Kunskapscentrum geriatrik

Vi tillhandahåller ett geriatriskt kvalitetsregister, en kunskapsbank för geriatrik samt utbildar vårdpersonal inom t. ex. nutrition, psykisk hälsa fallprevention, trafikmedicin och trycksår.

Kunskapscentrum

Kunskapsbanken

  • Aktiviteter i Dagligt Liv (ADL) omfattar aktiviteter som är gemensamma för nästan alla människor och som vi måste utföra om vi vill leva ett självständigt liv.

    Dessa aktiviteter indelas vanligen i två olika aktivitetsområden:

    • Personligt ADL (pADL), vilket omfattar aktiviteter kring den egna personen, till exempel födointag, toalettbesök och badning.
    • Instrumentell ADL (iADL) vilket omfattar aktiviteter som rör boendet eller fritiden till exempel  olika hushållsgöromål som matlagning, inköp och städning.

    Med ADL-förmåga avses hur väl man klarar att självständigt utföra dessa aktiviteter och ett vårdbehov uppkommer när man ofrivilligt blir beroende av hjälp för att sköta en eller flera aktiviteter. ADL har stor betydelse för att bedöma vård- och omsorgsbehov såväl inom slutenvården som inom äldreomsorgen i stort.

    Tydliga samband mellan funktionsförmåga som muskelstyrka, gånghastighet och ADL har vistas i tidigare studier (1). En slutsats är att individer som visar tecken på begynnande nedgång i funktionsförmåga bör stimuleras till fysisk aktivitet och träning för att undvika en tidig försämring av ADL förmågan.

    Referens Inledning: Se Litteratur

    Ämnesansvarig Henrik Ekström

    • Några instrument för bedömning av ADL

      • Canadian Occupational Performance Measure (COPM)
      • Barthel Index (BI)
      • Functional Independence Measure (FIM)
      • Sunaas ADL-index
      • Katz ADL-index.

      Referenser Mätmetoder: Se Litteratur

    • ADL assessment measures for use with frail elders, Morris, J. N & Morris, S. A. (1997) In J. A. Teresi, M. P. Lawton, D. Holmes, & M. Ory (Eds), Measurement in Elderly Chronic Care Populations. Springer Publishing Company, New York.

      ADL-trappan, Hulter-Åsberg, K. (1990). Studentlitteratur. 

      Bedömning av aktivitetsförmåga efter stroke, Gosman-Hedström, G. (2010). Vårdalinstitutets Tematiska rum : Stroke – vård, omsorg och rehabilitering.

      Dagliga livets aktiviteter, Andersson, A. (2003). Vårdalinstitutets Tematiska rum.

      Instrument för utredning inom kommunens äldreomsorg – en översikt, Socialstyrelsen (2002).

      Measuring Health – A Guide to Rating Scales and Questionnaires, McDowell I. & Newell, C.(1996) Oxford University Press, New York.

      Människans funktionella åldrande, Rundgren, Å. (1991).  Studentlitteratur.

      Referenser
      Sonn, U., Frändin, K., Grimby, G. 1995. Instrumental activities of daily living related to impairments and functional limitations in 70-year-olds and changes between 70 and 76 years of age. Scand. J. Rehab. Med. 27, 119-128

      Canadian Occupational Performance Measure (COPM) Law, M., Polatajko, H., Pollock, N., McColl, MA., Carswell, A., Baptiste, S. 1994 The Canadian Occupational Performance Measure: Results of pilot testing. Can. J. Occup. Ther. 61,191-197.

      Responsiveness of the Swedish version of the Canadian Occupational Performance Measure. Wressle, E., Samuelsson, K., Henriksson, C. 1999.Scand. J. Occup. Ther. 6,84-89.

      Functional Independence Measure (FIM) Grimby, G., Gudjonsson, G., Rodhe, M., Stibrant Sunnerhagen, K., Sundh, V., Östensson, M.,L. 1996. The Functional Independence Measure in Sweden: Experience for outcome measurement in rehabilitation medicine. Scand. J. Rehabil. Med. 28,51-62.

      Sunaas ADL-index   Olsson, B.,L., Tervald, B.1992, Sunnaas ADL index. En kritisk granskning. Arbetsterapeuten. 12,6-11.

      Bahten, T., Vardeberg, K. 2001. Test-retest reliability of the Sunnaas ADL Index. Scand. J. Occup. Ther. 8:140-147.

  • Trafikmedicin - en sammanfattande benämning 
    Då en bilförare drabbas av funktionsnedsättning till följd av trauma eller sjukdom är det viktigt att bedöma om personen fortsättningsvis kan köra bil på ett betryggande sätt.

    Trafikmedicin är en sammanfattande benämning på det forsknings- och verksamhetsområde som rör medicinska aspekter på människan i trafiken. Transportstyrelsen är den myndighet som sedan 2010 föreskriver vilka medicinska krav som skall gälla för personer som skall ha eller har körkort. 

    Körkortslagen ställer medicinska krav 

    Körkortslagen föreskriver att körkort endast får innehas av personer som uppfyller de medicinska kraven. Vid sjukdom eller skada kan dessa förhållanden ändras och läkaren är skyldig att ta ställning till om körkortsinnehavaren även fortsättningsvis uppfyller kraven.

    Medicinska krav för körkort (Transportstyrelsen)

    Vid misstanke att en patient inte längre uppfyller kraven skall läkaren anmäla detta till Transportmyndigheten, dock går det att i vissa fall göra en muntlig överenskommelse med patienten att han eller hon avhåller sig från bilkörning.

    Anmälan görs till Transportstyrelsen  
    Görs en anmälan till Transportstyrelsen hamnar den hos en handläggare som lägger den för bedömning till konsultläkaren. Konsultläkaren granskar anmälan, om det saknas information får patienten ett föreläggande att inkomma med intyg. Inkommer inte personen i fråga med intyget inom tidsramarna dras körkortet in.

    Är anmälan eller intygen tillfredsställande ur informationssynpunkt får patienten sedan ett beslut som han eller hon antingen kan acceptera eller överklaga.

     

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Vera Denvall, neuropsykolog.
    E-post: vera.denvall@med.lu.se

  • Samlingsnamn för olika sjukdomar som påverkar vår kognition

    Med åren kan de flesta personer få lite svårare att lära sig nya saker och att komma ihåg namnen på vänner och bekanta. Detta är en del av det normala åldrandet. Men det finns tillstånd som gör att våra kognitiva förmågor försämras mer än normalt.

    Demens är inte detsamma som naturligt åldrande, det är ett samlingsnamn för många olika sjukdomar där den vanligaste är Alzheimers sjukdom.

    Med demens menas en omfattande försämring av en rad kognitiva funktioner – exempelvis minne, orientering, omdöme, språklig och praktisk förmåga men också svårigheter att planera, utföra och avsluta vardagliga uppgifter. De flesta demenssjukdomar leder till svåra handikapp.

    Sjukdomsbilden varierar beroende på orsaken bakom demensutvecklingen och på vilken individ som drabbas.

    Fjärde vanligaste folksjukdomen

    I Sverige är demenssjukdomar den fjärde största gruppen av folksjukdomar och man räknar med att 150 000 – 200 000 personer är drabbade. Antalet ökar stadigt, främst beroende på att antalet äldre ökar. Varje år insjuknar cirka 25 000 personer i demenssjukdom.

    Eftersom vi blir allt fler äldre kommer antalet personer med demenssjukdom att öka kraftigt under kommande år.

    Inom vård och omsorg måste vi ta minnesproblem på allvar eftersom 10 – 20 procent orsakas av behandlingsbara tillstånd. Forskningen har gett oss ny kunskap, vård och boendeformer har utvecklats och kvaliteten i omvårdnaden har förbättrats med en mer personcentrerad vård.

    Ökad kunskap ger bättre vård

    En ökad kunskap kan också ge ett mer individuellt anpassat innehåll i vård och omsorg om såväl personen med demenssjukdom som anhöriga. Detta betonas särskilt i Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom, som utkom 2010. Dessa har nu reviderats och nya riktlinjer publicerades 2017. 

     

  • Fallolyckor bland äldre

    Var tredje person som är 65 år eller äldre faller minst en gång om året. Ungefär hälften av alla fallolyckor leder till skada. Frakturer (benbrott) är den allvarligaste skadan. I Sverige ådrar sig ungefär 18 000 personer en höftfraktur och ungefär 25 000 personer en handledsfraktur årligen. Nästan alla dessa frakturer uppstår efter ett fall.

    Fall och frakturer kan leda till att funktionen blir sämre och att den äldre personen inte längre kan bo kvar i eget hem.

    Olika risker 

    Det finns många riskfaktorer för fall och mycket forskning har gjorts för att identifiera dessa. Riskfaktorerna kan delas in i faktorer som rör omgivningen, till exempel ishalka, ojämna och mörka gångvägar, och faktorer som rör individen, till exempel nedsatt balansförmåga, yrsel, benstyrka, gångsvårigheter av olika orsaker och nedsatt syn.

    Det finns läkemedel som ökar risken för att falla. Det handlar framför allt om läkemedel som är lugnande eller om man tar många läkemedel.

    Fall går att förebygga

    Forskning visar att det går att förebygga fall. Bäst effekt har sannolikt åtgärder som riktar sig mot flera riskfaktorer, men framförallt träning av styrka och balans har visat sig ha god effekt. Även långt upp i åren är träning effektivt. Regelbunden motion främjar såväl hälsa som minskar risken för fall.

    Ämnesansvarig

    Har du frågor eller synpukter på innehållet kontakta Daniel Smedberg, sjukgymnast och vårdutvecklare.

    • I dagsläget saknas nationella riktlinjer i Sverige om fallprevention, men fallprevention kan ingå i andra nationella riktlinjer. Såväl regionalt som lokalt finns vårdprogram och riktlinjer utarbetade. Det finns även anvisningar och ibland används de tre begreppen synonymt. Riktlinjer/anvisningar/vårdprogram är ett urval bland flera förekommande. 

      Regionala 

      Region Skåne: Vårdprogram osteoporos – prevention och behandling efter lågenergifraktur  Fall tas upp som bakomliggande orsak till fraktur och fallprevention ingår som en av flera icke-medikamella behandlingar för att undvika fraktur vid osteoporos.

      Landstinget Sörmlands vårdprogram för fallprevention är ett kunskapsunderlag som verksamheter kan använda som stöd i utvecklingen av rutiner för fallpreventivt arbete.

      Nationella

      Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar. I riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar som kom i en uppdaterad version 2021 tas vikten av  "fysisk träning, för att minska fallrisken och därmed
      risken för frakturer" upp i avsnittet om osteoporos (sid 45). Under "Kompletterande kunskapsstöd" finns även ett kort avsnitt med rubriken "Riktlinjer och råd för att förebygga fall" (sid 54), med hänvisning till sidan Fallolyckor - Socialstyrelsen samt till SKR och Livsmedelsverket. 

    • Det finns ingen ”gold standard” vad gäller att bedöma risk för fall. Flera instrument används. Omgivningen som den äldre personen vistas i, kan avgöra vilket instrument som ska användas. Ofta finns lokala riktlinjer som bestämmer val av metod.

      Det är viktigt att vara medveten om att det inte är helt säkert att bedöma fallrisk enbart med hjälp av ett mätinstrument (skala) eftersom det också kan finnas andra faktorer som inte bedöms, men som ändå kan ha avgörande betydelse. 

      Vårdhandboken – Riskbedömning [Fallprevention]  Här finns exempel på flödesschema och riskinstrument.

      Specifika instrument - fallrisk

      DFRI (Downton Fall Risk Index) framför allt för användning i särskilt boende.
      Rosendahl E, Lundin-Olsson L, Kallin K, Jensen J, Gustafson Y, Nyberg L. Prediction of falls among older people in residential care facilities by the Downton index. Aging Clin Exp Res. 2003;15:142-7. 

      FallScreen© är ett batteri med tester för mätning av syn, reaktionsförmåga, sensibilitet, styrka och balans utvecklat vid Neuroscience Research Australia, Sydney Australien.

      Finns i en kortare version för vårdcentraler, sjukhus och särskilda boende och en längre version för rehabiliterings- arbetsterapi-, eller sjukgymnastikavdelningar och för riktade fallmottagningar.

      Lord SR, Menz HB, Tiedemann A. A physiological profile approach to falls risk assessment and prevention. Phys Ther. 2003;83:237-52.

      FRAT (Fall Risk Assessment Tool) för screening på exempelvis akutmottagning och vårdcentral.

      Nandy S, Parsons S, Cryer C, Underwood M, Rashbrook E, Carter Y, Eldridge S, Close J, Skelton D, Taylor S, Feder G; Falls Prevention Pilot Steering Group (2004). Development and preliminary examination of the predictive validity of the Falls Risk Assessment Tool (FRAT) for use in primary care. J Public Health (Oxf). 2004;26:138-43.

      STRATIFY utvecklat för användning på sjukhus.
      Oliver D, Britton M, Seed P, Martin FC, Hopper AH.Development and evaluation of evidence based risk assessment tool (STRATIFY) to predict which elderly inpatients will fall: case-control and cohort studies. BMJ. 1997;315:1049-53.  

      Bedömning av fallrädsla
      FES-I (Falls Efficacy Scale – International) mäter hur bekymrad en person är för att falla i vissa aktiviteter både inomhus och utomhus. Det finns även en kortversion av FES-I.
      Nordell E, Andreasson M, Gall K, Thorngren KG. Evaluating the Swedish version of the Falls Efficacy Scale-International (FES-I). Adv physiotherapist 2009; 11:81-7. 

    • Läroböcker

      Fallprevention - Riskfaktorer och åtgärder för att förhindra fallolyckor bland äldre. (Jansson W., Nordell E., Engelheart S., Nordlund A., 2009 Liber). Boken behandlar prevention av fallolyckor utifrån ett naturligt åldrande, vanliga sjukdomar bland äldre, läkemedel och mat.

      En minsta gemensam nämnare för ett bra fallpreventivt arbete är att skapa förutsättningar för äldre personer att upprätthålla en så hög fysisk psykisk och social aktivitet som möjligt.

      Fallprevention (studiehandledning för kursledare). Denna studiehandledning från Nestor FoU-center handlar om hur fallolyckor kan förebyggas och är lämplig för studerande och yrkesverksamma inom vård och omsorg samt pensionärer. Den innehåller underlag för sex sammankomster i studiecirkelform och följer läroboken Fallprevention (ovan).

      Falls in Older People Risk Factors and Strategies for Prevention (Lord SR., Sherrington C., Menz HB., Close JT., 2007 2:a upplagan Cambridge University Press) Boken är skriven i tre delar; epidemiologi, strategier för prevention och framtida forskningsriktning. Boken sammanfattar aktuell forskning avseende riskfaktorer för fall och fallprevention.

      Ortopedisk vård och rehabilitering (Hommel A, Bååth C (red.), 2013 Studentlitteratur) Boken beskriver samtliga professioners perspektiv och kompetens runt den ortopediske patienten. Eva Nordell har författat kapitlet om Fall som bland annat tar upp fallrisker, riskbedömning och åtgärder. 

