HIV-infektion

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Bedömning och utredning av patient som söker i primärvård
  • Uppföljning, smittspårning och behandling

Humant immunbristvirus (HIV) ger en kronisk, icke botbar, livslång, smittsam virusinfektion. Obehandlad HIV-infektion är 100% dödlig inom 5-10 år. 

Tidig diagnostik förbättrar prognosen för patienten och har stor betydelse för smittspridning. Välbehandlade patienter med HIV kan leva ett normallångt liv.

HIV förekommer hos både män och kvinnor. Majoriteten av diagnosticerade är födda i länder i Afrika söder om Sahara och Sydostasien.

Bland inhemskt smittade dominerar gruppen män som har sex med män (MSM).

Av 8029 individer med HIV-infektion i Sverige (februari 2020) står 98% på behandling och av dessa är 95% virusfria.

HIV är ett retrovirus som förenas med individens arvsmassa och kan därmed inte elimineras.

HIV hos obehandlad patient smittar via:

  • sexuella kontakter, smittrisken är högre vid anala än vaginala och orala samlag
  • blod
  • graviditet och amning
  • delade sprutor exempelvis vid intravenöst missbruk
  • tatuering och piercing.

Välbehandlad, virusfri patient smittar inte sexuellt, oavsett sexuell praktik. Fortfarande finns viss risk vid blodtransfusion, delning av sprutor och vid graviditet och amning.

Kyssar, kramar, saliv, urin och avföring överför inte HIV-smitta.

Primärinfektionen ger symtom hos drygt hälften av de som smittats. Cirka 2-3 veckor efter smittotillfället uppstår symtom som:

  • feber
  • muskelvärk
  • halsont
  • hudutslag, ofta makulopapulöst
  • svullna lymfkörtlar
  • mononukleosliknande sjukdomsbild men utan lever- och mjältförstoring.
  • Efter primärinfektion kan patienten vara symtomfri under flera år. 
  • Ospecifika symtom förekommer såsom trötthet, viktnedgång och bukbesvär men även malignitet.
  • Opportunistiska infektioner så som Kaposis sarkom, pneumocystis-infektion, HIV-encefalopati och systemisk CMV-infektion, uppstår vid försvagat immunförsvar.
  • Riskfaktorer för smitta
  • Förekomst av indikatorsjukdomar
  • STI - Sexuellt överförbara sjukdomar
  • svår/generaliserad herpes zoster under 65 års ålder
  • mononukleosliknande sjukdomsbild
  • anemi, trombocytopeni och leukopeni med över en månads duration
  • esofagal eller recidiverande candida
  • svår seborroisk dermatit
  • oklara koliter
  • cervix- och analcancer/dysplasi
  • tuberkulos
  • lymfom
  • hepatit B och C

Tidig diagnostik av HIV-infektion är viktig. Provtagning för HIV bör erbjudas på vida indikationer:

  • vid förekomst av indikatorsjukdomar
  • till otestade migranter
  • vid återkommande, utdragna eller oförklarade sjukdomstillstånd
  • vid oklara symtom och tidigare negativt test, då nysmitta förekommer i synnerhet hos individer i högendemiska populationer.

Vid positivt HIV-test, kontakta specialiserad vård för fortsatt handläggning. Akuta krisreaktioner är mycket vanliga.

HIV är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Den som ordinerat provet är behandlande läkare fram till att ansvaret tydligt övertagits av annan läkare. Detta innebär ansvar för att:

  • informera patienten om sjukdomen och ge förhållningsregler
  • säkerställa att smittspårning påbörjas
  • skriva smittskyddsanmälan i SmiNet.

SmiNet, eletronisk anmälan av smittsamma sjukdomar

HIV-test erbjuds kostnadsfritt och kan göras anonymt.

  • HIV-serologi (HIV Ak/Ag Kombotest), ger svar inom 1 vecka.
  • HIV snabbtest, kapillärt prov med svar inom 15 minuter, erbjuds på vissa kliniker.
  • Vid positivt HIV-test tas alltid ytterligare ett nytt konfirmerande prov.

HIV-test bör tas tidigast 2 veckor efter HIV-exponering. Vid negativt resultat, ta nytt prov minst 8 veckor efter möjlig exponering.

Primär HIV-infektion kan misstas för mononukleos, tonsillit eller ospecifik virusinfektion.

  • Säker sex med råd om kondom, femidom eller slicklapp vid oral- vaginal- och analsex från början av och under hela samlaget. Om glidmedel behövs bör det vara vattenbaserat då olja kan försvaga kondomen.
  • Screening av HIV vid graviditet via mödrahälsovården.
  • Information om att inte dela sprutverktyg.

Inom specialiserad vård kan PrEP vara aktuellt för sexualarbetare eller MSM och transpersoner med högriskbeteende.

PEP måste påbörjas senast 36 timmar efter misstänkt händelse. Samråd med specialiserad vård om en HIV-negativ person haft en händelse med en icke välbehandlad HIV-positiv person.

Exempel på händelser är:

  • olycka med hudpenetrerande skada eller stänk på slemhinna av blod
  • oskyddat sex eller kondomhaveri
  • delad kanyl.

PEP ges inte efter händelse involverande person som är välbehandlad.

ART sköts av specialiserad vård och består av mer än ett aktivt läkemedel. Biverkningar är ovanliga, tabletterna måste tas utan uppehåll.

Interaktioner mellan HIV-mediciner och andra läkemedel är vanliga. Konsultera specialiserad vård eller särskilt web-formuläret vid eventuell insättning av läkemedel till patient med ART.

HIV druginteractions, University of Liverpool

  • Akut kontakt med infektionsklinik för fortsatt handläggning vid positivt HIV-test

HIV medför ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar samt komplikationer till dem. Beakta särskilt riskfaktorer för och behandling av:

  • metabolt syndrom med hjärt-kärlsjukdom, typ 2 diabetes, hypertoni och hyperlipidemi
  • njursjukdom
  • cancer
  • depression
  • demens
  • benskörhet.

Hiv och aids, 1177 Vårdguiden

Smittskyddsblad och sjukdomsinformation om HIV, Region Skåne

Publicerat: 2020-09-11
Giltigt till: 2023-09-30
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne