Kunskapscentrum geriatrik

Vi tillhandahåller ett geriatriskt kvalitetsregister, en kunskapsbank för geriatrik samt utbildar vårdpersonal i demens, nutrition, trafikmedicin och trycksår.

Kunskapscentrum

  • Uppdragsbeskrivning

    Kunskapscentrum för geriatrik ska verka för att:

    • beskriva och följa befintliga resurser inom regionen
    • utveckla och följa resultat av ett geriatriskt kvalitetsregister
    • arrangera eller medverka i utbildning och seminarieverksamhet för olika aktörer inom region och kommuner, med lärosäten och enskilda organisationer för att öka kunskapen om den äldre befolkningen och deras sjukdomar
    • skapa nätverk för att främja geriatrisk vård i Skåne

    Målbeskrivning för Kunskapscentrum geriatrik (pdf)

  • Kontaktuppgifter
    • Ansvarig

      Sölve Elmståhl
      Verksamhetschef geriatrik, professor
      E-post Contact
      Telefon 040-39 13 20

      Besöksadress
      Skånes universitetssjukhus
      Jan Waldenströms gata 35
      Geriatrik
      Malmö

      Postadress
      Skånes universitetssjukhus
      Geriatrik
      205 02 Malmö

    • Medarbetare

      Eva Nordell
      Sjukgymnast och handläggare, ledningsgruppen
      E-post Contact
      Telefon 040-39 13 06

      Beth Dahlrup, tjl
      Vårdutvecklare, ledningsgruppen
      E-post Contact
      Telefon 040-39 13 14

      Arkadiusz Siennicki-Lantz
      Överläkare
      E-post Contact
      Telefon 040-39 13 21

      Mats Pihlsgård
      Statistiker
      E-post Contact
      Telefon 040-39 13 15

      Carin Andersson
      Dietist, ledningsgruppen
      E-post Contact
      Telefon 040-39 13 15

      Anna-Mi Wendel
      Kommunikatör, ledningsgruppen
      E-post Contact
      Telefon 040-39 13 11

    • Referensgrupp
      • Titti Gohed, medicinskt ansvarig sjuksköterska, Bjuv
      • Marianne Eriksson, ordförande i Omsorgsnämnden, Kristianstad
      • Gilbert Tribo, 2:e vice ordförande i HSN, Region Skåne
      • Tommy Scholler, medicinsk chef och geriatriker, Ystad
      • Sven Oredsson, medicinsk rådgivare, Region Skåne
      • Göran Ilestam, distriktsläkare, Region Skåne
    • Referenspersoner kunskapsbanken

      ADL

      vakant

      Bilkörning

      vakant

      Demens

      Eva Granvik
      Leg sjuksköterska, landskoordinator för BPSD-registret,
      enhetschef vid Kunskapscentrum för demenssjukdomar,
      Region Skåne

      Fall

      Erik Rosendahl, docent,
      Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering,
      Umeå universitet

      Livskvalitet

      Synneve Dahlin-IvanoffMed Dr, professor, 
      Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, 
      Göteborgs  universitet.

      Läkemedel

      Johan Fastbom,Professor i geriatrisk farmakologi, 
      Aging Research Center (ARC) och Socialstyrelsen

      Munhälsa

      vakant

      Nutrition

      Gerd Faxén IrvingLeg dietist, med dr. Klinisk geriatrik, 
      Karolinska Universitetssjukhuset,
      Huddinge, 
      Stockholm

      Palliativ vård

      vakant

      Smärta

      vakant

      Stroke

      Ann-Cathrin JönssonLeg sjuksköterska, docent,
      Inst för Hälsovetenskaper,
      Lunds universitet

      Trycksår

      Christina Monsen, Leg. sjuksköterska - sårkoordinator,
      Skånes universitetssjukhus

      Urininkontinens

      Karin Stenzelius, leg. sjuksköterska, dr med. vet., klinisk lektor och avdelningschef vid UroGynCentrum, Urologi, 
      Skånes universitetssjukhus, Lund

  • Rapporter och reportage

    Metod och implementering av åtgärdsprogram vid undernäring hos äldre vårdtagare - ett samverkansprojekt mellan Staffanstorps kommun, Vårdcentralen. Andersson C,  Johansson E, Bianconi- Svensson S,  Berglund B,  Fritz M.
    ISBN 978-91-975977-1-5 

    Hur kan äldres vård och omsorg förbättras? - Utveckling av ett geriatriskt kvalitetsregister. Elmståhl S, Nordell E, Kragh A, Schöller T
    Geriatriskt utvecklingscentrum, Skånes universitetssjukhus, Malmö, 2011; 1-12. ISBN 978-91-975977-0-8 

    Upplevd hälsa och funktionsförmåga bland män och kvinnor, 60 till 93 år i Skåne. Elmståhl S, Salameh G, Ekström H

    Kommunal äldreomsorg i Skåne Enkätundersökning om boende, resurser och insatser. Nordell E, Elmståhl S

  • Kvalitetsregister (SveGer)

    Geriatriska klinken har i påbörjat arbetet med att skapa ett nationellt kvalitetsregister inom geriatrik - SveGer. Sedan 10 år tillbaka finns ett lokalt register som Geriatriska kliniken använder inom sin verksamhet och på Kommunens rehabiliteringsavdelning (KRA) i Malmö.

    Kvalitetsregistrets syfte är att

    • vara en kunskapsbas för äldres funktion i samband med sjukdom
    • vara ett vardagligt redskap för att följa resultaten av insatser, identifiera riskpopulationer (t.ex. malnutrition, smärta, inkontinens, fall, olämplig läkemedelsanvändning )
    • vara en indikator på behov av förändringar/förbättringar
    • medverka till standardisering av vård och omsorg
    • öka delaktighet hos patient/vårdtagare

    I händelse av att ansökan godkänns kommer Region Skåne att vara personuppgiftsansvarig. Avtal med Registercentrum Syd (RC Syd) finns för webbaserad registrering av uppgifterna i SveGer.

    Det geriatriska kvalitetsregistret innehåller 11 signalfrågor som ska fyllas i vid inskrivning/primärbedöming och vid utskrivning/återbedömning.

    Det finns manualer till hur frågorna ska besvaras; en för kommun, en för primärvård och en för slutenvård. Guidelines avseende CGA (comprehensive geriatric assessment), som är kopplat till frågorna har utarbetats.

    Registrering av uppgifter i SveGer följer de lagar som finns avseende insamlande av patientdata. I patientinformationen framgår vilka rättigheter patienter har i samband med att information samlas in.

    Kontakta Sölve Elmståhl om du vill veta mer om kvalitetsregistret.

Kunskapsbanken

  • ADL

    Aktiviteter i Dagligt Liv (ADL) omfattar aktiviteter som är gemensamma för nästan alla människor och som vi måste utföra om vi vill leva ett självständigt liv.

    Dessa aktiviteter indelas vanligen i två olika aktivitetsområden:

    • Personligt ADL (pADL), vilket omfattar aktiviteter kring den egna personen, till exempel födointag, toalettbesök och badning.
    • Instrumentell ADL (iADL) vilket omfattar aktiviteter som rör boendet eller fritiden till exempel  olika hushållsgöromål som matlagning, inköp och städning.

    Med ADL-förmåga avses hur väl man klarar att självständigt utföra dessa aktiviteter och ett vårdbehov uppkommer när man ofrivilligt blir beroende av hjälp för att sköta en eller flera aktiviteter. ADL har stor betydelse för att bedöma vård- och omsorgsbehov såväl inom slutenvården som inom äldreomsorgen i stort.

    Tydliga samband mellan funktionförmåga som muskerstyrka, gånghastighet och ADL har vistas i tidigare studier (1). En slutsats är att individer som visar tecken på begynnande nedgång i funktionsförmåga bör stimuleras till fysisk aktivitet och träning för att undvika en tidig försämring av ADL förmågan.

    Referens Inledning: Se Litteratur

    • Mätmetoder

      Några instrument för bedömning av ADL:

      • Canadian Occupational Performance Measure (COPM)
      • Barthel Index (BI)
      • Functional Independence Measure (FIM)
      • Sunaas ADL-index
      • Katz ADL-index.

      Referenser Mätmetoder: Se Litteratur

    • Litteratur

      ADL assessment measures for use with frail elders, Morris, J. N & Morris, S. A. (1997) In J. A. Teresi, M. P. Lawton, D. Holmes, & M. Ory (Eds), Measurement in Elderly Chronic Care Populations. Springer Publishing Company, New York.

      ADL-trappan, Hulter-Åsberg, K. (1990). Studentlitteratur. 

      Bedömning av aktivitetsförmåga efter stroke, Gosman-Hedström, G. (2010). Vårdalinstitutets Tematiska rum : Stroke – vård, omsorg och rehabilitering.

      Dagliga livets aktiviteter, Andersson, A. (2003). Vårdalinstitutets Tematiska rum.

      Instrument för utredning inom kommunens äldreomsorg – en översikt,Socialstyrelsen (2002).

      Measuring Health – A Guide to Rating Scales and Questionnaires, McDowell I. & Newell, C.(1996) Oxford University Press, New York.

      Människans funktionella åldrande, Rundgren, Å. (1991).  Studentlitteratur.

      Referenser
      1. Sonn, U., Frändin, K., Grimby, G. 1995. Instrumental activities of daily living related to impairments and functional limitations in 70-year-olds and changes between 70 and 76 years of age. Scand. J. Rehab. Med. 27, 119-128

      Canadian Occupational Performance Measure (COPM) Law, M., Polatajko, H., Pollock, N., McColl, MA., Carswell, A., Baptiste, S. 1994 The Canadian Occupational Performance Measure: Results of pilot testing. Can. J. Occup. Ther. 61,191-197.

      Responsivness of the Swedish version of the Canadian Occupational Performance Measure. Wressle, E., Samuelsson, K., Henriksson, C. 1999.Scand. J. Occup. Ther. 6,84-89.

      Functional Independence Measure (FIM) Grimby, G., Gudjonsson, G., Rodhe, M., Stibrant Sunnerhagen, K., Sundh, V., Östensson, M.,L. 1996. The Functional Independence Measure in Sweden: Experience for outcome measurement in rehabilitation medicine. Scand. J. Rehabil. Med. 28,51-62.

      Sunaas ADL-index   Olsson, B.,L., Tervald, B.1992, Sunnaas ADL index. En kritisk granskning. Arbetsterapeuten. 12,6-11.

      Bahten, T., Vardeberg, K. 2001. Test-retest reliability of the Sunnaas ADL Index. Scand. J. Occup. Ther. 8:140-147.

  • Bilkörning

    Trafikmedicin - en sammanfattande benämning 
    Då en bilförare drabbas av funktionsnedsättning till följd av trauma eller sjukdom är det viktigt att bedöma om personen fortsättningsvis kan köra bil på ett betryggande sätt.

    Trafikmedicin är en sammanfattande benämning på det forsknings- och verksamhetsområde som rör medicinska aspekter på människan i trafiken. Transportstyrelsen är den myndighet som sedan 2010 föreskriver vilka medicinska krav som skall gälla för personer som skall ha eller har körkort. 

    Körkortslagen ställer medicinska krav 

    Körkortslagen föreskriver att körkort endast får innehas av personer som uppfyller de medicinska kraven. Vid sjukdom eller skada kan dessa förhållanden ändras och läkaren är skyldig att ta ställning till om körkortsinnehavaren även fortsättningsvis uppfyller kraven.

    Medicinska krav för körkort (Transportstyrelsen)

    Vid misstanke att en patient inte längre uppfyller kraven skall läkaren anmäla detta till Transportmyndigheten, dock går det att i vissa fall göra en muntlig överenskommelse med patienten att han eller hon avhåller sig från bilkörning.

    Anmälan görs till Transportstyrelsen  
    Görs en anmälan till Transportstyrelsen hamnar den hos en handläggare som lägger den för bedömning till konsultläkaren. Konsultläkaren granskar anmälan, om det saknas information får patienten ett föreläggande att inkomma med intyg. Inkommer inte personen i fråga med intyget inom tidsramarna dras körkortet in.

    Är anmälan eller intygen tillfredsställande ur informationssynpunkt får patienten sedan ett beslut som han eller hon antingen kan acceptera eller överklaga.
     

     

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Vera Denvall,
    neuropsykolog.

    • Riktlinjer och anvisningar

      Regelverk kring körkortsfrågor:

      Blanketter

      Blanketter för såväl allmänhet som för läkare och optiker finns att hämta på körkortsportalens hemsida. Observera att Transportstyrelsen läser blanketterna maskinellt och därför skall den senaste versionen användas för att handläggningen skall vara så snabb som möjligt.

    • Mätmetoder

      Bedömning - utredning

      I vissa fall krävs remiss

      I vissa fall är det uppenbart när patienten har en allvarlig kognitiv nedsättning som utgör hinder för bilkörning och behandlande läkare kan i samråd med patienten (och i förekommande fall med anhöriga) besluta att han/hon skall sluta köra bil. I andra fall behöver man remittera patienten till andra specialister för närmare kartläggning och utredning.

      Körkortsmottagning på Skånes universitetssjukhus

      Utredning av kognitiva funktioner i samband med bilkörning görs lämpligen av neuropsykolog med kunnande inom området. På Skånes Universitetssjukhus i Malmö finns det en körkortsmedicinsk mottagning vid Geriatriska kliniken dit det går att remittera patienter.

      Körkortsmedicinsk mottagning

      Andra enheter som också kan ha neuropsykologiskt kunniga psykologer som utför körkortsutredningar är neurologklinikerna och minnesmottagningarna. På någon eller några enheter finns arbetsterapeut som fördjupat sig inom området och som kan göra en utredning.

    • Organisationer/nätverk
    • Litteratur

      Äldre och bilkörning- information för anhöriga och närstående (Transportstyrelsen)
      Transportstyrelsen broschyr för anhöriga som är oroliga för den äldres bilkörning. Informationen är även värdefull för vårdpersonal eller andra som kommer i kontakt med problematiken.

      Seniorer och bilkörning (pdf)

  • Demens

    Samlingsnamn för olika sjukdomar som påverkar vår kognition

    Med åren kan de flesta personer få lite svårare att lära sig nya saker och att komma ihåg namnen på vänner och bekanta. Detta är en del av det normala åldrandet. Men det finns tillstånd som gör att våra kognitiva förmågor försämras mer än normalt. Demens är inte detsamma som naturligt åldrande, det är ett samlingsnamn för många olika sjukdomar där den vanligaste är Alzheimers sjukdom.

    Med demens menas en omfattande försämring av en rad kognitiva funktioner – exempelvis minne, orientering, omdöme, språklig och praktisk förmåga men också svårigheter att planera, utföra och avsluta vardagliga uppgifter. De flesta demenssjukdomar leder till svåra handikapp. Sjukdomsbilden varierar beroende på orsaken bakom demensutvecklingen och på vilken individ som drabbas.

    Fjärde vanligaste folksjukdomen

    I Sverige är demenssjukdomar den fjärde största gruppen av folksjukdomar och man räknar med att 150 000 – 200 000 personer är drabbade. Antalet ökar stadigt, främst beroende på att antalet äldre ökar. Varje år insjuknar cirka 25 000 personer i demenssjukdom. Eftersom vi blir allt fler äldre kommer antalet personer med demenssjukdom att öka kraftigt under kommande år.

    Inom vård och omsorg måste vi ta minnesproblem på allvar eftersom 10 – 20 procent orsakas av behandlingsbara tillstånd. Forskningen har gett oss ny kunskap, vård och boendeformer har utvecklats och kvaliteten i omvårdnaden har förbättrats med en mer personcentrerad vård.

    Ökad kunskap ger bättre vård

    En ökad kunskap kan också ge ett mer individuellt anpassat innehåll i vård och omsorg om såväl personen med demenssjukdom som anhöriga. Detta betonas särskilt i Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom, som utkom 2010.

    En första nationell utvärdering av riktlinjerna genomfördes under 2014. Här ges rekommendationer för förbättringar för både landsting och kommuner. Ta del av utvärderingen här. Arbetet med att revidera riktlinjerna har påbörjats. Remissversionen beräknas vara klar 2016 och de nya riktlinjerna publiceras 2017.

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet, kontakta Beth Dahlrup, leg. sjuksköterska, vårdutvecklare, Med Dr.

  • Fall
    Fallolyckor bland äldre
    Var tredje person som är 65 år eller äldre faller minst en gång om året. Ungefär hälften av alla fallolyckor leder till skada. Frakturer (benbrott) är den allvarligaste skadan. I Sverige ådrar sig ungefär 18 000 personer en höftfraktur och ungefär 25 000 personer en handledsfraktur årligen. Nästan alla dessa frakturer uppstår efter ett fall. Fall och frakturer kan leda till att funktionen blir sämre och att den äldre personen inte längre kan bo kvar i eget hem.

    Olika risker 
    Det finns många riskfaktorer för fall och mycket forskning har gjorts för att identifiera dessa. Riskfaktorerna kan delas in i faktorer som rör omgivningen, till exempel ishalka, ojämna och mörka gångvägar, och faktorer som rör individen, till exempel nedsatt balans, gångsvårigheter, yrsel och nedsatt syn. Det finns läkemedel som ökar risken för att falla. Det handlar framför allt om läkemedel som är lugnande eller om man tar många läkemedel.

    Fall går att förebygga
    Forskning visar att det går att förebygga fall. Bäst effekt har åtgärder som riktar sig mot flera riskfaktorer, men även träning av styrka och balans har visat sig ha god effekt. Även långt upp i åren är träning effektivt. Regelbunden motion främjar såväl hälsa som minskar risken för fall.
     
    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpukter på innehållet, kontakta Eva Nordell, sjukgymnast, Dr. Med. Vet.
    • Riktlinjer och anvisningar

      I dagsläget saknas nationella riktlinjer i Sverige om fallprevention, men fallprevention kan ingå i andra nationella riktlinjer. Såväl regionalt som lokalt finns vårdprogram och riktlinjer utarbetade. Det finns även anvisningar och ibland används de tre begreppen synonymt. Riktlinjer/anvisningar/vårdprogram är ett urval bland flera förekommande. 

      Regionala och lokala
      Region Skåne: Vårdprogram osteoporos – prevention och behandling efter lågenergifraktur  Fall tas upp som bakomliggande orsak till fraktur och fallprevention ingår som en av flera icke-medikamella behandlingar för att undvika fraktur vid osteoporos.

      Landstinget i Jönköpings län: Vårdprogram för fallprevention Hemsidan innehåller vårdprogram och informationsmaterial om fallprevention.

      Landstinget Sörmland: Fallprevention Hemsidan innehåller dels vårdprogrammet, dels kompletterande bilagor till programmet som till exempel fallrapport, checklista och fallriskanalysschema. Vårdprogrammet är ett kunskapsunderlag som verksamheter kan använda som stöd i utvecklingen av rutiner för fallpreventivt arbete.

      Stockholms läns landsting regionala vårdprogram till stöd för hälso- och sjukvårdspersonal i det praktiska vardagsarbetet och ett kunskapsunderlag för att utveckla och följa upp vårdens innehåll och kvalitet finns i Vårdgivarguiden. 

      Nationella
      Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar I riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar som kom 2012 tas fallprevention upp i avsnittet om osteoporos. Socialstyrelsen rekommenderar att hälso- och sjuk vården bör genomföra individanpassade fallpreventiva åtgärder för äldre personer i särskilt boende eller som befinner sig i sjukhusmiljö.

      Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom Socialstyrelsens riktlinjer 2010 innehåller rekommendationer för både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Riktlinjerna innehåller bland annat rekommendationer om diagnostik, personcentrerad omvårdnad, läkemedel, dagverksamhet, boende och stöd till anhöriga. Risken att falla är ungefär dubbelt så hög för personer med demenssjukdom som för äldre utan kognitiv nedsättning. Ett avsnitt om att förebygga fall med rekommendationer och åtgärder finns med i riktlinjerna.
      Anm. De nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom är sen nov/2016 publicerade i en remissversion, se länken ovan.

    • Mätmetoder

      Det finns ingen ”gold standard” vad gäller att bedöma risk för fall. Flera instrument används. Omgivningen som den äldre personen vistas i, kan avgöra vilket instrument som ska användas. Ofta finns lokala riktlinjer som bestämmer val av metod. Det är viktigt att vara medveten om att det inte är helt säkert att bedöma fallrisk enbart med hjälp av ett mätinstrument (skala) eftersom det också kan finnas andra faktorer som inte bedöms, men som ändå kan ha avgörande betydelse. 

      Fallprevention inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen Socialstyrelsen ger exempel på instrument för att bedöma fallrisk.

      Vårdhandboken – Riskbedömning [Fallprevention]  Här finns exempel på flödesschema och riskinstrument.

      Specifika instrument - fallrisk
      DFRI (Downton Fall Risk Index) framför allt för användning i särskilt boende.
      Rosendahl E, Lundin-Olsson L, Kallin K, Jensen J, Gustafson Y, Nyberg L. Prediction of falls among older people in residential care facilities by the Downton index. Aging Clin Exp Res. 2003;15:142-7. 

      FallScreen© är ett batteri med tester för mätning av syn, reaktionsförmåga, sensibilitet, styrka och balans utvecklat vid Neuroscience Research Australia, Sydney Australien. Finns i en kortare version för vårdcentraler, sjukhus och särskilda boende och en längre version för rehabiliterings- arbetsterapi-, eller sjukgymnastikavdelningar och för riktade fallmottagningar. Texten på engelska. 
      Lord SR, Menz HB, Tiedemann A. A physiological profile approach to falls risk assessment and prevention. Phys Ther. 2003;83:237-52.

      FRAT (Fall Risk Assessment Tool) för screening på exempelvis akutmottagning och vårdcentral.
      Nandy S, Parsons S, Cryer C, Underwood M, Rashbrook E, Carter Y, Eldridge S, Close J, Skelton D, Taylor S, Feder G; Falls Prevention Pilot Steering Group (2004). Development and preliminary examination of the predictive validity of the Falls Risk Assessment Tool (FRAT) for use in primary care. J Public Health (Oxf). 2004;26:138-43

      STRATIFY utvecklat för användning på sjukhus.
      Oliver D, Britton M, Seed P, Martin FC, Hopper AH.Development and evaluation of evidence based risk assessment tool (STRATIFY) to predict which elderly inpatients will fall: case-control and cohort studies. BMJ. 1997;315:1049-53.  

      Bedömning av fallrädsla
      FES-I (Falls Efficacy Scale – International) mäter hur bekymrad en person är för att falla i vissa aktiviteter både inomhus och utomhus. Det finns även en kortversion av FES-I.
      Nordell E, Andreasson M, Gall K, Thorngren KG. Evaluating the Swedish version of the Falls Efficacy Scale-International (FES-I). Adv Physiother. 2009;11:81-7. 

    • Litteratur

      Läroböcker
      Fallprevention - Riskfaktorer och åtgärder för att förhindra fallolyckor bland äldre. (Jansson W., Nordell E., Engelheart S., Nordlund A., 2009 Liber). Boken behandlar prevention av fallolyckor utifrån ett naturligt åldrande, vanliga sjukdomar bland äldre, läkemedel och mat. En minsta gemensam nämnare för ett bra fallpreventivt arbete är att skapa förutsättningar för äldre personer att upprätthålla en så hög fysisk psykisk och social aktivitet som möjligt.

      Fallprevention (studiehandledning för kursledare). Denna studiehandledning från Nestor FoU-center handlar om hur fallolyckor kan förebyggas och är lämplig för studerande och yrkesverksamma inom vård och omsorg samt pensionärer. Den innehåller underlag för sex sammankomster i studiecirkelform och följer läroboken Fallprevention (ovan).

      Falls in Older People Risk Factors and Strategies for Prevention (Lord SR., Sherrington C., Menz HB., Close JT., 2007 2:a upplagan Cambridge University Press) Boken är skriven i tre delar; epidemiologi, strategier för prevention och framtida forskningsriktning. Boken sammanfattar aktuell forskning avseende riskfaktorer för fall och fallprevention.

      Ortopedisk vård och rehabilitering (Hommel A, Bååth C (red.) 2013 Studentlitteratur) Boken beskriver samtliga professioners perspektiv och kompetens runt den ortopediske patienten. Eva Nordell har författat kapitlet om Fall som bland annat tar upp fallrisker, riskbedömning och åtgärder. 

      Äldres hälsa. Ett sjukgymnastiskt perspektiv  
      (Rydwik E. (red.), 2012 Studentlitteratur).
      Rehabilitering anpassad för äldre belyses i denna lärobok från olika perspektiv. Lillemor Lundin Olsson har författat kapitlet "På säkrare ben; fallförebyggande arbete". 

      Äldres hälsa och ohälsa – en introduktion till geriatrisk omvårdnad  (Ekwall A (red.), 2010 Studentlitteratur). Boken syftar till att ge en heltäckande och aktuell översikt av såväl äldres hälsa som ohälsa. Ami Hommel har författat kapitlet om Rörelseapparaten som bland annat tar upp fall, osteoporos och osteoporosrelaterade frakturer.

      Artiklar, rapporter och skrifter
      Allmänhet, politiker och media om olyckor 2014  (Schyllander J, Stenbäck I, 2014 MSB) Denna rapport belyser sambandet mellan människors uppfattningar om olyckor, faktiska orsaker till dödsolyckor, och medias rapportering om olyckor. Syftet med rapporten är dels att väcka en diskussion om hur detta samband påverkar samhällets olycksförebyggande insatser, dels att minska risken för att felaktiga föreställningar om verkligheten påverkar samhällets prioriteringar i det olycksförebyggande arbetet.

      Att förebygga fall. Fysisk träning och multifaktoriella åtgärder minskar fallrisk
      (Lundin Olsson L, Fysioterapi nr 1, 2012) Under de senaste 25 åren har intensiv forskning pågått för att utveckla metoder i syfte att identifiera personer med hög risk att falla samt för att utvärdera effekter av olika fallpreventiva insatser.  Det finns god evidens för att fysisk träning och multifaktoriella åtgärder minskar fallrisken. Sjukgymnasten, med sin specialkunskap, har därför en viktig kompetens i det fallförebyggande arbetet.

      Att förklara kommunala skillnader i fallskador bland äldre- en kunskapssammanställning (Hjalmarsson H. & Andersson R. 2009) är en kunskapsöversikt från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Syftet med kunskapsöversikten var att presentera olika faktorers inverkan på antalet fallskador i Sveriges kommuner. Det finns stora skillnader i antalet fallskador kommunerna emellan och det finns ett behov att förstå bakgrunderna till skillnaden.

      Balansera rätt – Faktaunderlag om fall och fallrelaterade skador  (Lundin Olsson L, 2011). Underlaget i den här rapporten från MSB ska användas för utveckling av bland annat en nationell handlings- och åtgärdsplan för säkerhetsfrämjande arbete för äldre personer. Rapporten presenterar fakta kring riskfaktorer för fall respektive fallrelaterade skador, förteckning över interventioner som visat sig ha effekt, samt en diskussion rörande dessa interventioners effekt i en svensk kontext.  

      Fallolyckor bland äldre- En samhällsekonomisk analys och effektiva preventionsåtgärder (Gyllensvärd H. 2009) Statens Folkhälsoinstituts rapport om kostnader som uppkommer i samband med fallolyckor bland äldre samt att de förslag på fallförebyggande åtgärder. Det är den ekonomiska analysen av fallolyckor som ligger som fokus i rapporten som finns på Folkhälsomyndighetens hemsida.

      Fallskador bland äldre- en sammanfattning av en kunskapsöversikt om fallskador (2009), rapport från Sveriges kommuner och Landsting. Rapporten sammanfattar kunskapsläget kring ämnet fallskador bland äldre personer samt vilka förebyggande åtgärder som har visat sig vara bäst.

      Gång med framgång. Att förebygga fallskador bland äldre i Malmö (Rogowski P. 2005) är en rapport från Malmö FoU- enhet för äldre. Rapportens syfte beskrivs bland annat som att introducera fallförebyggande åtgärder och på så sätt minska antalet fallskador bland äldre i ordinärt boende. 

      Interventions for preventing falls in older people in care facilities and hospitals (Cameron ID, Gillespie LD, Robertson MC, Murray GR, Hill KD, Cumming RG, Kerse N, 2013) Cochrane-översikt som systematiskt har granskat vetenskapliga artiklar för att undersöka effekten av fallprevention bland äldre som bor i särskilda boenden eller vistas på sjukhus. Texten är på engelska.

      Interventions for preventing falls in older people living in the community  (Gillespie LD, Robertson MC, Gillespie WJ, Sherrington C, Gates S, Clemson LM, Lamb SE, 2012). Cochrane-översikt som systematiskt har granskat vetenskapliga artiklar för att undersöka effekten av fallprevention bland äldre som bor i eget boende. Texten är på engelska. Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården, SBU har sammanfattat denna översikt på svenska: Åtgärder för att förhindra fall och frakturer hos äldre.

      Samhällets kostnader för att förebygga fallolyckor – Resultat  (Ryen L, 2012) MSB:s rapport innehåller beräkningar av den samhällsekonomiska kostnaden för att förebygga fallolyckor. Syfte är att skapa en nulägesbild av vilka åtgärder som genomförs och att beräkna hur stora resurser som investeras i det förebyggande arbetet. Rapporten innefattar prevention av fallolyckor bland barn, äldre och på arbetsplatser, samt kostnader för vinterväghållning.

      Samhällets kostnader för fallolyckor – Resultat  (Ryen L, 2010) Denna rapport från MSB innehåller beräkningar av den samhällsekonomiska kostnaden för fallolyckor som inträffade under 2005.

      Skador bland äldre (Schyllander J, 2014 MSB) Äldre personer, över 65 år, är överrepresenterade i olycks- och skadestatistiken. Äldres fallolyckor leder till exempel till fler dödsfall, större antal inläggningar på sjukhus och fler besök på akutmottagningarna än någon annan typ av olyckor. Skriften behandlar äldres skador (olyckor, självtillfogade skador inklusive suicid och våld) i Sverige ur ett statistiskt perspektiv.

      Patientinformation
      Fall och fallskador - Hur kan du minska risken att falla? Råd och tips om vad man själv kan göra för att minska risken för fall. Broschyren ursprungligen framtagen på Skånes universitetssjukhus, men har nu reviderats i samverkan mellan Skånes universitetssjukvård, Skånevård Sund, Skånevård Kryh och representanter från Skånes kommuner. 

      Osteoporos, information om benskörhet. Denna broschyr från Skånes universitetssjukhus försöker besvara några av de vanligaste frågorna och funderingarna angående osteoporos. Här beskrivs risker för osteoporos, undersökning och behandling, vad man kan göra själv och förebyggande åtgärder. Ett avsnitt handlar om att förebygga fall då risken är stor att få en fraktur i samband med en fallolycka om skelettet är osteoporotiskt. 

      Utbildningsmaterial
      Webblärande Lär-Kan Malmö stad har producerat ett antal webbaserade utbildningar för personal inom vård och omsorg, bland annat om fallprevention, tryckskadeprevention och undernäring. 
      Direktlänk till utbildningen om Fallprevention.

      FallpreventionSkånes universitetssjukhus nätbaserade utbildning som ger grundläggande kunskap. Se även Förebygga undernäring, trycksår och fall. Båda utbildningarna är framtagtagna för personal i patientnära arbete på sjukhus.

      Videoklipp
      För att förstå hur och varför äldre personer faller videofilmade en grupp forskare i Kanada, med hjälp av övervakningskameror, äldre boende på vårdhem. I det här videoklippet berättar professor Stephen N. Robinovitch om resultatet

      The Lancet , tidskrift har publicerat hela studien och där finns även videor med fallen tillsammans med analys av hur fallen uppkom:
      Robinovitch SN, Feldman F, Yang Y, Schonop R,Leung PM, Sarraf T, Sims-Gould J, Loughin M. Video capture of the circumstances of falls in elderly people residing in long-term care: an observational study. Lancet 2013 5; 381:47-54.

      Janny 90 år och hennes sjukgymnast Ove berättar om nyttan av balans- och styrketräning  vid ökad fallrisk och efter fallskada. Genom strukturerad och standardiserad bedömning och uppföljning av den fysiska förmågan kommer träningen alltid att utmana patienten. Träningen blir effektiv och ger resultat. I det här fallet har Otago träningsprogram använts.

      Fall int! Västerbotten Här finns mer att läsa.

  • Livskvalitet

    Livskvalitet är ett komplext begrepp som allt utifrån tidsepok, kulturellt sammanhang eller vem som använt begreppet kommit att beskrivas på en rad olika sätt, och det finns för närvarande inte någon övergripande consensus kring hur begreppet skall tolkas, eller någon allmänt accepterad definition (1, 2).

    WHO:s holistiska definition
    Ett försök, som dock många forskare sysselsatta med att mäta livskvalitet inom såväl medicinska som samhälleliga och sociologiska sammanhang menar ha stor giltighet (3), är WHO:s holistiska definition som lyder: ”Livskvalitet omfattar individens uppfattning om sin situation i tillvaron utifrån den kultur och det värdesammanhang som hon befinner sig i och i relation till personliga mål, förväntningar, normer och intressen. Det är ett vitt begrepp som påverkas av individens fysiska hälsa och psykologiska tillstånd, grad av oberoende, sociala förhållanden och relationer till betydelsefulla händelser i livsmiljön” (4).

    Individens egen upplevelse har betydelse
    Livskvalitet ses alltså som något subjektivt där både positiva och negativa uppfattningar ställs i relation till psykisk och fysisk hälsa, förhållanden till andra och miljö samt förmåga att bestämma över sitt eget liv med möjligheter att förverkliga egna förväntningar. Enklare uttryckt kan kanske livskvalitet sägas handla om det värde individen upplever att tillvaron kan ge. Det är inte den objektivt mätta graden av till exempel sjukdom, oberoende, sociala relationer eller olika situationer i livet som avgör livskvaliteten utan det är individens egen upplevelse som har betydelse för vad som är livskvalitet för vederbörande. Det innebär att en individ kan värdera sin livskvalitet olika under olika skeenden i livet där både tidigare erfarenheter och framtida förutsättningar har betydelse.

    Referenser Inledning: Se Litteraturlistan

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Henrik Ekström, forskare, Med Dr. 

    • Mätmetoder

      Avsaknaden av en allmängiltig definition av begreppet livskvalitet återspeglas i den mångfald av instrument som finns tillgängliga för att mäta livskvalitet. Olika vetenskapliga discipliner tenderar att skatta livskvalitet utifrån vad som är mest relevant för det egna området. Inom medicinen mäts ofta en s.k. hälsorelaterad livskvalitet, oftast i relation till sjukdom, behandling eller funktionsförmåga (1), medan det inom samhällsvetenskaperna är vanligare att inkludera områden som livstillfredsställelse, socialt deltagande och sociala nätverk (2). 

      Livskvalitetsinstrument kan delas in i generiska eller specifika. Generiska instrument mäter livskvaliteten i allmänhet utifrån generella frågor oftast kring aktuell livssituationen medan specifika instrument avser att mäta livskvalitet för särskilda sjukdomsgrupper t.ex. stroke, hjärtinfarktdrabbade, eller andra speciella situationer i livet. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Skattning med generiska instrument gör det möjligt att jämföra livskvalitet mellan grupper och är ofta konstruerade för att mäta hälsorelaterad livskvalitet i skilda patientgrupper eller grupper i normalbefolkningen utan hänsyn tagen till specifika symtom (3). Specifika instrument används istället för att följa förändringar i livskvalitet inom en särskild patientgrupp eller för en viss sjukdom (4), och lämpar sig inte vid jämförelser med andra patient-, eller befolkningsgrupper.

      Ur geriatrisk synvinkel och vid skattning av förändring i livskvalitet bör särskild hänsyn tas till ålder och kön, då en långsam kontinuerlig nedsättning av såväl psykosociala aspekter kring livskvalitet som funktionsförmågan sker med stigande ålder, samt att kvinnor har en tendens att rapportera fler symtom, högre grad av funktionsnedsättning och ett sämre välbefinnande jämfört med män (5) 

      Två vanliga instrument för att mäta hälsorelaterad livskvalitet
      Två vanliga instrument för att skatta hälsa och hälsorelaterad livskvalitet är EQ5D (Euroqol 5 dimensions) (6) och SF-36 (Short Form-36 Health Survey) (7). Instrumenten är standardiserade och skattar livskvalitet utifrån fysiskt- och psykiskt välmående samt deltagande i sociala aktiviteter. Båda instrumenten kan användas vid såväl skattning i större populationsstudier som för mindre definierade grupper, t ex olika patientgrupper eller sjukdomstillstånd. Båda instrumenten lämpar sig också för aktuell skattning av livskvalitet eller för att mäta förändringar över tid.

      EQ5D består av fem frågor kring hälsodimensionerna egenvård, rörlighet, vardagliga aktiviteter, sinnesstämning samt smärta där resultatet sammanfattas i ett index. Dessutom ingår en fråga om det allmänna hälsotillståndet där svaret markeras på en skala från 0 (sämsta tänkbara tillstånd) till 100 (bästa tänkbara tillstånd). Förutom att mäta hälsorelaterad livskvalitet kan EQ5D även användas vid hälsoekonomiska utvärderingar t.ex. vid jämförelser av olika behandlingsmetoder.

      SF-36 består av 36 frågor och mäter upplevd livskvalitet utifrån åtta delskalor; fysisk funktion, fysisk rollfunktion, smärta, allmän hälsa, vitalitet, social funktion, emotionell rollfunktion och psykiskt välbefinnande. Vanligt är att svaren summeras i ett fysiskt och ett psykiskt hälsoindex men kan också ges som en hälsoprofil utifrån de ingående delskalorna. En kortversion av SF-36 är SF-12 som med tolv frågor tar ca 2-3 minuter att besvara, vilket gör att instrumentet med fördel kan användas bland äldregrupper i allmänhet eller i samband med vanliga geriatriska sjukdomstillstånd t.ex. stroke, demens eller fraktur.

      Referenser Mätemetoder: Se Litteratur

    • Organisationer/nätverk
    • Forskning & utveckling

      Bowling A, Dieppe P. What is successful ageing and who should define it? Brit Med J 2005;331:1548.

      Carr AJ, et al. Is quality of life determined by expectations or experience? Brit Med J 2001;322:1240.

      Enkvist, Å. 2013. Life Satisfaction and the Oldest-Old. Diss., Lunds universitet 

      Enkvist Å, Ekström H, Elmståhl S. What factors affect life satisfaction (LS) in the oldest-old? Arch Gerontol Geriatr. 2012;54(1):140–145.

      EQ5D, Euroqol-gruppens hemsida. Svensk version. (word-dokument.)

      European statistics. Quality of life in Europe - facts and views - overall life satisfaction. 

      Får vi det bättre? Om mått på livskvalitet. Betänkande från Utredningen om mått på livskvalitet (Finandepartementet) SOU 2015:56

      Hillerås P, Jorm AF, Herlitz A, Winblad B. Life satisfaction among the very old: a survey on a cognitively intact sample aged 90 years or above. Int J Aging Hum Dev. 2001;52(1):71–90

      Neugarten BL, Havighurst RJ, Tobin SS. The measurement of life satisfaction. J Gerontol. 1961;16:134

      SF-12 och SF-36

    • Litteratur

      Antonovsky A. Hälsans mysterium. Stockholm: Natur & Kultur Akademisk; 2005.

      Brülde B. Teorier om livskvalitet. Lund: Studentlitteratur; 2003.

      Skog M, Grafström M. Äldres hälsa och livskvalitet. Stockhol: Sanoma utbildning; 2013.

      Tengland, P-A. Teorier om hälsa, sjukdom och livskvalitet (m.m.), i Kan man vara sjuk och ändå ha hälsan?, T Faresjö och I Åkerlind (red.). Lund: Studentlitteratur;2005.

      Referenser

      Inledning:

      1. Aaronson NK. Quality of life research in cancer clinical trials: A need for common rules and language. Oncology 1990; 4: 59-66.
      2. Brülde B. Teorier om livskvalitet. Lund: Studentlitteratur; 2003.
      3. Rapley M. Quality of life research: a critical introduction. London: SAGE; 2003.
      4. The World Health Organization Quality of Life assessment (WHOQOL): position paper from the World Health Organization. Soc. Sci. Med. 1995; 41 (10) 1403-1409. 

      Mätmetoder:

      1. Kliempt P,  Ruta D, McMurdo, M. Measuring the outcome of care in older people: a noncritical review of patient-based measures. 1. General health status and quality of life instruments’, Review in Clinical Gerontology Rev. Clin. Gerontol. 2000: 10: 33-42.
      2. Haug MR, Folmar SJ. Longevity, Gender, and Life Quality. J Health Soc Behav 1986;27: 332-345.
      3. Spertus JA, Winder JA, Dewhurst TA, Deyo RA, Fihn SD. Monitoring the quality of life in patients with coronary artery disease. Am J Cardiol. 1994;74(12):1240-4.
      4. Lips P, van Schoor, MN. Quality of life in patients with osteoporosis. Osteoporos Int. 2005; 16: 447-455.
      5. Sullivan M, Tunsäter A. Hälsorelaterad livskvalitet informativt effektmått i kliniska studier. Läkartidningen 2001;98:4428-33.
      6. Burström, K. Hälsorelaterad livskvalité mätt med EQ-5D. Beskrivning av instrumentet samt resultat från en befolkningsundersökning i Stockholms län. Stockholm, Socialmedicin samhällsmedicin, Stockholms läns landsting; 2002 .
      7. Lyons RA, Iluw MP, Littlepage BNC. Evidence for the Validity of the Short-form 36 Questionnaire (SF-36) in an Elderly Population. Age Ageing 1994; 23(3): 82-184. 
  • Läkemedel

    Läkemedel och äldre
    Läkemedel är en av de vanligaste behandlingsformerna inom sjukvården. Under de senaste två decennierna har förskrivningen av läkemedel till personer som är 75 år eller äldre ökat med nära 70 procent. En orsak till detta är att vi under samma tid fått tillgång till nya läkemedel mot framför allt kroniska sjukdomar såsom hjärtsvikt och diabetes, vilket lett till både ökad livslängd och ökad livskvalitet för dessa patientgrupper.

    Det finns dock mindre önskvärda aspekter på den ökande läkemedelsbehandlingen. Många äldre är multiorgansjuka och behandlas därför med ett flertal olika läkemedel, med risk för biverkningar och interaktioner. Äldre är också ofta känsligare för läkemedel på grund av åldersbetingade kroppsliga förändringar. Studier har visat att upp till 30% av akutinläggningar av äldre orsakas av oönskade läkemedelseffekter. Socialstyrelsen konstaterade 2010 att en av tio patienter på Sveriges medicinkliniker behöver sjukhusvård på grund av olämplig eller felaktig läkemedelsbehandling.

    Orsaker till ökad känslighet för läkemedel Åldrande medför såväl farmakokinetiska (vad kroppen gör med läkemedlet) som farmakodynamiska (vad läkemedlet gör med kroppen) förändringar. Beträffande farmakokinetik är njurarnas eliminationsförmåga av central betydelse. Njurfunktionen försämras med åldern och även en frisk 75-åring har bara halva njurfunktionen kvar jämfört med ungdomen. Beträffande farmakodynamik utgörs de viktigaste åldersbetingade förändringarna av försämrade fysiologiska reglersystem som exempelvis försämrat slemhinneskydd i ventrikeln eller försämrad baroreceptorreflex, samt av förändringar på receptornivå.

    Olika läkemedels effekt påverkas i olika grad av förändringarna och det är också viktigt att ha i åtanke att det finns stora individuella variationer avseende graden av åldersbetingade förändringar.

    Att tänka på vid läkemedelsbehandling av äldre

    • Står förväntad nytta med behandlingen i rimlig proportion till möjlig risk i form av biverkningar eller interaktioner?
    • Behövs läkemedlet? Finns icke-farmakologiska alternativ?
    • Om ett nytt läkemedel skall sättas in – kan något annat sättas ut?
    • Överväg om patientens symptom  kan bero på läkemedelsbiverkan – undvik då att behandla med ytterligare  ett läkemedel.
    • Starta med låg dos, tillämpa längre doseringsintervall och kontrollera serumnivåer där det är möjligt.
    • Ta ställning till eventuella  problem med adherence och hur dessa kan lösas.
    • Utvärdera effekten av nyinsatt  medicinering och ompröva regelbundet indikationen för fortsatt behandling för samtliga preparat.
    • Ge tydlig skriftlig information vid varje förändring av aktuell läkemedelsordination.

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Lydia Holmdahl, överläkare, SUS

    • Riktlinjer och anvisningar

      Regionala
      Goda läkemedelsråd för våra äldre 2017 (pdf)

      Nationella
      Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre, en reviderad upplaga av indikatorer för äldres läkemedelsanvändning från Socialstyrelsen.

      Nationella kvalitetsindikatorer - Vården och omsorgen om äldre personer  Socialstyrelsen presenterar nationella kvalitetsindikatiorer för vården och omsorgen om äldre. Fallolyckor, trycksår, läkemedel samt undernäring är några av de områden som behandlas. De nationella kvalitetsindikatorerna ingår i det nationella systemet för öppna jämförelser.

      Symtomskattningsskala för att identifiera symtom PHASE-20, PHArmacotherapeutical Symptom Evaluation, 20 frågor, används för att identifiera symtom hos äldre som kan ha samband med läkemedelsbehandling, till exempel biverkningar eller interaktionseffekter. Frågeformuläret är rekommenderat av Socialstyrelsen.

      Seniormedicin.se är en webbplats framtagen på initiativ av LOK och med stöd av Socialstyrelsen, med fakta och praktiska råd vid förskrivning och uppföljning av läkemedel till äldre.

      SOSFS 2012:9 (M) Ändring i föreskrifterna och allmänna råden (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården Ändringen ger föreskrifter och allmänna råd om hur läkemedelsgenomgångar skall utföras och utskrivningsinformation utformas.

      Sfinx interaktionstjänst ger korta värderingar av interaktioner mellan läkemedelspar med klassificering och tillhörande interaktionstext. Här redovisas vilka konsekvenser interaktionerna kan få tillsammans med rekommendationer om hur de bör hanteras av förskrivaren.SFINX (Swedish Finnish Interaction X-referencing) produceras i samarbete mellan Karolinska Institutet, Medbase, Finland och Stockholms läns landsting.

      Utbildningsmateriel

      Läkemedelsrådet Region Skåne
      Nätbaserad utbildning för sjuksköterskor Utbildningen riktar sig främst till sjuksköterskor som vill lära sig mer om vilka läkemedelsgrupper och läkemedel man ska vara extra uppmärksam på och om möjligt ska undvika att ge till äldre.

      Socialstyrelsen
      Läkemedelsbehandling av äldre personer, webbutbildning för AT-läkare Socialstyrelsen tagit fram en webbutbild­ning som i första hand riktar sig till AT-läkare. Innehållet är dock lämpligt för alla läkare som vill stärka sin kompetens avseende läkemedelsbehandling av äldre. Utbildningen utgår från fyra kompetensområden; läkarens ansvar, klinisk farmakologi med inriktning mot äldre patienter, kommunikation och dokumentation samt beslutsstöd och informationskällor. En särskild handledningsguide finns som stöd för exempelvis studierektorer eller ST-läkare som ska organisera ett utbildnings- eller diskussionstill­fälle.

      Läkemedelsgenomgångar för äldre Utbildningen vänder sig till läkare, sjuksköterskor och övrig vård- och omsorgspersonal som arbetar med läkemedelsgenomgångar för äldre personer.

    • Organisationer/nätverk

      Läkemedelsrådet Region Skåne, ett expertorgan som arbetar för att samordna och utveckla läkemedelsfrågor inom Region Skåne.

      Läkemedelsverket, ansvarar för godkännanden och kontroll av läkemedel, medicintekniska produkter samt naturläkemedel.

      Socialstyrelsen: Äldre och läkemedel

      The European Medicines Agency: Äldre och läkemedel, ett decentraliserat myndighetsorgan i EU. De verkar för den vetenskapliga utvärderingen av läkemedel som är producerade av läkemedelsföretag för användning inom EU.

    • Litteratur

      Fass.se, läkemedelsportal med information om alla godkända läkemedel som marknadsförs i Sverige.

      Fas Ut 3. En handbok med syfte   att stödja sjukvården i arbetet med att erbjuda en förbättrad läkemedelsanvändning   och där möjliga vinster för den enskilde patienten är en förbättrad   livskvalitet, minskat behov av vård och omsorg, och minskade   läkemedelskostnader. Författare: Claes Lundgren, Umeå, 2010.

      Internetmedicin, en kunskapsdatabas för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt. Kunskapsdatabasen innehåller översikter för diagnostik samt behandling av olika sjukdomstillstånd.

      Läkemedel och äldre – Hjälpreda för att minska ogynnsamma effekter av läkemedel hos äldre – Region Skåne, en skrift utgiven av Läkemedelsrådet, Expertgrupp Läkemedel och äldre, Region Skåne. 

      Läkemedelsboken, produceras av Läkemedelsverket i samarbete med erfarna läkare. Läkemedelsboken ger kunskap om kostnadseffektiv samt optimal läkemedelsterapi vid de vanligaste sjukdomstillstånden.  

      Läkemedelsfel   i vårdens övergångar – åtgärder för att förebygga, utgiven av SKL inom ramen för den nationella  satsningen för ökad patientsäkerhet. Innehåller instruktioner för att förebygga läkemedelsfel när patienten byter vårdenhet. (Stockholm 2011)

      Läkemedelsrelaterade  problem – åtgärder för att förebygga, ingår i samma serie som  ovannämnda. Innehåller handfasta råd för att förebygga och även identifiera  läkemedelsrelaterade  problem.  (Stockholm 2011)

      Äldre och läkemedel, om den åldrande människans besvär och sjukdomar, om de effekter  medicinering har på henne och hur man kan uppnå mer ändamålsenlig   läkemedelsbehandling av äldre. Författare: Johan Fastbom, Stockholm   2006. 

