Lymfödem, palliativ vård

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Primär bedömning och behandling vid lättare svullnad i nedre extremitet
  • Behandling av lymfödem i de flesta fall

Lymfödem förekommer vanligen på grund av avflödeshinder i lymfsystemet i samband med tumörväxt, strålning, operation eller trombos. Försämrat nutritionsstatus med albuminbrist är en annan bidragande orsak.

Lymfödem behöver inte vara ett palliativt symtom, utan kan även finnas hos botad patient.

  • Bestående eller tilltagande tyngdkänsla och/eller svullnad som inte reduceras i vila.
  • Senare omvandling av vätskefylld svullnad till fast vävnad (fett och bindväv). 
  • Cancersjukdom med spridning till lymfsystemet
  • Cancerbehandling: operation eller strålning, särskilt mot axiller och ljumskar
  • Tidigare trombos
  • Hjärtanamnes
  • Hjärta och lungor, tecken till svikt.
  • Palpation av extremitet med jämförande omkretsmätning. 
  • Bedöm för eventuell bakomliggande hjärtsvikt eller venösa ödem.
  • Överväg behov av provtagning.
  • Ge information och råd till patienten.
  • Prova ut stödstrumpa eller annan kompressionsbehandling.
  • Undvik blodprovstagning, injektion och blodtrycksmätning i den drabbade kroppsdelen.
  • Informera om att behandlingen är symtomlindrande och inte botande.
  • Ge kunskap om lymfsystemets funktion, riktning och flöde, samt nyttan av högläge.
  • Rekommendera muskelaktivitet i den drabbade kroppsdelen.
  • Var observant på infektioner i den drabbade kroppsdelen.
  • Undvik hög värmeexponering som vid varma inpackningar eller överdriven solning.
  • Minimera sprickbildning med lämplig hudkräm. 
  • All ödembehandling bör anpassas individuellt.
  • Det är skillnad på att behandla i tidig och sen palliativ fas.
  • Om möjligt, inkludera personal med specialkompetens, exempelvis lymfterapeut, redan i ett tidigt skede då det ger bättre möjligheter till resultat. 
  • Ofta krävs läkarordination på kompressionsstrumpor.
  • Behandla lättare svullnad med kompressionsstrumpa klass 1–2. 
  • Svårare fall med behov av kompressionsstrumpa klass 3–4 kräver medverkan av lymfterapeut eller annan personal med specifik utbildning för utprovning.
  • Lymfterapeut kan även ge manuellt lymfdränage och bandagering för att minska svullnad innan strumpa utprovas.
  • Vid genitala ödem kan kompressionsbyxa/suspensoar provas.
  • I den sena fasen utvecklas ofta en generell ödemtendens där man måste ta hänsyn till organsvikt och tumörväxt. Målet är då att lindra obehag och lidande.

Riktad läkemedelsbehandling saknas.

Kontakta specialiserad vård vid terapisvikt.

  • För behandling och vid terapisvikt, skicka remiss till lymfödemmottagning eller motsvarande

Mjukdelsinfektioner av typ erysipelas kan uppstå.

Lymfödem, 1177 Vårdguiden

Publicerat: 2019-03-18
Giltigt till: 2022-03-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne