Virusvårtor

AKO Skåne-riktlinje för primärvården utifrån nationellt kliniskt kunskapsstöd.

  • B079A Verruca vulgaris
    B079X Virusvårtor, ospecificerade
    B079B Verruca filiformis
    B079D Verruca plantaris
    B079C Verruca plana
    B079W Andra virusvårtor

  • Bedömning och behandling
  • Vid misstanke om malign differentialdiagnos hos vuxna
  • Kliniskt mycket besvärande vårtor

Denna rekommendation avser virusvårtor i hud, främst hand- och fotvårtor. Separata rekommendationer finns för kondylom och mollusker.

  • Förekomst – mycket vanligt, de flesta har någon gång i livet haft vårtor.
  • Debut – oftast hos barn i skolåldern och ungdomar, ovanligt före 5 års ålder.

Virusvårtor orsakas av en infektion med humant papillomvirus (HPV). Det finns över 200 subtyper av HPV och vissa subtyper är vanligare på specifika lokalisationer.

Vårtor kan smitta genom direkt hudkontakt, indirekt kontakt genom exempelvis golvytor i badhus eller som autoinokulation vid exempelvis kliande, nagelbitning eller rakning. Inkubationstiden är flera månader.

Vårtor självläker när kroppens immunförsvar uppmärksammat vårtviruset. Läkningen kan ta månader till år.

  • Utseende och lokalisation beror på typ av vårta.
  • Ömhet eller smärta kan förekomma i vissa fall, speciellt på fotsulor eller nära nagelband.
  • Ojämn yta, hyperkeratotisk, ibland mörka punkter i ytan
  • Enstaka eller multipla

Vanligaste lokalisation är på händer och fingrar, i nagelvall och på knogar.

  • Fotvårta, ofta hård
  • Ibland inåtväxande
  • Ofta multipla
  • Platt, hudfärgad vårta
  • Ofta multipla millimeterstora papler, i exempelvis linjär spridning efter rivning
  • Vanliga i ansikte hos barn, ibland på armar eller på underben hos kvinnor efter rakning

Verruca plana är vanliga vid immunsuppression.

  • Spridda hudfärgade tappar
  • Ofta multipla, speciellt på läppar eller näsa
  • Flera mindre vårtor som växer ihop till ett större sammanhängande område med vårtor
  • Ofta flera centimeter stort
  • Vanligare på områden som utsätts för tryck, såsom fotsulor
  • Klinisk diagnos – ofta typiskt utseende.
  • Nedhyvling – kan visa mörka punkter i ytan vid verruca vulgaris.

Vid dermatoskopi ses ofta mörka–svarta prickar. Hudbiopsi kan övervägas vid atypisk klinik.

  • Liktorn
  • Mollusk
  • Verruköst nevus eller skin tags
  • Seborroisk keratos
  • Lichen planus eller nitidus
  • Malignitet

Asymtomatiska vårtor behöver inte behandlas.

Informera patienten om:

  • naturalförlopp och realistisk tid till utläkning
  • att aktiv behandling kan skynda på läkningsförloppet
  • att egenvård kan utföras om vårtan ger ömhet eller är kosmetiskt störande.

Receptfria medel kan påskynda utläkning men behandlingen behöver vara konsekvent under flera veckor och ofta brister i följsamheten.

Frysbehandling är lika effektivt som receptfria vårtmedel men ger ofta blåsor och övergående lokal smärta. Kirurgisk behandling utförs endast i undantagsfall hos vuxna med svåra eller invalidiserande besvär.

Behandling kan i vissa specifika fall ges inom specialiserad vård, exempelvis till immunsupprimerad patient med multipla vårtor.

Ge råd om att:

  • undvika att gå barfota i allmänna bad och duschar
  • inte använda andras handdukar och skor
  • inte peta eller klia på vårtor.

Informera patienten om att:

  • vid belastningssmärta – fila ner vårtan och vid behov använda avlastande plåster
  • vårtmedel – finns receptfritt som exempelvis lösning eller plåster
  • frysbehandling – finns receptfritt för egenvård.
  • Vid misstanke om malign differentialdiagnos
  • Kliniskt mycket besvärande vårtor exempelvis filiforma vårtor i ansiktet eller mycket ömmande vårtor under fötterna med påverkan på gångförmågan
  • Långvarig lokal smärta och bestående ärr kan uppstå efter frysbehandling, hyvling och (framför allt) kirurgi.
  • Sekundärinfektion förekommer.

Vårtor på händer och fötter, 1177 Vårdguiden

Publicerat: 2021-05-06
Giltigt till: 2024-05-31
Faktaägare: Allmänläkarkonsult Region Skåne