Sömnstörning

Sömnstörning är vanligt förekommande och i Sverige lider mellan 20 - 30 % i befolkningen av sömnbesvär. Så många som upp till 10 % har en sömnstörning som kräver behandling.

Sömnbesvär är vanligare hos äldre och kvinnor. Sömnstörningar indelas i insomnier, hypersomnier och parasomnier. Terapigrupp psykiatri har inför år 2021 reviderat sömnkapitlet i bakgrundsmaterialet som kommer att innehålla en kort genomgång av de vanligaste sömnstörningarna, stöd vid diagnostik och förslag på behandling.

Insomni, hypersomni och parasomni

Insomni definieras enligt följande:

  • Förlängt insomnande (> 30 minuter)
  • Avbruten sömn (vakenhet under natten överstigande 45 minuter eller fler än tre uppvaknanden)
  • För tidigt uppvaknande (total sömntid < 6 timmar eller < 80 % av tidigare sömntid)

Primär insomni innebär att man inte finner någon medicinsk orsak eller livsomständigheter som kan förklara sömnstörningen.

Sekundär insomni innebär att det finns ett psykiatriskt eller medicinskt underliggande tillstånd som orsakar sömnstörningen. Samtliga psykiatriska sjukdomar kan uppträda med sömnstörningar. Behandlingen ska riktas mot grundorsaken.

Medicinska tillstånd som kan ge sömnstörning

  • Smärttillstånd
  • Långvarigt bruk av vissa sömnmedel kan orsaka toleransutveckling och svåra sömnbesvär vid utsättning
  • Restless legs syndrome
  • Ulkussjukdom och gastroesofageal reflux
  • Koronarinsufficiens och kardiell inkompensation
  • Endokrina sjukdomar
  • Prostatasjukdom, överaktiv blåsa och nokturi
  • Neurodegenrativa sjukdomar såsom Parkinsons och Alzhemiers sjukdom samt Lewy-body demens
  • Sömnapnésyndrom

Exempel på läkemedel som kan ge sömnstörning

  • Antidepressiva som SSRI, SNRI, TCA, MAOi
  • Betablockare, betastimulerare
  • Centralstimulantia som metylfenidat, lisdexamfetamin, dexamfetamin och besläktade preparat som fenylpropanolamin
  • Koffein, teofyllamin
  • L-dopa, bromokriptin
  • Steroider

Hypersomnier innebär oförmåga att hålla sig vaken trots adekvat nattsömn. Narkolepsi är ett exempel på hypersomni där patienten drabbas av sömnattacker dagtid och nattsömnen kan vara uppsplittrad. Många patienter drabbas också av episoder av plötslig muskeltonusförlust, kataplexi. Dessa episoder kan utlösas av starka känsloyttringar.

Parasomnier är ett samlingsnamn på olika fenomen som involverar onormala rörelser, beteenden, känslor och drömmar vilka inträffar vid olika sömnfaser, stör sömnen och därmed välbefinnandet. Det vanligaste fenomenet är mardrömmar som inträder under REM-sömnen. Exempel på läkemedel som kan ge mardrömmar är antidepressiva, betablockare, statiner, antiepileptika samt zolpidem och zopiklon (z-preparat).

Utredning

Diagnosen insomni baseras vanligen på anamnes. Denna ska innehålla kartläggning av insomningstid, sömnlängd, eventuella uppvaknanden och dess längd. Därutöver inventeras eventuella symtom under sömn samt dagtid. Anhöriganamnes och sömndagbok under cirka 14 dagar är av stort värde.  Mat-, dryckes-, levnads- och ledighetsvanor samt läkemedelsanvändning ska penetreras. Vid speciella fall kan utredning utvidgas med aktigrafi och/eller polysomnografi.

Behandling

Primär insomni behandlas i första hand med åtgärder för att förbättra sömnhygien. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga är kognitiv beteendeterapi (KBT) att föredra. Läkemedel används endast i undantagsfall och som kortvarigt stöd. Det vetenskapliga underlaget för farmakologisk behandling av sömnstörningar är bristfälligt. Bäst dokumenterad effekt har bensodiazepiner men på grund av deras beroendepotential bör de användas restriktivt.

Sömnhygien

  • Sträva efter att uppnå och bibehålla en regelbunden dygnsrytm
  • Ändamålsenligt tyst, mörkt och svalt sovrum med bekväm säng
  • Regelbunden fysisk aktivitet dagtid
  • Sträva efter att ägna sig åt avslappnande aktiviteter som till exempel  ett varmt bad ett par tim­mar före sänggåendet
  • Undvik sömnstörande medel såsom koffein, nikotin och alkohol
    Undvik användande av mobil, skärmar och liknande i sängen
  • Stäng av mobilen nattetid
  • Om man inte kan somna in bör man stiga upp och göra något annat tills sömnighet inträder

Vid sekundär insomni ska alltid den primära orsaken åtgärdas. I vissa fall kan intervention mot själva sömnstörningen krävas innan effekt mot grundorsaken har åstadkommits. Det är till exempel fullt rimligt att farmakologisk behandla sömnstörning hos en patient med depression innan man har fått effekt av den antidepressiva behandlingen.

Farmakologisk behandling

Förskrivning av läkemedel vid sömnstörning, speciellt bensodiazepiner och z-preparat (zolpidem och zopiklon), måste ske med stor omsorg och efter noggrann planering av insättning, uppföljning och utsättning. Slentrianmässig receptförnyelse är inte lege artis utan behovet måste omprövas kontinuerligt med seriösa försök till utsättning. Detta kan vara en utmaning eftersom själva läkemedelsintaget hos vissa patienter utvecklas till ett betingat beteende. Därutöver kan bensodiazepiner och z-preparat ge beroendesymtom av fysiologisk natur såsom abstinens och rebound-fenomen. Det kan således vara mycket svårt att differentiera mellan dessa symtom och de initiala insomnisymtomen. Utsättning efter långvarigt bruk kräver tålamod, en god patient-läkarrelation och ett individualiserat nedtrappningsschema.

Behandlingsansvar och riskbedömning beskrivs i våra regionala riktlinjer vid förskrivning av beroendeframkallande läkemedel. Användbar patientinformation finns som bilaga till riktlinjerna.

//Terapigrupp Psykiatri

Tack för att du kontaktar oss, vi har tagit emot dina synpunkter

När du skickar in formuläret kommer vi att behandla dina personuppgifter för att utföra den uppgift som formuläret avser. Tänk på att det du skickar in kan bli en allmän handling.

Läs om hur Region Skåne hanterar personuppgifter