Artroskopisk dekompression vid subakromiellt smärtsyndrom

Sakkunniga från hela Södra sjukvårdsregionen har, med metodstöd från HTA Syd (dåvarande HTA Skåne), undersökt det medicinska evidensläget avseende artroskopisk subakromiell dekompression (ASD) vid subakromiellt smärtsyndrom ur ett generellt perspektiv.

Prevalensen av axelsmärta är hög. Globalt rapporteras var fjärde till var fjortonde vuxen ha axelbekymmer och motsvarande höga siffror föreligger i Södra sjukvårdsregionen. Epidemiologiska data talar för att var femtionde vuxen i befolkningen årligen söker sjukvård för nytillkomna axelsmärtor.

Besvären är i många fall långvariga och påverkar individens livskvalitet och arbetsförmåga negativt. Subakromiellt smärtsyndrom är den vanligaste icke-traumatiska orsaken till axelsmärta och funktionsnedsättning.

Smärtorsaken återfinns ofta i det subakromiella rummet och möjliga faktorer kan vara mekaniska, som inklämning (impingement) av senor och slemsäck mellan ben- och ligamentstrukturer, eller biologiska, som inflammation och degeneration i rotatorkuffen. Även instabilitet i leden tillsammans med ledförslitning kan vara en bidragande faktor.

Modern behandling inbegriper i första hand smärtlindring, belastningsmodifiering och strukturerad fysioterapi. Vid terapisvikt – och efter det att diagnosen omprövats och säkerställts – har ortopedisk kirurgi varit ett traditionellt förhärskande behandlingsalternativ.

Operationen innebär att man skapar större utrymme i det subakromiella rummet med eller utan samtidig resektion av den laterala klavikeländen. Detta görs numera nästan uteslutande med titthålsteknik, så kallad artroskopisk subakromiell dekompression (ASD).

I den specialiserade vården inom Södra sjukvårdsregionen genomgår drygt var fjärde axelpatient ASD och andelen har varit tämligen konstant under större delen av innevarande årtionde. Under perioden 2011-2017 var det årliga totala antalet ingrepp som innefattar operation för subakromiellt smärtsyndrom 1 230 i median.

Enligt föreliggande HTA-rapport finns det vetenskapligt underlag för att ASD inte medför någon kliniskt relevant fördel jämfört med icke-ortopedkirurgisk behandling.

Detta gäller vuxna patienter med subakromiellt smärtsyndrom utan annan strukturell patologi i skuldran (till exempel AC-artros, förkalkning eller genomgående rotatorkuffruptur) och för utfallsmåtten smärta, funktion och livskvalitet. Evidensstyrkan enligt GRADE avseende dessa utfallsmått är begränsad (⊕⊕), på grund av brister i studiekvalitet.

Avseende ogynnsamma effekter vid ASD är uppskattningen mindre säker. Ogynnsamma, icke medicinskt allvarliga, effekter – huvudsakligen frusen skuldra – rapporteras i drygt 2% av fallen. Frusen skuldra drabbar i lika stor utsträckning de ortopedkirurgiskt behandlade patienterna som de icke-ortopedkirurgiskt behandlade.

Frekvensen allvarliga komplikationer är så låg att den inte kan bedömas på ett säkert sätt utifrån den genomförda analysen.

Fick du hjälp av informationen på sidan?

Vad är problemet med sidan?

Tack för ditt meddelande!