Prostatit, bakteriell

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Primär bedömning, utredning och ibland behandling
  • Akutmottagning – allmänpåverkan, hög feber eller urinretention
  • Urologmottagning – oklar diagnos, behandlingssvikt eller täta recidiv

Bakterier från uretra eller urinblåsa når prostata genom urinreflux ut i prostatagångarna.

Bakteriell prostatit orsakas ofta av samma sorts bakterier som ger urinvägsinfektion. Vanligast är gramnegativa tarmbakterier, där Escherichia coli står för 75-80 %. Vid kronisk prostatit förekommer även klamydia, gonokocker, ureaplasma och stafylokocker.

Prostatit kan indelas efter symtomduration samt förekomst eller avsaknad av bakterier. Indelningen är:

  • akut bakteriell prostatit
  • kronisk bakteriell prostatit
  • bäckenbottensmärtsyndrom, tidigare benämnd abakteriell kronisk prostatit (90 % av alla prostatiter). Se separat rekommendation.
  • Bakteriell infektion i prostata
  • Sällsynt, oftast komplikation till prostatapunktion eller katetersättning
  • Kan ge sepsis
  • Kroniska eller återkommande urogenitala symtom med bakteriell infektion i prostata
  • Svårställd diagnos, då den liknar bäckenbottensmärtsyndrom
  • Svåråtkomlig för antibiotika
  • Ofta snabbt insjuknande med hög feber, frossa och allmänpåverkan
  • Dysuri, täta trängningar, flytningar, blåstömningssvårigheter och ibland urinretention
  • Kraftiga smärtor i perineum, ibland strålande mot mage eller rygg
  • Smärta vid defekation
  • Dysuri
  • Täta trängningar
  • Diffusa smärtor i perineum och rygg
  • Återkommande perioder med symtom liknande akut bakteriell prostatit
  • Smärta: debut, lokalisation och utveckling
  • Miktion: lagringsbesvär, tömningsbesvär och urinläckage
  • Utlösande faktorer: nyligen genomförd prostatabiopsering eller kateterisering
  • Tidigare besvär, andra sjukdomar och läkemedel
  • Psykiska eller sexuella besvär eller påverkad livskvalitet
  • Allmäntillstånd
  • Prostatapalpation – ömhet och eventuellt mjukare konsistens
  • Bäcken och yttre genitalia – ömhet över symfys eller perineum
  • Urinsticka, urinodling
  • Överväg temp och CRP vid feber eller allmänpåverkan
  • Kontroll av urinretention vid behov

Vid feber eller allmänpåverkan bör septikemi övervägas och akut handläggning rekommenderas.

  • Bäckenbottensmärtsyndrom
  • Sexuellt överförda infektioner
  • Afebril urinvägsinfektion
  • Febril urinvägsinfektion
  • Epididymit (palpabel svullnad och ömhet i epididymis)
  • Prostataabscess (svullen prostata och uttalad smärta vid palpation)

Vid måttliga symtom utan allmänpåverkan, ge antibiotika och ordna en snar uppföljning. Utvärdera behandlingseffekt med tät kontakt första dagarna.

  • I första hand ges T Ciprofloxacin 500 mg x 2 i minst 2 veckor.

Överväg NSAID. Antibiotikabehandling ges efter odlingssvar.

  • Vanligen ges T Ciprofloxacin 500 mg x 2.
  • T Trimetoprim/sulfametoxazol 160/800 mg x 2, får endast ges efter odlingssvar.
  • Utvärdera efter 2 veckor.
  • Vid symtomförbättring, ge fortsatt behandling i ytterligare 2 veckor.
  • Utebliven effekt ska tolkas som behandlingssvikt.
  • Hög feber, allmänpåverkan eller misstanke om sepsis
  • Urinretention
  • Försämring/utebliven förbättring eller misstänkt abscess vid akut bakteriell prostatit
  • Oklar diagnos
  • Behandlingssvikt vid kronisk bakteriell prostatit
  • Recidiv < 2 månader

Akut bakteriell prostatit bör följas upp med kontroll av CRP, urinodling och prostatapalpation två veckor efter avslutad behandling.

Publicerat: 2018-12-19
Giltigt till: 2021-10-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne