Användande av Hydrogel spacer vid strålbehandling av prostatacancer
Frågeställningen i denna rapport rör huruvida användande av hydrogel spacer ger färre och/eller lindrigare biverkningar från ändtarmen och urinorganen efter strålbehandling än om man inte använder spacer.
Vid genomgång av litteraturen identifierades två studier av medelhög studiekvalitet, en RCT och en kohortstudie. Dessa visade att injektion av hydrogel spacer är en säker behandling med få eller inga biverkningar. Det fanns inga belägg för att användande av hydrogel spacer påverkade de akuta strålskadorna, däremot gav behandlingen effekt på sena biverkningar av strålning på ändtarmen.
Relativ risk för sena symtom var 0,4 (CI 0,20-0,79) vid behandling med spacer. Detta motsvarar en minskning med 208 (CI 73-277) patienter per 1000 som strålbehandlas. Den absoluta risken för ej behandlade patienter var 350 (CI 270-420) per 1000.
Osäkerheten i denna skattning är dock betydande eftersom frekvensen biverkningar varierar mellan de ingående studiernas kontrollgrupper och den icke-randomiserade studien får en oproportionerligt stor inverkan på metaanalysen.
Nivån på det vetenskapliga underlaget bedöms som begränsat. Bedömningen av den kliniskt relevanta nyttan av den skyddande effekten på rektum försvåras av att de flesta patienterna i de två ingående studierna upplevde lindriga besvär, enligt de skattningsskalor som användes.
Behandling med hydrogel spacer ger långsiktigt förbättrad livskvalitet i flera domäner, det vetenskapliga underlaget bedöms även här som begränsat. Det vetenskapliga underlaget för positiv effekt på erektil funktion är otillräckligt.
Rapporten visar att organisationen är väl förberedd för ett eventuellt införande av behandling med hydrogel spacer. Hälsoekonomiska analyser i litteraturen pekar på att spacer är kostnadseffektivt vid en förhållandevis hög betalningsvilja.
De kortsiktiga kostnaderna för införande av hydrogel spacer i Region Skåne beräknas till cirka 3,8 - 4,5 miljoner kronor årligen, framför allt baserat på kostnaderna för produkten och arbetstid. Det saknas underlag om förekomst av biverkningar och deras omfattning i Region Skåne och Sverige för att kunna bedöma storleken på eventuella besparingar.
Eftersom merparten av sen toxicitet som registrerades i studierna var av grad 1 är det möjligt att hälso- och sjukvårdens kostnader för detta idag är begränsade.
Möjligheterna att använda spacer vid förändrade behandlingsrutiner i framtiden är inte beaktade i denna rapport.