      Äldres hälsa. Ett sjukgymnastiskt perspektiv   (Rydwik E. (red.), 2012 Studentlitteratur). Rehabilitering anpassad för äldre belyses i denna lärobok från olika perspektiv. Lillemor Lundin Olsson har författat kapitlet "På säkrare ben; fallförebyggande arbete". 

      Äldres hälsa och ohälsa – en introduktion till geriatrisk omvårdnad  (Ekwall A (red.), 2010 Studentlitteratur). Boken syftar till att ge en heltäckande och aktuell översikt av såväl äldres hälsa som ohälsa. Ami Hommel har författat kapitlet om Rörelseapparaten som bland annat tar upp fall, osteoporos och osteoporosrelaterade frakturer.

      Artiklar, rapporter och skrifter

      Allmänhet, politiker och media om olyckor 2014  (Schyllander J, Stenbäck I, 2014 MSB) Denna rapport belyser sambandet mellan människors uppfattningar om olyckor, faktiska orsaker till dödsolyckor, och medias rapportering om olyckor.

      Syftet med rapporten är dels att väcka en diskussion om hur detta samband påverkar samhällets olycksförebyggande insatser, dels att minska risken för att felaktiga föreställningar om verkligheten påverkar samhällets prioriteringar i det olycksförebyggande arbetet.

      Att förebygga fall. Fysisk träning och multifaktoriella åtgärder minskar fallrisk (pdf) 

      (Lundin Olsson L, Fysioterapi nr 1, 2012) Under de senaste 25 åren har intensiv forskning pågått för att utveckla metoder i syfte att identifiera personer med hög risk att falla samt för att utvärdera effekter av olika fallpreventiva insatser.  Det finns god evidens för att fysisk träning och multifaktoriella åtgärder minskar fallrisken.

      Sjukgymnasten, med sin specialkunskap, har därför en viktig kompetens i det fallförebyggande arbetet.

      Att förklara kommunala skillnader i fallskador bland äldre- en kunskapssammanställning (Hjalmarsson H. & Andersson R. 2009) är en kunskapsöversikt från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Syftet med kunskapsöversikten var att presentera olika faktorers inverkan på antalet fallskador i Sveriges kommuner.

      Det finns stora skillnader i antalet fallskador kommunerna emellan och det finns ett behov att förstå bakgrunderna till skillnaden.

      Balansera rätt – Faktaunderlag om fall och fallrelaterade skador  (Lundin Olsson L, 2011). Underlaget i den här rapporten från MSB ska användas för utveckling av bland annat en nationell handlings- och åtgärdsplan för säkerhetsfrämjande arbete för äldre personer.

      Rapporten presenterar fakta kring riskfaktorer för fall respektive fallrelaterade skador, förteckning över interventioner som visat sig ha effekt, samt en diskussion rörande dessa interventioners effekt i en svensk kontext.  

      Fallolyckor bland äldre- En samhällsekonomisk analys och effektiva preventionsåtgärder 

      (Gyllensvärd H. 2009) Statens Folkhälsoinstituts rapport om kostnader som uppkommer i samband med fallolyckor bland äldre samt att de förslag på fallförebyggande åtgärder. Det är den ekonomiska analysen av fallolyckor som ligger som fokus i rapporten som finns på Folkhälsomyndighetens hemsida.

      Fallskador bland äldre- en sammanfattning av en kunskapsöversikt om fallskador (2009), rapport från Sveriges kommuner och Landsting. Rapporten sammanfattar kunskapsläget kring ämnet fallskador bland äldre personer samt vilka förebyggande åtgärder som har visat sig vara bäst.

      Gång med framgång. Att förebygga fallskador bland äldre i Malmö (Rogowski P. 2005) är en rapport från Malmö FoU- enhet för äldre. Rapportens syfte beskrivs bland annat som att introducera fallförebyggande åtgärder och på så sätt minska antalet fallskador bland äldre i ordinärt boende. 

      Interventions for preventing falls in older people in care facilities and hospitals (Cameron ID, Dyer SM, Panagoda CE, Murray GR, Hill KD, Cumming RG, Kerse N, 2018) Cochrane-översikt som systematiskt har granskat vetenskapliga artiklar för att undersöka effekten av fallprevention bland äldre som bor i särskilda boenden eller vistas på sjukhus. 

      Interventions for preventing falls in older people living in the community  (Gillespie LD, Robertson MC, Gillespie WJ, Sherrington C, Gates S, Clemson LM, Lamb SE, 2012) . Cochrane-översikt som systematiskt har granskat vetenskapliga artiklar för att undersöka effekten av fallprevention bland äldre som bor i eget boende. 

      Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården, SBU har sammanfattat denna översikt på svenska: Åtgärder för att förhindra fall och frakturer hos äldre.

      Multifactorial and multiple component interventions for preventing falls in older people living in the community (Hopewell S, Adedire O, Copsey BE, Boniface GJ, Sherrington C, Clemson L, Close JC, Lamb SE 2018) Cochrane-översikt som systematiskt har granskat vetenskapliga artiklar för att undersöka effekten multifaktoriell fallprevention bland äldre som bor i eget boende, genom

      1) multifaktoriell intervention där interventionen skiljer sig åt beroende på bedömning av fallrisk och

      2) multifaktoriell intervention där samma typ av interventions ges till alla individer.

      Samhällets kostnader för att förebygga fallolyckor – Resultat  (Ryen L, 2012) MSB:s rapport innehåller beräkningar av den samhällsekonomiska kostnaden för att förebygga fallolyckor. Syfte är att skapa en nulägesbild av vilka åtgärder som genomförs och att beräkna hur stora resurser som investeras i det förebyggande arbetet.

      Rapporten innefattar prevention av fallolyckor bland barn, äldre och på arbetsplatser, samt kostnader för vinterväghållning.

      Samhällets kostnader för fallolyckor – Resultat  (Ryen L, 2010) Denna rapport från MSB innehåller beräkningar av den samhällsekonomiska kostnaden för fallolyckor som inträffade under 2005.

      Skador bland äldre (Schyllander J, 2014 MSB) Äldre personer, över 65 år, är överrepresenterade i olycks- och skadestatistiken. Äldres fallolyckor leder till exempel till fler dödsfall, större antal inläggningar på sjukhus och fler besök på akutmottagningarna än någon annan typ av olyckor.

      Skriften behandlar äldres skador (olyckor, självtillfogade skador inklusive suicid och våld) i Sverige ur ett statistiskt perspektiv.

      Patientinformation

      Fall och fallskador - Hur kan du minska risken att falla? (pdf) Råd och tips om vad man själv kan göra för att minska risken för fall. Broschyren ursprungligen framtagen på Skånes universitetssjukhus, men har nu reviderats i samverkan mellan Skånes universitetssjukvård, Skånevård Sund, Skånevård Kryh och representanter från Skånes kommuner. 

      Osteoporos, information om benskörhet (pdf) Denna broschyr från Skånes universitetssjukhus försöker besvara några av de vanligaste frågorna och funderingarna angående osteoporos. Här beskrivs risker för osteoporos, undersökning och behandling, vad man kan göra själv och förebyggande åtgärder.

      Ett avsnitt handlar om att förebygga fall då risken är stor att få en fraktur i samband med en fallolycka om skelettet är osteoporotiskt. 

      Webbutbildningar

      Ett fall för teamet är Socialstyrelsens webbutbildning om att förebygga fallolyckor. Syftet med utbildningen är att bidra till ökad kunskap om fallprevention samt uppmuntra till ett teambaserat, systematiskt arbete för att förebygga fallhändelser och -olyckor. Den riktar sig till personer som jobbar inom hälso- och sjukvård och social omsorg.

      Förebygga undernäring, trycksår och fall. Skånes universitetssjukhus nätbaserade utbildning som ger grundläggande kunskap. Utbildningen är framtagen för personal i patientnära arbete på sjukhus.

      Videoklipp

      För att förstå hur och varför äldre personer faller videofilmade en grupp forskare i Kanada, med hjälp av övervakningskameror, äldre boende på vårdhem. I det här videoklippet berättar professor Stephen N. Robinovitch om resultatet. 

      The Lancet  har publicerat hela studien och där finns även videor med fallen tillsammans med analys av hur fallen uppkom: Robinovitch SN, Feldman F, Yang Y, Schonop R,Leung PM, Sarraf T, Sims-Gould J, Loughin M. Video capture of the circumstances of falls in elderly people residing in long-term care: an observational study. Lancet 2013 5; 381:47-54.

      Janny 90 år och hennes sjukgymnast Ove berättar om nyttan av balans- och styrketräning  vid ökad fallrisk och efter fallskada.

      Genom strukturerad och standardiserad bedömning och uppföljning av den fysiska förmågan kommer träningen alltid att utmana patienten. Träningen blir effektiv och ger resultat. I det här fallet har Otago träningsprogram använts.

  • Livskvalitet är ett komplext begrepp som allt utifrån tidsepok, kulturellt sammanhang eller vem som använt begreppet kommit att beskrivas på en rad olika sätt, och det finns för närvarande inte någon övergripande consensus kring hur begreppet skall tolkas, eller någon allmänt accepterad definition (1, 2).

    WHO:s holistiska definition
    Ett försök, som dock många forskare sysselsatta med att mäta livskvalitet inom såväl medicinska som samhälleliga och sociologiska sammanhang menar ha stor giltighet (3), är WHO:s holistiska definition som lyder:

    ”Livskvalitet omfattar individens uppfattning om sin situation i tillvaron utifrån den kultur och det värdesammanhang som hon befinner sig i och i relation till personliga mål, förväntningar, normer och intressen. Det är ett vitt begrepp som påverkas av individens fysiska hälsa och psykologiska tillstånd, grad av oberoende, sociala förhållanden och relationer till betydelsefulla händelser i livsmiljön” (4).

    Individens egen upplevelse har betydelse
    Livskvalitet ses alltså som något subjektivt där både positiva och negativa uppfattningar ställs i relation till psykisk och fysisk hälsa, förhållanden till andra och miljö samt förmåga att bestämma över sitt eget liv med möjligheter att förverkliga egna förväntningar.

    Enklare uttryckt kan kanske livskvalitet sägas handla om det värde individen upplever att tillvaron kan ge. Det är inte den objektivt mätta graden av till exempel sjukdom, oberoende, sociala relationer eller olika situationer i livet som avgör livskvaliteten utan det är individens egen upplevelse som har betydelse för vad som är livskvalitet för vederbörande.

    Det innebär att en individ kan värdera sin livskvalitet olika under olika skeenden i livet där både tidigare erfarenheter och framtida förutsättningar har betydelse.

    Referenser Inledning: Se Litteraturlistan

    Ämnesansvarig
    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Henrik Ekström, forskare, Medicine doktor. 

    • Avsaknaden av en allmängiltig definition av begreppet livskvalitet återspeglas i den mångfald av instrument som finns tillgängliga för att mäta livskvalitet.

      Olika vetenskapliga discipliner tenderar att skatta livskvalitet utifrån vad som är mest relevant för det egna området.

      Inom medicinen mäts ofta en så kallad hälsorelaterad livskvalitet, oftast i relation till sjukdom, behandling eller funktionsförmåga (1), medan det inom samhällsvetenskaperna är vanligare att inkludera områden som livstillfredsställelse, socialt deltagande och sociala nätverk (2). 

      Livskvalitetsinstrument kan delas in i generiska eller specifika. Generiska instrument mäter livskvaliteten i allmänhet utifrån generella frågor oftast kring aktuell livssituationen medan specifika instrument avser att mäta livskvalitet för särskilda sjukdomsgrupper till exempel stroke, hjärtinfarktdrabbade, eller andra speciella situationer i livet.

      Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Skattning med generiska instrument gör det möjligt att jämföra livskvalitet mellan grupper och är ofta konstruerade för att mäta hälsorelaterad livskvalitet i skilda patientgrupper eller grupper i normalbefolkningen utan hänsyn tagen till specifika symtom (3).

      Specifika instrument används istället för att följa förändringar i livskvalitet inom en särskild patientgrupp eller för en viss sjukdom (4), och lämpar sig inte vid jämförelser med andra patient-, eller befolkningsgrupper.

      Ur geriatrisk synvinkel och vid skattning av förändring i livskvalitet bör särskild hänsyn tas till ålder och kön, då en långsam kontinuerlig nedsättning av såväl psykosociala aspekter kring livskvalitet som funktionsförmågan sker med stigande ålder, samt att kvinnor har en tendens att rapportera fler symtom, högre grad av funktionsnedsättning och ett sämre välbefinnande jämfört med män (5).

      Två vanliga instrument för att mäta hälsorelaterad livskvalitet
      Två vanliga instrument för att skatta hälsa och hälsorelaterad livskvalitet är EQ5D (Euroqol 5 dimensions) (6) och SF-36 (Short Form-36 Health Survey) (7). Instrumenten är standardiserade och skattar livskvalitet utifrån fysiskt- och psykiskt välmående samt deltagande i sociala aktiviteter.

      Båda instrumenten kan användas vid såväl skattning i större populationsstudier som för mindre definierade grupper, till exempel olika patientgrupper eller sjukdomstillstånd. Båda instrumenten lämpar sig också för aktuell skattning av livskvalitet eller för att mäta förändringar över tid.

      EQ5D består av fem frågor kring hälsodimensionerna egenvård, rörlighet, vardagliga aktiviteter, sinnesstämning samt smärta där resultatet sammanfattas i ett index. Dessutom ingår en fråga om det allmänna hälsotillståndet där svaret markeras på en skala från 0 (sämsta tänkbara tillstånd) till 100 (bästa tänkbara tillstånd).

      Förutom att mäta hälsorelaterad livskvalitet kan EQ5D även användas vid hälsoekonomiska utvärderingar t.ex. vid jämförelser av olika behandlingsmetoder.

      SF-36 består av 36 frågor och mäter upplevd livskvalitet utifrån åtta delskalor; fysisk funktion, fysisk rollfunktion, smärta, allmän hälsa, vitalitet, social funktion, emotionell rollfunktion och psykiskt välbefinnande. Vanligt är att svaren summeras i ett fysiskt och ett psykiskt hälsoindex men kan också ges som en hälsoprofil utifrån de ingående delskalorna.

      En kortversion av SF-36 är SF-12 som med tolv frågor tar ca 2-3 minuter att besvara, vilket gör att instrumentet med fördel kan användas bland äldregrupper i allmänhet eller i samband med vanliga geriatriska sjukdomstillstånd t.ex. stroke, demens eller fraktur.

      Referenser Mätmetoder: Se Litteratur

    • Bowling A, Dieppe P. What is successful ageing and who should define it? Brit Med J 2005;331:1548.

      Carr AJ, et al. Is quality of life determined by expectations or experience? Brit Med J 2001;322:1240.

      Enkvist, Å. 2013. Life Satisfaction and the Oldest-Old. Diss., Lunds universitet 

      Enkvist Å, Ekström H, Elmståhl S. What factors affect life satisfaction (LS) in the oldest-old? Arch Gerontol Geriatrics. 2012;54(1):140–145.

      EQ5D, Euroqol-gruppens hemsida. 

      European statistics. Quality of life in Europe - facts and views - overall life satisfaction. 

