål etc.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordning och matsedel.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

      Patienter med nydiagnostiserad veteproteinallergi skall remitteras till dietist.

    • Korsreaktioner vid björkpollenallergi

      Korsreaktioner vid björkpollenallergi

      Vid björkpollenallergi är det vanligt att man reagerar mot frukter och grönsaker som innehåller ämnen som liknar det protein i björkpollen man är allergisk mot. De björkpollenallergiker som inte känner av dessa födoämnen, kan fortsätta att äta dem.

      Livsmedel som kan ge symptom:

      • Hasselnöt, mandel, jordnöt
      • Äpple, päron
      • Aprikos, persika, nektarin
      • Plommon, körsbär
      • Kiwi
      • Rå morot
      • Selleri
      • Att skala potatis

      Många allergen förstörs av värme. Tillagade grönsaker och frukter samt konserverad frukt går oftast bra att äta. 
      Skalad frukt kan ibland tolereras eftersom de ämnen man reagerar på, främst sitter under skalet.

      Obs! Nötter och mandel kan man reagera på även om de är värmebehandlade.

      Sjukhuskosten innehåller inte nötter och mandel.

      Patienten ska tillfrågas om vilka livsmedel som ger symptom och anges som minus.

      Minuskosten har samma energiinnehåll och måltidsordning som A-kosten om inte annat ordinerats. Matsedeln följer A-kosten med utbyte/elimination av ”minus” livsmedel/livsmedlen..

      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordning och matsedel.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

    • Korsreaktioner vid Gråbopollenallergi

      Korsreaktioner vid Gråbopollenallergi

      Vid gråbopollenallergi förekommer det att man reagerar mot födoämnen som innehåller ämnen som liknar det protein i gråbopollen man är allergisk mot, vilket endast gäller ett fåtal personer. De gråbopollenallergiker som inte känner besvär av nedanstående födoämnen, kan fortsätta att äta dem.
       
      Dessa livsmedel kan ge upphov till korsreaktioner vid gråbopollenallergi:
      Anis
      Basilika
      Bockhornsklöver (finns ofta i curry)
      Chilipeppar
      Curry
      Dill
      Dragon
      Fänkål
      Honung
      Jordärtskocka
      kamomill
      Koriander
      Kronärtskocka
      Kummin
      Körvel
      Mango
      Malört (i spritdrycker)
      Melon
      Morot
      Muskot
      Oregano
      Paprika
      Pepparmynta
      Persilja
      Purjolök
      Sallad (vissa sorter)
      Selleri
      Senap
      Solrosfrö
      Svartrot
      Vitlök

      Andra korgblommiga växter kan korsreagera med gråbo, t ex prästkrage, maskros och ringblomma.
       
      Vid gråbopollenallergi kan de korsreagerande ämnena vara värmestabila, vilket medför att man inte tål livsmedlet vare sig i rå eller kokt form.

      Patienten ska tillfrågas om vilka livsmedel som ger symptom och anges som minus.

      Minuskosten har samma energiinnehåll och måltidsordning som A-kosten om inte annat ordinerats. Matsedeln följer A-kosten med utbyte/elimination av ”minus” livsmedel/livsmedlen..

      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordning och matsedel.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.
  • Kapitel 11 - Mag - tarmkoster

    • Fettreducerad kost, FR40g

      Fettreducerad kost, FR40

      Kosten är avsedd för patienter med vissa former av diarré eller steatorré, vid pancreasinsufficiens, efter resektion av tunntarmen, vid skada på tarmen som vid Crohns sjukdom och efter strålbehandling samt vid vissa leversjukdomar. 

      Vid dessa tillstånd är förmågan att digerera och resorbera fett nedsatt på grund av den gallsaltsbrist som uppstår genom ökad förlust av gallsalter med faeces. Gallsalterna i colon hämmar upptaget av salt och vätska och det leder till diarré. Vid steatorré minskar upptaget av de fettlösliga vitaminerna samt vissa mineraler, främst magnesium, kalcium och zink. En kost som innehåller 40 g fett per dag minskar förlusten av gallsalter och fett och då minskar diarréerna. Det förbättrar även upptaget av fettlösliga vitaminer och mineraler. Efter resektion av nedersta delen av tunntarmen krävs alltid extra tillskott av vitamin B12.
      Det förekommer att patienter med diagnoser enligt ovan, kan tolerera en något högre mängd fett än 40 g/dag utan att få diarré eller steatorré. I dessa fall är det viktigt att kosten individanpassas efter patientens toleransnivå i samråd med den ordinerande läkaren.

      Fett är ett energigivande näringsämne och när fettintaget minskar behövs större mängd av de övriga energigivarna, både av protein och framförallt av kolhydrater. Kostens energifördelning och näringsinnehåll stämmer i stort överens med A-kosten med undantag av det låga fettinnnehållet. Ett högre innehåll av kolhydrater medför att maten får en större volym. Berikning med kolhydrater i pulverform, Fantomalt, kan användas i t ex frukost och mellanmål för att minska volymen. Fantomalt finns att beställa från köket.

      Avdelningen ansvarar för frukost och mellanmål och att livsmedel med lågt fettinnehåll serveras till patienten. För att kunna hålla fettintaget till 40 g/d och förhindra diarré/steatorré, rekommenderas avdelningspersonalen följa måltidsordning och livsmedelsförslag nedan.

      Det är viktigt att patienten äter en så allsidigt sammansatt kost som möjligt. Den lilla mängd fett som ingår, ska till så stor del som möjligt utgöras av omättade fetter.
       
      Följande undviks:
      • Feta kött- och charkuteriprodukter
      • Matlagningsmetoder och maträtter som kräver eller innehåller mycket fett
      • Matfett på brödet
      • Standardmjölksprodukter, grädde och creme fraiche
      • Hårdost med mer än 17% fett och dessertostar
      • Feta desserter och bakverk

      Istället används:

      • Magra fisk- och köttsorter
      • Fettsnåla matlagningsmetoder
      • Lättmjölksprodukter
      • Magra pålägg; skinka, saltkött, mager ost, mager mjukost
      • Fettfria/magra desserter och bakverk

        Måltidsordning för fettreducerad kost, FR40 g
      Frukost: Vattenkokt gröt eller flingor
      Lättmjölk/lättfil/lättyoghurt
      Bröd utan margarin
      1 skiva ost 17%
      2 skivor (20 g) magert köttpålägg (skinka/saltkött)
      Apelsinjuice
      Kaffe/te (utan grädde, ev med lättmjölk)
      Mellanmål: Bröd utan margarin med marmelad
      Frukt
      Ev fettlågt kosttillägg
      Middag: Varmrätt
      Dessert
      Måltidsdryck: lättöl/bordsvatten/ måltidsdricka
      Mellanmål: Bröd utan margarin med marmelad
      Frukt
      Ev fettlågt kosttillägg
      Kvällsmat: Varmrätt
      Knäckebröd eller mjukt bröd utan margarin
      Måltidsdryck: 2 dl lättmjölk/lättöl/bordsvatten/måltidsdricka
      Mellanmål: Bröd utan margarin
      1 skiva ost 17%
      Marmelad
      Kaffe/te (utan grädde, ev med lättmjölk)
      Ev fettlågt kosttillägg


      Socker (till gröt/fil i kaffe eller te) serveras till de patienter som så önskar.

      För ett tillräckligt energi- och näringsintag kan tillägg av fett- och ev laktoslåga kosttillägg och/eller energitillskott i flytande form, vara nödvändigt.

      Patienter som ordineras denna kost skall alltid få information av dietist.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordning och matsedel.

    • Glutenfri kost, GF

      Glutenfri kost, GF

      Kosten är avsedd för patienter med celiaki / glutenintolerans eller med dermatitis herpetiformis.  

      Gluten finns naturligt i sädesslagen vete, råg och korn. Gluten är ett komplex som består av proteingrupperna gluteniner och gliadiner. Gliadiner är den del av gluten som ger upphov till besvär för glutenintoleranta personer. Gliadinerna åstadkommer en skada på slemhinnan i tunntarmen, vilket leder till ett försämrat upptag av näringsämnen.

      Havre innehåller naturligt inte gluten, men kan tillföras gluten genom kontamination under behandlingsprocessen. Det finns specialframställd havre, som är garanterat fri från inblandning av annat spannmål.

      Alla livsmedel som innehåller gluten måste uteslutas ur kosten. Strikt glutenfri mat läker tarmslemhinnan. Kostbehandlingen är livslång.

      Livsmedel som innehåller gluten:
      Vete- mjöl / kross / kli / /groddar m.fl.
      Råg- mjöl / flingor / kross / kli / sikt / malt m.fl.
      Korn- gryn / mjöl / malt m.fl.

      Följande benämningar betyder att livsmedlet innehåller gluten:

      Bulgur Lantbrödsmjöl Skrädmjöl
      Cous-cous Malt Ströbröd
      Dinkelvete Manitoba Vete Skorpsmulor
      Durumvete Mannagryn Skorpmjöl
      Fullkornsmjöl Matbrödsmjöl Speltvete
      Grahamsmjöl Matvete Triticale
      Helkornsmjöl Nudlar Veteprotein
      Idealmjöl Pasta Vetesirap
      Kamutvete Risoni Vört
      Kruskakli Semolina  

      Andra livsmedel som kan innehålla gluten är: buljong, cornflakes, godis, HP-sås, kryddblandningar, pommes frites, rostad lök och snacks. Innehåll av gluten måste alltid deklareras. Läs alltid ingrediensförteckningen.

      Alternativ som kan användas i den glutenfria kosten är t.ex. bovete, ren havre, hirs, majs, potatis, quinoa och ris.

      Många patienter med celiaki har initialt en sekundär laktasbrist. Intaget av mjölk och laktoshaltiga livsmedel kan därför behöva reduceras i början av behandlingen.
      _______________________________________________________________

      EU-kommissionen antog 2009 en ny förordning om sammansättning och märkning av livsmedel som är lämpliga för personer med celiaki. Två typer av märkning får förekomma; ”glutenfri” och ”mycket låg glutenhalt”.

      EU-regler från 1 januari 2012

      Benämning Gluten högst (mg/kg)
      Glutenfri
      ”Sär-när”-livsmedel baserade på
      • Majs, ris, hirs etc
      • Spannmål som reducerats på gluten, t.ex.  20
      specialframställd vetestärkelse
      • Specialframställd havre

       

       

                 20

      Mycket låg glutenhalt
      ”Sär-när”-livsmedel baserade på
      • Spannmål som reducerats på gluten, t.ex  100
      Specialframställd vetestärkelse
      • Specialframställd havre

       


                 100

       
      ”Sär-när”-livsmedel = livsmedel för särskilda näringsändamål, exempelvis glutenfria specialprodukter som mjölmixer, frukostflingor, pasta, bröd, knäckebröd och kaffebröd.

      Symbolen med det överkorsade axet talar om att produkten garanterat är ”glutenfri” eller har ”mycket låg glutenhalt” och bägge benämningarna innebär att livsmedlet kan ingå i den glutenfria kosten.

      Kosten har samma energi- och näringsinnehåll och måltidsordning som A-kosten om inte annat ordinerats. Matsedeln följer A-kosten med utbyte av aktuella livsmedel så att maten blir glutenfri. Köket ansvarar för att maten blir glutenfri, men avdelningspersonalen måste se till att patienten får rätt mellanmål, dryck etc.

      Om patienten önskar havregrynsgröt, ska 100% ren havre användas och gröten måste då tillagas på  avdelningen.

      Patienter med nydiagnostiserad glutenintolerans ska alltid remitteras till dietist.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel.
    • Kost efter skov, ES

      Kost efter skov, ES

      Kost efter skov, ES, är avsedd för patienter med inflammatorisk tarmsjukdom som insjuknat i akut skov. Innan ES-kosten påbörjas, har vissa patienter enbart parenteral nutrition, ibland i kombination med kosttillägg. Total tarmvila med enbart parenteral nutrition i längre tid undvikes för att minska risken för atrofi i tarmen. Läkarordinationen och lokala anvisningar skiljer sig och behandlingen är individuell, varför tiden innan kosten inleds varierar. Övergång från ES-kosten till ”vanlig mat” ska ske succesivt och beror på patientens tolerans. När ES-kostens alla steg genomförts, kan Mag-tarmkost (MT) introduceras.

      ES-kosten kan även användas vid akut gastroenterit. Födo- och vätskeintaget måste då anpassas efter symptombild och graden av allmänpåverkan. Introduktion av lättsmält mat rekommenderas så tidigt som möjligt.

      ES-kosten är laktosreducerad, fett- och fiberlåg. Mjölk, syrade mjölkprodukter och maträtter baserade på mjölk utesluts.
      Kosttilläggen ska vara laktos- och fettlåga, fiberfria och med ett högt proteininnehåll. För patienter med Crohns sjukdom och fettmalabsorption måste kosttilläggen individualiseras då toleransen för fett varierar. I de flesta fall fungerar de färdiga fettlåga kosttilläggen. Om inte kan Isosource MCT, ett kosttillägg i pulverform som tillreds på avdelningen, vara ett alterantiv.
      Byte av kosttillägg eller ändrad volym ska ordineras av behandlande läkare eller dietist.

      ES-kosten är inte energi- eller näringsmässigt fullvärdig. En bedömning av varje enskild patients energi- och vätskebehov ska göras och behoven tillgodoses. Beroende på mängd kosttillägg som tolereras, behövs komplettering med parenteral nutrition. 
      De patienter som under sin behandling med parenteral nutrition druckit kosttillägg, kan börja på steg 3 direkt.

      Energiinnehåll i ES-kosten

            Totalt
      Steg 1 - (energi enbart från kosttillägg  
      Steg 2 ca 400 kcal + 4 kosttillägg à 300 kcal 1600 kcal
      Steg 3 ca 700 kcal + 4 kosttillägg à 300 kcal 1900 kcal
      Steg 4 ca 1500 kcal + 2 kosttillägg à 300 kcal 2100 kcal

      Måltidsordning för ES-kost

      Steg 1 
      Anpassas individuellt med kosttillägg och kompletterande mängd parenteral nutrition.

      Steg 2
       

      Frukost: Kostillägg*
      Mellanmål: Kosttillägg*
      Middag: 1½ dl mortots- och potatissoppa
      1½ dl saftsoppa
      Mellanmål: Kosttillägg*
      Kvällsmat: 1½ dl tomatsoppa
      1½ dl saftsoppa
      Kvällsmål: Kosttillägg*

      Steg 3 

      Frukost: Kostillägg*
      Mellanmål: Kosttillägg*
      Middag: 2½ dl sommargrönsakssoppa
      2 dl saftsoppa
      Mellanmål: Kosttillägg*
      Kvällsmat:

      2½ dl spenatsoppa** med frikadeller
      2 dl saftsoppa

      Kvällsmål: Kosttillägg*
      1 skiva mjukt ljust fiberrikt bröd*** eller knäckebröd
      Margarin, skrapat

      Steg 4 

      Frukost: Havregrynsgröt med äppelmos eller nyponsoppa
       1-2 skivor mjukt, ljust fiberrikt bröd*** eller knäckebröd
       Margarin, skrapat
       Kokt skinka/ost/smältost
      Mellanmål: Kosttillägg*
      Middag: Kalvfrikadeller, morotspuré
      Potatismos/pressad potatis
      Saftsoppa
      Måltidsdryck/vatten
      Mellanmål: Mjukt, ljust fiberrikt bröd*** eller knäckebröd
      Margarin, skrapat
      Kokt skinka/ost/smältost
      Te
      Kvällsmat: Kokt fisk, mager sås, bönpuré
      Potatismos/pressad potatis
      Måltidsdryck/vatten
      Kvällsmål: Kosttillägg*
      Mjukt, ljust fiberrikt bröd***
      Margarin, skrapat

      *2 dl kosttillägg à 300 kcal
      **alternativt kan grön ärtpuré eller grön sparrissoppa beställas
      ***bröd på finmalet mjöl utan hela korn.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Att tänka på:

      • Kontakta dietist för individuellt anpassade kostråd.
      • När ES-kostens alla steg genomförts, kan MT-kost beställas.
      • Patienter som äter vegetarisk kost bör undvika torkade baljväxter.
      • Patienter med Crohns sjukdom och fettmalabsorption kan behöva fettreducerad kost 40 g, FR 40, eventuellt även laktosreducerad.
      • Till de patienter som behöver fortsätta med kosttillägg efter utskrivning, kan dietisten skriva beslut på kosttillägg.
    • Mag- tarmkost, MT

      Mag- tarmkost, MT

      Mag-tarmkost är avsedd för patienter med störningar i mag-tarmkanalen och kan användas vid:
      • Inflammatorisk tarmsjukdom
      • Efter operation i mag-tarmkanalen
      • Efter operation med stomi
        Vid förträngningar och motorikrubbningar i mag-tarmkanalen

      Mag-tarmkosten är en mjuk och lättsmält kost utan trådiga livsmedel, fruktskal, kärnor eller hinnor. Den är även fiber- och laktoslåg. 
      Helt kött och ris kan ingå i MT-kosten, men för de patienter som opererats i övre mag-tarmkanalen följs läkarordination eller lokala anvisningar.
      Färska grönsaker och viss färsk frukt utesluts. Trådiga livsmedel som sparris och bönor, livsmedel med hårda hinnor och skal som ärtor, bönor, majs samt hårdsmälta livsmedel som svamp, nötter och torkad frukt undviks.

      Livsmedelsval för MT-kosten 

       

       

      Ingår

      Undviks
      Grönsaker & rotfrukter Kokta grönsaker, som morot, spenat, broccoli- och blomkålsbuketter, kokt skalad tomat. Paprika, lök, purjolök, sparris, majs, kål, de flesta råa grönsaker samt torkade ärter, bönor och linser.
      Frukt & bär

      Banan, kiwi, melon och jordgubbar. Dessertsoppor, krämer och konserverad frukt.

      Frukt och bär med sega skal och hinnor, t ex vindruvor, citrusfrukter, krusbär, rabarber, ananas. 
      Torkad frukt färska päron och plommor är lösande.
      Bröd, mjöl & gryn Mjukt bröd utan hela korn och knäckebröd. Havregrynsgröt. Bröd med hela korn, fullkornsbröd.
      Mjölk & mjölkprodukter
      Små mängder mjölk som ingår i matvaror och maträtter. Laktosfria produkter. Mjölk, fil, yoghurt, glass samt livsmedel och maträtter baserade på mjölk.
      Potatis, ris & pasta Kokt potatis, potatismos och pasta. Feta potatisrätter. Ris.
      Fett
      Margarin på bröd och olja eller margarin i matlagning i måttliga mängder. Stora mängder fett.
      Kött, fisk & ägg   Panerade rätter. 
      Hårt stekt och rökta livsmedel.
      Drycker   Apelsinjuice i större mängd. 
      Kaffe.
      Övrigt   Kokos, popcorn, nötter och mandel. 
      Starkt kryddad mat.
      Socker i stora mängder.

      Den individuella toleransen varieras. Vissa patienter kan mycket väl tolerera mjölk och mjölkprodukter (laktos).

      Måltidsordning för MT-kost:

      Frukost: Havregrynsgröt eller laktosfri fil/yoghurt
      Smörgåsar med ost/bredbart pålägg
      Juice, nyponsoppa eller laktosfri mjölk
      Mellanmål: 1 smörgås och/eller kosttillägg
      Middag: Varmrätt
      Dessert
      Måltidsdryck
      Mellanmål: Vetebröd, skorpor eller smörgås
      Te eller annan varm eller kall dryck
      Kvällsmat: Varmrätt
      Smörgåsar 
      Måltidsdryck
      Sent kvällsmål: Smörgåsar med ost/bredbart pålägg
      Te eller annan varm eller kall dryck

       Socker till gröt, fil o te serveras till de patienter som så önskar och tolererar det. Vid ökat energibehov kan ett extra mellanmål behövas, t ex ett extra kosttillägg. Ta gärna kontakt med dietist för råd om lämpliga mellanmål.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordningen och matsedeln. För kostråd inför hemgång eller vid behov av fortsatt intag av näringsdrycker, kontakta dietisten.

    • Vid inflammatorisk tarmsjukdom

      Vid inflammatorisk tarmsjukdom

      För patienter med inflammatorisk tarmsjukdom som insjuknat i skov, har de flesta innan haft ES-kost, Kost efter skov, och toleransen bör ha utvärderats av behandlande läkare innan MT-kosten påbörjas. Vanligtvis behöver patienten endast följa MT-kosten under någon eller några veckor.

      Patienter med Crohns sjukdom kan behöva fettreducerad kost, vilket ordineras av läkare.

    • Efter operation i mag-tarmkanalen

      Efter operation i mag-tarmkanalen

      Följ läkarordination och/eller lokala anvisningar. MT-kost rekommenderas som upptrappningskost.
      Patienten bör informeras om att tugga maten väl samt att dricka små mängder till maten och resten mellan måltiderna. Oftast fungerar det bäst med små portioner och det är då viktigt att måltiderna fördelas med tätare intervall för att säkerställa energi- och näringsbehov. Fler måltider än rekommenderad måltidsordning vid MT-kost kan behövas.