      Äldres läkemedelsanvändning– hur kan den förbättras?, en systematisk litteraturöversikt från SBU med evidensbaserad kunskap om metoder för att förbättra läkemedelsanvändningen hos sköra äldre patienter med multisjuklighet.

      Äldres läkemedelsbehandling - orsaker och risker vid multimedicinering, boken  fördjupar kunskapen om äldres farmakoterapi och vänder sig till läkare,   sjuksköterskor, apotekare och farmaceuter som arbetar med äldre och deras   läkemedelsanvändning. Redaktör: Annika Kragh, Lund, 2005. 

  • Munhälsa

    Munhälsa - inte ett isolerat problem
    Munhälsa är ett viktigt område och bör ses i ett större sammanhang, ett helhetsperspektiv. Idag vet vi att det finns ett nära samband mellan dålig tandstatus, ohälsa i munnen och individens allmänna hälsotillstånd. Hälsotillståndet i munnen har stor inflytelse på hur en person mår fysiskt, psykiskt och inte minst påverkar det en personen förmåga till sociala liv.  

    God munhälsa kan vara en avgörande faktor när det gäller att tillgodogöra sig en näringsrik och varierad kost. Smärta eller problem i munhålan kan göra det svårt att inta vissa födoämnen vilket innebär ökad risk för undernäring. Undernäring ökar risken för fall och trycksår. För många människor innebär det både välbefinnande och livskvalitet att kunna svälja, tugga och känna smaker. Vårt sociala liv kretsar ofta kring måltider om ätandet blir ett problem kan detta bidra till att individen drar sig undan socialt.

    Orsaker

    Tandvården har förbättrats de senaste årtiondena och ett resultat av detta är att det blir allt vanligare att äldre har kvar sina egna tänder högt upp i åren. Det finns många olika faktorer som påverkar munhälsan negativt. Sjukdomar, både fysiska och psykiska, kan påverka, men även det normala ”friska” åldrandet innebär förändringar som kan ha negativ effekt i munhålan. En orsak till dålig munhälsa är försämrat allmäntillstånd och att individen inte längre klarar av sin personliga ADL. När en person behöver stöttning eller assistans vid munvård kan upplevas som gränsöverskridande både för den som behöver hjälp och för den som utför munvården. Med ett försämrat hälsotillstånd följs ofta av ett ökat läkemedelsintag. Läkemedel påverkar ofta miljön i munhålan negativt.

  • Nutrition

    Måltidsglädje för äldre
    Maten och måltiderna är en glädjestund och det måste den vara även när man blir äldre. Måltidernas sammansättning och måltidsordningen har, liksom måltidsmiljön, stor betydelse för att energi- och näringsbehovet ska bli tillgodosett. Att duka fint och om det är möjligt att äta middag och kvällsmat i samvaro med någon annan kan öka aptiten.

    Risker med undernäring
    Risken att drabbas av sjukdom och/eller funktionsnedsättning ökar vid stigande ålder. Undersökningar visar att ca 30 procent av alla svenskar över 70 år är undernärda eller riskerar att bli det. Andelen är störst på äldreboende och sjukhus. Numerärt sett bor dock de flesta undernärda svenskarna i hemmet.

    Demenssjukdomar, stroke, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), Parkinsons sjukdom och hjärtsvikt är exempel på sjukdomar som ofta leder till ofrivillig viktförlust, ätproblem och förlust av muskelmassa (sarkopeni). Dessa tillstånd kan leda till minskad aptit med viktminskning, ökad infektionskänslighet, ökad fallbenägenhet och försämrad sårläkning som följd.

    Identifiering av undernäring
    Vi måste identifiera patienter med undernäring på både sjukhus, vårdcentraler och inom kommunal omsorg för att kunna göra tidiga åtgärder. För patienter som är undernärda eller i riskzonen, måste en kostbehandlingsplan upprättas. Läs mer i Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2014:10 ”Förebyggande av och behandling vid undernäring”.

    Uppföljningen ansvarar den patientansvarige läkaren för.

    Överrapportering av kostbehandlingsplan, utan skrivfält (pdf)

    Kostbehandlingsplanen måste överrapporteras till nästa vårdgivare. Därmed bedrivs ett preventivt arbete för att förhindra undernäring vilket är positivt av medicinska-, omvårdnads- och samhällsekonomiska skäl.

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Carin Andersson, dietist.

  • Palliativ vård

    Palliativ vård i livets slutskede – en mänsklig rättighet
    Samma uppmärksamhet, vård och omsorg vi ger nyfödda som träder in i livet, borde vi ge till dem som lämnar livet, de äldre och de med obotliga sjukdomar. I Sverige avlider drygt 90 000 personer per år och de flesta dör den långsamma döden (80 procent) till följd av kroniska sjukdomar eller ålderdom. År 2009 var 86 procent av de avlidna 65 år och äldre och nästan 72 procent var 75 år och äldre. Palliativ vård är ett nytt kunskapsområde, där forskning, utbildning och utveckling bidrar till att uppnå bästa möjliga livskvalitet för den döende och dennes närstående. Cicely Saunders, grundare av den moderna hospicerörelsen, intervjuade i början av 1960-talet ca 1000 döende patienter och deras svar underströk nödvändigheten av en helhetssyn på människan och hennes fysiska, psykologiska, sociala och andliga/existentiella behov.

    WHO:s definition av palliativ vård
    Den palliativa vården bekräftar livet och betraktar döendet som en normal process. Palliativ vård syftar till att hjälpa den döende att uppnå bästa möjliga livskvalitet och varken påskynda eller uppskjuta döden. Palliativ vård förebygger och lindrar lidande genom tidig upptäckt, noggrann analys och behandling av smärta och andra fysiska symtom samt genom att integrera psykosociala och existentiella aspekter i vården.

    Värdegrund och etik
    Människovärdet är knutet till människan som person oavsett funktioner och egenskaper. Alla människor har ett lika värde. Detta är viktigt att hävda i livets slutskede när möjligheten till självbestämmande oftast är i avtagande. (SOU 2001:6 Döden angår oss alla – värdig vård vid livets slut; SOU 1995:5 Vårdens svåra val – slutbetänkande av Prioriteringsutredningen). I den palliativa vården ingår att ge stöd till de personer som den döende själv definierat som sina närstående, till exempel familj, partner och vänner under vården och efter dödsfallet. 

    Vårdpersonalens kompetens
    Den döendes och närståendes behov ska mötas av vårdpersonal med kompetens i palliativ medicin och palliativ omvårdnad. Därför måste läroplaner, utbildning/kurser, handledning, läroböcker, vårdprogram, nationella riktlinjer, kvalitetsregister, forskning och utveckling befrämjas.

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Carl-Magnus Edenbrandt, docent, överläkare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet.

  • Smärta

    Smärta vanligt hos äldre
    Smärta är mycket vanligt hos äldre och orsakas främst av muskuloskeletala sjukdomar och tillstånd såsom artros, osteoporos, frakturer, och ospecifik rygg-/ledsmärta. Även andra orsaker till smärta såsom diabetes och cancer ökar med åldern.

    Felbehandling vanligt
    Smärta hos äldre felbehandlas ofta. Det är därför viktigt att noggrant utreda bakomliggande orsaker, typ av smärta, hur patienten reagerar på analgetika, hur smärtan påverkar patientens livskvalitet etc.

    Svårt ge rätt analgetikabehandling
    Vi har potenta analgetika att ge men tyvärr orsakar de ofta biverkningar hos äldre patienter. Biverkningarna är framför allt dosberoende och utgörs bland annat av av trötthet, yrsel, förvirring och förstoppning. Det kan därför vara en svår balansgång att ge den äldre patienten rätt analgetikados.

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Erik Nilsson, ST-läkare.
  • Stroke

    Vad är stroke 
    Varje år drabbas uppåt 30 000 svenskar av stroke. 
    Stroke är ett samlingsbegrepp för två olika mekanismer bakom en hjärnskada. Vid över 90 procent av fallen handlar det om en så kallad blodpropp i hjärnan, en koagel eller åderförkalkningsplack  som stänger av blodflödet i ett avgränsat område i hjärnan, vilket leder till permanent skada, det vill säga hjärninfarkt.