      Får vi det bättre? Om mått på livskvalitet. Betänkande från Utredningen om mått på livskvalitet (Finansdepartementet) SOU 2015:56

      Hillerås P, Jorm AF, Herlitz A, Winblad B. Life satisfaction among the very old: a survey on a cognitively intact sample aged 90 years or above. Int J Aging Hum Dev. 2001;52(1):71–90

      Neugarten BL, Havighurst RJ, Tobin SS. The measurement of life satisfaction. J Gerontol. 1961;16:134

      SF-12 och SF-36

    • Antonovsky A. Hälsans mysterium. Stockholm: Natur & Kultur Akademisk; 2005.

      Brülde B. Teorier om livskvalitet. Lund: Studentlitteratur; 2003.

      Skog M, Grafström M. Äldres hälsa och livskvalitet. Stockhol: Sanoma utbildning; 2013.

      Tengland, P-A. Teorier om hälsa, sjukdom och livskvalitet (m.m.), i Kan man vara sjuk och ändå ha hälsan?, T Faresjö och I Åkerlind (red.). Lund: Studentlitteratur;2005.

      Referenser

      Inledning:

      1. Aaronson NK. Quality of life research in cancer clinical trials: A need for common rules and language. Oncology 1990; 4: 59-66.
      2. Brülde B. Teorier om livskvalitet. Lund: Studentlitteratur; 2003.
      3. Rapley M. Quality of life research: a critical introduction. London: SAGE; 2003.
      4. The World Health Organization Quality of Life assessment (WHOQOL): position paper from the World Health Organization. Soc. Sci. Med. 1995; 41 (10) 1403-1409. 

      Mätmetoder:

      1. Kliempt P,  Ruta D, McMurdo, M. Measuring the outcome of care in older people: a noncritical review of patient-based measures. 1. General health status and quality of life instruments’, Review in Clinical Gerontology Rev. Clin. Gerontol. 2000: 10: 33-42.
      2. Haug MR, Folmar SJ. Longevity, Gender, and Life Quality. J Health Soc Behav 1986;27: 332-345.
      3. Spertus JA, Winder JA, Dewhurst TA, Deyo RA, Fihn SD. Monitoring the quality of life in patients with coronary artery disease. Am J Cardiol. 1994;74(12):1240-4.
      4. Lips P, van Schoor, MN. Quality of life in patients with osteoporosis. Osteoporos Int. 2005; 16: 447-455.
      5. Sullivan M, Tunsäter A. Hälsorelaterad livskvalitet informativt effektmått i kliniska studier. Läkartidningen 2001;98:4428-33.
      6. Burström, K. Hälsorelaterad livskvalité mätt med EQ-5D. Beskrivning av instrumentet samt resultat från en befolkningsundersökning i Stockholms län. Stockholm, Socialmedicin samhällsmedicin, Stockholms läns landsting; 2002 .
      7. Lyons RA, Iluw MP, Littlepage BNC. Evidence for the Validity of the Short-form 36 Questionnaire (SF-36) in an Elderly Population. Age Ageing 1994; 23(3): 82-184. 
  • Läkemedel och äldre

    Läkemedel är en av de vanligaste behandlingsformerna inom sjukvården. Under de senaste två decennierna har förskrivningen av läkemedel till personer som är 75 år eller äldre ökat med nära 70 procent.

    En orsak till detta är att vi under samma tid fått tillgång till nya läkemedel mot framför allt kroniska sjukdomar såsom hjärtsvikt och diabetes, vilket lett till både ökad livslängd och ökad livskvalitet för dessa patientgrupper.

    Det finns dock mindre önskvärda aspekter på den ökande läkemedelsbehandlingen. Många äldre är multiorgansjuka och behandlas därför med ett flertal olika läkemedel, med risk för biverkningar och interaktioner. Äldre är också ofta känsligare för läkemedel på grund av åldersbetingade kroppsliga förändringar.

    Studier har visat att upp till 30% av akutinläggningar av äldre orsakas av oönskade läkemedelseffekter. Socialstyrelsen konstaterade 2010 att en av tio patienter på Sveriges medicinkliniker behöver sjukhusvård på grund av olämplig eller felaktig läkemedelsbehandling.

    Orsaker till ökad känslighet för läkemedel

    Åldrande medför såväl farmakokinetiska (vad kroppen gör med läkemedlet) som farmakodynamiska (vad läkemedlet gör med kroppen) förändringar. Beträffande farmakokinetik är njurarnas eliminationsförmåga av central betydelse.

    Njurfunktionen försämras med åldern och även en frisk 75-åring har bara halva njurfunktionen kvar jämfört med ungdomen. Beträffande farmakodynamik utgörs de viktigaste åldersbetingade förändringarna av försämrade fysiologiska reglersystem som exempelvis försämrat slemhinneskydd i ventrikeln eller försämrad baroreceptorreflex, samt av förändringar på receptornivå.

    Olika läkemedels effekt påverkas i olika grad av förändringarna och det är också viktigt att ha i åtanke att det finns stora individuella variationer avseende graden av åldersbetingade förändringar.

    Att tänka på vid läkemedelsbehandling av äldre

    • Står förväntad nytta med behandlingen i rimlig proportion till möjlig risk i form av biverkningar eller interaktioner?
    • Behövs läkemedlet? Finns icke-farmakologiska alternativ?
    • Om ett nytt läkemedel skall sättas in – kan något annat sättas ut?
    • Överväg om patientens symptom  kan bero på läkemedelsbiverkan – undvik då att behandla med ytterligare  ett läkemedel.
    • Starta med låg dos, tillämpa längre doseringsintervall och kontrollera serumnivåer där det är möjligt.
    • Ta ställning till eventuella  problem med adherence och hur dessa kan lösas.
    • Utvärdera effekten av nyinsatt  medicinering och ompröva regelbundet indikationen för fortsatt behandling för samtliga preparat.
    • Ge tydlig skriftlig information vid varje förändring av aktuell läkemedelsordination.

    Ämnesansvarig

    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Hannah Nilsson, leg. Apotekare, SUS

    • Regionala

      Goda läkemedelsråd för sköra äldre (pdf)

      Nationella

      Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre (pdf), en reviderad upplaga av indikatorer för äldres läkemedelsanvändning från Socialstyrelsen.

      Nationella kvalitetsindikatorer - Vården och omsorgen om äldre personer (pdf)  Socialstyrelsen presenterar nationella kvalitetsindikatorer för vården och omsorgen om äldre. Fallolyckor, trycksår, läkemedel samt undernäring är några av de områden som behandlas. De nationella kvalitetsindikatorerna ingår i det nationella systemet för öppna jämförelser.

      Symtomskattningsskala för att identifiera symtom (pdf) PHASE-20, PHArmacotherapeutical Symptom Evaluation, 20 frågor, används för att identifiera symtom hos äldre som kan ha samband med läkemedelsbehandling, till exempel biverkningar eller interaktionseffekter. Frågeformuläret är rekommenderat av Socialstyrelsen.

      Diagnostisk checklista (pdf) för förbättrad läkemedelsanvändning hos äldre. Denna diagnostiska checklista är tänkt att användas vid uppföljning av läkemedelsbehandling och vid genomgång av läkemedel för äldre.

      Checklistan riktar sig till läkare och sjuksköterskor och utgår från de 15 vanligaste symtomen hos äldre utvalda från symtomskattningsskalan PHASE-20 och kopplar dem till viktiga läkemedelsbiverkningar och ofta förbisedda sjukdomar och tillstånd hos äldre personer över 75 år.

      Syftet är att dessa biverkningar och andra förbisedda symtom ska bli enklare att identifiera. Målet med den diagnostiska checklistan är en mer ändamålsenlig läkemedelsbehandling för äldre och att den ska kunna integreras i sjukvårdens arbete, till exempel genom att informationen förs in i beslutstöd i patientjournalsystemen.

      Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården; HSLF-FS 2017:37, ger föreskrifter och allmänna råd om hur läkemedelsgenomgångar skall utföras och utskrivningsinformation utformas. 

      Janusmed Interaktioner ger korta värderingar av interaktioner mellan läkemedelspar med klassificering och tillhörande interaktionstext. Här redovisas vilka konsekvenser interaktionerna kan få tillsammans med rekommendationer om hur de bör hanteras av förskrivaren. Janusmed Interaktioner produceras i samarbete mellan Karolinska Institutet, Medbase, Finland och Stockholms läns landsting.

      Utbildningsmaterial

      Läkemedelsrådet Region Skåne

      Potentiellt olämpliga läkemedel till äldre, webbutbildning som riktar sig främst till sjuksköterskor som vill lära sig mer om vilka läkemedelsgrupper och läkemedel man ska vara extra uppmärksam på och om möjligt ska undvika att ge till äldre.

      Socialstyrelsen

      Läkemedelsbehandling av äldre personer, webbutbildning för AT-läkare Socialstyrelsen har tagit fram en webbutbild­ning som i första hand riktar sig till AT-läkare.

      Innehållet är dock lämpligt för alla läkare som vill stärka sin kompetens avseende läkemedelsbehandling av äldre. Utbildningen utgår från fyra kompetensområden; läkarens ansvar, klinisk farmakologi med inriktning mot äldre patienter, kommunikation och dokumentation samt beslutsstöd och informationskällor.

      En särskild handledningsguide finns som stöd för exempelvis studierektorer eller ST-läkare som ska organisera ett utbildnings- eller diskussionstill­fälle.

      Läkemedelsgenomgångar för äldre Webbutbildning som vänder sig till läkare, sjuksköterskor och övrig vård- och omsorgspersonal som arbetar med läkemedelsgenomgångar för äldre personer.

    • Läkemedelsrådet Region Skåne, ett expertorgan som arbetar för att samordna och utveckla läkemedelsfrågor inom Region Skåne.

      Läkemedelsverket, ansvarar för godkännanden och kontroll av läkemedel, medicintekniska produkter samt naturläkemedel.

      Socialstyrelsen: Äldre och läkemedel

      The European Medicines Agency: Äldre och läkemedel, ett decentraliserat myndighetsorgan i EU. De verkar för den vetenskapliga utvärderingen av läkemedel som är producerade av läkemedelsföretag för användning inom EU.

    • Fass.se, läkemedelsportal med information om alla godkända läkemedel som marknadsförs i Sverige.

      Fas Ut 3. En handbok med syfte att stödja sjukvården i arbetet med att erbjuda en förbättrad läkemedelsanvändning och där möjliga vinster för den enskilde patienten är en förbättrad livskvalitet, minskat behov av vård och omsorg, och minskade läkemedelskostnader. Författare: Claes Lundgren, Umeå, 2010.

      Internetmedicin, en kunskapsdatabas för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt. Kunskapsdatabasen innehåller översikter för diagnostik samt behandling av olika sjukdomstillstånd.

      Läkemedelsfel i vårdens övergångar – åtgärder för att förebygga, utgiven av SKL inom ramen för den nationella  satsningen för ökad patientsäkerhet. Innehåller instruktioner för att förebygga läkemedelsfel när patienten byter vårdenhet. (Stockholm 2011)

      Läkemedelsrelaterade problem – åtgärder för att förebygga, ingår i samma serie som  ovannämnda. Innehåller handfasta råd för att förebygga och även identifiera  läkemedelsrelaterade  problem.  (Stockholm 2011)

      Äldre och läkemedel, om den åldrande människans besvär och sjukdomar, om de effekter medicinering har på henne och hur man kan uppnå mer ändamålsenlig läkemedelsbehandling av äldre. Författare: Johan Fastbom, Stockholm 2006. 

      Äldres läkemedelsanvändning– hur kan den förbättras?, en systematisk litteraturöversikt från SBU med evidensbaserad kunskap om metoder för att förbättra läkemedelsanvändningen hos sköra äldre patienter med multisjuklighet.

      Äldres läkemedelsbehandling - orsaker och risker vid multimedicinering, boken fördjupar kunskapen om äldres farmakoterapi och vänder sig till läkare, sjuksköterskor, apotekare och farmaceuter som arbetar med äldre och deras läkemedelsanvändning. Redaktör: Annika Kragh, Lund, 2005. 

  • Oral hälsa (munhälsa)

    Istället för munhälsa används numera i allt större utsträckning begreppet oral hälsa för att beskriva hälsotillståndet i och omkring munhålan inkluderande tänder och omgivande mjukvävnader.

    Oral hälsa är ett viktigt område och en del av den allmänna hälsan. Därför måste oral hälsa ses i ett större sammanhang än enbart munhålan. Forskning visar att det finns samband mellan dålig tandstatus, oral hälsa och individens allmänna hälsotillstånd.

    Den orala hälsan har stor påverkan på hur en person mår fysiskt, psykiskt och inte minst för förmågan till ett bra och innehållsrikt socialt liv.

    God oral hälsa, och i synnerhet en god tandstatus, är i de flesta fall en avgörande faktor för att tillgodogöra sig en näringsrik och varierad kost. Smärta eller problem i munhålan kan göra det svårt att inta vissa födoämnen, vilket kan innebära ökad risk för undernäring. Att drabbas av undernäring ökar i sin tur risken för fall och trycksår.

    För de allra flesta människor har det betydelse för både välbefinnande och livskvaliteten att kunna svälja och tugga obehindrat, känna smaker samt att i det vardagliga livet kunna le i umgänget med andra människor. Vårt sociala liv kretsar i stor utsträckning kring måltider och om ätandet blir ett problem kan detta bidra till att man drar sig undan socialt umgänge.

    Att tänka på 

    Det är allt vanligare att man högre upp i åldrarna har kvar fler egna tänder. När tänder förloras ersätts de allt oftare av fastsittande protetiska ersättningar istället för avtagbara proteser. Den dagliga munhygienen och en regelbunden kontakt med tandvården är därför viktig att säkerställa oavsett i vilken ålder individen befinner sig i.

    Det finns många olika faktorer som påverkar den orala hälsan och tandstatus hos en individ negativt. Fysiska och psykiska sjukdomar, funktionsnedsättningar, men även det normala fysiologiska åldrandet innebär förändringar som kan ha negativ effekt på den orala hälsan.

    En inte alldeles ovanlig orsak till dålig oral hälsa och försämrad tandstatus är nedsatt allmän hälsa eller funktionsnedsättningar som innebär att individen därmed inte längre klarar av sin personliga dagliga munhygien.

    När en person behöver hjälp vid daglig munvård kan detta upplevas som integritetskränkande både för den person som behöver hjälp och för den som hjälper till med den dagliga munvården.

    Med stigande ålder och ett försämrat hälsotillstånd kommer ofta också ökat läkemedelsintag. Många läkemedel påverkar den orala hälsan negativt och kan leda till försämrad tandstatus.

    För att motverka biverkningar av läkemedelsintag i munhålan och att bibehålla god oral hälsa genom livet är det viktigt att den dagliga munhygienen upprätthålls på en bra nivå, att fluor tillförs tänderna, samtidigt som en regelbunden kontakt med tandvården finns kvar.

    Bedömning av oral hälsa

    Att tidigt identifiera tecken på risk för oral ohälsa är viktigt för såväl individen som för hela sjukvården. Tidig identifiering innebär att insatser kan sättas in mot problem i munhålan och medverkar därmed till att individen får behålla en god oral hälsa som befrämjar livskvaliteten och möjligheten att kunna tillgodogöra sig en näringsrik och varierad kost.

    Till hjälp för att identifiera problem i munhålan är bedömning av den orala hälsan med användning av ROAG, ett viktigt bedömningsinstrument som används inom äldreomsorgen och sjukvården.

    Tandvårdsstöd

    Det är viktigt att det bland personal inom hälso- och sjukvården samt omsorgen finns kunskap om vikten av en god oral hälsa. Av stor vikt är även kännedom och viss kunskap om de olika tandvårdsstöd som finns i Sverige och som är till för att möjliggöra regelbunden tandvård för alla individer och extra insatser till de individer som är i behov av ökade tandvårdsinsatser.

    Manual för de olika tandvårdsstöden (pdf)

    Se också vidare under rubriken "Riktlinjer och anvisningar" där det landstingsfinansierade tandvårdsstödet och det statliga tandvårdsstödet finns beskrivet.

    Ämnesanvarig

    Håkan Hellbjer, odontologisk sakkunnig, Enheten för tandvårdsstyrning, Region Skåne

  • Måltidsglädje för äldre

    Maten och måltiderna är en glädjestund och det måste den vara även när man blir äldre. Måltidernas sammansättning och måltidsordningen har, liksom måltidsmiljön, stor betydelse för att energi- och näringsbehovet ska bli tillgodosett. Att duka fint och om möjligt äta i samvaro med någon annan kan öka aptiten.

    Risker med undernäring

    Risken att drabbas av sjukdom och/eller funktionsnedsättning ökar vid stigande ålder. Detta i sin tur ökar risken för undernäring. Undersökningar visar att ca 30 procent av alla svenskar över 70 år är undernärda eller riskerar att bli det. Andelen är störst på äldreboende och sjukhus. Numerärt sett bor dock de flesta undernärda svenskarna i hemmet.

    Demenssjukdomar, stroke, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), Parkinsons sjukdom och hjärtsvikt är exempel på sjukdomar som ofta leder till ofrivillig viktförlust, ätproblem och förlust av muskelmassa (sarkopeni). Dessa tillstånd kan leda till minskad aptit med viktminskning, ökad infektionskänslighet, ökad fallrisk och försämrad sårläkning som följd.

    Identifiering av undernäring

    Det är viktigt med rutiner för att upptäcka undernäring och möjliggöra att åtgärder sätts in i tid. För patienter som är undernärda eller i riskzonen skall alltid en kostbehandlingsplan upprättas. Det är av stor vikt att denna följs upp och utvärderas regelbundet.  

    Ansvarig läkare har ett nutritionsansvar. Uppföljning av givna kostråd ska göras av ansvarig läkare, dietist och/eller sjuksköterska.

    Kostbehandlingsplanen ska överrapporteras till nästa vårdgivare. Därmed bedrivs ett preventivt och behandlande arbete för att förhindra undernäring vilket är positivt av medicinska-, omvårdnads- och samhällsekonomiska skäl.

    Ämnesansvarig

    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Linda Jonsson, dietist.

  • Palliativ vård i livets slutskede – en mänsklig rättighet

    Samma uppmärksamhet, vård och omsorg vi ger nyfödda som träder in i livet, borde vi ge till dem som lämnar livet, de äldre och de med obotliga sjukdomar. I Sverige avlider drygt 90 000 personer per år och de flesta dör den långsamma döden (80 procent) till följd av kroniska sjukdomar eller ålderdom.

    År 2009 var 86 procent av de avlidna 65 år och äldre och nästan 72 procent var 75 år och äldre. Palliativ vård är ett nytt kunskapsområde, där forskning, utbildning och utveckling bidrar till att uppnå bästa möjliga livskvalitet för den döende och dennes närstående.

    Cicely Saunders, grundare av den moderna hospicerörelsen, intervjuade i början av 1960-talet ca 1000 döende patienter och deras svar underströk nödvändigheten av en helhetssyn på människan och hennes fysiska, psykologiska, sociala och andliga/existentiella behov.

    WHO:s definition av palliativ vård

    Den palliativa vården bekräftar livet och betraktar döendet som en normal process. Palliativ vård syftar till att hjälpa den döende att uppnå bästa möjliga livskvalitet och varken påskynda eller uppskjuta döden.

    Palliativ vård förebygger och lindrar lidande genom tidig upptäckt, noggrann analys och behandling av smärta och andra fysiska symtom samt genom att integrera psykosociala och existentiella aspekter i vården.

    Värdegrund och etik

    Människovärdet är knutet till människan som person oavsett funktioner och egenskaper. Alla människor har ett lika värde. Detta är viktigt att hävda i livets slutskede när möjligheten till självbestämmande oftast är i avtagande. (SOU 2001:6 Döden angår oss alla – värdig vård vid livets slut; SOU 1995:5 Vårdens svåra val – slutbetänkande av Prioriteringsutredningen).

    I den palliativa vården ingår att ge stöd till de personer som den döende själv definierat som sina närstående, till exempel familj, partner och vänner under vården och efter dödsfallet. 

    Vårdpersonalens kompetens

    Den döendes och närståendes behov ska mötas av vårdpersonal med kompetens i palliativ medicin och palliativ omvårdnad. Därför måste läroplaner, utbildning/kurser, handledning, läroböcker, vårdprogram, nationella riktlinjer, kvalitetsregister, forskning och utveckling befrämjas.

    Ämnesansvarig

    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Carl-Magnus Edenbrandt, docent, överläkare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet.

  • Smärta vanligt hos äldre

    Smärta är mycket vanligt hos äldre och orsakas främst av muskuloskeletala sjukdomar och tillstånd såsom artros, osteoporos, frakturer, och ospecifik rygg-/ledsmärta. Även andra orsaker till smärta såsom diabetes och cancer ökar med åldern.

    Felbehandling vanligt

    Smärta hos äldre felbehandlas ofta. Det är därför viktigt att noggrant utreda bakomliggande orsaker, typ av smärta, hur patienten reagerar på analgetika, hur smärtan påverkar patientens livskvalitet etc.

    Svårt ge rätt analgetikabehandling

    Vi har potenta analgetika att ge men tyvärr orsakar de ofta biverkningar hos äldre patienter. Biverkningarna är framför allt dosberoende och utgörs bland annat av trötthet, yrsel, förvirring och förstoppning. Det kan därför vara en svår balansgång att ge den äldre patienten rätt analgetikados.

     

  • Vad är stroke

    Varje år drabbas uppåt 30 000 svenskar av stroke. 
    Stroke är ett samlingsbegrepp för två olika mekanismer bakom en hjärnskada. Vid över 90 procent av fallen handlar det om en så kallad blodpropp i hjärnan, en koagel eller åderförkalkningsplack  som stänger av blodflödet i ett avgränsat område i hjärnan, vilket leder till permanent skada, det vill säga hjärninfarkt.

    Blödning i hjärnans parenkym/vävnad utgör omkring 10 procent av patienter med stroke. Symptomen debuterar plötsligt och leder till liknande konsekvenser som vid hjärninfarkt.

    Den ovanligaste orsaken är subaraknoidal blödning, som uppstår mellan hjärnans spindelvävshinna och dess mjuka hinna, och är oftast orsakad av ett sprucket pulsåderbråck (aneurysm) eller kärlmissbildning.

    Uppåt 30 procent av alla strokefall är återinsjuknanden, vilket betyder att sjukdomen avspeglar rent generellt åderförkalkningsprocessen i kroppens artärer.   

    Konsekvenserna av stroke

    Samhällskostnaden för stroke uppgår till 19 miljarder kronor per år, och stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken efter kranskärlssjukdom och tumörsjukdom. Patienter behöver ofta långvariga insatser från sjukvården, kommunen och anhöriga.