      Efter operation i nedre mag- tarmkanalen kan upptrappning från MT-kost till annan kost, vanligen A-kost, oftast ske relativt snabbt. Fortsatt försiktighet med trådiga livsmedel, fruktskal och hinnor rekommenderas.
      Efter operation med gastrectomi och esofagusektomi får patienterna vanligtvis nutritionsstöd med 1000 ml sondmat via kateter jejunostomi. För patienter som har svårt att komma igång att äta eller patienter som har ett högt energibehov, behöver ordineras större mängd och/eller kosttillägg samt dietistkontakt. 

      Inför hemgång behöver alla patienter dietistkontakt för individuellt utformad nutritionsbehandling.

    • Efter operation med stomi

      Efter operation med stomi

      Tidigt postoperativt rekommenderas MT-kost, men för övrigt behövs ingen speciell kost. 
      Vid ileostomi är salt- och vätskeförlusterna större. Informera patienten om att dricka mycket och gärna salta lite extra på maten.
      För patienter med en välfungerande stomi, kan det fungera med såväl A- som E- eller SNR-kost.

    • Laktosfri kost, LF

      Laktosfri kost, LF

      Kosten är avsedd för patienter med laktosintolerans. Laktosintolerans innebär att man saknar eller har brist på enzymet laktas i tunntarmslemhinnan. Laktas behövs för att kunna bryta ner laktos/mjölksocker. 

      Laktosfri kost beställs till de patienter som är mycket känsliga för laktos. Till patienter som klarar en viss mängd laktos, se under Laktosreducerad kost.
      Vid helt laktosfri kost ersätts vanlig mjölk och mjölkprodukter med laktosfria produkter. Köket ansvarar för att maten tillagas med laktosfria produkter. Avdelningspersonalen måste vara uppmärksamma på att patienten får rätt frukost, mellanmål och dryck etc. Laktosfri mjölk/fil/yoghurt beställs från köket. Sortimentet varierar från sjukhus till sjukhus. Om mjölkfria ersättningsprodukter används, bör dessa vara berikade med kalk och D-vitamin.  
      Hårdost är praktiskt taget laktosfri och är en viktig kalciumkälla och ingår i den laktosfria kosten på sjukhuset om inte annat meddelats köket.
       

      Produkter som innehåller laktos:

       
      Crème fraiche
      Kvarg
      Ostpulver
      Fetaost
      Kärnmjölkspulver
      Parfait
      Filmjölk
      Laktos
      Skummjölkspulver
      Färskost
      Låglaktosfil
      Smältost
      Glass
      Låglaktosmjölk
      Smör
      Grädde
      Margarin
      Ströbröd
      Gräddfil
      Margarinost
      Torrmjölkspulver
      Gräddpulver
      Mesost/messmör
      Vassle
      Kaffegrädde
      Mjukost
      Vegetabiliskt margarin
      Kesella
      Mjölk
      Vispgrädde
      Keso
      Mjölkpulver
      Yoghurt

      Produkter som bl a choklad, nougat, sorbet och maräng kan innehålla laktos. En del kosttillägg innehåller också laktos. Laktos kan även ingå som konsistens i läkemedel. Det är viktigt att alltid läsa ingrediensförteckningen.
      All mjölk innehåller laktos, även humanmjölk.
      Mjölksyra innehåller ej laktos.
      OBS: till patienter med allergi mot mjölk, ska mjölkfri kost beställas.

      Kosten har samma energi- och näringsinnehåll och måltidsordning som A-kost om inte annat ordinerats. Matsedeln följer A-kost med utbyte av aktuella livsmedel så att all mat är laktosfri.

      Måltidsordning för Laktosfri kost

      Frukost: Gröt och laktosfri mjölk eller 
      Laktosfri- fil/mjölk och müsli 
      Mjölkfritt bröd med hårdost/köttpålägg, grönsak
      Ägg några gånger i veckan
      Juice
      Kaffe/te
      Mellanmål:

      Mjölkfritt bröd med mjölkfritt margarin
      Ev. laktosfritt kosttillägg

      Middag: Varmrätt inklusive kokt grönsak och/eller råkost
      Dessert
      Måltidsdryck: laktosfri mjölk, lättöl, bordsvatten eller måltidsdryck
      Mellanmål: Mjölkfritt bröd med pålägg, laktosfritt vetebröd eller laktosfria skorpor
      Ev laktosfritt kosttillägg
      Kaffe/te, vatten eller annan dryck
      Kvällsmat:

      Varmrätt inklusive kokta grönsaker och/eller råkost
      1-2 mjölkfritt bröd med mjölkfritt margarin 
      Måltidsdryck: laktosfri mjölk, lättöl, bordsvatten eller måltidsdryck

      Senare 
      kvällsmål:
      Mjölkfritt bröd med hårdost/köttpålägg
      Kaffe/te, vatten eller annan laktosfri varm eller kall dryck
      Ev laktosfritt kosttillägg

      Patienter med nydiagnostiserad laktosintolerans skall alltid remitteras till dietist.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus. Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordningen och matsedeln. 

    • Laktosreducerad kost

      Laktosreducerad kost

      Vid laktosintolerans är det vanligt att man klarar en viss mängd laktos i maten utan besvär. Hur mycket laktos man tolererar är individuellt och varierar från person till person.

      Laktosreducerad kost finns inte att beställa från köket. För de flesta patienter med laktosintolerans fungerar A- kosten med viss justering, se nedan. Mjölk behöver i de flesta fall uteslutas som måltidsdryck. Laktosfria ersättningsprodukter finns att beställa från köket. Sortimentet kan variera från sjukhus till sjukhus.
       
      Följande livsmedel och maträtter innehåller större mängder laktos:
      • mesost, messmör
      • välling, chokladmjölk
      • glass
      • mjölk som dryck
      • fil, yoghurt
      • pannkaka
      • redda soppor, stuvningar som baseras på mjölk
      • mannagrynsgröt, risgrynsgröt
      • efterrätter lagade på mjölk, t ex puddingar, fromager, vaniljsås

      Avdelningspersonal ansvarar för att rätt kost beställs från köket och att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel, se A - kost respektive laktosfri kost.  Frukost och mellanmål samt dryck ansvarar avdelningen för med utgångspunkt från hur mycket laktos patienten tolererar.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus.

  • Kapitel 12 - Njurkoster

    • Proteinreducerad kost, 40 g protein, PR40

      Proteinreducerad kost, 40g protein, PR40

      Den proteinreducerade kosten är avsedd för patienter med långt framskriden njursjukdom. Proteinreducerad kost ordineras av läkare till patienter med symptom på uremi (förhöjd halt av urinämne i blodet, urinförgiftning). Kostbehandlingen kan ges i väntan på dialys, njurtransplantation eller som enda behandling. 

      Patienter med njursjukdom har minskad förmåga att utsöndra kvävehaltiga metaboliter, dvs nedbrytningsprodukter från protein, bl a urea. Detta leder så småningom till uremi med symptom i form av trötthet, illamående, kräkningar, dålig aptit och klåda.
      Vanligen uppträder dessa symptom när urea i blodet överstiger 25-30 mmol/l. Mängden kvävehaltiga metaboliter i blodet påverkas både av mängden protein i maten och av det totala energiintaget. Om energiintaget understiger behovet, bryts kroppens egna proteinhaltiga vävnader ner och därmed höjs ureanivån i blodet. Därför är det mycket viktigt att  energibehovet blir tillgodosett för att den proteinreducerade kosten ska få avsedd effekt.

      Rekommendationen för energiintag är 30-35 kcal/kg kroppsvikt och dygn. Rekommendationen gäller både normalviktiga och måttligt överviktiga patienter.

      För att tillgodose energibehovet har den proteinreducerade kosten ett högt innehåll av både fett och kolhydrater. Kolhydraterna kommer i huvudsak från stärkelserika livsmedel men även från socker. Det högre fettinnehållet, bör i första hand utgöras av mer omättat fett.

      Mängden proteinrika livsmedel är kraftigt begränsad. Generellt reduceras proteinintaget till 0,6 g/kg/dygn, dock lägst 40 g protein/dygn, vilket inte är detsamma som 40 g kött-fisk-fågel.

      Ca 60 % av proteinet eller minst 0,35 g/kg/d, bör utgöras av högvärdigt protein för att upprätthålla kvävebalans och säkerställa intaget av essentiella aminosyror. Om innehållet av högvärdigt protein är mindre, eller om det totala intaget understiger 40 g/dygn, behöver kosten supplementeras med essentiella aminosyror. AminessN kan då ges till måltiden.

      Den proteinreducerade kosten får automatiskt ett lägre innehåll av både kalium och fosfor, eftersom proteinrika livsmedel oftast även har ett högt innehåll av kalium och fosfor. 
      Till patienter med förhöjda kaliumvärden behöver man därför inte beställa Kaliumreducerad kost. Däremot har det betydelse vad man serverar till frukost, mellanmål och som dryck. För råd om lämpliga drycker och livsmedelsval till frukost och mellanmål, se avsnittet Kalimreducerad kost.

      Mängden fosfor i kosten påverkas i stor utsträckning av mjölkprodukter. Vid förhöjda fosfatvärden rekommenderas en begränsning till 2-3 dl mjölk/fil/yoghurt per dag och 1-2 skivor ost/dag. Även choklad, nötter, mandel, ostbågar och chips kan i större mängder bidra med förhöjda fosfatvärden.

      Patienter med nedsatt njurfunktion bör undvika stjärnfrukt/carambola och energidrycker som innehåller taurin. Observera att stjärnfrukt även kan ingå i exotiska juicer.
       

      Måltidsordning för proteinreducerad kost, 40 g protein, PR 40

      Frukost:

      se Frukostförslag, längre fram denna sidan.
      Kaffe/te med socker och grädde om patienten så önskar

      Mellanmål: se Mellanmålsförslag, längre fram denna sidan.
      Middag: Varmrätt + råkost med oljedressing
      Dessert
      Måltidsdryck: vatten, saft, läskedryck eller lättöl
      Mellanmål: se Mellanmålsförslag
      Kvällsmat: Varmrätt + råkost med oljedressing
      Dessert
      Måltidsdryck: vatten, saft, läskedryck eller lättöl
      Kvällsmål: se Mellanmålsförslag
      Kaffe/te med socker och grädde om patienten så önskar
      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.
       
      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel.
       
      Energitillskott
      För att öka energiinnehållet i kosten kan olika fett- och kolhydrattillskott användas.
      Calogen är en fettemulsion som kan ges till huvudmålen. 30 ml x 3 ger ca 400 kcal.
      Nutrical är en kolhydratlösning som kan blandas i vatten, saft eller fruktsoppa. 1 dl lösning ger 250 kcal. Kolhydrattillskott finns även i pulverform, t ex Fantomaltoch Resource Energipulver.

      Dietistkontakt
      Patienter som ordineras någon form av proteinreducerad kost bör få dietistkontakt. Dietisten informerar om kosten, gör  en individuell bedömning, följer upp och korrigerar kosten tillsammans med patient och anhörig.
       

      Frukostförslag  PR 40

      Alternativ 1: 1½ dl havregrynsgröt (kokt på ca 4 msk gryn)
      1 dl standardmjölk
      sylt/mos
      1 skiva mjukt bröd
      10 g margarin*
      1 msk honung eller marmelad
      15 g grönsakspickles (grönsaksmajonnäs)
      Alternativ 2: 1 dl filmjölk 
      1½ dl corn flakes
      sylt/mos
      1 skiva mjukt bröd
      10 g margarin*
      1 msk honung eller marmelad
      15 g grönsakspickles (grönsaksmajonnäs)
      Alternativ 3: 1½ dl  special-välling (proteinlåg)
      2 skivor mjukt bröd
      20 g margarin*
      1 msk honung eller marmelad
      15 g grönsakspickles (grönsaksmajonnäs)
      Alternativ 4: 2 skivor mjukt bröd
      20 g margarin*
      30 g kokt medvurst** eller
      30 g leverpastej**
      15 g grönsakspickles (grönsaksmajonnäs)

      Mellanmålsförslag PR 40
      Alternativ1: 1 skiva mjukt bröd eller 2 bitar knäckebröd
      10 g margarin*
      Marmelad, sylt eller honung
      Kaffe/te med socker och grädde om patienten så önskar
      Alternativ 2: 1 skiva vetebröd eller kaka
      Kaffe/te med socker och gräde om patienten så önskar
        * Margarin med hög fetthalt
      ** Gäller ej vid samtidig natriumreduktion. Då serveras hemlagat, osaltat pålägg.

      Om patienten inte blir mätt kan man komplettera med proteinfritt bröd, margarin och marmelad eller honung i fri mängd.
    • Kaliumreducerad kost, KR

      Kaliumreducerad kost, KR

      Kaliumreducerad kost ordineras till patienter med njurinsufficiens som har förhöjda halter av kalium i blodet. Kalium är ett mineralämne som bl a är nödvändigt för hjärtats och musklernas funktioner. Kaliumnivån i blodet påverkas av intaget av kaliumrika livsmedel, både av mängden och hur ofta livsmedlet konsumeras. Andra orsaker till förhöjda kaliumvärden, kan vara minskat energiintag och viktnedgång, förstoppning samt otillräcklig dialys.

      Kalium finns i de flesta livsmedel och kan till viss del lakas ut vid blötläggning, kokning och konservering.     
      Kaliumrika livsmedel är framförallt banan, avokado, nät- och honungsmelon, vinbär, torkad frukt, nötter, mandel, choklad, potatischips, frukt- och grönsaksjuicer, mjölk, fil och yoghurt.

      Kaliumreducerad kost innebär:

      • Frukt/Bär: Begränsa mängden till 1-2 färska frukter/dag. Päron och äpplen innehåller relativt lite kalium. Konserverad frukt har lägre kaliumhalt jämfört med färsk frukt. Undvik banan, avokado, nät- och honungsmelon, vinbär och torkad frukt.
      • Grönsaker/Rotfrukter: Kokta, inlagda eller konserverade grönsaker och rotfrukter innehåller mindre kalium än råa. Sallat och gurka innehåller dock relativt lite kalium. 
      • Mjölk/Fil: Mjölk, fil och yoghurt har relativt högt kaliuminnehåll och begränsas till 2-3 dl/d.
      • Bröd: Vitt bröd och bröd bakat på fint siktat mjöl innehåller mindre kalium än bröd bakat på fullkorn eller grovt mjöl. För att minska risken för förstoppning kan man variera brödsorterna.
      • Drycker: Välj kaliumlåga drycker som nyponsoppa, blåbärssoppa, saft, cider, lingon- och äppeldricka (ej äppeljuice), vatten, lättöl, svagdricka, te eller kaffe. Undvik frukt- och grönsaksjuiceer.
      • Godis/Snacks: Kaliumlåga alternativ är skumgodis, marmelad- och gelékonfekt. Undvik nötter, mandel, fröer (t ex solros- och pumpafrön), choklad, lakrits och potatischips.
      • Salt: Använd vanligt joderat koksalt. Undvik örtsalt och mineralsalt, t ex Seltin, som innehåller kalium.

      Måltidsordning för Kaliumreducerad kost, KR

      Frukost: Gröt                                                    Alt: Cornflakes
       1 dl mjölk                                         1 dl mjölk eller fil
       Smörgåsar med ost/köttpålägg
       Kaffe/te
      Mellanmål: Smörgås ev kosttillägg
      Middag: Varmrätt
      Dessert
      Måltidsdryck: lingon- eller äppeldricka (ej juice), vatten
      Mellanmål: Vetebröd, skorpa eller smörgås, ev kosttillägg
      Kaffe/te
      Kvällsmat: Varmrätt
      Smörgås
      Måltidsdryck: lingon- eller äppeldricka (ej juice), vatten
      Kvällsmål: Smörgås med ost, marmelad ev kosttillägg
      Kaffe/te

       Socker och grädde i kaffe/te serveras till patienter som så önskar.

      Energi- och näringsinnehåll är likvärdigt med A-kost med undantag av mängden kalium. Kalciuminnehållet är något lägre beroende på begränsad mjölkmängd. 
      Fetthalten är högre beroende på att vispgrädde används till viss del i stället för mjölk som är kaliumrik. Använd bordsmargarin med högt innehåll av omättat fett för att förbättra fettkvaliteten.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel. Det är av stor betydelse att patienter som ordineras kaliumreducerad kost får information av dietist.

    • Natriumreducerad kost, NaR

      Natriumreducerad kost, NR

      Natriumreducerad kost är avsedd för patienter med ödemtendens, där diuretika inte har önskad effekt eller är olämpligt av annan anledning. Kosten innehåller inte något tillsatt salt. Det saltet som förekommer i kosten finns naturligt i livsmedlen.

      Livsmedel som ingår: 

      • Kokt och stekt kött/fisk tillagat utan salt, men med andra kryddor, ex peppar och örtkryddor. Används även som pålägg.
      • Ägg och äggrätter utan salt
      • Osaltat margarin och olja
      • Bröd och gröt utan salt
      • Grönsaker, färska eller kokta utan salt
      • Frukt, färsk, tillagad och konserverad.
      • Drycker: vatten, mineral- eller bordsvatten med låg natriumhalt, saft, måltidsdryck (t ex lingon eller äpple), högst ett glas mjölk om dagen.

      Livsmedels som undviks:

      • Konserver av kött, fisk och grönsaker
      • Blandade charkuteriprodukter
      • Rökta livsmedel
      • Ost
      • Potatismos-, rotmos-, sopp- och såspulver.
      • Buljongtärning, buljongpulver, köpta färdiga fonder
      • Senap, ketchup och majonnäs
      • Kryddblandningar som innehåller salt, t ex citronpeppar, och grillkrydda
      • Saltat smör och margarin
      • Sodavatten och vichyvatten
      • Mineralsalt och örtsalt

      Måltidsordning för Natriumreducerad kost, NaR

      Frukost: Gröt, osaltad
      Bröd, osaltat
      Margarin, osaltat
      Köttpålägg tillagat utan salt /ägg /grönsaker
       Apelsinjuice
      1½ dl mjölk/fil/yoghurt
      Kaffe /  te*
      Mellanmål: Bröd osaltat
      Margarin osaltat 
      Köttpålägg tillagat utan salt /ägg /grönsaker
      Ev. kosttillägg
      Middag: Varmrätt
      Dessert
      Vatten, saft eller måltidsdryck**
      Mellanmål:

      Vetebröd, skorpa eller smörgås utan salt
      Ev. kosttillägg
      Kaffe/te*

      Kvällsmat:

      Varmrätt
      Bröd, osaltat
      Margarin, osaltat 
      Köttpålägg tillagat utan salt/ägg/grönsaker 
      Vatten, saft eller måltidsdryck**

      Kvällsmål: Bröd, osaltat
      Margarin, osaltat
      Köttpålägg tillagat utan salt/ägg/grönsaker
      Kaffe/te*

      *Socker och grädde serveras till patienter som så önskar
      **Vid servering av dryck till eller mellan måltiderna, var uppmärksam på ev vätskerestriktion .

      Energi- och näringsinnehåll är likvärdigt med A-kosten, med undantag av natriuminnehållet.
      I vissa fall behöver natriumreduktionen inte vara så strikt, då kan tillägg av viss mängd bordsalt ske på läkares ordination.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel. Det är av stor betydelse att patienter som ordineras natriumreducerad kost får information av dietist.

    • Kost vid dialys

      Kost vid dialys

      Patienter med uremi (kronisk njursvikt) som behandlas med regelbundna dialyser; hemodialys, HD (bloddialys) eller någon form av peritonealdialys, PD, (påsdialys), har ett högre energi- och proteinbehov jämfört med friska. Vid dialysbehandling förlorar kroppen protein som måste ersättas genom extra proteinrik mat. 

      För att proteinet från maten ska utnyttjas maximalt, är det viktigt att samtidigt få tillräckligt med energi. Energi från kolhydrater (bröd, potatis, ris, pasta) och fett (margarin, olja) är därför lika viktigt som protein. Hemodialysbehandlingen är i sig katabol och därför är näringsbehovet ökat. Vid peritonealdialys tas en del glukos upp ur dialysvätskan, vilket bidrar med extra energi.

      Rekommendation av protein och energi för patienter i dialys:
      • Protein 1.2 g per kg kroppsvikt och dygn. Minst 50% bör utgöras av högvärdigt protein, dvs protein från animaliska livsmedel. Vid peritonit hos patienter med påsdialys, ökar proteinbehovet ytterligare.
      • Energi ≥ 35 kcal per kg kroppsvikt och dygn. För patienter i påsdialys, ska energin från glukos i dialysatet inkluderas.
      Kosten bör kompletteras med vattenlösliga vitaminer för att ersätta de förluster som uppstår under dialysbehandlingen. Mängden natrium, kalium, fosfat, kalcium och vätska anpassas individuellt till varje enskild patient.
      Patienter i dialysbehandling, drabbas ofta av minskad aptit, vilket är viktigt att upptäcka tidigt för att förhindra malnutrition. Lämpliga koster för dialyspatienter kan vara A-kost eller E-kost. Dialyspatienter behöver ofta komplettera kosten med kosttillägg för att tillgodose energi- och näringsbehovet.

