Clostridioides difficile

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • Primär bedömning, utredning och behandling av patient som söker i primärvården
  • Primär bedömning, utredning och behandling av patient som söker i specialiserad vård
  • Behandling vid utebliven effekt eller recidiv

Diarré innebär minst 3 lösa/vattentunna avföringar per dag (eller fler än normalt för individen).

Clostridioides difficile (tidigare Clostridium difficile) är en grampositiv anaerob bakterie som genom toxinproduktion kan orsaka sjukdomssymtom.

Cirka 2-5 % av befolkningen är bärare av bakterien utan att uppvisa sjukdom. Clostridioides difficile-infektion (CDI) är en av de vanligaste vårdrelaterade infektionerna.

Sjukdomen är vanligast för patienter över 65 år men förekommer i alla åldrar. Infektionen förekommer i något högre omfattning hos kvinnor.

Vid rubbningar av tarmfloran kan toxinproducerande C. difficile förökas (nysmitta eller tidigare kolonisation). Toxinen orsakar varierande grad av inflammation i slemhinnan i colon.

CDI uppkommer oftast efter antibiotikabehandling. Alla antibiotika utom tetracyklin har visat kunna medföra ökad risk i olika grad:

  • cefalosporin, klindamycin, kinolon och makrolid – högst risk
  • penicillin V och aminoglykosider – låg risk.

CDI utan föregående antibiotika är ovanligt. Insjuknande sker vanligen inom ett par veckor, men kan även inträffa månader senare.

Exempel på riskfaktorer för CDI och recidiverande CDI:

  • hög ålder (> 65år)
  • njursvikt
  • sjukhusvård
  • immunsuppression
  • protonpumpshämmare
  • diabetes mellitus
  • bukkirurgi.
  • Frekventa diarréer – ofta gul-grön färg, ibland slem, blod är ovanligt
  • Allmän sjukdomskänsla
  • Feber – sällan hög
  • Buksymtom – smärta, ömhet, kramper

Sjukdomsbilden varierar från lindriga självbegränsande diarréer utan allmänpåverkan till kritisk sjukdom med fulminant kolit.

  • Avföringsfrekvens
  • Antibiotikabehandling senaste månaderna, även enstaka profylaxdoser
  • Riskfaktorer för CDI och recidiv
  • Allmäntillstånd – tecken till dehydrering, feber
  • Hjärta – frekvens
  • Lungor – andningsfrekvens
  • Buk – ofta bara diffus ömhet, vid svår infektion peritonit
  • Diagnos ställs utifrån klinisk bild i kombination med positiv C. difficile diagnostik.
  • Vid allmänpåverkan eller frekventa diarréer och feber rekommenderas bedömning inom specialiserad vård.
  • Vid mildare förlopp rekommenderas provtagning och ställningstagande till behandling.
  • Skicka avföringsprov för C. difficile diagnostik.
  • Överväg blodstatus, CRP, Na, K och kreatinin.
  • Prover kan ofta visa leukocytos och måttligt förhöjt CRP 50-100 mg/L.
  • Antibiotikaassocierad diarré av annan orsak
  • Bakteriell eller viral enterit
  • IBD
  • Mikroskopisk kolit
  • IBS
  • Avsluta om möjligt annan pågående antibiotikabehandling eller byt till smalare spektrum.
  • Avråd från tarmmotilitetshämmande läkemedel.
  • Värdera riskfaktorer och överväg utsättning av protonpumpshämmare.
  • Bedöm behov av läkemedelsbehandling.

Vid mild sjukdom kan exspektans övervägas då CDI kan läka ut spontant. Noggrann uppföljning rekommenderas.

Till patient med tidigare CDI rekommenderas restriktivitet med antibiotikabehandling mot annan infektion än CDI.

Behandla i första hand med metronidazol. Informera patienten om att höra av sig vid försämring, utebliven behandlingseffekt efter några dagar eller nya besvär efter avslutad kur.

Ge tablett metronidazol 400 mg, 1 x 3 i 10 dagar.

Klinisk utläkning fastställs genom symtomanamnes. Avstå uppföljande provtagning för C. difficile eftersom provet ofta är positivt en längre tid efter avslutad behandling hos symtomfri patient.

Vid utebliven effekt eller recidiv, kontakta specialiserad vård för fortsatt handläggning.

Recidiv inträffar oftast första veckorna efter avslutad CDI-behandling, men ibland efter 1-2 månader. Recidiverande CDI är vanligt (cirka 25%) och efter ett första recidiv ökar risken ytterligare återfall till cirka 40-60 %.

Vid recidiverande CDI finns ytterligare behandlingsalternativ med antibiotika och även fekala mikrobiot transplantation (FMT).

  • Svåra diarréer eller allmänpåverkan
  • Utebliven effekt av behandling
  • Recidiverande CDI
  • Aktuell och tidigare behandling mot CDI
  • Andra sjukdomar
  • Aktuella läkemedel

Magsjuka - diarré och kräkningar, 1177 Vårdguiden

Clostridioides difficile-infektion, Folkhälsomyndigheten

Publicerat: 2021-02-04
Giltigt till: 2024-02-29
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne