Urinvägsinfektion hos kvinnor

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Primär bedömning, utredning och behandling av patient
  • Uppföljning i vissa fall
  • Akutmottagning – allmänpåverkan eller svår smärta
  • Urologmottagning – i vissa fall vid recidiverande infektioner eller komplikationer

För urinvägsinfektion under graviditet gäller särskild rekommendation.

Urinvägsinfektion (UVI) är mycket vanligt hos kvinnor och besvären varierar från lindriga till svåra. Upp till 25% av kvinnor med förstagångscystit får recidiverande UVI. Obehandlad afebril UVI utvecklas väldigt sällan till febril UVI.

Escherichia coli orsakar cirka 80 % av alla UVI och är den helt dominerande orsaken till recidiverande UVI. Staphylococcus saprofyticus förekommer främst hos unga kvinnor under sommar och höst.

Vid vårdrelaterade, recidiverande och komplicerade infektioner, exempelvis avflödeshinder, urinvägssten och kateter, ses i ökande utsträckning även bakterier som Klebsiella, enterokocker och Proteus.

Riskfaktorer för sporadisk och recidiverande afebril UVI är desamma:

  • ny sexualpartner och frekventa samlag
  • användning av spermiedödande medel
  • diabetes
  • fetma
  • prolaps, residualurin, vaginal slemhinneatrofi och andra östrogenbristrelaterade tillstånd.
  • Urinvägsinfektion (UVI) omfattar alla infektioner i urinvägarna (njurar, urinledare, urinblåsa, urinrör) med samtidig närvaro av bakterier i urinen.
  • Afebril UVI (cystit) ger lokala symtom från urinvägar (urinblåsa, urinrör) men inte feber eller allmänpåverkan.
  • Febril UVI (pyelonefrit) ger allmänpåverkan och ofta feber.
  • Asymtomatisk bakteriuri (ABU), mätt i kolonibildande enheter, innebär förekomst av ≥ 10⁵ (CFU)/ml (≥10⁸ CFU/l) i urin av samma bakteriestam i två oberoende mittstråleprov för kvinnor.
  • Recidiverande afebril UVI (recidiverande cystit) innebär ≥ 2 episoder på 6 månader eller ≥ 3 under ett år.

Nytillkomna besvär av minst två av följande symtom hos feberfri, icke gravid, kvinna:

  • sveda vid miktion
  • täta trängningar
  • frekventa miktioner.

Subfebrilitet (≤ 38°), låg buksmärta och makroskopisk hematuri förekommer.

  • Flanksmärta
  • Temp > 38⁰
  • Frossa
  • Illamående och kräkningar
  • Dunkömhet över njurloger

Symtom från urinvägarna saknas hos var tredje patient med febril UVI. Många äldre kan inte prestera feber trots definitionsmässig febril UVI.

  • Miktionsvanor, inkontinens
  • Vätskeintag
  • Sexualvanor, UVI relaterad till samlag
  • Gynekologiska symtom, graviditet
  • Tidigare urinvägsstenar
  • Eventuell antiöstrogenbehandling
  • Förekomst av resistenta bakterier, nylig utlandsvistelse.

Vid makroskopisk hematuri, överväg njur-, urinblåse- eller urinvägscancer.

  • Anamnes är tillräckligt för diagnos vid nytillkomna, typiska symtom hos feberfri, icke gravid kvinna.
  • Urinsticka kan varken bekräfta eller utesluta infektion.
  • Även urinodling kan vara negativ trots att blåsinfektion föreligger.
  • Överväg att utesluta sexuellt överförbar infektion (STI).
  • Ta urinodling.
  • Uteslut STI.
  • Överväg utredning vid fynd av stenbildande bakterie såsom Proteus.
  • Vid misstanke om blåsdysfunktion överväg urodynamisk utredning. 
  • Överväg gynekologisk undersökning och mätning av residualurin hos kvinnor efter menopaus.
  • Ta urinsticka och urinodling.
  • Överväg CRP, leukocyter och kreatinin. Leukocytos föreligger dock inte alltid.
  • Överväg remiss till specialiserad vård vid allmänpåverkan eller misstanke om resistenta bakterier.

Differentialdiagnoser vid afebril UVI:

  • STI
  • interstitiell cystit
  • överaktiv blåsa
  • ospecifik uretrit
  • vulvovaginit
  • överdriven underlivshygien och torra slemhinnor.

Okomplicerad afebril UVI är ofarligt och upp till en tredjedel blir symtomfria inom en vecka utan behandling. All behandling syftar till symtomfrihet.

  • Lindriga besvär – Rekommendera smärtstillande, ökat vätskeintag och exspektans.
  • Måttliga besvär – Rekommendera smärtstillande, ökat vätskeintag och exspektans. Ge antibiotikarecept i reserv. 
  • Svåra besvär – Rekommendera smärtstillande, ökat vätskeintag samt behandla med antibiotika.
  • Behandla varje enskild episod som afebril UVI.
  • Korrekt självdiagnos är mycket hög (> 85 %). Överväg recept i reserv för självinitierad behandling. 
  • Rekommendera relevanta förebyggande åtgärder.
  • Ge lokalt östrogen till kvinnor post menopaus.
  • Rekommendera ökad vätskeintag, minst 1.5 L per dygn.
  • Rekommendera miktion i 2-stegsförfarande.
  • Rekommendera miktion efter samlag.
  • Föreslå byte av preventivmedelsmetod om den nuvarande inbegriper spermiedödande medel.
  • Överväg postkoital antibiotikaprofylax vid samlagsrelaterade besvär.
  • Överväg kontinuerlig antibiotikaprofylax under 3 - 6 månader vid täta recidiv.

Förstahandsval (även vid ESBL–producerande bakterier):

  • nitrofurantoin – tablett 50 mg, 1 × 3 i 5 dagar (osäker effekt och ökad biverkningsrisk vid GFR< 40ml/min)
  • pivmecillinam – tablett 200 mg, 1 × 3 i 5 dagar (tablett 200 mg, 2 x 2 i 3 dagar till kvinnor < 50 år).

Andrahandsval efter odlingssvar vid resistens mot förstahandspreparat:

  • cefadroxil – tablett 500 mg, 1 × 2 eller 2 x 1 i 5 dagar
  • trimetoprim – tablett 160 mg, 1 x 2 i 3 dagar.

Om utebliven effekt av pivmecillinam vid ESBL, kan pivmecillinam – tablett 400 mg, 1 x 3 i 7 dagar, provas.

Asymtomatisk bakteriuri hos kvinnor antibiotikabehandlas bara vid graviditet.

Postkoital profylax rekommenderas att ta direkt efter samlag:

  • nitrofurantoin 50 mg, 1–2 tabletter
  • trimetoprim 100 mg, 1 tablett.

Kontinuerlig profylax ges med lägsta möjliga dos i 6 månader:

  • nitrofurantoin – tablett 50 mg, 1–2 till natten
  • trimetoprim – tablett 100 mg,1 till natten. 

Efter avslutad profylaxbehandling bör effekten utvärderas.

Empirisk peroral antibiotika kan ofta ges.

  • Ciprofloxacin – tablett 500 mg, 1 x 2 i 7 dagar
  • Trimetoprim-sulfametoxazol – tablett 160 mg/800mg, 1 x 2 i 10 dagar (efter resistensbesked).

Förekomsten av resistenta bakterier ökar vid:

  • recidiverande, komplicerad eller vårdrelaterad UVI
  • känt bärarskap eller tidigare infektion med resistenta bakterier
  • antibiotikabehandling (särskilt kinoloner eller trimetoprim) inom 3-6 månader före infektionen
  • utlandsresa till länder med mycket resistens (utanför Europa) inom 3-6 månader före infektionen.
  • Akutmottagning – allmänpåverkan
  • Urologmottagning – i vissa fall vid exempelvis recidiverande infektioner eller urinretention

Komplikationer till afebril UVI är mycket sällsynta.

Utveckling av febril UVI till septisk chock förekommer, men i lägre utsträckning än vid gramnegativa infektioner av annan orsak.

  • Ingen uppföljning behövs rutinmässigt efter UVI.
  • Gör kontrollodling 2 veckor efter avslutad behandling vid fynd av stenbildande bakterier som Proteus.

Urinvägsinfektion, 1177 Vårdguiden

UVI - Urinvägsinfektioner i öppenvård, Läkemedelsverket

Handläggningsmall för urinvägsinfektion hos kvinnor, Region Skåne

Regional riktlinje för behandling med intravenösa antibiotika inom kommunal HSV i Region Skåne (pdf) (pdf)

Publicerat: 2021-03-29
Giltigt till: 2023-10-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne