Urinvägsinfektion hos män

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • N300 Akut cystit
    N109 Akut tubulo-interstitiell nefrit

  • Primär bedömning, utredning och behandling
  • Uppföljning i vissa fall
  • Akutmottagning – bedömning och behandling vid allmänpåverkan
  • Urologmottagning – fortsatt utredning i vissa fall

Urinvägsinfektion (UVI) och asymtomatisk bakteriuri (ABU) ses sällan hos män under 60 år. Febril UVI är mindre vanligt hos män än hos kvinnor.

Escherichia coli orsakar cirka 80% av alla UVI. Andelen urinvägsbakterier med resistens mot ciprofloxaxin och trimetoprim-sulfametoxazol stiger kraftigt med åldern och är mycket hög hos män med kända besvär från prostata och urinvägar.

Sekundärpatogener som Klebsiella, enterokocker och Proteus förekommer ofta vid komplicerade, vårdrelaterade eller recidiverande infektioner och är då ofta multiresistenta.

Recidiverande UVI orsakas oftast av kronisk bakteriell prostatit. Bakterier med hög förekomst av antibiotikaresistens reaktiveras ur biofilm i prostatan.

  • Ofullständig blåstömning med residualurin som vid prostataförstoring, neurogen blåsrubbning, blåssten, urinrörsförträning
  • Kronisk bakteriell prostatit
  • Kateter
  • Avvikande urinvägsanatomi
  • Urinvägsstenar
  • Diabetes

Det är okänt om prostata är involverad vid nedre UVI. Prostata är vanligen infekterad vid febril UVI.

  • Urinvägsinfektion (UVI) omfattar alla infektioner i urinvägarna (njurar, urinledare, urinblåsa, urinrör) med samtidig närvaro av bakterier i urinen.
  • Afebril UVI (cystit) ger lokala symtom från urinvägar (urinblåsa, urinrör) men inte feber eller allmänpåverkan.
  • Febril UVI (pyelonefrit) ger allmänpåverkan och feber.
  • Recidiverande cystit innebär ≥ 2 episoder på 6 månader eller ≥ 3 under ett år.
  • Asymtomatisk bakteriuri (ABU), mätt i kolonibildande enheter, innebär förekomst av ≥ 10⁵ CFU/ml (≥ 10⁸ CFU/l) i urin av samma bakteriestam i ett mittstråleprov för män, i frånvaro av urinvägssymtom.
  • All kateterassocierad UVI definieras som vårdrelaterad infektion.

Nytillkomna besvär såsom:

  • miktionsbesvär utan feber eller flanksmärta
  • lokal smärta
  • frekventa miktioner.

Suprapubisk buksmärta, ländryggssmärta och makroskopisk hematuri förekommer.

  • Miktionsbesvär med eller utan flanksmärta
  • Temp > 38⁰
  • Frossa
  • Illamående och kräkningar

Symtom från urinvägarna saknas hos upp till två tredjedelar av män med febril UVI.

  • Allmäntillstånd
  • Överväg bukpalpation
  • Överväg prostatapalpation
  • Överväg yttre inspektion av genitalier
  • Vid misstänkt febril UVI, överväg akut bedömning inom specialiserad vård. 
  • Vid misstänkt afebril UVI, ta en urinodling. 
  • Misstänkt kateterassocierad UVI eller UVI hos äldre handläggs enligt särskilda rekommendationer i NKK.
  • Vid förstagångsinfektion och anamnes på försämrat urinavflöde överväg symtomgivande benign prostatahyperplasi och LUTS. 
  • Vid makroskopisk hematuri – överväg utredning enligt standardiserat vårdförlopp
  • Ta alltid urinsticka och urinodling.
  • Överväg CRP, leukocyter och kreatinin (eGFR) vid febril UVI eller för stöd i nivådiagnostik då feber saknas. 

Överväg kontroll av residualurin.

Kontamination är ovanligt hos män. Nytillkomna symtom enligt ovan och förekomst av 10³ CFU/ml (10⁶CFU/l) är därför tillräckligt för att ställa diagnosen UVI .

  • Afebril UVI: Sexuellt överförbar infektion (STI), överaktiv blåsa, cancer i prostata eller urinvägar, kroniskt bäckenbottensmärtsyndrom, kronisk bakteriell prostatit, blåssten, yttre irritation.
  • Febril UVI: Febril infektion av annan genes.

Syftet med antibiotikabehandling vid afebril UVI är symtomfrihet, därför används antibiotika som ger hög koncentration i urin.

Bedöm om behandling bör ges i primärvård eller specialiserad vård utifrån patientens ålder, allmäntillstånd, aktuella sjukdomar samt risken för resistenta bakterier.

Välj antibiotikum som ger terapeutiska koncentrationer även i prostata.

Förstahandsval:

  • nitrofurantoin – tablett 50 mg, 1 × 3 i 7 dagar (osäker effekt och ökad biverkningsrisk vid GFR< 40ml/min)
  • pivmecillinam – tablett 200 mg, 1 × 3 i 7 dagar.

Andrahandsval efter odlingssvar vid resistens mot förstahandspreparat:

  • cefadroxil – tablett 500 mg, 1 × 2 eller 2 x 1 i 7 dagar
  • trimetoprim – tablett 160 mg, 1 x 2 i 7 dagar.

Peroral behandling:

  • ciprofloxacin – tablett 500 mg, 1 x 2 i 14 dagar
  • trimetoprim-sulfametoxazol – tablett 160 mg/800 mg, 1 x 2 i 14 dagar (efter resistensbesked).

Peroral behandling kan bara övervägas till opåverkad patient med låg risk för resistenta bakterier. Ökad risk för resistens föreligger vid återkommande urinvägsbesvär, hög ålder, nylig utlandsvistelse och känd resistens och då krävs slutenvård.

  • Akutmottagning – allmänpåverkan
  • Urologmottagning – i vissa fall vid exempelvis recidiverande infektioner eller urinretention

UVI kan utvecklas till urosepsis. Vid utebliven klinisk förbättring bör patienten behandlas och utredas vidare inom specialiserad vård.

Två veckor efter avslutad behandling rekommenderas:

  • kontakt för att höra efter att patienten blivit symtomfri
  • kontrollodling vid kvarstående symtom eller fynd av stenbildande bakterier som Proteus.

Upprepade fynd av stenbildande bakterie bör föranleda vidare utredning för att utesluta urinvägsstenar.

Urinvägsinfektion, 1177 Vårdguiden

UVI - Urinvägsinfektioner i öppenvård, Läkemedelsverket

Regional riktlinje för behandling med intravenösa antibiotika inom kommunal HSV i Region Skåne (pdf) (pdf)

Publicerat: 2021-03-29
Giltigt till: 2023-09-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne