Problemskapande beteenden

Autismspektrumtillstånd och utvecklingsstörning

Många av de problem och svårigheter personer med AST har, hänger ihop i varierande grad med svårigheter och brister i kommunikation och social interaktion och bristande förståelse men kan också hänga ihop med avvikande reaktioner på sensoriska stimuli.

Annorlunda perception kan många gånger resultera i beteenden (coping-mekanismer), som ter sig olika i olika situationer och miljöer, till exempel avskärmning, självskadebeteenden, raseriutbrott, skrik, spinna runt samt/eller repetitiva rörelser (stereotypier), ljud och ord.

Problemskapande beteende påverkar i hög grad en persons psykiska hälsa, ett liv med god livskvalitet. Förebyggande insatser rekommenderas i all forskning.

Det bästa sättet att förebygga att ett problemskapande beteende uppstår är att omgivningen har kunskap om vad det innebär för barnet/ ungdomen att ha AST och att barnet/ungdomen har en tydlig och strukturerad dag med tillgång till stimulerande aktiviteter.

Att man hittat en balans mellan krav och förmåga, balans mellan ansträngning och återhämning hjälper många.

Det är vanligt att små barn med AST har problem med maten, sömnen, hygienen och toaletträningen. Föräldrar och andra vuxna i barnets närhet har nytta av att hitta bra rutiner och bestämma hur de ska informera barnet om vad som ska hända steg för steg, i övrigt se vardagsfärdigheter.

Många barn och ungdomar med AST har inte förutsättningar att möta omgivningens krav. Om de vistas i miljöer som de inte förstår eller kan påverka kommer de att utsättas för mycket stress. Många kan inte lugna ner sig själv, andra fastnar i gamla dåliga lösningar och många av de yngre kan inte förklara varför det blev fel.

Mot bakgrund av detta är det inte svårt att förstå att många barn/ ungdomar med AST kan få utbrott, har motorisk oro, har ångest och är nedstämda. Ritualer och tvångshandlingar kan vara sätt att organisera tillvaron och att bli av med inre obehag.

Under tonåren utvecklas ungdomens sexualitet. Drivkraften bakom och behovet av att få utlopp för sexuella behov är hos de flesta mycket stark. Hur dessa impulser hanteras av individen beror mycket på personens förutsättningar att hantera dem utifrån begåvning, mentaliseringsförmåga och generell social kompetens.

Bristande förmåga till att bygga sociala relationer ger därför hinder att hantera sexualiteten i en ömsesidig parrelation. Det är därför vanligt att många ungdomar med AST uppvisar avvikande sexuellt beteende. Sexuella fixeringar av olika art förekommer.

Problem att hitta en partner skapar en ensamhet med sin sexualitet som kan resultera i överdriven utåtriktad sexualitet, promiskuitet eller exhibitionism.

Svårigheter att hantera sin sexualitet kan också ge sekundära psykiatriska konsekvenser med ex depression. För personer med samtidig utvecklingsstörning skapar sexualiteten ofta ett större problem inte bara för personen själv utan också omgivningen - öppen självstimulering och onani är vanligt förekommande.

Ett flertal personer med AST behöver hjälp i sin sexuella utveckling.

För att förstå vad som ligger bakom ett beteende som skapar problem bör man,identifiera och avgränsa beteendet, beskriva och analysera de situationer där beteendet uppstår, utarbeta en arbetshypotes baserat på de bakomliggande faktorerna/orsakerna till beteendet, beskriva strategier och metoder som kan minska beteendet och därefter pröva och utvärdera hypotesen.

Man bör i främsta hand tänka på att anpassa kravnivån, ge den information till barnet/ungdomen som han/hon saknar och kan förstå, hitta en balans på dagen av sysselsättning enskilt alternativt i grupp, avleda, använda positiv förstärkning, försöka hitta strategier och på olika sätt stötta barnet.

Att tillsammans med barnets/ungdomens nätverk och eventuellt barnet/ ungdomen göra en analys av beteendet kan ge en förståelse för bakomliggande orsaker till det problemskapande beteende men också ge en samsyn som troligtvis underlättar att en förändring sker.

Det finns forskning som visar att personer med funktionsnedsättning löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa. För personer med AST finns en koppling med depressioner, tvångs- och ångesttillstånd.(se Samsjuklighet - medicinering)

Ibland kan medicinering vara en adekvat och viktig del av behandlingen. För andra kan det vara viktigt att få möjlighet till terapeutiska samtal med någon på Barn- och ungdomshabiliteringen eller inom BUP. För några behövs en mera djupgående utredning för att man ska förstå vilka insatser som barnet/ungdomen behöver. Diskussion och samarbete med BUP kan i ovan nämnda situationer bli viktiga.

Tack för att du kontaktar oss, vi har tagit emot dina synpunkter

När du skickar in formuläret kommer vi att behandla dina personuppgifter för att utföra den uppgift som formuläret avser. Tänk på att det du skickar in kan bli en allmän handling.

Läs om hur Region Skåne hanterar personuppgifter