DXA (dual energy x-ray absorptiometry)

Bentäthetsmätning med DXA har en hög specificitet men låg sensitivitet (cirka 50 %). Resultatet av mätningen – BMD (Bone Mineral Density) – anges i:

1. T-score – standardavvikelse i förhållande till unga friska personer av samma kön.
2. Z-score – standardavvikelse i förhållande till personer av samma ålder och kön.

Definitioner:

• Osteoporos – T-score lika med eller lägre än -2,5.
• Osteopeni – T-score mellan -1 och -2,5.
• Normal bentäthet – T-score över -1.

Vanliga mätområden är ländrygg (L1-L4 eller L2-L4) och höft.

Det prediktiva värdet av BMD är åldersberoende, det vill säga vid samma bentäthet (till exempel T-score -3,0) är risken för fraktur betydligt större hos en 80-årig kvinna, jämfört med en 50-årig kvinna. Minskningen av bentäthet är inte lika i skelettet; vanligen observeras lågt BMD tidigare i rygg än i höft.

Vertebral Fracture Assessment – VFA

VFA eller kotmorfometri identifierar kotkompressioner (2). Undersökningen görs i samband med bentäthetsmätning och är speciellt viktig för individer som av oklar anledning minskat mycket i kroppslängd. Stråldosen är betydligt lägre jämfört med en röntgen av bröst-ländrygg men mätområdet är mera begränsat och bildkvaliteten mera osäker. Om kotkompressioner identifieras stärks indikationen för osteoporosbehandling – framför allt hos individer utan tidigare frakturer. Undersökningen beställs i samband med bentäthetsmätning.

Ultraljud

Kvantitativt ultraljud (oftast mätt i hälbenet) mäter bentäthet, men används generellt inte i kliniken.

Laboratoriediagnostik

Rutinblodprover tas för att utesluta andra sjukdomar som orsak till sekundär osteoporos. Förslag på blodprover är HB, SR, P-kalcium, albumin, S-25-OH vitamin D, PTH, ALP, kreatinin/eGFR.

Individer med läkemedelsbehandling kontrolleras med rutinprover en gång årligen. P-kalcium och eGFR är extra viktiga då dessa avgör viket kalciumtillskott som behövs och om individens njurfunktion är tillräcklig för bisfosfonat- eller teriparatidbehandling

Hos män kan S-testosteron övervägas vid tecken på testosteronbrist eller uttalad sänkt benmassa av oklar genes. Biokemiska benmarkörer har låg specificitet och sensitivitet och används inte.