      Vätska – dryck – salt
      När urinproduktionen är nedsatt eller har upphört, samlas vätska i kroppen, vilket gör att vikten ökar mellan dialystillfällena. Vätskerestriktion är därför oftast nödvändigt. 
      Riktlinje för vätskeintaget för patienter i hemodialys är 5 dl + motsvarande mängd utsöndrad urin per dygn. Eftersom salt binder vätska i kroppen, är det viktigt att vara sparsam med saltrika livsmedel för att lättare följa vätskerestriktionen.
      För patienter med påsdialys tillåts vanligtvis en större vätskemängd.
       
      Kalium och fosfat
      Förhöjda kaliumvärden i blodet är vanligt vid njursvikt, men dialyspatienter behöver oftast inte ordineras Kalium- eller Natriumreducerad kost. Vid kraftigt förhöjda kaliumvärden kan intaget av kaliumrika livsmedel minskas eller kaliumsänkande läkemedel som Resonium ordineras.

      Vid förhöjda fosfatvärden i blodet, minskas i första hand mängden mjölk, fil och yoghurt till 2-3 dl /dygn och ost till 1-2 skivor/dygn. Choklad, nötter, mandel, ostbågar och chips kan också bidra till förhöjda värden.

      Patienter med nedsatt njurfunktion bör undvika stjärnfrukt / carambola och energidrycker som innehåller taurin. Observera att stjärnfrukt även kan ingå i vissa exotiska juicer. Patienter i dialys bör få information och individuellt anpassade råd av dietist.

       

  • Kapitel 13 - Kost efter Transplantation, TX

    • Kost till transplanterade patienter

      Kost till transplanterade patienter, TX

      Kosten är avsedd för
      • Hjärt- eller lungtransplanterade patienter
      • Njurtransplanterade patienter
      • Levertransplanterade patienter
      • Stamcellstransplanterade patienter

      De första två-tre månaderna efter transplantationen föreligger ett ökat behov av energi och protein. Aptiten kan, den första tiden efter operationen, vara rejält nedsatt. Då rekommenderas vanligtvis Transplantationsanpassad E-kost. Till övriga patienter beställs Transplantationsanpassad A-kost. Hos många nyopererade patienter behövs tillägg av proteinrika mellanmål, ev i form av kosttillägg. Till patienter med annan sjukdom som kräver specialkost, beställs denna i kombination med Transplantationskost.
      Till patienter som är hjärt- eller lungtransplanterade, se ”Riktlinjer” nedan.

      Mat och medicin
      Efter en transplantation krävs lång, ibland livslång, behandling med immundämpande läkemedel och patienterna har därmed en ökad infektionskänslighet. Det gäller även livsmedelsbetingade infektioner och därför är handhygien och hanteringen av livsmedel viktig. I vissa livsmedel finns en hög bakteriehalt och/eller mögelhalt och mat kan bli kontaminerad om den inte hanteras rätt, se nedan ”Bra att veta”.
      Behandlingen, som i början kan innehålla relativt höga doser kortisonpreparat, påverkar ämnesomsättningen och aptiten. Att aptiten ökar kan till en början vara positivt, eftersom många patienter haft nedsatt aptit på grund av sjukdom eller av väntan på transplantationen. På sikt är det dock viktigt att bromsa kraftig viktuppgång. De svenska näringsrekommendationerna (SNR) gäller i hög grad även för transplanterade.

      Bra att veta

      • Tvätta alltid händerna före all mathantering.
      • Värm maten till minst 72°C. Mikrovågsugnen värmer ofta ojämnt. Låt maten stå någon minut så att värmen fördelas.
      • Bakterier trivs och växer till i rumstemperatur. Låt inte mat stå framme i onödan. Använd termometer och kolla temperaturen i kylen.
      • Obs! Grapefrukt, pomelo och juice av grapefrukt skall undvikas eftersom grapefrukt och dess släktingar, innehåller ämnen som påverkar upptaget av de immundämpande läkemedlen.

      Riktlinjer
      Livsmedelsval för nytransplanterade patienter under vårdtiden och vid rejektionsbehandling.

       Tillåtna livsmedel: Undvik:
      Grönsaker:  
      Gurka  
      Tomat, paprika Skär bort stjälkfästet 
      Morot, skalad
      Vitkål som förvällts/eller med vinäger
      Frysta grönsaker, kokta eller tinade
      Tillagade grönsaker
      Helkonserver
      Inlagda grönsaker
      Övriga grönsaker som inte är tillagade.
      Frukt och bär:  
      Alla frukter som skalas
      Djupfrysta bär skall upphettas till 72°
      Sylt och marmelad med konserveringsmedel
      Färdiga krämer och soppor i tetrapak
      Tillagade pulver soppor och krämer
      Grapefrukt och grapefruktjuice Obs!
      Frukt som inte går att skala eller kan vara svår att rengöra, ex bär och vindruvor
      Mejerivaror:  
      Mjölk, fil, yoghurt
      Gräddfil, crème fraiche
      Hårdost och färskost
      Smör och margarin
      Majonnäs och gräddprodukter från
      sjukhuset, ex mimosasallad
      Portionsförpackad glass
      Opastöriserade mjölkprodukter
      Vit- och grönmögelost, kittost
      Mjukglass, kulglass
      Fisk och skaldjur:  
      All tillagad fisk/skaldjur
      Frysta räkor
      Konserverade skaldjur  
      Inlagd sill  
      Helkonserver, ex makrill i tomatsås
      Rå fisk
      Gravad och rökt fisk
      Skaldjur med skal pga risk för skärskador, som kan ge upphov till infektion
      Kött och charkuterivaror:  
      Kokt och väl genomstekt kött
      Varmrökt kött och korv
      Leverpastej
      Rått kött ex. råbiff
      Ej genomstekt kött ex rostbiff
      Kallrökta och lufttorkade charkuterier
      Övrigt:  
        Plockgodis


      Måltidsordningen följer A-kosten med hänsyn till ovanstående livsmedelsval, om inte annat anges.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på varje sjukhus. Avdelningspersonalen ansvarar för att måltiderna blir kompletta enligt måltidsordning och matsedel.

      Innan hemgång
      Patienten ska informeras om risklivsmedel och betydelsen av god livsmedelshygien i hemmet.

      Grapefrukt, pomelo och grapefruktjuice ska undvikas eftersom de kan påverka upptaget av de immundämpande läkemedlen. Alla transplanterade patienter bör få individuella kostråd av dietist.

  • Kapitel 14 - Vegetariska koster

    • Lakto-ovo-vegetarisk kost, LOV

      Lakto-ovo-vegetarisk kost, LOV

      Kosten är avsedd för lakto-ovo-vegetarianer och för andra patienter som av etiska, religiösa, hälsomässiga eller smakmässiga anledningar vill äta denna kost.

      Lakto-ovo-vegetarisk kost följer näringsrekommendationerna för A-kosten.
       
      Lakto-ovo-vegetarisk kost innehåller både ägg och mjölkprodukter som bidrar till att säkerställa näringsbehovet, framförallt proteinbehovet. Andra goda  proteinkällor är baljväxter som ärtor, bönor och linser, samt tofu- och Quornprodukter som också används till huvudmålen.

      Järn från vegetabilier resorberas sämre än järn från animalier. Vitamin C har en stimulerande effekt på upptaget av järn från vegetabilier och därför ska vitamin C-rika livsmedel serveras till huvudmålen. Exempel på vitamin C-rika livsmedel är: citrusfrukter, kiwi, svarta vinbär, paprika, broccoli, vitkål och apelsinjuice.

      Måltidsordning för lakto-ovo-vegetarisk kost, LOV

      Frukost: Gröt med torkad frukt Alt. Müsli o färsk frukt/bär
      Mjölk Fil/Yoghurt
      Smörgåsar med ost/keso och grönsaker
      Ev. ägg
      Apelsinjuice
      Te/kaffe
      Mellanmål: Bröd/skorpor med margarin och ost/keso/marmelad
      Frukt
      Middag: Varmrätt
      Dessert
      Måltidsdryck: mjölk/vatten/juice/måltidsdricka/saft/bordsvatten
      Mellanmål: Smörgås/skorpor/vetebröd
      Frukt och/eller juice
      Te/kaffe
      Kvällsmat: Varmrätt
      Smörgås
      Måltidsdryck: mjölk/vatten/juice/måltidsdricka/saft/bordsvatten
      Mellanmål: Smörgåsar med ost/keso och grönsaker
      Mjölk/fil/yoghurt/välling

       Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel.

    • Vegankost, V

      Vegankost, V

      Vegankosten är avsedd för personer som inte intar livsmedel från djurriket, dvs kött, fisk, fågel, ägg eller mjölkprodukter. 
      Sammansättningen av kosten är viktig för att undvika näringsbrist då vissa näringsämnen ligger i riskzonen för ett alltför lågt intag.
       
      Vegankost följer näringsrekommendationerna för A-kost.

      Järn
      För att säkerställa järnintaget i en vegankost ingår livsmedel med hög halt vitamin C till alla huvudmåltider. Vitamin C har en stimulerande effekt på järnresorbtionen från vegetabilier. C-vitaminrika livsmedel är t ex citrusfrukter, apelsinjuice, kiwi, svarta vinbär, paprika, broccoli och vitkål.

      Protein
      Baljväxter (bönor, ärter, linser), tofu och andra sojabaserade halvfabrikat innehåller mest protein av de vegetabiliska livsmedlen och ingår i alla huvudmåltider tillsammans med pasta/ris/potatis eller liknande samt grönsaker och sås.

      Kalcium, vitamin D och B12

      Berikade havre- och sojamjölksprodukter är bra källor till dessa näringsämnen och ingår dagligen.

      Övrigt

      Brödet är mjölkfritt och kan varieras mellan fullkorn och finare bröd.
      För att säkerställa energiintaget innehåller vegankosten industritillverkade ersättningsprodukter för mjölk, yoghurt, grädde, ost och pålägg. Socker och lagade desserter ingår.
       
      Måltidsordning för vegankost, V 
      Frukost: Gröt med torkad frukt /bär, havre- eller sojadryck eller
      Müsli med havre- eller sojayoghurt /sojadryck och bär
      Smörgås med mjölkfritt margarin (Carlhamns)
      Vegetariskt pålägg t ex. tartex, grönsaker
      Apelsinjuice 
      Te/ kaffe
      Mellanmål: Skorpor eller bröd med mjölkfritt margarin och veg pålägg, ex tofutti
      frukt
      Dryck enl önskemål
      Middag: Varmrätt och råkost och/eller kokta grönsaker
      Dessert 
      Måltidsdryck: juice/havremjölk/måltidsdricka
      Mellanmål: Smörgås med mjölkfritt margarin och veg. pålägg ex. hommus, grönsak
      eller kaffebröd bakad på havremjölk och mjölkfritt margarin
      Frukt
      Dryck enl önskemål
      Kvällsmat: Varmrätt, råkost och/eller kokta/ugnsbakade rotfrukter/grönsaker
      Smörgås med mjölkfritt margarin
      Måltisdryck: havremjölk/juice/måltidsdricka
      Kvällsmål: Smörgås med mjölkfritt margarin och veg. pålägg, grönsak 
      eller  müsli med havre- eller sojayoghurt /havremjölk och bär/frukt
      Dryck enl önskemål
      Normalt hanteras inte sojainnehållande livsmedel i sjukhusköken, men undantag görs för vegankosten, under förutsättning att hanteringen och livsmedlen hålls avskilt så att annan mat inte kontamineras.

      Distributionssystemen varierar från sjukhus till sjukhus. Vad som skickas med matvagnen och vad vårdpersonalen rekvirerar från köket bestäms på respektive sjukhus.

      Avdelningspersonalen ansvarar för att serveringen av de olika måltiderna blir komplett enligt måltidsordning och matsedel.
  • Kapitel 15 - Mat, kultur och religion

    • Mat, kultur och religion

      Mat, kultur och religion

      Många människor i Sverige har sina rötter i andra kulturer. Etnisk bakgrund, språk, religion och personliga önskemål, spelar stor roll för vad och hur den enskilde patienten vill äta. Matvanor hos individer från samma land kan variera mycket. Kostvanor följer snarare geografiska områden än nationella gränser.

      Det finns olika uppfattningar och regler för vad man får och inte får äta inom alla religioner och kulturer. De regler som finns går oftast ut på att man ska avhålla sig från vissa livsmedel. Hur väl man följer de religiösa föreskrifterna varierar och det är därför viktigt att man frågar efter de personliga önskemålen.

      Bra att tänka på

      • Fråga patienten i vilken grad de religiösa och kulturella matreglerna följs.
      • Svensk mat accepteras bättre om potatisen byts ut mot ex ris eller bröd.
      • Surmjölksprodukter accepteras generellt bättre än vanlig mjölk.
      • Undvik att servera kombinationer av sött o salt, som bruna bönor, inlagd sill och sötat matbröd.
      • Vitt bröd föredras oftast av flera än grovt fullkornsbröd. Vid behov kan tillägg av baljväxter vara ett sätt att öka fiberintaget.

      Mat och religion
      Många religioner har särskilda regler för vad man får och inte får äta. Synen på renlighet, hygien och matens betydelse varierar mellan olika kulturer. Här presenteras några viktiga regler för de största religionerna.

    • Hinduismen

      Hinduismen

      Inom hinduismen är det tillåtet att äta alla vegetabiliska livsmedel och även mjölk, mjölkprodukter och ägg. Eftersom kon är ett heligt djur inom hinduismen, finns ett förbud mot att äta nötkött. Renläriga hinduer äter varken kött eller fisk. Vegetarianism och fasta förekommer här, liksom i buddismen.

    • Islam

      Islam

      Inom islam är alla vegetabilier och alla produkter från havet tillåtna. Kan dock finnas förbud mot havsprodukter ”utan fenor och fjäll”.
      Kött från idisslande och växtätande djur är tillåtna om de är rituellt slaktade, halalslaktade.

      Gris- och blodprodukter är inte tillåtna. Islam förbjuder alkohol. 
      De flesta muslimer fastar under ramadan, vilket innebär att man inte äter, dricker eller röker under dagtid, från gryning till solnedgång under en månad. På natten äter man då två större  måltider, strax efter solnedgång och strax före gryning.

    • Judendomen

      Judendomen

      Inom judendomen äter man kött från idisslande växtätande djur. Man äter inte gris- och blodprodukter eller fiskar utan fenor och fjäll.
      De judiska matreglerna heter Kosher.  Enligt dessa   får   man inte blanda mjölk och köttprodukter. I ett kosherkök finns två uppsättningar porslin och kokkärl, en för mjölkprodukter och en för köttprodukter.
      Fasta förekommer.

    • Ortodox kristendom

      Ortodox kristendom

      Inom ortodoxa kristendomen förekommer inga matförbud. Däremot förekommer fasta då man undviker matfett, vin och ibland kött, och äter en mindre mängd mat under vissa dagar. Fasta förekommer på detta sätt, på onsdagar och fredagar samt 20 dagar före jul och 40 dagar före påsk.

    • Taoismen

      Taoismen

      Inom taoismen förespråkas harmoni mellan två föreställningar som står emot och kompletterar varandra, yin och yang. Vissa grupper från Fjärran Östern undviker ibland att äta vissa livsmedel under speciella perioder. Vissa tillstånd, ex graviditet, barnafödande, cancersjukdom och ålderdom är yin och balanseras genom att äta mer yang-livsmedel.

      Högt blodtryck, infektion och förstoppning är yang och balanseras med yin-livsmedel. Ofta anses ålderdomen vara en period då man inte bör äta livsmedel med alltför kraftig smak, som vitlök, chili, stekt eller friterat kött.

      Uppfattningen om vilka livsmedel som kan vara till nytta eller skada, varierar mellan olika kulturer.

  • Kapitel 16 - Enteral nutrition

    • Enteral nutrion

      Enteral nutrion

      Enteral nutrition innebär att näringen (sondmaten) ges direkt i magsäck eller tunntarm via en sond. Enteral nutrition ska övervägas då patientens- energi- och näringsintag är otillräckligt och patienten har en fungerande mag-tarmkanal. Enteral nutrition används till patienter med nedsatt eller upphävd sväljningsförmåga, vid passagehinder, vid malnutrition och som komplement till både oral och parenteral nutrition. Indikation för enteral nutrition kan omfatta i stort sett alla sjukdomstillstånd under förutsättning att mag-tarmkanalen fungerar.

      Infartsvägar för näringstillförsel via sond
      Vid val av infartsvägar tas hänsyn till patientens situation och fysiska förutsättningar. Infartsvägarna kan vara nasogastriska, nasoenteriska eller som gastro- eller jejunostomier.

      Nasogastriska och nasoenteriska sonder
      Nasogastriska och nasoenteriska sonder förs via näsan till mag-tarmkanalen. Används då behovet av sondnäring är begränsat till maximalt 4-6 veckor.

      Nasogastrisk sond rekommenderas i första hand. Innebär att en tunn sond förs in genom näsan till magsäcken. Nedläggning av sonden görs normalt på vårdavdelningen. För patient som genomgått kirurgi i matstrupe och/eller magsäck, har trång passage eller är medvetandesänkt sker nedläggning av sonden ofta på röntgenavdelningen. Bild 1

      Nasoenteriska sonder kan vara nasoduodenala eller nasojejunala och används vid passagehinder i övergång till tarmen, vid ventrikelretention och/eller mycket problem med illamående eller kräkningar.
      Nasoduodenal sond förs genom näsan till ventrikeln och vidare till duodenum (tolvfingertarmen). Nedläggningen sker i genomlysning på röntgenavdelning. Bild 2
      Nasojejunal sond förs vidare till jejunum (tunntarmen) och sker i genomlysning på röntgenavdelning. Bild 3

      När sondens läge kontrollerats, fästs sonden noggrant på kinden med ett transparant förband (t ex Tegaderm). Läget vid näsan markeras på sonden för att upptäcka eventuell lägesförändring. Förbandet/tejpen byts dagligen. Kontrollera att sonden inte trycker mot näsvingen. Bild 4
      Nasogasstrisk sond
       
       
       
      Nasoduodental sond
       
       
      Nasojejunel sond
       
       
    • Gastro- och jejunostomi

      Gastro- och jejunostomi

      Sonderna läggs in genom bukväggen, genom ett operativ ingrepp, till magsäck eller tunntarm. Gastrostomi rekommenderas när behovet för sondnäring förväntas överstiga 4-6 veckor. Bild 6


      Det finns olika typer av gastrostomier:

      • PEG, Perkutan Endoskopisk Gastrostomi, kateter inlagd med hjälp av gastroskopi i lokalbedövning
      • Radiologiskt anlagd perkutan gastrostomikateter
      • Witzel fistel är en Foleykateter inlagd genom operation.
      • Knapp eller gastrostomiknapp har en koppling till matningskatetern i hudplanet. Övriga gastrostomier kan bytas till knapp efter 8 veckor. På barn anläggs knapp initialt med laparoskopisk teknik.
      Jejunostomi anläggs genom bukväggen till tunntarmen, oftast i samband med stora operativa ingrepp i övre mag-tarmkanalen. Bild 5
      Jejunostomi

      Gastrostomi
    • Sondnäringar

      Sondnäringar

      Sondnäringarna är färdiga blandningar avsedda att användas som enda näringskälla. De ska ej spädas med vatten. Det finns olika typer av sondnäringar, med eller utan fiber, och de kan indelas i följande grupper:
       
      Sondnäringar: Användningsområde:

      Standardsondnäring med och utan fiber

      Till flertalet patienter. Innehåller 1 kcal/ml. Fibersondnäringar är förstahandsval

      Energirika och/eller Proteinrika
      sondnäringar

      Vid höga energi- och eller proteinbehov, vätskerestriktion, dialys

       

      Barnsondnäring

       

      Till barn 1-6 år

      Sondnäring med speciell sammansättning Vid specifika sjukdomstillstånd

      Elementarkoster

      Eventuellt vid malabsorption
       Kontakta dietist för hjälp med val av sondnäring och bedömning av lämplig mängd.
    • Matningshastighet

      Matningshastighet

      I valet av matningshastighet tas hänsyn till patientens fysiska tillstånd, nutritionsstatus och målet för behandling och rehabilitering.

      Kontinuerlig tillförsel: Sondnäringen ges kontinuerligt under 16-20 timmar/dygn. Patientens tillstånd, tolerans och energibehov avgör mängd och matningshastighet. Denna metod är att föredra om patienten inte ätit under en längre tid, oavsett sondens läge. Nutritionspump garanterar en jämn infusionshastighet.
      Intermittent tillförsel: innebär att sondnäringen fördelas som måltider. Kan användas då matningshastigheten är minst 175-200 ml/timme. Nattfastan bör inte överstiga 11 timmar.
      Intermittent tillförsel ges till patienter med nasogastrisk sond eller gastrostomi.
      Bolustillförsel: innebär att sondmaten ges med spruta som en måltid vid 6-8 tillfällen per dag. Mängden per måltid och antalet måltider, styrs av patientens tolerans och energibehov. Det är viktigt att inte ge sondnäringen för snabbt. Bolusmatning används till patienter med gastrostomi och ev med nasogastrisk sond.

      Efter matningen spolas sonden med 25 – 50 ml kroppstempererat vatten.
      För ytterligare information om sondmatning o hygien se Vårdhandboken.

      Hygien
      Det är extra viktigt med noggrann hygien vid enteral nutrition eftersom bakteriekontamination kan ge allvarliga komplikationer. 
      Personal som handhar enteral nutrition ska ha rena och spritdesinficerade händer.
      Kontrollera sista förbrukningsdag för sondnäringen
      Sondnäringen ska inte spädas med vatten.

    • Hängtider för sondnäring

      Hängtider för sondnäring

      Kontinuerlig tillförsel: Vid användning av steril sondnäring i originalförpackning, max 24 timmar. 
      Om sondnäringen hälls över i annan behållare, är hängtiden max 12 timmar.
      Vid tillförsel av vatten/saft/modersmjölk eller annan ej steril produkt, är hängtiden max 4 timmar.
      Intermittent matning: Vid måltidsuppehåll längre än 4 timmar bör ny sondnäring användas. Det gäller även om systemet är obrutet, men har stått still mer än 4 timmar. Överbliven, öppnad sondnäring ska kasseras.


      För genomspolning och extra tillförsel av vatten kan vanligt kranvatten användas, oavsett om sondspetsen ligger i ventrikeln eller tunntarmen.

      För aggregat och tillbehör vid:

      • Kontinuerlig tillförsel, byts efter 24 timmar
      • Intermittent tillförsel, byts efter varje varje matningstillfälle
        Tillbehör som sondpropp, mellankoppling och behållare/container är engångsmaterial.

      Sprutor byts efter varje matningstillfälle.

      Lokala avvikelser kan förekomma. För ytterligare information, se Vårdhandboken.

    • Komplikationer vid enteral nutrition

      Komplikationer vid enteral nutrition

      • Aspiration av maginnehåll är den allvarligaste komplikationen. Risken för aspiration finns främst hos svårt sjuka patienter som är medvetslösa eller medvetandesänkta samt  vid svalgpares och nedsatt hostreflex. Höjd huvudända vid sondmatstillförseln minskar risken för aspiration. För patient som tidigare haft tecken på aspiration, kan en enterisk sond (sondspetsen i tarmen) vara lämplig.

      • Illamående, uppspändhet och diarré är de vanligaste komplikationerna. Orsaken kan vara för snabb tillförsel. Bakteriekontamination, antibiotika, andra läkemedel eller nedsatt ventrikeltömning kan vara andra orsaker. Komplikationen ska behandlas. Det kan vara genom att minska matningshastigheten eller byta sondnäring.
    • Åtgärder vid besvär från mag- tarmkanalen

      Åtgärder vid besvär från mag-tarmkanalen

      Var extra uppmärksam på följande:
      • Matningshastigheten. Sondnäring ska tillföras långsamt och i jämn takt. Vid diarré, minskas hastigheten. Pump rekommenderas.
      • Sondens läge. Kontrollera sondläget i ventrikeln med luftinblåsning och auskultation över epigastriet. Vid tveksamhet kan läget kontrolleras med röntgen. Sond i ventrikeln kan förflytta sig ut i tarmen och vid hög matningshastighet kan det orsaka diarré.
      • Bakteriekontamination. För att undvika risk för bakterietillväxt och toxinbildning är det viktigt att hygienriktlinjerna följs.
      • Läkemedel. Många läkemedel påverkar mag- tarmkanalens funktion.
      • Temperaturen. Sondnäringen ska vara rumstempererad. Kall sondnäring kan ge obehag i mag- tarmkanalen.
      • Vätske- och eletrolytbalansen. Omfattningen av kontrollen bestäms av patientens kliniska tillstånd.
    • Munhygien

      Munhygien

      Var noggrann med patientens munhygien eftersom den normala salivproduktionen minskar vid fasta och slemhinnorna i munnen blir ömtåliga.  Regelbunden sköljning med Vichyvatten och borstning av tänder och tunga 2-3 gånger dagligen, minskar risken för uttorkning, karies  och överväxt av svamp i munhålan.

      Konsultera dietist för bedömning av näringsbehov, upptrappningsförslag och för hjälp vid komplikationer.

      För mer information om enteral nutrition:
      ESPEN Guidelines, 2006
      Vardhandboken.se
  • Kapitel 17 - Parenteral nutrition

    • Parenteral nutrition, PN, för vuxna

      Parenteral nutrition, PN, för vuxna

      Parenteral nutrition (PN) innebär att näring och vätska ges direkt i blodbanan. PN kan användas som komplement till peroralt och enteralt intag eller som enda näringskälla. PN ordineras av läkare.

      Indikation för PN kan i stort omfatta alla sjukdomstillstånd där mag-tarmkanalen inte kan användas eller inte fungerar optimalt. Om möjligt är det av vikt att behålla tillförsel med peroral eller enteral näring som har gynnsamma effekter på mag-tarmkanelen och minskar tarmatrofi.

    • Total Parenteral Nutrition, TPN

      Total Parenteral Nutrition, TPN

      I de fall PN används som enda näringskälla, benämns detta som total parenteral nutrition, TPN. TPN innefattar vätska, glukos, fett, aminosyror, vitaminer, mineraler och spårämnen. Färdiga trekammarpåsar med glukos, aminosyror och fett finns i olika storlekar och med varierande mängd av de energigivande näringsämnena. Vitaminer och spårämnen måste tillsättas. TPN i trekammarpåse ges under 12-24 timmar.

      Mängd och val av parenteral nutrition avgörs av patientens aktuella vikt och sjukdomstillstånd. Hänsyn tas till vätske- och elektrolytförluster från fistlar, drän, kräkningar, diarré, feber etc. PN ges först när patienten är cirkulatoriskt stabil och har en tillfredsställande urinproduktion.

      Vid start av PN till svårt undernärd patient eller vid stort trauma görs detta försiktigt med 50-70% av beräknat energibehov för att undvika refeeding syndrom. Refeeding syndrom är ett livshotande överbelastningstillstånd. Mängden PN ökas succesivt under 3-5 dagar. Se ”Komplikationer parenteral nutrition”.

      Vid start av parenteral nutritionsbehandling:
      • Beräkna vätske- och energibehov
      • Kontrollera att näringslösningens osmolalitet är anpassad till aktuell infart
      • Tillför initialt 50-70% av energibehovet vid risk för refeeding syndrom
    • Infartsvägar

      Infartsvägar

      PN kan ges perifert  via perifer venkateter eller centralt via central venkateter (CVK), subcutan venport eller via perifert insatt central kateter (PICC-line).

      Perifera infarter kan användas då nutritionsbehandlingen ska ges under en kortare tid. Välj en lågosmolär lösning (<900 mosm/kg vatten) avsedd för perifer infusion.

      Central infart ska användas om behovet förväntas bli långvarigt, vid parenteral nutritionsbehandling i hemmet och vid dålig tillgång på perifera vener. Högosmolära lösningar (>900 mosm/kg vatten) kan användas.

      För skötsel och handhavande, se vårdhandboken.se
    • Närings- och vätskebehov för vuxna

      Närings- och vätskebehov för vuxna

      Vatten       30 ml/kg kroppsvikt och dygn. Korrigeras enligt vätska*.

      Energi       Sängliggande            25 kcal/kg kroppsvikt och dygn
                         Uppegående              30 kcal/kg kroppsvikt och dygn

       Korrigeras om patienten är:

      • Mager BMI < 20  + 10%
      • Överviktig BMI 25-30 - 10%
      • Adipös BMI >30  - 20%
      • <30 år  + 10%
      • >70 år  - 10%

      För kritiskt sjuka i behov av intensivvård, ges vad som motsvarar den basala energiomsättningen, ca  20 kcal/kg kroppsvikt och dygn

      Kolhydrater       2-3 g/kg kroppsvikt och dygn. Minimibehov 125 g/dygn för att undvika ketos.

      Protein               1-1.5 g/kg kroppsvikt och dygn. Korrigeras enligt protein**.

      Vätska*
      Vätsketillförseln ökas motsvarande förluster som vid diarré, kräkning, fistlar, dränage och vid feber. Vätskebehovet ökar med ca 200 ml/grad och dygn vid feber.

      Till patienter med vätskerestriktioner, som vid hjärtinkompensation, njur- eller leversvikt, görs individuella bedömningar enligt läkares ordination.

      Protein**
      1 g protein/kg kroppsvikt och dygn täcker behovet hos patient utan förluster eller ökad metabolism.
      Ökat behov föreligger vid läkningsprocesser och ökad metabolism, efter kirurgiska ingrepp, vid större trauma, vid vävnadsskada pga strålbehandling, decubitus, brännskada med flera tillstånd.
      Vid alla svåra katabola tillstånd är förmågan att metabolisera protein begränsad.
      Proteininnehållet i näringslösningarna anges ofta i kväve (N). 1 g kväve motsvarar 6.25 g protein.

      Fett
      Fett är viktigt som energisubstrat och för tillförsel av essentiella fettsyror. Behovet av essentiella fettsyror är 0.1 g/kg kroppsvikt och dygn, varav huvuddelen utgörs av omega-6. Risk för essentiell fettsyrabrist kan uppstå efter längre tid utan eller med mycket låg tillförsel av fettemulsion.

      Fettemulsionerna innehåller triglycerider, fettsyror kopplade till en glycerolmolekyl. Fettsyrornas längd och hur de är kopplade till glycerolmolekylen, varierar mellan olika fettemulsioner.
      LCT: long-chain triglycerides, långa fettsyror, som oljesyra och palmetinsyra samt två essentiella fettsyror, linol- och linolensyra.
      MCT: medium-chain triglycerides, medellånga fettsyror oxideras snabbare än de långa och minskar risken för förhöjda blodfetter och leverförfettning.
      Fördelningen mellan LCT- och MCT-fett i fettemulsionerna varierar beroende på ingående fettkälla.
      Strukturerade lipider: fettemulsioner där man blandat långa och medellångs fettsyror på samma glycerolmolekyl.

      Vitaminer och spårelement
      De intravenösa näringslösningarna innehåller inte vitaminer och spårelement. Dessa måste tillsättas separat.

      Specifika komponenter
      Omega-3-fettsyror ges då triglyceridsänkande eller antiinflammatorisk effekt eftersträvas. Fettemulsioner där fiskolja ingår finns både som komponent i storpåse och som tillsatslösning.

      Glutamin är en aminosyra och ett viktigt substrat för bl. a. tarm och immunsystem. Ges på särskild indikation framför allt vid svåra katabola tillstånd. Finns både som tillsats och i färdiga aminosyralösningar.

    • Komplikationer vid parenteral nutrition

      Komplikationer vid parenteral nutrition

      Refeeding syndrom
      Risk för metabol överbelastning, refeeding syndrom, föreligger hos gravt undernärda patienter och hos patienter med stort trauma. Nutritionsbehandlingen ska därför inledas försiktigt. Tecken på refeeding syndrom är stigande kroppstemperatur, snabbt ökande vikt pga vätskeretention samt cirkulatoriska och respiratoriska förändringar som takykardi, arytmi, lungödem och andnöd.
      Elektrolytrubbningar bidrar till utveckling av tillståndet. Nivåerna av framför allt kalium, fosfat och magnesium kan sjunka vid överbelastning hos den svårt malnutrierade patienten.
      Inledningsvis ges 50-70% av det beräknade energibehovet och ökas succesivt under 3-5 dagar.
      Vid tecken på refeeding syndrom, avbryts nutrtionstillförseln. När patienten är cirkulatoriskt och respiratoriskt stabil kan nutrtionsbehandlingen återupptas med lägre energitillförsel.