    Blödning i hjärnans parenkym/vävnad utgör omkring 10 procent av patienter med stroke. Symptomen debuterar plötsligt och leder till liknande konsekvenser som vid hjärninfarkt. Den ovanligaste orsaken är subaraknoidal blödning, som uppstår mellan hjärnans spindelvävshinna och dess mjuka hinna, och är oftast orsakad av ett sprucket pulsåderbråck (aneurysm) eller kärlmissbildning.
    Uppåt 30 procent av alla strokefall är återinsjuknanden, vilket betyder att sjukdomen avspeglar rent generellt åderförkalkningsprocessen i kroppens artärer.   

    Konsekvenserna av stroke 
    Samhällskostnaden för stroke uppgår till 19 miljarder kronor per år, och stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken efter kranskärlssjukdom och tumörsjukdom. Patienter behöver ofta långvariga insatser från sjukvården, kommunen och anhöriga. Förutom nedsättning av känseln, förlamning i kroppens ena sida, förlust av synfältet eller språksvårigheter, utvecklar flera patienter postapoplektisk epilepsi, krisreaktion, depression, affektinkontinens, smärta, spasticitet, viktminskning, tandproblem, inkontinens och andra urologiska komplikationer, samt risk för fall och fraktur.  

    Att leva med stroke
    Konsekvenserna av stroke varierar mycket, från fullständigt tillfrisknande till att vara immobiliserad och helt hjälpberoende. Därför måste rehabiliteringen efter en stroke komma igång mycket snabbt och den startar också redan under första dygnet efter att patienten blivit inlagd. Därefter anpassar man rehabiliteringen beroende på patientens behov och möjligheter. Rehabilitering kan ske i hemmet eller på vårdcentralen, hos patienter som kan återkomma hem direkt efter sjukhusvistelsen, eller på sjukhus- eller kommunala rehabiliteringsenheter.

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Arkadiusz Siennicki-Lantz, överläkare.

  • Trycksår

    Trycksår ger förlängda vårdtider och stort lidande
    Ett trycksår är en lokal skada av huden och/eller underliggande vävnad, vanligtvis över benutskott, som ett resultat av tryck, eller tryck i kombination med skjuv. Denna definition har tagits av den europeiska trycksårsföreningen, European Pressure Ulcer Advisory Panel (EPUAP). Skånes universitetssjukhus har vid upprepade tillfällen gjort punktprevalensmätningar av trycksår. Ett trycksår orsakar förlängda vårdtider, ökade kostnader och ett stort lidande för patienten.

    Förebyggande åtgärder
    För att förebygga och behandla trycksår behövs goda rutiner, ökad kunskap och ökad medvetenhet. En viktig del i arbetet med att förebygga trycksår är att identifiera vilka patienter som befinner sig i riskzon för att utveckla trycksår. På Skånes universitetssjukhus förordas att riskbedömningen  innehåller tre delar det vill säga en klinisk bedömning, riskbedömning enligt den Modifierade Nortonskalan samt en hudbedömning. I den kliniska bedömningen ingår bland annat att bedöma om patienten har andra riskfaktorer som inte finns med i den Modifierade Nortonskalan såsom t ex nedsatt eller avsaknad av känsel.  Den Modifierade Nortonskalan bör användas som ett komplement till den kliniska bedömningen. Det är viktigt att uppdatera riskbedömningen om patientens status förändras.

    Involvera patienten och hela teamet
    Det är av största vikt att förebygga trycksår. Efter en riskbedömning tas beslut om vilka förebyggande åtgärder den enskilda patienten behöver. Detta kan vara planerade lägesändringar i både sittande och liggande, tryckavlastande hjälpmedel såsom madrass, sittdyna och hälskydd, optimera nutrition/vätska och att hålla huden mjuk, ren och fri från fukt. Det är även viktigt att ha en daglig hudinspektion så att tidiga tecken på trycksår uppmärksammas och kan åtgärdas. Det är viktigt att involvera patienten, när det är möjligt, samt närstående och hela teamet runt patienten.

    Behandling av trycksår
    Vid upptäckande av ett trycksår behöver orsaken till trycksåret identifieras. Orsaken till trycket ska sedan i största möjligaste mån åtgärdas. Ett trycksår ska alltid klassificeras i trycksårskategorier. En adekvat lokal sårbehandling, optimal tryckavlastning, tillfredsställande nutritionsbehandling och lindring av smärta är grundläggande åtgärder i trycksårsbehandlingen.
    Läs mer i PUCLAS.

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Katarina Frick, sjuksköterska.

  • Urininkontinens

    Urininkontinens är sjukdomen många lider av men få söker för. Förekomsten ökar kraftigt med åldern hos både män och kvinnor. Bland yngre är det dubbelt så vanligt hos kvinnor men könsskillnaderna försvinner i 80-årsåldern. Efter 75 lider mer än var tredje person av ofrivilligt urinläckage. På institutioner är inkontinens ännu vanligare.

    Att kunna kontrollera sin vattenkastning är ett komplext system som innefattar flera delar av hjärnan, ryggmärgen samt muskulatur i blåsan, urinrör och bäckenbotten. Symtomen är ofta trängningar, läckage i samband med ansträngning eller både och. Orsakerna är många och hos den äldre patienten är genesen oftare multifaktoriell och kompensationsmekanismerna försvagade. En liten förändring såsom en ny medicin eller ett längre avstånd till toaletten kan göra skillnaden mellan kontinens och inkontinens.

    För att kunna behandla rätt måste man ta reda på vad de bakomliggande orsakerna är hos den enskilde patienten och framförallt inte glömma bort att fråga om de har problem med inkontinens.

    Medicingenomgång, träning, ändrade rutiner, operation, självkaterisering är några möjliga insatser vid inkontinens. Om man inte kan åtgärda inkontinensen gäller det att hjälpa patienten till rätt inkontinensskydd vid rätt tillfälle.

    En permanent kateter är sällan bästa lösningen då fördelarna sällan överväger nackdelarna.

    Infektion kan ge symtom som inkontinens men man bör inte låta sig förledas av enbart en positiv urinodling då asymtomatisk bakterieuri är vanligt bland äldre.

    För många äldre kan vårdpersonal påtagligt förbättra livskvaliteten och underlätta omvårdnadssituationen genom att engagera sig i deras inkontinens. 

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Karin Werner, ST-läkare.

    • Riktlinjer och anvisningar
    • Mätmetoder
    • Hjälpmedel
    • Organisationer/nätverk

      International Continence Society , internationell intresseorganisation för inkontinens.

    • Forskning & utveckling

      Med hjälp av appen ”Tät” hoppas forskare vid Umeå Universitet att hjälpa kvinnor med ansträngningsinkontinens ”Mobile app for treatment of stress urinary incontinence: A randomized controlled trial”, Asklund I et al, Neurourology and Urodynamics sep 2016, DOI 10.1002/nau.23116   

    • Litteratur

      Brocklehurst's textbook of geriatric medicine and gerontology, Fillit, H., K. Rockwood, et al. (2010). Philadelphia, PA, Saunders/Elsevier. I kapitel 109 anläggs ett geriatriskt perspektiv på bland annat inkontinens.

      Inkontinens hos äldre kvinnor,  ger råd framförallt till sjuksköterskor och omvårdnadspersonal. ISBN 7205566,  Lönn Ulla, Carlson Pia (2008) Stockholm, Gothia Förlag.

      Stroke, behandlar i kapitel 11 blåsfunktion efter stroke.  ISBN 9789144068121, Red Ann-Catrin Jönsson (2012) Lund, Studentlitteratur

      Uroterapi, ger heltäckande information om urininkontinens och har även ett kapitel om aktuella hjälpmedel. Finns även som e-bok.
      ISBN 9789144013787, Red Anna-Hellström och Birgitta Lindehall. (2006) Lund, Studentlitteratur

      Vått och torrt, utgår från den normala fysiologin för kontinens och utifrån det illustreras patofysiologin bakom olika inkontinensproblem samt fallbeskrivningar. ISBN 9789144038520, Red Lars Malmberg och Anders Mattiasson. (2005) Lund, Studentlitteratur.

      Äldres hälsa- ett sjukgymnastiskt perspektiv, kapitel 19 tillägnas blåsfunktionsstörningar.
      ISBN 9789144073125, Red Elisabeth Rydwik (2012) Lund, Studentlitteratur

      Äldres hälsa och ohälsa- en introduktion till geriatrisk omvårdnad, kapitel 11 av Med Dr Karin Stenzelius ägnas åt kontinens.
      ISBN 9789144053530 Red Anna Kristensson Ekwall. (2010). Lund, Studentlitteratur.

Tack för att du kontaktar oss, vi har tagit emot dina synpunkter