    Förutom nedsättning av känseln, förlamning i kroppens ena sida, förlust av synfältet eller språksvårigheter, utvecklar flera patienter postapoplektisk epilepsi, krisreaktion, depression, affektinkontinens, smärta, spasticitet, viktminskning, tandproblem, inkontinens och andra urologiska komplikationer, samt risk för fall och fraktur.  

    Att leva med stroke

    Konsekvenserna av stroke varierar mycket, från fullständigt tillfrisknande till att vara immobiliserad och helt hjälpberoende. Därför måste rehabiliteringen efter en stroke komma igång mycket snabbt och den startar också redan under första dygnet efter att patienten blivit inlagd.

    Därefter anpassar man rehabiliteringen beroende på patientens behov och möjligheter. Rehabilitering kan ske i hemmet eller på vårdcentralen, hos patienter som kan återkomma hem direkt efter sjukhusvistelsen, eller på sjukhus- eller kommunala rehabiliteringsenheter.

    Ämnesansvarig

    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Arkadiusz Siennicki-Lantz, överläkare.

  • Trycksår ger förlängda vårdtider och stort lidande

    Ett trycksår är en lokal skada av huden och/eller underliggande vävnad, vanligtvis över benutskott, som ett resultat av tryck, eller tryck i kombination med skjuv.

    Denna definition har tagits av den europeiska trycksårsföreningen, European Pressure Ulcer Advisory Panel (EPUAP). Skånes universitetssjukhus genomför punktprevalensmätningar av trycksår 2 gånger/år. Ett trycksår orsakar förlängda vårdtider, ökade kostnader och ett stort lidande för patienten.

    Förebyggande åtgärder

    För att förebygga och behandla trycksår behövs goda rutiner, ökad kunskap och ökad medvetenhet. En viktig del i arbetet med att förebygga trycksår är att identifiera vilka patienter som befinner sig i riskzon för att utveckla trycksår.

    På Skånes universitetssjukhus förordas att riskbedömningen  innehåller tre delar det vill säga en klinisk bedömning, riskbedömning enligt den Modifierade Nortonskalan samt en hudbedömning. I den kliniska bedömningen ingår bland annat att bedöma om patienten har andra riskfaktorer som inte finns med i den Modifierade Nortonskalan såsom t ex nedsatt eller avsaknad av känsel.

    Den Modifierade Nortonskalan bör användas som ett komplement till den kliniska bedömningen. Det är viktigt att uppdatera riskbedömningen om patientens status förändras.

    Involvera patienten och hela teamet

    Det är av största vikt att förebygga trycksår. Efter en riskbedömning tas beslut om vilka förebyggande åtgärder den enskilda patienten behöver. Detta kan vara planerade lägesändringar i både sittande och liggande, tryckavlastande hjälpmedel såsom madrass, sittdyna och hälskydd, optimera nutrition/vätska och att hålla huden mjuk, ren och fri från fukt.

    Det är även viktigt att ha en daglig hudinspektion så att tidiga tecken på trycksår uppmärksammas och kan åtgärdas. Det är viktigt att involvera patienten, när det är möjligt, samt närstående och hela teamet runt patienten.

    Behandling av trycksår

    När ett trycksår upptäcks behöver orsaken till trycksåret identifieras. Orsaken till trycket ska sedan i största möjligaste mån åtgärdas. Ett trycksår ska alltid klassificeras i trycksårskategorier. En adekvat lokal sårbehandling, optimal tryckavlastning, tillfredsställande nutritionsbehandling och smärtbehandling är grundläggande åtgärder i trycksårsbehandlingen.

    Ämnesansvarig

    Har du frågor eller synpunkter på innehållet kontakta Katarina Frick, sjuksköterska.

  • Urininkontinens är något många lider av men få söker för. Förekomst ökar med stigande ålder hos både män och kvinnor. Bland yngre är det dubbelt så vanligt hos kvinnor men könsskillnaderna försvinner i 80-årsåldern. Efter 75 lider mer än var tredje person av ofrivilligt urinläckage. På institutioner är inkontinens ännu vanligare.

    Att kunna kontrollera sin vattenkastning är ett komplext system som innefattar flera delar av hjärnan, ryggmärgen samt muskulatur i blåsan, urinrör och bäckenbotten. Läckaget uppstår ofta i samband med trängning, ansträngning eller både och. 

    Orsakerna är många och hos den äldre patienten är genesen oftare multifaktoriell och kompensationsmekanismerna försvagade. En liten förändring såsom en ny medicin eller ett längre avstånd till toaletten kan göra skillnaden mellan kontinens och inkontinens.

    För att kunna behandla rätt måste man ta reda på vad de bakomliggande orsakerna är hos den enskilde patienten och framförallt inte glömma bort att fråga om de har problem med inkontinens.

    Medicingenomgång, träning, ändrade rutiner, operation, självkateterisering är några möjliga insatser vid inkontinens. Om man inte kan åtgärda inkontinensen gäller det att hjälpa patienten till rätt inkontinensskydd vid rätt tillfälle.

    En permanent kateter är sällan bästa lösningen då fördelarna sällan överväger nackdelarna.

    Asymptomatisk bakteriuri är vanligt hos äldre och behandlas inte alltid. Inkontinens kan vara symptom på en infektion vilket bör uteslutas med en urinodling och då behandlas.  

    För många äldre kan vårdpersonal påtagligt förbättra livskvaliteten och underlätta omvårdnadssituationen genom att engagera sig i deras inkontinens. 

    • International Continence Society, internationell intresseorganisation för inkontinens.

    • Med hjälp av appen ”Tät” hoppas forskare vid Umeå Universitet att hjälpa kvinnor med ansträngningsinkontinens ”Mobile app for treatment of stress urinary incontinence: A randomized controlled trial”, Asklund I et al, Neurourology and Urodynamics sep 2016, DOI 10.1002/nau.23116   

    • Brocklehurst's textbook of geriatric medicine and gerontology, Fillit, H., K. Rockwood, et al. (2010). Philadelphia, PA, Saunders/Elsevier. I kapitel 109 anläggs ett geriatriskt perspektiv på bland annat inkontinens.

      Inkontinens hos äldre kvinnor,  ger råd framförallt till sjuksköterskor och omvårdnadspersonal. ISBN 7205566,  Lönn Ulla, Carlson Pia (2008) Stockholm, Gothia Förlag.

      Stroke, behandlar i kapitel 11 blåsfunktion efter stroke.  ISBN 9789144068121, Red Ann-Catrin Jönsson (2012) Lund, Studentlitteratur

      Uroterapi, ger heltäckande information om urininkontinens och har även ett kapitel om aktuella hjälpmedel. Finns även som e-bok.
      ISBN 9789144013787, Red Anna-Hellström och Birgitta Lindehall. (2006) Lund, Studentlitteratur

      Vått och torrt, utgår från den normala fysiologin för kontinens och utifrån det illustreras patofysiologin bakom olika inkontinensproblem samt fallbeskrivningar. ISBN 9789144038520, Red Lars Malmberg och Anders Mattiasson. (2005) Lund, Studentlitteratur.

      Äldres hälsa- ett sjukgymnastiskt perspektiv, kapitel 19 tillägnas blåsfunktionsstörningar.
      ISBN 9789144073125, Red Elisabeth Rydwik (2012) Lund, Studentlitteratur

      Äldres hälsa och ohälsa- en introduktion till geriatrisk omvårdnad, kapitel 11 av Med Dr Karin Stenzelius ägnas åt kontinens.
      ISBN 9789144053530 Red Anna Kristensson Ekwall. (2010). Lund, Studentlitteratur.

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Tack för din hjälp att förbättra webbplatsen, dina synpunkter har skickats till webbredaktionen.