Ställ frågan om våld i nära relationer

Våga ställa frågan om våld i nära relationer och ta dig tid att lyssna. Det är de viktigaste råden från Carina Prahl, barnsjuksköterska på Rådstugans familjecentral i Landskrona. Här arbetar BVC sköterskor systematiskt med att fråga och dokumentera.

När det gäller våldsanteckningar i Region Skåne sticker vårdcentralen Landskrona ut. Det beror på deras systematiska arbete med att ställa frågor om våld nära relationer och att dokumentera resultaten.

Enkla frågor kan bli en öppning

På Rådstugans familjecentral arbetar barnhälsovården tillsammans med mödravård, öppen förskola och socialtjänst. Här fungerar familjecentralen som en fristad för en del. Att fånga upp våld i nära relationer går som en röd tråd i all verksamhet.

Hur har du det hemma? Har du varit utsatt för våld? Så enkla kan frågorna vara.

Här frågar BVC sköterskorna rutinmässigt kvinnorna och dokumenterar i journalsystemet PMO. Enligt basprogrammet frågar barnmorskorna rutinmässigt vid de två mötestillfällen som finns när barnets fött. Men barnavårdscentralen ville fortsätta att stärka arbetet mot våld i nära relationer. Därför bestämde man sig att fråga igen då kvinnorna kvar förlösta och kom på tvåmånaderssamtal.

Skapa förtroende är grundläggande

– Det handlar mycket om att skapa ett förtroende. Vi arbetar mycket med att visa upp oss, mingla. Det är vår mission som familjecentral att vara öppna, ärliga och spontana.

Att skapa förtroende och bygga relationer tar tid. Efter ett tag kan en kvinna berätta att hennes man bara tillåter henne att komma ut vissa dagar.

Rådstugans familjecentral ligger centralt i Landskrona.

– Vi har en blandning av alltifrån rika till asylsökande. Problemet med våld finns för allt och alla. Men det är klart att om du inte kan språket och känner till hur samhället funderar så är du mer utsatt, säger Carina Prahl.

Vilka är dina bästa råd till andra som vill jobba mer med frågan?
– Det handlar om att skapa tillit och förtroende och att läsa bakom. Stanna upp, orka lyssna. En del kanske ringer för något annat, en bagatell som en prick vi knappt kan se när de kommer hit. En del ringer ofta om samma sak. Kanske är det enda gången de får gå ut och det kan vara något annat de vill säga.

Carina Prahl menar också att ju mer vi frågar, desto mer naturligt blir det. Det handlar om en vanesak.

– För femton år sedan fanns en farhåga om att våga ställa frågor om psykisk hälsa. Men det har blivit vardag nu. Så det handlar bara om en inlärning. Om vi visar att det är okej att ställa frågan och gör det ofta, så blir det normalt. Det blir en naturlig fråga när vi inte sorterar ut folk utan ställer frågan till alla.

Att finnas till räcker långt

– Visst ger det oss mer jobb att ställa frågan. Jag tror att de flesta kanske reagerar för häftigt och kanske beställer ambulans eller så. Men oftast handlar det bara om att vara där. Just Familjecentralen är en perfekt arena för dessa frågor.

– Det är viktigt inte minst ur ett folkhälsoperspektiv att kvinnorna fångas upp. Under pandemin har vi tappat en del av gråzonskvinnorna som levt mer isolerade i sina familjer och kanske inte är på jobb eller i skolan. Pandemin har påverkat vårt arbete, men nu tar vi nya tag med mer fokus på frågorna igen, säger Carina Prahl.

Läs mer