      Hyperglykemi
      Hyperglykemi och glukosuri uppträder då glukostillförseln överskrider vävnadernas möjlighet att förbränna och lagra glukos. Dessa problem ses vid för hög glukostillförsel, insulinresistens vid trauma/stress samt hos diabetiker. Åtgärdas med sänkt infusionstakt, anpassad glukostillförsel och insulin. Följ blodsockret.

      Förhöjda levervärden och hypertriglyceridemi
      Bestående hypertriglyceridemi ses vid hög fettillförsel och samtidig störning i fettmetabolismen. 
      Vid allmänna toleransproblem, illamående, känsla av obehag, stigande levervärden eller TG>5 taget 4-6 timmar efter avslutad infusion, minskas infusionstakten. Lösningar med MCT-fett eller strukturerade lipider kan tolereras bättre.

      Förhöjda ureavärden
      Vid nedsatt njurfunktion kan stigande ureavärden tyda på för hög proteintillförsel. Stigande ureavärden kan också ses vid för låg energitillförsel, då kroppens muskulatur bryts ner och används som energikälla. Kontrollera vikt och optimera energitillförseln.

      Infartsrelaterade komplikationer
      Se Vårdhandboken.

    • Kontroll och övervakning

      Kontroll och övervakning

      Den parenteral nutritionsbehandlingen följs fortlöpande, utvärderas och vid behov korrigeras. Patientens tillstånd avgör kraven på uppföljning.
      Observera:
      • Allmäntillstånd
      • Viktutveckling/vätskebalans
      • Kroppstemperatur
      • Andning/cirkulation
      • Infusionsställe
      • Infusionstakt
      • Laboratorieprover

      Följande blodprover följs:

      • Glukos
      • Urea
      • Triglycerider
      • Kreatinin
      • Albumin
      • Elektrolytstatus (Na, K, Mg, Ca, fosfat)
      • Leverstatus (bilirubin, ALP, GT, ASAT, ALAT)
        • Ev uringlukos
      Vid långtidsbehandling bör även följande analyseras:
      Hb, EVF, Vita, Tromocyter, PK, Järn, TIBC, zink, Kolesterol, CRP, Kobalaminer, Folat, 
      BE.

      Blodprover bör om möjligt tas 4-6 timmar efter avslutad infusion. Provtagning under pågående infusion kan vara aktuellt för att utesluta kraftig triglycerid- eller glukosstegring. Lipidemi kan störa andra analyser.

      Blodprover och provtagningsintervall ordineras av behandlande läkare med hänsyn till patientens tillstånd.
    • Parenteral nutrition för barn

      Parenteral nutrition för barn

      Barn har en hög metabolism och ett stort behov av energi och näring per kilo kroppsvikt. Det är viktigt att åtgärder sätts in tidigt om behovet av energi och näring inte kan tillfredställas via mat eller sondmat. Insättning av parenteral nutrition görs på läkarordination.
      För prematurer, se neonatalklinikernas föreskrifter om parenteral nutrition.

    • Val av parenteral lösning för barn

      Val av parenteral lösning för barn

      Till barn under 2 år kan en apoteksblandad sammansättning beställas, TPN Barn 2011, via Skånes universitetssjukhus intranät, Barnkirurgiska kliniken, Vårddokument. 
      Numera finns även en näringsanpassad färdigblandad trekammarpåse.

      Till barn över 2 år finns nu även en näringsanpassad trekammarpåse. För övrigt finns andra fabrikat av trekammarpåsar, som näringsmässigt egentligen är bättre lämpade för större barn och vuxna. 

    • Indikationer för parenteral nutrition för barn

      Indikationer för parenteral nutrition för barn

      PN startas när barnets nutritionsbehov inte kan tillgodoses med oral och/eller enteral nutrition och när intaget är mindre än 50 % av behovet under längre tid än den som anges i tabell 1. Överväg alltid central infart eftersom perifera infarter ger fler komplikationer och perifera lösningar inte alltid ger fullvärdig nutrition.

      Tabell 1. Maximal tidsperiod med näringsintag < 50 % av behov innan PN startas.
      Barnets ålder Dygn
      < 1 mån 2
      1 mån-12 mån 3
      > 1år 4-5
    • Behov barn

      Behov barn

      Barnets sjukdomstillstånd, energi-, närings- och vätskebehov samt typ av infart styr val och mängd PN. Vid total parenteral nutrition (TPN)ska eventuell dehydrering åtgärdas innan start.

      Energibehovet påverkas av nutritionsstatus, graden av katabolism, eventuellt trauma och sedering. Ett djupt sederat barn och/eller ett barn i metabol stress behöver ungefär hälften av sitt normala energibehov. 
      Ökat energibehov förekommer t.ex. vid hjärtsjukdom, lungpåverkan och vid önskan om catch up.
      Energibehovet per kilo minskar med stigande ålder.

      Tabell 2. Energibehov (ESPGHAN guidelines). 
      Ålder Kcal/kg kroppsvikt/dygn
      0-1 år 100-90
      1-7 år 90-75
      7-12 år 75-60
      12-18 år 60-30
       
      Tabell 3. Vätskebehov (Holliday-Segar).
      Vikt Mängd/dygn
      < 5 kg 150 ml/kg
      5-10 kg 100 ml/kg
      11-20 kg 1000 ml + 50 ml för varje kg över 10 kg
      > 20 kg 1500 ml + 20 ml för varje kg över 20 kg
       
      • Vid central infart beräknas volymen av PN i första hand utifrån barnets energibehov, enligt tabell 2, men det är även viktigt att det totala vätskebehov blir tillfredställt. 
      • Vid perifer infart beräknas volymen utifrån vätskebehovet, dock riskeras att barnets totala nutritionsbehov inte blir tillgodosett.
      • Vid beräkning av mängd PN/TPN dras volymen för oralt och enteralt intag samt eventuella andra intravenösa lösningar bort.
      Vitaminer och spårämnen måste tillsättas alla färdigblandade trekammarpåsar, men inte i den apoteksblandade, TPN Barn 2011. 
      Elektrolyter ingår i de flesta lösningar, förutom i de speciellt elektrolytfria.
    • Upptrappning av parenteral nutrition för barn

      Upptrappning av parenteral nutrition för barn

      Ordinerad mängd skall ges över så stor del av dygnet som möjligt. Upptrappning under 3-5 dagar rekommenderas beroende på tillstånd och eventuell grad av malnutrition. Under upptrappningen ges resterande mängd vätska separat, så vätskebehovet tillgodoses.

    • Komplikationer vid parenteral nutrition för barn

      Komplikationer vid parenteral nutrition för barn

      Komplikationerna vid PN som kan uppstå är detsamma som hos vuxna, se avsnitt ovan om PN för vuxna. 
      Vid hypertriglyceridemi hos barn är godtagen nivå lägre än hos vuxna. Enligt ESPGHAN accepteras TG under 2,8 mmol/L för spädbarn och 4,5 mmol/L för större barn. Prov tas alltid efter fyra timmars fettkarens. 
      Mer barnspecifik information finns via Skånes universitetssjukhus PM parenteral nutrition barn och ungdom, se länk nedan.

    • Kontroll och övervakning barn

      Kontroll och övervakning

      Kontroll och övervakning vid PN är till viss del som hos vuxna, se avsnitt ovan PN för vuxna. Ytterliggare kontroller kan behövas för barn, se information: Skånes universitetssjukhus PM parenteral nutrition barn och ungdom, se länk nedan.

      För mer information 
      European Society of Paediatric Gastroenterology, Hepatology and Nutrition, ESPGAN.
  • Kapitel 18 - Nutrition i palliativ vård

    • Nutrition i palliativ vård

      Nutrition i palliativ vård

      Palliativ vård kan indelas i två grupper; vård vid kronisk sjukdom före brytpunktsamtal och vård i livets slutskede. Vården kan ske i specialiserad palliativ hemsjukvård, ASIH (Avancerad sjukvård i hemmet), KVH (Kvalificerad Vård i Hemmet), Specialiserad palliativ slutenvård (Hospice), Akutsjukvård och primärvård (basal hemsjukvård). Det palliativa skedet har blivit längre och därmed får nutritionen större betydelse.

    • Nutrition vid kronisk sjukdom före brytpunktsamtal

      Nutrition vid kronisk sjukdom före brytpunktsamtal

      Målet är att ge ett fullgott näringsintag i syfte att:
      • Förlänga livet
      • Orka med / tolerera behandling
      • Bibehålla / förbättra nutritionsstatus
      • Må så bra som möjligt
      För att identifiera riskpatienterna, kontrollera följande:
      • Ofrivillig viktnedgång
      • Ätproblem
      • BMI

      Dokumentera uppgifterna.

      Vid viktnedgång rekommenderas energi- och proteinrik kost (E-kost) och vid behov konsistensanpassning. Måltiderna fördelas över dygnet. 
      Näringsdrycker och artificiell nutrition kan övervägas. Har artificiell nutrition påbörjats, är det viktigt att den följs upp och utvärderas regelbundet.

      Målet för nutritionsbehandlingen behöver utvärderas kontinuerligt och omdefinieras beroende på patientens önskningar och utifrån hur patientens situation förändras.
    • Nutrition i livets slutskede

      Nutrition i livets slutskede

      Målsättningen är att:
      • Öka välbefinnandet
      • Minska stress runt matsituationen
      • Patienten i så stor utsträckning som möjligt, fritt får välja mat och dryck
      Specialkoster med syfte att förbättra hälsan på lång sikt, är sällan aktuellt, utan är att patienten ska må så bra som möjligt. För att underlätta intag av mat och dryck finns det hjälpmedel som olika ätredskap, pipmugg, sugrör och matningshjälp att tillgå.

      Har parenteral nutrition påbörjats är det viktigt att läkare och övrig vårdpersonal informerar patient och anhöriga att kroppen i livets slutskede har begränsad förmåga att metabolisera näring. Tillförsel av fett, proteiner och vätska kan leda till illamående eller andra obehag och att behandlingen därför kan komma att avslutas.

      Litteratur:
      Nationellt vårdprogram för palliativ vård 2012-2014
      Näring för god vård och omsorg, Socialstyrelsen 2011
  • Kapitel 22 - Lokal del - Lund, Malmö, Trelleborg, Landskrona, Orup